torsdag 4 juli 2013

"Skit samma"

Han sa så, kyrkorådsledamoten, när den pensionerade prästen tog upp problemet med att Ersta bakar glutenfria oblater på ett sätt som bara till skenet är bröd. "Skit samma". Ordet kommer till elementet och gör sakramentet måste betyda, tänkte den pensionerade prästen, att elementet måste vara riktigt, dvs bröd. Prästen tänkte som påven och båda tänkte rätt. Har de rätt, pågår ett sanslöst bedrägeri. Det som delas ut är inte vad det sägs vara. Det är inte ekumeniskt godkänt. En romersk-katolsk präst skulle aldrig få beställa oblater från Ersta. Längre. För nu är det inte nattvardsbröd Ersta tillhandahåller. Det är en anrättning tillagad på potatisstärkelse, majsmjöl, majsstärkelse, rismjöl och guarkärnmjöl.

Varför hörs inte upprörda protester? Varför hålls prästerna med nattvardsbröd som inte är bröd? Lurar de sina församlingar? Lurar de sig själva? Tänker de inte det ringaste utan håller sig okunniga, för det är enklast så? Läste de inte Bloggardag från den 21 mars?

Ärkebiskop Anders Wejryd sägs ha godkänt Erstas tilltag muntligen. Hur tänkte han då? På vilket sakmaterial tog han ställning? Eller var det så att Anders han läppalätt fick ur sig något utan besvärande mycket efterforskande? Och så kunde den sakramentala osäkerheten införas med det principiella argumentet "skit samma"?

Jag menar att det är en kristen människas ansvar att se till att nattvardselementen är bröd och vin - för det är verkligen inte "skit samma" om jag blir saker på (berövad) sakramentet. Fråga prästen eller kyrkvaktmästaren. Och Kyrkans Tidning, vår viktigaste kyrkliga nyhetsförmedlare, kunde kanske gräva i historien om hur det gick till när Ersta egenmäktigt beslöt att inte tillhandahålla nattvardsbröd utan något annat, låta det se likadant ut som tidigare men förändra innehållet. Eller tycker ni, gott folk, med kyrkorådsledamoten att det är "skit samma"? Om eukaristin?

Den pensionerade prästen hade en annan fråga. Han celebrerar inte mässan, ingen efterfrågar hans tjänster. Han var bekymrad, för en präst ska väl fira mässan för folket. Vad ger man honom för råd?

17 kommentarer:

  1. Ja, detta är ett problem för många av oss, i synnerhet nu i s k semestertider. Är det nattvarden jag tar emot i den högmässa jag deltar i utanför min hemförsamling...?

    I en av våra domkyrkor fick jag, efter kommunionen, syn på att det längst bak i agendan stod att nattvardsbrödet är glutenfritt. Med tydlig adress till ev glutenintoleranta deltagare att de lugnt kunde kommunicera. Tryggt för dem, men vad hjälper dem och mig det om det nu inte är ett bröd efter Herrens befallning.?! Och vad med vinet/juicen/saften???

    Jag vill gärna veta om ärkebiskop och kyrkans ledning också tänker "skit samma" i denna fråga. Jag gör det inte!!!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadu.
      Snart får man väl ha med sig en egen plunta med vin och en liten särkalk och egenhändigt inköpta oblater och be tjänstgörande präst läsa instiftelseorden över dessa tillsammans med övrig druvsaft och risoblater. Blir vi tillräckligt många som gör så, så kanske äntligen kyrkan vaknar till besinning över vad man håller på med. Man kan inte vanhedra ett sakrament hur länge som helst och dessutom lura människor under parollen "skit samma".

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  2. En pensionerad präst får väl göra som en troende församlingsbo. Be sin aftonbön och ha den direkta kontakten uppåt.
    Vår Herre har säkert förutsett nuvarande gällande kmplikationer!

    SvaraRadera
  3. Nej.
    Ingen efterfrågar pensionärens tjänster.
    Anledningen är, att det i tjänst varande sekulariserade prästerskapet endast någon enstaka gång, liksom för syns och skams skull, leder en söndagsgudstjänst. ( Sker detta numera i allmänhet mer än en gång per månad?) Det mesta är ju nedlagt. Om inget utbud - ingen efterfrågan. Alltså finns inga vikariebehov. Och det är ju bekvämt och ger bra arbetsmiljö för ett sekulariserat präster- och prästinneskap.

    Dags emeritivän får väl uppsöka någon kvarvarande högkyrklig oas och assistera? Kanske Moheda?

    Tant Svart

    SvaraRadera
  4. Den som inte är anställd i Sv. kyrkan finns inte där. Det är baksidan av att de som är anställda dock måste räknas med, även om de ogillas.

    SvaraRadera
  5. Anders Stenström4 juli 2013 kl. 16:29

    1) _Saker på_ betyder inte alls 'berövad', var har du fått det ifrån? _Saker_ betyder 'skyldig, brottslig' och frasen att någon "blir saker för/på" användes förr i sammanhanget i 1 Kor 11:27 (där Bibel 2000 har "har syndat mot"): "Blifwa saker på Herrans lekamen och blod, är wara brotzlig i Christi pino och död, wara brotzlig i thet at Herrans helige lekamen och blod warder förachtad" (Swedberg 1709).

    2) Jag vidhåller att ordet _bröd_ faktiskt har, och sedan sekler haft, en vid betydelse och innefattar även ärt- och majsbröd. Jag är gärna med på att sistnämnda inte är kanoniskt som nattvardselement, men då måste man hänvisa till Skriften, judisk sed, kristen tradition, kanonisk föreskrift och/eller dylikt, själva beteckningen _bröd_ räcker inte.

    SvaraRadera
  6. B.B.!
    Jag ställer mig lite frågande till ditt med den druckne papegojans envishet fasthållande av att en förutsättning för att Herrens heliga nattvard med nödvändighet ska innehålla ett ojäst bröd bakat av VETE för att kunna kallas en rätt Herrens måltid. Nu är jag ju inte kommen till din teologiska skolning (nej, jag är INTE ironisk!) utan bara med en kandidatexamen, låt vara med Cum Laude i min tentamensbok. Dock har jag båda språken däri. Och jag har då inte hittat något i Guds Ord som talar om att brödet man åt i Påskmåltiden med nödvändighet var bakat av just spannmålet vete. Och OM så skulle vara (?) är det vetemjöl vi har idag långt ifrån sin ursprungliga släkting, och enligt flera olika sakkunniga läkare något man med fog kan varna oss människor ifrån att idag stoppa i oss. Ska så göras bör man tillbaka till de vete-grödor vi hade för länge sedan, sk en-korn (eller om jag får vitsa till det ”en-vete”), ett ursprungsvete som inte är anfrätt av stråförkortningsmedel för att förhindra att den bryts för vinden, en vetesort som inte är så modifierad och sk förädlad att inget ogräs vågar växa i dess närhet då vinsten därigenom blir mindre för lantbrukaren osv. – Min övertygelse är nog att du bör redovisa vad du har för stöd för din synnerligen envetna uppfattning om att en oblat med nödvändighet måste vara gjord på svenskt (?) vetemjöl/vetemjöl Special. Säger du Traditionen är det ett adekvat svar! Likaså att Påven inte skulle godkänna något annat! Men hävdar du att det är utifrån Guds Ord du hämtat din övertygelse hänger jag inte med. Och jag hade självfallet avstått från att fråga om det varit första gången du tagit upp frågan som en självklarhet i din blogg. Jag tittar i skåpet och hittar ”Priest’s White Altar Bread”, och trots koll på deras hemsida skingras inte dimmorna vad gäller vad dessa oblater har för ursprung vad gäller sädesslag.
    Självfallet ska vi inte slafsa med sakramentet! Vin är vin och inte saft! Ojäst bröd är detsamma, och inte Hönö-kaka eller Finncrisp! Och jag bejakar inte den villervalla som var förr, där det var särkalkar, intinktion, alla drack av samma kalk, gluten-fria oblater, ”vanliga” oblater, och allt vid samma nattvardstillfälle, - där man som präst fick hålla både tungan rätt i mun och händerna i styr, och nästintill borde ha satt ”Post-It”-kort på varje deltagare i mässan i förväg med hans/hennes preferenser, så att man likt en kypare kunde servera sakramentet i önskvärd form… - Men varför just VETE-mjöl?

    SvaraRadera
  7. Oblater som "bara till skenet är bröd", kan endast förekomma i ett samfund som bara till skenet är kyrka. Vad är det då för mening med att så emfatiskt hålla fast vid att SvK har apostolisk succession? Ja, man är ju häpen att ingen reagerar... eller är man inte? Kanske är det ändå som det skall vara,
    d v s att högre makter ser till att SvK pö
    om pö avskaffar sina sakrament...

    SvaraRadera
  8. Att prästen ska frambära det Ena Offret vare sig det är "efterfrågat" eller inte. Han ska göra det därför att det är vad han djupast sett är vigd till, bestämd för. Hur detta konkret ska gå till kan jag dock inte råda om. fm

    SvaraRadera
  9. Hur långt skall vi gå på den väg som bekräftar den sakramentala osäkerheten? Vi kanske ändå hejdar oss vid druvsaften eller det "avalkoholiserade" vinet eftersom det leder till lagringsproblem. Det är mycket som måste hällas bort och då blir det dyrt.
    Kanske vänder vi om och börjar inse nödvändigheten av sakramental tillbedjan?

    SvaraRadera
  10. "Saker" betyder väl ändå skyldig? Det är snarast församlingsborna som blir berövade det du är dem skyldig om nattvarden uteblir. Om det här nu inte rör sig om någon dialektal småländsk användning av ordet, i vilket fall jag motvilligt måste hålla den för korrekt. (Ursäkta anonymiteten, men jag hittade inget bra alternativ)

    SvaraRadera
  11. Fredrik Fernbom8 juli 2013 kl. 13:59

    Jag tror inte att Erstas oblater gör nattvarden ogiltig, lika litet som avalkoholiserat vin (Madeira är ju inte heller ekumeniskt godkänt). Däremot är själva osäkerheten i sig problematisk. Det som inte sker i tro är synd. Så en kommentar till något som togs upp tidigare i tråden. Jag är tjänstgörande kyrkoherde i Svenska kyrkan och har predikat och/eller celebrerat alla de dagar som står i evangelieboken (alltså inklusive Askonsdagen, Skärtorsdagen och Annandag Pingst) utom tre, så det där med att leda gudstjänst en gång i månaden känner jag inte igen. Det gäller inte heller för mina kontraktister. Logiken i resonemanget förstår jag inte heller: ju mer "ledigt" vi som är i tjänst unnar oss, desto mer borde det ju finnas över åt emeriti.

    SvaraRadera
  12. Fredrik Fernbom8 juli 2013 kl. 14:43

    Hittills i år föll visst bort.

    SvaraRadera
  13. Säger alltid till mina konfirmander att man I PRINCIP skulle kunna fira nattvard med chips och coca-cola (men att man förstås inte bör göra det eftersom högtidligheten, det "unika" om man så vill, då försvinner)eftersom heligheten knappast sitter i själva brödet och vinet. Heligheten finns ju istället i det faktum att vi firar denna gemenskapsmåltid tillsammans, och gör det med Jesus eftersom han lovat att vara med oss när vi samlas i hans namn. Jag kan inte föreställa mig att något magiskt finns i nattvardselementen, det viktiga är ju kristusnärvaron och kärleksmåltiden. Alltså spelar det ingen roll om det är vin med alkohol eller ej - och förstås inte heller om det är oblater med gluten eller utan. Vi gör Gud väldigt liten om vi tänker att Gudsnärvaro förutsätter ett visst sorts bröd, ett visst sorts vin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så talar en reformert troende. Men nu lever vi ju i en Luthersk kyrka och då ser vi det inte så.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  14. jag trodde svensa kyrkan var till för aala inom svenska kyrkan dvs även alkolister och glutenintorlanta, för en alkolost kan det räcka med den lilla sippen av vin för att sätta igång dennes sjukdom. och för de med glitenintolerans kan det vara mycket allvarligt.
    sa inte Jesus att vi skule ta hand om sjuka och lytta med? Så varför ska dessa personer inte kunna vara med och få dela på Hans kropp och blod?

    SvaraRadera