torsdag 17 maj 2012

Intresset bakom dopet

Det Trovärdiga och Sannfärdiga Vittnet ringde. Han orkade ta till sig mer av den pågående dopyran. Han visste att beräta att i S.t Jakob i Stockholm ordnas nu drop-in-dop. Var det tårta i församlingshemmet också? Och var det när prinsessan ska döpas? Påhak, liksom. Man kan åka in till stan och få barnet döpt och festivitas liksom på köpet för stan är väl smyckad. Jag säger egentligen Stan, som vi de där födda gör med självklar nonchalans. Borta är tanken att man i de så kallade kringorterna gestaltar en församling där barn döps och tron blir både personlig och lokal med uppföljning genom dopundervisning och konkreta människor i en konkret församling gestaltar kristen närvaro.

Jag ska strax övervinna mig själv och läsa vidare på Svenska kyrkans hem(sk)sida - men var vi inte rätt nyligen överens om att undvika sakramentskristning för att i stället följa missionsbefallningen och med den som utgångspunkt döpa och lära? Antogs inte BEM-dokumentet i denna anda? Nu är jag väl tillräckligt mycket marxist för att begripa att bortom de vackra orden sticker det egentlige intresset fram trynet. Det gäller att skaffa nya medlemmar och dopet är nödvändigt mer för detta än för något annat. Intresset ljuger aldrig eller alltid, välj själva.

Jag kollade lite statistik. 1971 döptes 91000 och 2011 är siffran 59000. Förra året var det 16 813 902 gudstjänstbesök, allt inklusive, Besöken vid huvudgudstjänsten, en seriös mätsiffra, var 1990 - tidigare statistik gitter jag inte dyka in i något skrymsel och ta fram - 9 miljoner och förra året 4.5. Det kan man kalla halvering - och det är en halvering som inte satt särskilt djupa spår eller utlöst larmsignaler. Vi bedriver vårt kyrkliga arbete och begraver idogt men det kyrkfolk vi begraver motsvaras inte av att kyrkbänkarna fylls på i samma takt.

Nu är mitt behov av inspirationen från Kyrkans Hus och dess servrar oerhört. Hur ska jag inspireras om dopet? Jo, jag ska få veta allt jag behöver veta om dop. Det står så. Fast nåt lurt är det - för en liten sidorubrik ställer frågan "Vill du veta mer om dop?" - och då hänvisas jag till "en församling" om jag har funderingar eller vill boka dop. Vet dom mer om dopet i församlingen än i Kyrkans Hus?

"Är det skillnad på dop och namngivningsceremoni?" Bra fråga - och svaret? "Ja, ur kyrkans perspektiv är det stor skillnad. Dop är en en (jo, det står så, DS) fest då vi firar och gläds över att en människa blir del av ett sammanhang. Vid dop bekräftas att man tillhör sin familj och ingår i en större gemenskap, församlingen, kyrkan i världern och Guds stora familj." Bekräftas!? Är det inte något som händer - blir vi liksom inte med och får Gud till far, Kyrkan till mor och Jesus till storebror och en massa syskon på köpet? Knäcks inte döden i dopet? Jo, det kommer: "Att döpas innebär att bli en del av Jesu liv, död och uppståndelse." Men är detta något annat än ren idioti - meningen är floskulös och inget annat. Och biskop Johansson blir bekymrad. Han tycker inte jag ska säga idiot och idioti. Men vad ska man annars säga?

Man måste inte vara medlem för att få döpa sitt barn, heter det. Nä, man kan döpa sitt barn när man vill - vi lever i ett på papperet fritt land. Om vårdnadshavarna vill att barnet ska döpas - alltså få sitt barn döpt - "finns inget som hindrar, oavsett föräldrarnas samfunds- eller religionstillhörighet." Verkligen? Inget? "Dopet är inte knutet till förälders/vårdnadshavares tro eller liv". Inte? Det är en sanning som upprepas också med tillägget: "Svenska kyrkan bejakar homosexuell kärlek och äktenskap." Så fick vi veta det också.

Ensamstående föräldrar är välkomna att kontakta den församling där de önskar få sitt barn döpt. Kunde man inte fått med en vers som mer stimulerar de ensamstående att låta församlingen vara en del av det sociala nätverket?

Man kan ha dop i trädgården, ser jag. Är det den ensamstående förälders trädgård eller vad? Men på ett videoinslag ser jag att dop i hemmet också går bra. Lunds stift visar upp en sämre klädd manlig präst - dop brukar annars vara kvinnliga prästers domän, kolla bilder på dop så ser ni. Enskilt dop går bra. Och dopet har poänger med sig. Den som är döot kan - håll i er! - bli kyrkvärd. "Som döpt och konfirmerad kan man efter utbildning och antagning vigas till präst eller diakon." Är det inte något gränslöst över det hela - i en mening som närmast hör till en diagnos? Lite beskräftigt måste det också bli: "I församlingen har alla döpta något att bidra med." Jaha?

Sedasn tjatas än en gång om att inget finns "som hindrar att döpa barnet, oavsett samfunds- eller religionstillhörighet". Det var tredje gången den saken påtalades. Tredje gången - varför stiger bilden av en koleld på en gård i Jerusalem fram för min blick?

Jag undrar om denna Kristi Himmelsfärds Dag kan lyfta mig? Det är faktiskt alldeles nödvändigt att den gör det. Men vem skriver och vem godkänner hemsidans texter? Biskoparna skrev ett brev om dopet för att väcka min glädje över dopet. Den försvann nyss. Skriv ett brev till! Eller en teologisk tjänsteinstruktion för arbetet i Kyrkans Hus med en konfessionell markering. Vi talar om Svenska kyrkan. Vi är inte en filial till Svenska Missionskyrkan.

11 kommentarer:

  1. Shit, vad du är rätt på det. Det finns en berättelse här om vissa inflytelserika personers bakgrund - präster, ungdomspersonal, folk i marknadsföringstjänst; inklusive den svenskkyrkliga pressen - som på några decennier kommit till att man faktiskt måste säga: Svenska kyrkan är inte en filial till Missionskyrkan.

    Spara texterna på bloggen, Dag, om några decennier är det forskningsmaterial.

    SvaraRadera
  2. Att våga göra en korrekt analys - sönderdelning - och se samband mellan olika variabler i ett skeende är ansträngande och rent av plågsamt. Kanske är det därför de flesta undviker sådant som stör det goda humöret. Under alla omständigheter är Bloggardag ursäktad när han nu hjälper oss andra att se klart.

    Hellre en korrekt kartbild än en falsk! Även om den förskräcker.

    SvaraRadera
  3. Nu är du orättvis mot Svenska Missionskyrkan (GF-kyrkan). Den slentriandöper inte barn till desinformerade icke-troende på detta sätt. Den framhåller också sambandet mellan dopet och tron. Svenska kyrkans aggresiva dopreklam borde däremot anmälas till konsumentverket som "vilseledande marknadsföring", speciellt med tanke på vad som står i biskopsbrevet. Precis som äktenskapet tömdes på sitt innehåll för att människor till varje pris skulle kunna fortsätta gifta sig i kyrkan visar nu folkkyrkoivrarna samma takter när det gäller dopet. Hellre fortsätta döpa många utan innehåll! Hur långt ska det gå innan giltigheten av Svenska kyrkans dop blir ett problem för andra kyrkor? I valet mellan folk- och -kyrka verkar Kyrkans hus ha valt folket. Kanske dags att byta namn till Folkets hus?

    SvaraRadera
  4. Ja, tänk att antalet besökare i huvudgudstjänster har halverats. Vad KAN det bero på???!!!!!/Maria

    SvaraRadera
  5. Tårta till dopkaffet i Borås.

    I församlingsbladet "Mellan himmel och jord" kan man läsa om det.Nr 1 2012 s 8 och nr 4 2011.PDF-filer.(http://www.svenskakyrkanboras.se/www/live/dokumentmallar/standard80.aspx?TreeID=135)
    Fattas bara annat. Värvar man en medlem så handlar det väl lågt räknat om 3000 kr/år och under en livstid inbringar det väl 143000 kr.

    I min indignation Goglade jag på "drop i dop" och fick mera vatten på min kvarn. Särskilt tydligt var inslaget från Värmlandnytt där prästinnan var mycket tydlig med att det var ekonomi och medlemstapp som var motivation.

    Dopverkstad - ny form av dopundervisning? I samma inslag skymtar det förbi skyltar om dopverkstad. Det man ser skymta är fina skrudar och dopklänningar, men det är väl ändå inte kärnan. Vad som undervisades om eller vad man gjorde i dopverkstaden nämndes inte.

    Linssoppa eller tårtbit?
    Jag mår dåligt av att se att man har falsk marknadsföring om vad ett Kristet dop innebär. Det är kränkande att lura naiva nyblivna föräldrar in i något man inte vet vad det är. Dopets sakrament får inte säljas så billigt, även om Nåden är gratis! Ful medlemsvärvning.
    Vågar man inte tala om Jesus som sin Frälsare och Herre längre, eller visa på vägen till omvändelse, evigt liv osv, så kan jag undra vad vi ska ha SvK till?

    Evangeliet i dag är i dag: "Herre över allting" Det kunde ju stått Jesus före... Nu väntar och ber vi om nytt mod genom Den Helige Ande! Det är snart Pingst!
    Prästänka

    SvaraRadera
  6. Stockholms stift har ofta i anslutning till annonsen om församlingarnas gudstjänster haft en särskild annons om dopet. "Välkommen till världen", heter det. Eftersom det ju är något annat – Jesus, kyrkan, himlen – man välkomnas till, är detta snudd på falsk marknadsföring. I varje fall återger det inte vad som sägs i biskopsbrevet om dopet.

    Går man till den internetadress som anges i annonsen (varifrån finns en länk till Svenska kyrkans hemsidas beskrivning av dopet), får man veta: "Dopet är början på något nytt oavsett om det är ett barn eller en vuxen som döps. Dörren öppnas till en större gemenskap och visar att vi människor hör ihop, med varandra och med Gud." Detta är naturligtvis inte fel, men en beskrivning som nogsamt undviker de djupare realiteterna i dopet."Homeopatisk uttunning", som de brukade säga på sin tid i På minuten.

    SvaraRadera
  7. Visst hör dop och undervisning ihop. Dopet ska följas upp av undervisning. Men jag blir lite betänksam när jag får uppfattningen att flera kommentatorer menar att man inte ska döpa barn till föräldrar som inte är kristna, eftersom de inte kommer att ge barnet någon undervisning. (Jag hoppas att jag missförstått.) Då förnekar man ju samtidigt att det faktiskt händer något i dopet, oberoende av oss människor. Och man sätter inte tro till att Den Helige Ande verkar i barnet. Bättre döpt än odöpt, säger jag.

    Att många inom Svenska Kyrkans ledning har åtskilligt att lära sig om vad ett kristet dop är, så att de kan förmedla det till andra, är en annan sak. Men man ska inte låta människors oskicklighet stå i vägen för barnens dop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag (anonym som skrev om Missionskyrkan) har inget emot att man döper barn till icke-kristna om dessa ändå tar ett medvetet och informerat beslut att döpa barnet och vet vad kyrkan lär om vad det innebär, t ex att det verkligen händer något i dopet. Det finns säkert många som gärna skulle vilja ha en kristen tro och önskar sitt barn detta goda som de saknar. Men problemet idag är att kyrkan mörkar vad dopet innebär för att lura icke-kristna att det är vilken namngivningscermoni som helst. Detta är så mycket allvarligare eftersom vi tror att Gud verkligen handlar i dopet! Hur reagerar ett dopbarn som får höra att det (tyvärr) är döpt för att kyrkan lurade föräldrarna att det inte betydde något? Det kommer upplevas som ett övergrepp. Ju mer Guds handlande betonas, desto större. Men även enligt Luther är dopbarnets tro en förutsättning för Guds handlande i dopet - han menar att spädbarnet har denna tillit till Gud precis som till sina jordiska föräldrar. Därför ska man inte tveka att döpa barn - men det måste ske på ett sådant sätt att det inte uppfattas negativt - då kan det kan tvärtom skada barnets Gudsrelation och leda till att det vänder Gud ryggen. Det som hade kunnat vara en nyfikenhet på vad en kristen tro innebär blir istället ett avståndstagande. och det är värre menar jag! Hellre bara tro utan dop - den som tror kommer ju vilja döpas iallafall med tiden - än bara dop utan tro.

      Radera
  8. Den desperata kyrkan som tar varje möjlighet i anspråk att värva medlemmar och därmed pengar. Påminner det inte om avlatshandeln i katolska kyrkan för länge sedan?

    SvaraRadera
  9. Vad gäller dopet håller jag med Elisabeth, och har haft nåden att tjänstgöra som präst i 24 år. Dopet är nödvändigt för saligheten. Och i dopet är det GUD som handlar, oavsett vad barnet eller föräldrarna tror eller inte tror. Självfallet är det så att ett önsketänkande är att föräldrarna ska ge barnet en kristen fostran, att dopet ska vara levande för dom och de ska själva ta tag i sitt eget andliga liv. Men att lägga det på individen själv i sk troendedop anser jag vara en irrlära, för när vet man att NU tror jag tillräckligt för att "låta döpa mig"? Dopet ger uppenbarligen, och jag har lite svårt att skriva det här eftersom det hör till trons hemligheter, NÅGOT som vi behöver för evigheten. Och ALDRIG att jag tagit lätt på dopet, eller tyckt att ett dop skulle passa för att man skulle få in lite fler medlemmar i Svenska Kyrkan AB! Är man odöpt är man inte någon som "går in genom dörren" - och ja, jag vet vad det innebär för de barn som pga föräldrars velighet väntar i månader och år innan barnet blir döpt, om det skulle dö dessförinnan! DEN saken ligger dock i GUDS händer - och är skild från vad vi som människor har att hålla oss till!: DÖP DOM! - Jag har döpt ung lika många som jag begravt, ungefär 1500 personer. Men jag har aldrig (!) döpt utan ett rejält samtal om vad dopet är och vad som förväntas av föräldrarna! På min fråga till mig själv: Är jag kristen? - kan jag svara ett rungande JA, för jag är döpt i Jesu namn! I dopet får vi tron, det är inte en tankekonstruktion eller en viljeakt att TRO, det är en gåva från Gud.
    Christer, Präst i Skåne

    SvaraRadera
  10. Jo, det gör det. Svenska kyrkans behov av reformation är inte mindre 2012 än 1512. Snarare tvärtom. Det behöver påtalas. (Men jag är ingen reformator).

    Reclaim the church! Reformation 2017!

    SvaraRadera