tisdag 6 januari 2015

Lövestad

Först i efterhand kunde jag följa de 40 minuter som gudstjänsten i Lövestad tog i söndags, Söndagen efter nyår. Länge leve Svt Play!
Jag hörde klockklangen - och det var kärt för en som bott två år i Everlöv, men än kärare att höra skånskan i psalmsång och böner och lite talande. Skånskan betyder här dialekten, inte någon av honkön. Ibland betyder det dock både-och. Så rik är tillvaron.

Efter klockringning sjöngs det. God psalmsång tyckte jag mig höra och det intrycket förtogs inte av att ett hundratal i kyrkan faktiskt sjöng i olika körer. Därtill hade man tagit med ett par spelmän, som spelade lokal fiolmusik. I kyrkan! Tiderna förändras. Jag ropade förstås det vanliga: "Hurra för dessa starka armar, som gnida fårens tarmar!" Psaltaren som textläsning och så evangeliet. Ingen GT-taxt, ingen epistel, alltså.

Jag recenserar inte gudstjänster.Gudstjänstupplevelser kan vara så olika och det som är förfärligt för mig, kan vara härligt för någon annan. Men frågor får man väl ställa och undringar får man väl komma med?

Detta var alltså en gudstjänst som alls inte kan återfinnas i gällande kyrkohandbok. Läsningen av Guds ord hade ransonerats. Syndabekännelse och förlåtelse fanns inte. Inte mässa heller, förstås. Det mesta som fanns, var musik och sedan klockklang och psalm avklingat fick vi avnjuta barn som sjöng den uppbyggliga sången Bjällerklang, bjällerklang. Applåderna var välförtjänta. Vill man, kan väl texten googlas för en förstärkt gudstjänstupplevelse.

Gudstjänstledaren var inte präst. Det tycktes mig lite egendomligt, att detta var arrangemanget men jag säger ingenting om det. Bara för att jag inte fattar finessen, betyder det inte att finessen kan finnas någonstans där bland skuggorna. Anlägger jag ett genusperspektiv, vann kvinnorna.

Så kom predikan. Församlingens komminister la ut texten. Hon styrde först in på det där med att barnet var försvunnet utan att Maria och Josef hade koll på försvinnandet. Hur hade vi reagerat i den situationen - och samhället? Det tyckte redan söndagsskolfröken att vi skulle fundera över, drar jag mig till minnes.

Nu fick jag veta att Josef och Maria "innerst inne visste" var Jesus fanns. Varför de då letat i tre dagar och varit oroliga, begrep jag inte, ställd inför denna information från det inre livet hos ett par för 2000 år sedan.
Men att det i sak var fel att Jesus varje år varit i templet, som det påstods,  visste jag. Han var där vid 12 års ålder eftersom han först då var religiöst myndig. Dessförinnan hade han burits fram i templet, men det var 12 år tidigare - eller en månad senare beroende om man ser till historien eller till kyrkoårets drama. Hur komministern visste att Jesus kände en särskild närhet till Gud i templet, framstod som lätt oklart. Det berättar inte Lukas i varje fall.

Jag lyssnade vidare och fick veta att Gud är inneboende i Jesus men också i oss. Detta torde vara en kristologi av det slag som upprepade gånger fördömts av de stora kyrkomötena i de kristologiska uppgörelsernas tid, alltså ren heresi. Jesus ÄR Gud. Vad skulle hända om denna heresi anmäldes till Lunds domkapitel?

Vi behöver något att kalla Guds hem och där i kyrkan - huset, väl - är vi sedda, älskade och möts av en öppen famn. Där kan vi känna Guds närvaro precis som vi är och så finns Guds hus överallt i världen och vi kan precis överallt i världen lyssna efter kyrkklockornas sång.

Här tvekade jag. I Egypten får inte kyrkklockor ringa. IS har väl tystat några - och den kyrkliga stordriften i Sverige, ja, inte vet jag - men inte ringer man samman till söndagens gudstjänst när den inte firas? I dag är det betydligt svårare att höra kyrkklockornas sång än det var.

Det är skada, för komministern proklamerade att kyrkklockorna "sjunger för fred, rättvisa och tolerans". Jag hade väntat på den bekännelsen och saknade bara orden om "alla människors lika värde". På min tid som söndagsskolgosse ringde kyrkklockorna för att kalla oss till gudstjänst. "Bing-bång" betydde "kom-kom", för Jesus hade stämt möte med mig i sockenkyrkan.

Nå, portarna till kyrkan står öppna och jag får komma som jag är. Gud dömer inte, sa hon så, komministern? Nä, han har överlåtit domen till Sonen men poängen är väl inte att jag ska vara som jag är utan bli den Gud avsett mig att var? Det här blev komplicerat. Fast inte riktigt så mycket som talet om att Guds hus är allas hem. Så är det väl inte? Vad tycker muslimer, buddhister, judar och hinduer om sådant tal? Guds hus är kyrkhuset, till för det heliga folk som genom dopet kallats att förkunna Herrens välgärningar i gudstjänstens lovsång och i Guds tjänst i värld och vardag. Ungefär så.

Jag undrade, efter att ha fått hjälp på funderingstraven, om misstaget inte beror på en förväxling mellan Gud och kyrkan. Kyrkan är usel på det där med att vi får komma som vi är. Det är inte Gud. Jag kan inte sanningsenligt säga att jag i det svenskkyrkliga möts av en öppen famn, blir sedd och älskad. I kyrkan är det som i mänskligheten i stort. Människor fascineras av avvikelser, så länge det inte gäller den egna arten. Reflektionerna göra sig själva. Kyrkosystemet framstår som alltför mänskligt.

Det blev mer sång, jag tror att gudstjänstupplevelsen till 2/3 var sång och musik. Det bads och välsignades och sedan var det hela över. Kyrkan var inte proppfull. De medverkande var så många att jag drabbades av en i sammanhanget helt olämplig fråga - hur många kommer till Lövestads kyrka nästa gång som kyrkklockorna ringer för fred, rättvisa och tolerans - eller behöver man inte komma, eftersom kyrkklockorna inte ringer samman?

Om jag bodde i Lövestad, skulle jag inte gå i kyrkan.
Det är sanningen i sammanhanget.

Men inte ett ont ord om dem som tyckte att detta är den svenska folkkyrkan i funktion, bara de inte får för sig att jag skulle vilja arbeta för den i det skicket.
Ska jag mer idogt se tv-gudstjänster för att förstå eller ska jag ta mig till högmässorna i Rydaholm, där Kristus räcks mig i sakramentet och då och då - oavsett hur det känns inuti - har något att säga mig och där prästerna ter sig som intellektuellt redliga?

I dag är den hemliga koden +20 +C +M +B +15+

22 kommentarer:

  1. http://www.romancatholicidentity.com/2012/01/christus-mansionem-benedicat-20-c-m-b.html

    SvaraRadera
  2. Man gör så gott man kan. Nischmarknaden för gudstjänster är liten i Lövestad, och tål kanske inte så stort utbud? Inte heller annat än ett enkelt bassortiment är lönsamt. Typ jourbutik?

    Vill man ha något annat, får man väl göra som andra, ta bilen och fara till sta'n?

    GG

    SvaraRadera
  3. Visst är det illa att inta alla texterna läses. Och det sker ganska ofta, har jag noterat. På TV kan det kanske bero på programtiden. Jag såg gudstjänsten och tyckte att den var acceptabel. Det är inte alltid det är så på TV. Och ofta får man kanske tyvärr notera att det inte precis verkar vara intelligentian i landet som numera blir präster. De verkar sakna analytisk förmåga och förmågan att väva vidare på en text. De relaterar i stället för att lägga ut texten.
    Men det är inte lätt att vara proffs! Du noterar saker som många av oss andra inte ser!
    Det är väl som när man som svensklärare retar sig på att svenska reportrar inte längre verkar kunna grammatiken. Jag har ibland mejlat tidningarna att det faktiskt är skillnad på "Han går ut med sin fru" och "Han går ut med hans fru."!
    Du får väl tänka att gudstjänsten trots att du anser den vara fel på olika sätt, ändå gav en del av oss okunniga något!Hoppas Gud blir nöjd med detta och förlåter de okunniga (?) som ledde den!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Reaktioner på synpunkter om språkriktighet?

      Jag ringde för några år sedan upp det kommunala redaktionsbladets redaktör några gånger för samtal om språkriktighet. Mailade efter samtalen synpunkter och "rättningar". Dåvarande moderata kommunalrådets kria om en halv sida bestods med 38 frågetecken. Ett svårslaget rekord! Övriga kommunalt ansvariga var inte mycket bättre.
      Redaktören var surare än suuur. Hon avkrävde mig namn och adress. (Vad hade jag att vänta? Svarklädda muskelmän som vandaliserade trädgården om natten? Eller värre?) Vid tredje uppringningen ombads jag sluta. Några synpunkter på politikers och ansvariga tjänstemäns språkliga färdigheter ville man inte ha, fick jag veta.
      Resultatet? Kommunen anställde en duktig sekreterare med tre betyg i nordiska språk, som numera korrekturläser alla kommunala utskick.

      Lite uppmärksamhet röjer alltså i låt-gå-mentalitet. Skola, kyrka, och förvaltning mår bra av uppmärksamma och kvalitetsmedvetna "kunder". Så kan inte vad som helst släppas fram. Men ett vettigt tack för mitt engagemang fick jag aldrig. Kritik, även positiv, tas utan "medieträning" personligt och utlöser aversion. Skjut budbäraren! blir det normala svaret på frågetecken från allmänheten.

      Hur jag fick veta om sekreteraren/nordisten? Efter ett halvår med kommunala utskick med vettigt innehåll och språk ringde jag upp och gav beröm. En något besvärad redaktör meddelade kompetensförstärkningen utan kommentarer.

      GG

      Radera
    2. Jag försöker hia mig, som man sade i Skåne, väl medveten om att jag är yrkessjuk. Därför anmärker jag endast när det blir för grovt, eller fel i rubriker och så, och på dem som borde vara professionella i sitt skrivande. Det är förvisso inte kommunalpolitiker. En del anlitar andra, mera drivna skribenter, för exempelvis sina insändare. Men jag har alltid blivit väl bemött när jag har påpekat felaktigheter.
      Kan man inte även kalla Dag för yrkessjuk, även om HH insisterar på att prästämbetet inte är ett vanligt jobb? Man kan faktiskt känna sig kallad till andra yrken också! Och vi kan tjäna Gud på olika sätt. Ibland kanske till och med bättre utanför kyrkan!? De som tror att Gud sitter inlåst i kyrkan, borde kanske se till att han blev utsläppt!

      Radera
  4. BlolggarDag!

    -Detta var inte snyggt; dissekeringen onödig och därtill felaktig!

    Recensionen av TV-gudstjänsten i Lövestad - varför skall man för övrigt inte få recensera gudstjänster, jag önskar faktiskt kontinuerligt få läsa sådana på de stora tidningarnas kultursidor - synes åtminstone mig vara en på förhand uttänkt kriarättning, djupT orättvis sådan.

    Jag tillhörde nämligen själv den tittande skaran och hade inga bärande invändningar mot gudstjänsten som sådan .Möjligen - vilket många TV-gudstjänster tenderar ha - var sång- och musikinslagen alltför många. Men helhetsintrycket var annars positivt .Först skall sägas, apropå Dags kritik att syndabekännelsen och förlåtelsen ej fanns med, att den centrala - märk min betoning av ordet! - trosbekännelsen fanns, att Guds närvaro var tydlig genom hela gudstjänsten, att komministerns mjuka, lågmälda framtoning på ett varmt och kärleksfullt sätt inte på något sätt stred mot KO. Därför kan jag inte förstå den hotfulla frågan om vad som skulle hända om predikan anmäls till domkapitlet.
    Gör det då, den som vill, och jag kan från min folkkyrkliga utgångspunkt redan nu ge beskedet att anmälaren kammar noll.

    Jag kan visst förstå, om bloggpappan utifrån sina särskilt teologiska aspekter och önskemål inte i alla delar accepterar TV-gudstjänsten. Men att på detta sätt i mästrande ton döma ut den är både sakligt fel, magistermässigt fräckt och kollegialt fult av Dag.

    Lägg därtill hans slutsats att kyrkobesök skulle ej bli aktuella om han var bosatt i Lövestad!

    Vet ni, kära kommentatorer på denna blogg, att då tror jag nog att församlingsborna i Lövestad som en man - eller varför inte en kvinna? skulle stå upp bakom sin komminister,

    Och, som jag skrev tidigare på annan plats här, den i gudstjänstens inledningsskede upplästa första strofen av en bön, borde vara en tankeställare för både Dag och dem som i vått och torrt vädrar samma åsikter som han:

    "Gud,låt oss inte fastna i det förflutna . . ."

    Se alltså alltid framåt! Eller som reservofficeren D Sandahl skulle ha sagt i uniformsklädsel till sina bassar:
    -Framåt marsch!
    Alltså inte bakåt!

    Och kritisera sedan inte mer den mjuka och vänliga komministerframtoningen i Lövestad kyrka!

    BENGT OLOF DIKE




    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vara kollegial, förutsätter viss jämbördighet. Ordagrant att man läser tillsammans. Gör man inte det, iakttar man något främmande, okollegialt.
      Som så ofta undrar jag hur selektivt BOD läser. Bloggaren markerar upprepat att andra kan ha funnit glädje och uppbyggelse i TV-gudstjänsten. Tydligen hör BOD till skaran. Lite frågor bör väl dock kunna ställas?

      Så vad är problemet?

      P

      Radera
    2. Problemet är den ständiga kritiken mot ALLT som förekommer i Svenska kyrkan! Inget duger, allt förkastas, ALLA andra gör ALLTID fel! Såvitt jag vet finns det bara EN som är felfri med rätt att döma oss människor! Men Han bor inte i Ormesberga! K

      Radera
    3. Jag hyser också tilltro till bloggaren som officer. Så stor att jag är övertygad om att hade hans mannar stått vid randen av ett stup hade han inte kommenderat "Framåt marsch!" utan "Helt om, marsch!".
      /Per H

      Radera
    4. BOD, den ståndaktige väktaren av den postkristna "folkkyrkan", belyser på ett övertydligt sätt varför uppenbara kristologiska heresier får fritt spelrum i Svky!
      /Antony

      Radera
    5. BOD! Om en präst hävdar i en predikan att Gud är i alla människor på samma sätt som Gud är i Jesus är detta avvikande lära enligt Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Dessa bekännelseskrifter har sin erkända status av KO. I andra fall har präster prickats och fått prövotid p g a just avvikelser från nämnda bekännelseskrifter och då i fråga om avvikelser som inte varit tillnärmelsevis lika flagranta som när det gäller dubier kring Sonens väsenslikhet med Fadern. Taskigt att analysera andra prästers göranden och låtanden i tjänsten? Okej, låt oss då ta bort möjligheten att anmäla till domkapitlet! Vad ska vi med den möjligheten?
      /Sub versus/

      Radera
    6. "Sub versus": det är inte "bara" avvikande lära enligt Svkys bekännelseskrifter utan absolut förödande heresi! Det är dessa falska "profeter" och ulvar i fårakläder som numer utgör den totalt dominerande andelen i Svkys "prästerskap"!
      /Antony

      Radera
  5. Gott Nytt År önskar jag en klok man!

    SvaraRadera
  6. Att recensera gudstjänster kan väl vara OK. På anglosaxisk mark finns finne ju Mystery Worshipper, som understundom kan kännas lite tuff för en församling. Men ändå både nyttig och kärleksfull. /BoR

    SvaraRadera
  7. http://ship-of-fools.com/mystery/index.html

    SvaraRadera
  8. Det bekymrar mig att underhållningskritiserandet ibland tycks ha tagit själva trons plats, att det mättar bättre än rena (öppnande och förklarande) trosutsagor. Om man inte kritiserar, vad skall man då säga eller göra? Finns det något att säga, liksom bortom kritiken? Vad är det kritiserandet vill åstadkomma i verkligheten, vilket är det eftersträvade målet, uttryckt i klartext? Bekymrade frågor, tror att de plågar många troende.

    SvaraRadera
  9. Av ditt referat förstår jag att det inte var något evangelium i predikan. För evangeliet om Jesus är: "han (Jesus) som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." Rom. 5:25

    SvaraRadera
  10. Då BOD recenserar - är det bocken i örtagården?

    SvaraRadera
  11. En kort anmärkning..
    BOD´s försäkran att en eventuell anmälan mot den citerade predikan skulle kamma noll är verkligen ingen "högoddsare". Det vet vi redan att de enda predikningar som fälls- eller för all del-låt mig försiktighetsvis skriva -riskerar att fällas är en predikan utan PK-anpassning men bibliskt trogen.

    Vad kyrkorodningen beträffar avstår jag från kommentar. SveK illustrerar "kyrkoordningen" i sitt agerande mer än nog.

    //HH

    SvaraRadera
  12. Anonym och HH:

    -Bockstämpling i stället för sakdebatt!,
    respektive:
    -Jag, HH, har alltid rätt, Hela Svenska kyrkan, biskopar och förtroendevalda, har fel!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  13. Psaltaren hör väl till GT, eller?

    SvaraRadera
  14. BOD! SAKDEBATT ? ! ? ! ???

    SvaraRadera