lördag 5 maj 2012

Avsked

Ännu en präst ska väck. Detaljer har jag inte. Finessen är att de styrande i pastoratet har bestämt sig. Prästen ska väck. Det sägs att stiftets biskop är emot det hela - men till sist maktlös. Kyrkoherden ingår väl i beslutsfattargänget. Han är välbetald, uppseendeväckande välbetald. Kanske kyrkoherden uppfattar att komministern är kritisk mot hans regemente. Jag vet inte. Ett vet jag. Sedermera biskop Persenius sa att detta inte skulle vara möjligt när kyrkoordningen kom till. Det trodde jag - och ville ha prästerna stiftsanställda. Nu är de anställda på det frikyrkliga sättet och kan sparkas. Pengar finns.

Inom en mycket kort framtid kommer många att undra över den penningrullning som pågått. Folk har köpts ut, på maffiasvis erbjudits "an offer you can not resist" och så kostar det någon miljon eller så. Någon gång har något sålts för att täcka utgifterna, andra gånger tas det från det löpande - i ett fall fiffigt nog kunde sedan ett något ansträngt ekonomiskt läge förklaras med att en av prästernas ungdomsverksamhet kostat så mycket att ekonomin inte gav mer utrymme .... Det var fiffigt sagt - men lögn, en mycket liten detalj i sammanhanget, kan man tycka, men likväl.

Jag undrar över prästvigningen. Den ger en nådegåva och har föregåtts av noggrann prövning. Frågan har ställts, förmodar jag, om det är Guds vilja med NN:s liv att NN ska vara präst. Biskopen har i bön och vånda jobbat med frågan. Det är storslaget men inte enkelt att få avgöra folks kallelse från Gud. Det är ansvarsfullt också. Det får inte bli fel. Biskoparna sitter med sina hyllmetrar ämbetsteologi och fördjupar sig i prästämbetets väsen och möter sedan människor som undrar över vad en präst är och om det är detta de ska bli.

För en enkel själ verkar det sedan underligt när domkapitlet ett år efter prästvigningen ska intervjua pastorsadjunkterna som sökt tjänster som komministrar. Vet man inte efter den nogsamma selekteringen vem man har att göra med? Att domkapitlet ber främmande präster komma, det fattar jag - men stiftets egna? Är inte domkapitlet bekant med stiftets egna präster. Jag blir häpen fram till dess jag slår upp matrikeln och ser vilka som sitter där. Jag inser att biskopen, som är rekryterad från stiftet, samt de prästerliga representanterna som är ersättare, är de enda som kan stiftets präster. De politiska partierna har försett oss med sitt folk och diakonerna har gett oss diakonen, som i botten är vävkunnig, som representant för vigningstjänsten. Diakoner ska inte ha rösträtt till domkapitlet, det är min enkla hållning. Diakoni är inte ett läroämbete. Diakoner vet inte vad de röstar om.

Inte konstigt om domkapitlet alltså bara bligande följer utköpen. Men kan man enkelt köpa ut, inser alla lika enkelt att därmed är den utköpte stämplad och kan inte under överskådlig tid få någon tjänst. Enda möjligheten, börjar jag nu ana, är att en anständig kyrkoherde genom bakdörren plockar in en vikarie och att vederbörande då får visa sin kompetens. Finns det utrymme för kyrkoherdar att vara anständiga? Ska man inte fråga en personalnämnd först?

Har man prästvigt, måste man ta ansvar för sin vigning - det är grundhållningen och den leder rimligtvis till stiftsanställning - eller till en ordning där stiftet kan ha en pool för de utköpta/avskedade och ansvar att på nytt söka efter vilken kallelse Gud nu har i beredskap. Annars betyder väl vigningen egentligen ingenting och kan ersättas med en examen då man har plakat, får blommor och har vätgasballonger.

Prästen som nu avskedas finns på en plats där jag vet att en tidigare kyrkoherde köpts ut och tror mig veta att samma behandling vederfarits en kantor. Och nuvarande kyrkoherde har en svinaktigt hög lön för sin verksamhet. Hade biskopen i stiftet inte haft en så fin kräkla borde han använt den som knölpåk i det pastoratet. Det är min enkla mening. Men detaljerna kan jag, som sagt, inte.

16 kommentarer:

  1. Ännu ett utslag av den nuvarande vilsna sekulärprotestantismens mångfaldiga svek.
    Thomas Andersson

    SvaraRadera
  2. En av herdestavens - kräklans - funktioner lär ju just vara tillhygge - knölpåk - f a stävja bråk och vargens framfsrt.

    Men förmodligen vill man i biskopsämbetet hellre ha gulliga, fridfullt pastorala idyller att hantera, än mera realistiska sådana?

    Per S

    SvaraRadera
  3. Herdestaven som knölpåk - visst, Per. Men i en tid då vänsterpartiet i Skåne låter barn med "knölpåkar" (i barnstorlek, visserligen) puckla på gipsbollar föreställande statministerns, finansministerns och näringsministerns huvuden tills de spräcks och innehållet väller ut, kanske ordval och bildspråk uppfattas annorlunda än avsett. JAG tror ju inte ett ögonblick att den kvicke Bloggardag vill att stiftschefen ska klå upp nån - med tanke på företrädarens öde torde Johansson vara mån om att undvika varje fysisk kontakt utöver handhälsning ;o) - men vad vet övriga fåkunniga bloggsurfare och/eller förnäma folkpartister? Om t.ex. Seglora smedja skreve att växjöbiskopen borde använda sin kräkla som knölpåk på Norra Öland skulle jag nog reagera på själva språkbruket, om man säger så.

    Det är en utmaning för oss alla att se människan i motståndaren, och jag tycker att Bloggardags text om STASI-prästen eller om avpolletterade prästen i växjötrakten som tycktes ha förlorat både tron och vettet var föredömliga exempel på det, utan att några svinaktigheter bagatelliserades. Såg f.ö. i Kyrkans Tidning att en av mina partikamrater, om jag minns rätt en av dem DS brukade kalla FISK-madamer, gått ur tiden. (Vila i frid!). Det berodde sannerligen inte på vare sej några verbala eller fysiska attacker från Dag Sandahl, eller ens från något "lagom omvänt MC-gäng", och det gör inte hennes ställningstaganden klokare, men döden gjorde faktiskt att jag bättre såg människan ("ecce homo!").

    (Förtydligande: Jag tror faktiskt inte att jag är extremt "fin i kanten" - jag njuter utan alla jämförelser i övrigt av Luthers, Linderots och Sandahls mustiga språk, och jag finner både bloggposten ovan samt Bloggardags berömda fråga i kyrkomöteskorridoren högst relevant och tycker det är pinsamt att folkpartisterna anmälde den i stället för att besvara den).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har läst om En som blev "utköpt" för 30 silverpenningar och fick lida utanför lägret. I sitt avskedstal sa Han bland annat " I världen får ni lida, men var vid gott mod, Jag har övervunnit världen. Fader förlåt dem...

      Be för dem som förföljer och "move in the opposit spirit". Vem har egentligen verklig makt över liv och död, när allt ställs på sin spets? Det ligger oerhörd kraft i bönen och förlåtelsen, men det kostar på när man själv far illa.
      Prästänka

      Radera
  4. Anonymisering är i detta sammanhang en god princip – särskilt som detaljerna från enskilda ärenden ofta överensstämmer. Vad som kan noteras är hur Svenska kyrkan lokalt har blivit en maktstruktur och av någon anledning är det nästan alltid de som saknar makt som pekas ut som problemet. Då göms och glöms hur makten är ett problem. Kanske är det en grund till att makten ofta kopplas till ansvar – ett ansvar som makthavarna nu ofta förstår som att bestämma vem som ska sparkas.
    Fokuseringen på enskilda (maktlösa) som problem gör också att man kan blunda för de svåra frågorna. Förr var det t ex så att varje stift hade en eller eller ett par miljöer ( t ex pastorat eller stiftskansli) där problemen bara fortsatte i decennier. Ibland kunde man utifrån ana att enskilda, t ex en teologiskt märklig kyrkoherde, kunde vara orsaken, men ofta fanns inte så tydliga hypoteser att tillgå. Kanske handlade det om grundläggande konflikter, kanske om en personalgrupp som tillägnat sig ”idéer” som inte fungerade när nya tillkom, kanske… I dag verkar sådana frågor hanteras så att person efter person köps ut, i sökandet efter själva den enskilda ’grundbulten’.
    Förutom praktiken kan man, som Dag, fundera på vad detta betyder för prästämbetet och prästvigningen. En del gör exeges på prästvigningsritualet och anser att vigningarna före 1987 års vigningsordning gav ett något annat ämbete än de senare. Frågan är dock om inte de förändringar som infördes 1988 ändrade prästämbetet mer. Vi ser nu på ett helt annat sätt ett konditionalt ämbete. Tyvärrligen har de som vigdes dessförinnan, om de inte råkat sitta på en fullmaktstjänst, tvingats acceptera den förändring som nu fullbordas i det att den inte är anställd i organisationen allt mer inte räknas med som präst – vi kan räkna upp ur nyheterna och vittnesbörden: ingen vigselrätt, ingen rösträtt i biskopsval, ingen kontraktsgemenskap, ingen biskopskontakt… Bortglömd och oönskad. Man kan argumentera att efter 1988 finns egentligen inte prästämbetet i dess klassiska form.
    Hur länge består Svenska kyrkan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varje person som har arbetat med psykisk arbetsmiljö vet att om det är arbetsmiljöproblem på en arbetsplats söker man syndabockar.Någon passar inte in i något avseende, och så blir denna person skuld till allt elände. När personen har åkt ut, blir det stilltje ett tag tills man hittar en ny syndabock. Det kan med tiden bli ganska många. Detta är mycket elementärt när det gäller problem i en arbetsmiljö.
      Den som åker ut blir stämplad och går nästan garanterat i uppförsbacke ett tag.

      NÅGON MÅSTE HÖJA RÖSTEN OCH SÄGA EMOT när någon annan blir orättfärdigt behandlad! Det kan räcka att en enda person höjer sin röst! Det allra farligaste är tystnaden som tolkas som medhåll av många!Det är kanske många som tiger!
      Hur gör ni kolleger när en präst riskerar att åka ut, och ni inte anser att detta är befogat? Tiger ni också?

      Radera
  5. Ja, Dag, precis så här är det. Prästämbetet som det en gång var i vår kyrka, är i det väsentliga avskaffat. Det självständiga ansvaret under Ordet finns inte längre och vi präster är reducerade till tjänstemän. Det gäller även för kyrkoherden. Han är visserligen chef, men chefstjänsteman! Det gäller även för biskopar trots de extra guldgaloner man pryder deras kåpor med. Förstår biskoparna inte deras plats och vem det är som numera bestämmer i SvK får de lägga nycklarna på bordet och gå till någon vrå. Stilenligt är det då om prästvigningen blir något som mera liknar en studentexamen m. ä., en högtidlig och vacker avslutning på en kvalificerad utbildning. Det stämmer åtminstone med verkligheten och är mera hederligt än att låtsas som om inget hänt.

    Den som inte är fullkomligt förblindad alt. fått synfältet starkt begränsat av placeringen med ansiktet uppkört i maktens bakdel, förstår att detta inte ramlat över oss av en ren tillfällighet.

    Man ville göra slut på den s.k. dubbla ansvarslinjen och lägga all makt i kyrkopolitikernas händer samtidigt som det skulle bli avsevärt lättare att rensa ut misshagliga präster. Resultaten talar här för sig själva. Det har blivit precis som man ville ha det och tystnaden breder ut sig inom SvK.

    Det förmodligen sista organiserade upprorsförsöket (i äktenskapsfrågan)kvävdes i sin linda. Präster förmåddes under hot om repressalier från arbetsgivaren ta tillbaka sin underskrift på protestlistan och det visade sig nödvändigt att ”mörka” listan.

    De präster som på individuell basis fortsatt strider på den fronten genom återlämnade ”vigsellicenser”, kommer förmodligen att före årets slut ställas inför valet att ”avkragas” eller ta tillbaka sin ”vigsellicens”. Detta oavsett om man någonsin tänker sig att viga något par. Det handlar nämligen om att visa att man förstått var makten finns att bestämma vad som är kristen tro i SvK. Är det någon som ser parallellen med den rökelse som en gång symboliskt skulle brännas på kejsarens altare i det romerska imperiet?

    SvaraRadera
  6. En präst ska bl.a. lära och förmana sin församling inkl. de s.k. förtroendevalda. Då kan han aldrig vara underställd församlingsborna. Det är en anomali. Hur skulle det se ut om prästen var rädd för att säga sanningen? (Ja, hur ser det ut?) Stiftsanställning borde vara självklar.

    SvaraRadera
  7. Biörn Fjärstedt5 maj 2012 kl. 15:02

    Påminner om visbybiskopen Olofs ord: "Vi blir rättslösa, vi blir rättslösa". Vad Dag menar med att han "ville ha prästerna stiftsanställda" är svårtytt, men hur kunde han tro på den nya kyrkoordningen? Juridiskt ett klantverk och teologiskt en katastrof, eftersom där saknas en genomtänkt kyrkosyn. Men Dag tillhörde ju nomenklaturan och röstade med den, förstår vi. Stiftsanställningen kom ju till pass även när detgällde att köpa ut en biskop, mycket dyrt. Visste inte Dag att kyrkoordningen var till för att säkra politisk makt åt dem som tagit den och att göra sig av med andra, eller inte släppa in dem?
    Men låt dem göra av med pengarna, så blir det till att kruypa till korset sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dåvarande visbybiskopens ord påminner mig om vad en vass jurist meddelade mig någon gång 1999 i samband med att han företrädde en kyrkligt anställd i hennes tvist med den då och i hennes fall kyrkokommunale arbetsgivaren som juristen för övrigt sopade golvet med: Visst gick det här bra för mig och min klient, men jag hoppas att du förstått att du och alla övriga präster blir fullkomligt rättslösa nästa år med den föreslagna nya kyrkordningen.

      Radera
  8. Visst är det konstigt att en präst först blir utköpt och sen får en ny tjänst där han funkar hur bra som helst. Då undrar man vem det var fel på.

    SvaraRadera
  9. Detta minner mig om en kurs i mitten på 90-talet.
    Där fanns en gammal militär med förlutet med hög position.
    Han bläddrade igenom Kyrko-oordningen* och kommenterade
    blixtsnabbt:
    - Du menar väl inte att din kyrka tagit detta, det är en genial handledning för inbördeskrig.

    Klok kommentar!

    ' medvetet stavfel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta är inget inbördeskrig. Det är en politisering av en medveten förlorare; if you can't beat them; join them.

      Sossefieringen av en rödvinsvänster av ett helt rödskäggs-o-rödstrumpe-samhälle är nästan komplett. Men Kyrkan kommer aldrig bli en politisk slav - även om protestantismen ofta faller i det diket - då inte ens helvetets portar kan bli Rom:s biskop övermäktig!

      Ära vare Fadern, Sonen o dHa! Nu o alltid o i evigheters evighet! Amen

      Radera
    2. Insiktsfullt Annorzzz, till det vill jag också instämma med akklamation. Amen!
      Thomas Andersson

      Radera
    3. m jag vore militär strateg så hade jag tänkt som socialdemokraterna gjorde under 1900-talet:

      Föra fram kyrkan till en punkt där rent politiska men ändock för kyrkan också teologiska reformer tagits med en stark minoritet emot sig. Klara utfästelser att den starka minoriteten kunde känna sig trygga om man bara var lojal med beslut.
      Utfästelser som sträckte sig så länge det tog för bläcket att torka.
      På beställning:Interna stridigheter som skulle sträcka sig årtionden framåt.

      Voilà: Ett skolexempel på hur makt utövas enl. Machiavelli:Härska genom att söndra.

      Ett utmärkt förberedelsearbete för en svag, sjävständig kyrka vid år 2000.

      C.S Lewis kallade sin mästerstrateg från underjorden för "Tumskuv".
      Briljant på långsiktig strategi.

      Den kyrka vi kallar Svenska kyrkan hade sedan lika många årtionden nästan omöjliggjort åtkomst för människor på högre och inflytelserika tjänster med klar profetisk skärpa. Såna som gör analyser med helig Ande som filter.

      Jo - ett inbördeskrig!

      Den profetiska Kyrkan, Kristi Kyrka kommer aldrig att lida någon nöd.
      Den växer i sådana här lägen.

      Radera
  10. Jag igen.
    Alltså "ett rike som kommer i strid med sig själv".

    En uppmuntran till denna bloggs skribent:
    Tröttna inte att vässa din penna.
    Den behövs!
    Pax!

    SvaraRadera