lördag 1 juni 2013

I går och i förrgår

I går satt jag ett tag i bilen, nalkades norra Öland och såg det naturfenomen som heter frontdimma i kombination med strålningsdimma (heter det så?). Fronterna över Östersjön mellan varmt och kallt tillsammans med solen som värmde, gav intrycket av mörk brandrök. Jag njöt av skådespelet - och över att det var dimma i Kalmar men sol på norra Öland. Sedan ägnade jag mig åt människor jag tycker om. Alla ränner inte i kyrkan vareviga söndag, som man säger om dem som nästan eller aldrig går. Och så ordnade jag programmet för höstens studiesatsning efter att ha begravt Tillie, 96. Att vara präst på norra Öland är bitvis djupt meningsfullt, men jag antar att ingen sökt tjänsten, som gick ut i natt, efter mig.
- Varför finns det ingen annan präst som älskar människorna i Nordölands församling? frågade jag.
- Därför att de inte känner dem, blev svaret.
Det är nog sant.
Men varför vill ingen lära känna dem?

På stiftsfullmäktige höll Margareta (C) en bra plädering för trons försvar. Vi måste kunna ge argumenten för att det är en klok hållning att vara religiös. Jag höll med bitvis, fast jag tror inte, sa jag, att kristendom är religion. Det har jag lärt av den pilske professor Barth. (Om hans pilskhet finns det en del att läsa i det arkiv som inte är offentligt - men det är en parentes i sammanhanget. Vad allt vet jag inte!)  Men, det var här jag gjorde ett påhak: Ni, den kyrkoplitiska majoriteteten, har ju ställt till det så med era kyrkopolitiska beslut att vi saknar en 45-57 intelligenta trons försvare i de högkyrkliga som annars blivit präster. Svenska kyrkans braindrain har gynnat den Romersk-katolska kyrkan som har vett att ta hand om sina begåvningar. I Växjö stift sitter docenterna i landsbygdsförsamlingar. Och så sa jag till Margareta: "Du har spottat i kålen. Ät upp soppan." Därefter var debatten avslutad.
Ämbetsfrågan hanterad som något helt annat än vad opponenterna sa att den handlade om, fick ödesdigra konsekvenser på många sätt. När blir det tid att tala om det? Och när ska vi hänga ut de präster, två från varje stift, som mobiliserades för att hindra den samtalsomgång som Kyrka-Ämbete-Enhet syftade till? Har de förpassats till marginaltjänsterna, därför att de i ord och handling visade sig vara oekumeniska i det inomkyrkliga - eller vad har hänt? Det kanske vi skulle granska? Fram med namnen!

Att jag efter stiftsfullmäktige åkte på Frimodig kyrkas i Växjö stift styrelsesammanträde borde jag kanske inte nämna, eftersom det kan uppfattas vara rent skryt att få vara med i ett så fint sammanhang. Vi har i alla fall roligare, vi som hör till Frimodig kyrka, det är den grundregel som förverkligas i praktiskt liv. De enda som driver innehållsfrågor, tycks vara Frimodig kyrka. De andra vill förändra Svenska kyrkan - vi vill förnya. De politiska partierna - dolda eller öppna, det finns båda slagen, vill föra in partiets program i Svenska kyrkan. Vi vill föra in Kyrkan i Svenska kyrkan. Så konstigt är det att somliga låter sin politiska identitet gå före sin kristna. Svimma nu! Skillanden är avgörande om man ställer frågan vilka som egentligen skapar framtid. Men den frågan kan ni som nu svimmat inte ställa. Det är ett problem.

8 kommentarer:

  1. Nä, man söker sig i allmänhet inte till avkrokar, oavsett utbildning. Dessutom kan det vara lite otacksamt att komma som efterträdare till just DS. Inte precis en drömsits att söka få till det, så att befolkningen inte upplever en försämring. Bättre då en sekulariserad stadsförsamling, där man knappast syns utanför det trevliga arbetslagets gemenskap.

    Eller?


    Tant Svart

    SvaraRadera
  2. Låt oss i dag fira Johan Runius, död den 1 juni 1713 på sin 34:e födelsedag, son till kyrkoherden Arvid Runius i Larv ("Herr Arvid i Larv är en slarv") och såväl festdiktare som psalmdiktare och lekmannateolog. (Låt oss inte vara så småaktiga att vi påpekar att han enligt den gregorianska kalendern föddes den 11 juni 1679 och dog den 12 juni 1713 ;o). Den bildbara allmänheten torde läsa följande dikter av Johan Runius: http://diktarna.blogspot.se/search/label/Johan%20Runius och kan därefter studera de robusta, långa men kärnfriska psalmer av hans hand som - liksom Bellmans - aldrig kommit in i någon psalmbok förrän de för ett par år sedan togs med i Stora Nätpsalmboken http://www.psalmboken.blogspot.se/search/label/Runius%20Johan

    SvaraRadera
  3. PS. Den av hans psalmer att döma lutherskt barnafromme Runius (en av våra många unga döda poeter, död i samma ålder som Dan Andersson, Edith Södergran och Harriet Löwenhielm och likt de båda senare i lungsot) gjorde verkligen en dråplig sorti från denna världen genom att på sin dödsdag för 300 år sedan begära fram en bägare, och sedan dricka tre tacksägelseskålar 1) för sin lyckliga ingång i denna världen (dagen var ju också hans födelsedag) 2) för sin framgång i denna världen (han kunde på slutet rentav försörja sig som diktare, vilket på den tiden var ytterst ovanligt) och 3) för en god utgång ur denna världen. (Källa Warburg: Svensk litteratur i sammandrag, 1904).

    Jag tycker att vi denna 1 juni 2013 posthumt utnämner Runius till hedersmedlem av Frimodig Kyrka och skålar för hans minne - gärna alkoholfritt men glatt! Tack Gud för Johan Runius! DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den svårt lungsjuke Johan Runius' sista anteckning i dagboken blev de rörande orden:

      "Om Majus varit swår och bitter tijd för Runius,
      förläner Herren Gud en liuf och rolig Junius."

      Och så blev det.

      Tant Svart


      Tant Svart

      Radera
  4. Dag skriver: "Och när ska vi hänga ut de präster, två från varje stift, som mobiliserades för att hindra den samtalsomgång som Kyrka-Ämbete-Enhet syftade till? Har de förpassats till marginaltjänsterna, därför att de i ord och handling visade sig vara oekumeniska i det inomkyrkliga - eller vad har hänt? Det kanske vi skulle granska? Fram med namnen!"
    Startar man i Luleå stift där jag bor vill jag minnas att det var Gunnar Sjöberg som när det begav sig var präst med lindrig församlingserfarenhet sysselsatt i egen konsultfirma och numera centralt knuten till Uppsala samt Karin Burstrand som numera är domprost i götet.

    SvaraRadera
  5. Margareta är min moster. Och jag skulle gärna älska Nordölänningarna om bara ngn kunde hosta upp en tjänst i närheten till mannen i mitt liv. /storasyster

    SvaraRadera
  6. Vadan detta ??? Komministern befarar att ingen sökt tjänsten som han p g a uppnådd pensionsålder lämnar för att åtnjuta sitt otium på sin ålders höst. Inte är väl alla "bekännelsetrogna" redliga bärare av ämbetet utrotade. Någon av dessa kvarvarande borde väl lyfta på vingarna och sväva över till Solens och vindarnas ö. Komministern har ju på sin blogg gjort PR-arbete för den blomstrande verksamheten i Nordölands församling. Det kan väl inte,hemska tanke, vara så att all blogg -PR fått motsatt effekt. Det vore ju isåfall trist!

    YF

    SvaraRadera
  7. Från Växjö stift var det väl den bemärkte domprosten Johan Unger (som för sin högkyrklige komminister bedyrade hur bra det gick att samarbeta, trots ämbetsfrågans skiljelinjer, sades det till mig som gjorde praktik i Domen på den tiden)och Lena Olssson Fogelberg som liksom f Dag var komminister på Öland. Men vilka de övriga var vore onekligen intressant att veta. Om inte annat borde det vara tid att följa upp resultatet av saboterandet av det inomkyrkliga försoningsarbetet och dess konsekvenser!
    F Pierre

    SvaraRadera