onsdag 23 maj 2012

I Uppsala

Jag har nu umgåtts med biskoppar och kyrkostyrelse och inte riktigt kunnat hänge mig åt tidningskonsumtion. Min gode ämbetsbroder fader M ringde dock och meddelade att tidningen Dagen att Kronprinsessan "bad till Estelle". Dagen - av alla! Mycket ska man höra innan örona trillar av, men nu sitter de bra löst!

Vidare till Metro, som en snabb kommentator påpekat. Det kan väl bara vara Anneli Sandberg som fortfarande tror att flickebarnet fick sitt namn? Har man som journalistiskt ideal att inte vara mer informerad än allmänheten, protesterar jag - och är idealet att kunna mindre och fatta mindre, då ber jag att få protestera.

Aftonbladet låter Sandra Wejbro kommentera tv-sändningen. Lägg namnet på minnet! Hon har nämligen fattat att "plötsligt blir det viktigt med habsburgska trosbekännelser". Hur Augsburgska bekännelsen kan bli "habsburgska trosbekännelser" i pluralis kan man fundera över. Vi talar om Confessio Augustana invariata som den bildningstörstande allmänheten vet. Jag fattar ett: de vet inte särskilt mycket om det som de inte tror på - och detta är ett uppmuntrande perspektiv!

Jag fick beskedet om Dagen per telfon, så det kostade inget. Metro var gratis och Aftonbladet fick jag på Hotel Uplandia. Jag kan inte klaga, sålunda. Men någonstans inser jag att jag i grund upprörts över Sandra Wejbro om jag betalat för tidningen. Nu är jag inte upprörd. Bara uppmuntrad. Om vi lyckas tala trovärdigt om tron kan de hittills okunniga kanske börja fatta? Skillnaden mellan dem som inte tror och trons folk är glasklar. Vi vet vad vi tror. De vet inte vad de inte tror.

Att det på tidningen Dagen blir räfst och rättarting vid morgondagens redaktionsmöte kan man utgå från.

7 kommentarer:

  1. Men igår skrev du f Dag att hon bad och inte talade och argumenterade mot budbäraren journalisten, men idag skriver du att hon bad till Estelle, men borde hon då inte talat, som journalisten sa? och det var väl vad hon gjorde? Hon stod med blicken fäst ut mot alla närvarande o läste upp en text, och det kan väl knappast kallas att be? Kanske journalisten de facto sa en sanning dvs hur det hela upplevs för inte kan det väl upplevas som bön?
    Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. I Expressen skriver Andes Björkman om "en otidsenlig trosbekännelse den augsburska från 1500-talet" och att mamma Victoria läste en text och att morbror Carl-Philip var vattenbärare.

    SvaraRadera
  3. En gång i tiden visste journalister lite om mycket, nu vet de istället mycket lite.

    SvaraRadera
  4. Kanske det i åtminstone två av fallen rör sig om hastiga felskrivningar. Lite som när man skriver biskopar med två p, fast man egentligen vet hur det stavas?

    SvaraRadera
  5. Joutnalistens rapport om habsburgska trosbekännelserna motsvarar väl prästen som gladde sig med idrottsmannan som hade segrat genom att kasta spjutet mitt i prick.

    SvaraRadera
  6. Biskoppar ja...
    Det går väl an. Det gick an även när den gamle västgöten på klingande västgötska råkade tilltala Hans Högvördighet med titeln "Pesskôppen". Men det var då det.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  7. Magnus Olsson: för jösse nammen - man ber till Gud!

    SvaraRadera