onsdag 29 april 2015

Sentimentalitet som religionsmarkör

Det mesta i det kyrkliga har både med hjärta och hjärna att göra - när det är friskt. Men är det verkligen det? Inte när kyrkosystemet blir byråkrati, förstås. Inte när kyrkosystemet blir ideologisk maktapparat. Inte när kyrkosystemet blir de personliga ambitionernas exercisplats. Inte när kyrkosystemet agerar i feel good-branschen. Och när Kyrkan blir religiös, kommer sentimentaliteten som ett kvitto på att något gått fel. Då släpper all förankring i reflektionen och kvar blir just känslan, dvs sentimentaliteten. Denna sentimentalitet kan bara överträffas av än mer sentimentalitet. Den låter Det Heliga haverera.

Jag nämner nu inte kyrkoherden vars dotter tog över nattvardsdistributionen, ett vittnesmål jag själv hört. Jag läser i stället vad Limhamns kyrka lagt ut. Länge lever twitter!
"I dag delade Fredrik, 3 år, mycket koncentrerat ut nattvardsbrödet till både tant, farbror o konfirmand. Värmen spreds i kyrkan. #svenskakyrkan"

Fredrik kan förmodas vara döpt och då får han dela ut nattvarden - eller?
Han kan förstås inte besvara någon tvivlandes frågor om eukaristin och man kan förmoda att han delade ut oblater, dvs han hade det pastorala ansvaret i det ögonblicket. Någon hade städslat honom och det kan om 15-20 år visa sig ha varit ett övergrepp på ett barn, det vet vi inte. Ännu. Det finns somligt i det kyrkliga som glatt delas ut men som resulterar i angrepp. Jesus talar om det när han gör ett inhopp i bíjouteribranschen.

Men värmen spreds.
Bara de illasinnade tänker att det är varmt i helvetet också och att här triumferar motmakten då det heliga på ett förtjusande sätt trivialiseras.
Vi andra blir väl mest frågande - för det handlar om att utnyttja ett barn. Det är kyrkan bra på, vet vi gamla ärrade söndagsskolbarn. Strutar på huvudet och särkar i juletid och versar som ska läsas samt sånger som ska sjungas. Nu har utnyttjandet nått en ny nivå i åldrar där barn är försvarslösa.

Jag tror vi sett barnpredikanter i amerikansk religiositet och jag tror oss veta att resultatet blev förödande när dessa uppvisningsbarn som lillgammal vittnade, växte upp.

Passa er för de sentimentala.
De är skoningslösa.
De kan gå över lik för att vinna poäng i sentimentalitetsjakten.
Och poängen är alltid egna poäng.

Nu är inte bara sentimentalitet grundhållning. Den kompletteras av ett stycke brutalitet. Mot 22 pingstpastorer, t ex. De har, ser jag på Dagens Seglora, dragit gudsbilden i smutsen. Gudsbilden - inte Gud? Hur har de gjort då? Faktiskt inte riktigt det de anklagas för, dragit en gräns mot homosexuella. De försökte skilja mellan person och sak. Det var ett misslyckat försök när de ska läsas, förstår jag. Men medge att det är av intresse att se hur all ekumenisk polish enkelt skrubbas bort. Dom på ena sidan och så vi på den andra och rätta sidan.  Detta är också ett grundmönster för de rättfärdiga. De vet mycket väl vilka "dom andra" är och det är inget problem att dels säga sig ta avstånd från dem som tänker i kategori "vi och dom" och sedan själv göra det. Inget problem? Nej, för de är rättfärdiga och då gör de allt både rätt och rättfärdigt. Har ni verkligen inte fattat det? Här finns inga självmotsägelser och den som uppfattar saken så dömer sig själv. Helt enkelt.

Men passa er för de brutala. De upprätthåller den religion där sentimentalitet är grundhållning och blir därför helt skoningslösa, de också. Rättfärdigheten har sitt pris, Andra ska betala det priset.

Nu står det i biskopsvalet i Västerås mellan Mogren och Johannesson. Det betyder att Västerås har en given chans att göra upp med könsförtrycket i Svenska kyrkan. Tar stiftet inte den chansen, vet vi vad Västerås går för. Karin Johannesson ökade med 139 röster. När det nu gäller och alternativen mellan två står fram tappar kanske Mogren när alltfler tar starka intryck av Johannesson. För att inte tala om alla som vill se till att Västerås framstår som ett progressivt stift.

Kyrkans Tidning tycks ha tagit ställning. Västerås stift kommer att få den yngste, maskulinum, biskopen i biskopskollegiet. Kan man vara riktigt glad när man ser en dold maktstruktur i Västerås stift när det kommer till den viktiga genusfrågan? Eller är det så, när allt kommer till allt, att biskop är maskulinum?

Morgonens glädje kom sig av Equmeniakyrkans nya pastorsmundering. Läs texten med alla dess nyanser och titta för allan del på bilden. Ska det vara extra festligt finns nog dräkten att få med en liten röd näsa att anbringa också. Borde finnas i alla fall. Lång näsa, kanske. I de små kristliga kretsarna är det då lustigt. Sjung sången "Pastorerna, pastorerna är lustiga att se" och gläds. Mischans pastorer bruka vara blida, vänliga och säga det oförargliga. Nu klär de upp sig också. Gläd er!
http://www.sandaren.se/nyhet/gudstjanstdrakt-gemenskap

37 kommentarer:

  1. Equmenikyrkans nya "gudstjänstplagg" -- det kallas så -- är framtaget för att vara "ett icke-liturgiskt plagg, som är neutralt, lättburet och smidigt". Läs igen: ett icke-liturgiskt gudstjänstplagg. Säga tulipanaros går ju, som bekant, an.
    Lika komisk blir markeringen att "inte signalera en akademisk eller hierarkisk ämbetssyn". För vad liknar väl denna 'robe' mest, om inte en anglosaxisk akademiklädsel. Vi har väl sett alla dessa studenter, advokater och domare?
    Och detta är ett samfund vars ämbete Svenska kyrkan, på något sätt i alla fall, erkänner. Hur ska få det att gå ihop med vår alba, som är en dopdräkt, och mässhaken, som markerar Kristusrepresentationen?
    Mikael Löwegren

    SvaraRadera
  2. Läsandet av artikeln i Sändaren fyller mig med viss medlidsam munterhet.

    "Då valde vi roben som är ett etablerat gudstjänstplagg. Ett icke-liturgiskt plagg …" Man tänker sig alltså att den som leder gudstjänsten skall framträda som om han/hon inte gjorde det.

    "Och friheten att predika i slitna jeans eller svart kaftan, …, finns kvar." Man vill med gemensamt (icke)gudstjänstplagg markera enheten i det nya samfundet, men understryker samtidigt att pastorerna får göra som de själva vill, och därmed markera att det inte finns någon enhet.

    "De blå roberna …" Man inför ett plagg som man inte ens har en svensk beteckning på. De "sys upp i Belgien". Tydligen fungerar inte heller svensk skräddarkonst. Det kan ju knappast bero på ekonomiska skäl som de sys i Belgien (som när vi köper liturgiska plagg i Polen, eftersom de är så mycket billigare där).

    "Ordinationen är något fantastiskt fint." Det stämmer väl in i Dags funderingar om sentimentalitet.

    "De är en del av vårt teologiska tänk", säger Sofia Camnerin, bitr. samfundsledare (metodisterna i Equmeniakyrkan får ju numera klara sig utan biskop). Fast det är väl ung. vad man sysslar med också i dagens Svenska kyrka – "teologiskt tänk".



    SvaraRadera
  3. De skall ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft...
    Religion kontra levande tro.

    SvaraRadera
  4. "Anything goes". Postmodernism också i gudstjänstdräkter. "Teologiskt tänk" och liturgisk symbolik hänger i alla fall ihop.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just - och det är väl därför som Equmenia blir så omedvetet tragikomiska: de tror att gudstjänstdräkt handlar enbart om estetik. Instämmer f ö med Mikael Löwegren också.

      Radera
  5. Dagens Seglora har någora hedervärda alternativ vid kritik av de 22 pingstpastorernas debattartikel.
    1. De hävdar att det finns en dubbel utgång, några kommer till himmelen och andra till helvetet. Det finns många erkända teologer som hävdar att motsatsen, d.v.s. att Gud älskar alla så oändligt mycket att Hans nåd räcker för att alla ska komma till himmelen till slut.
    Detta har aldrig varit Kyrkans officiella syn, inte heller SvKs. Det har då inte heller något att göra med gärningar, vare sig de är av homoerotisk karaktär eller inte.

    Om denna argumentation följs så kan alltså inga onda gärningar skilja oss från Guds himmel och syndabekännelsen blir överflödig.


    2. Pastorerna tar endast ett specifikt exempel på gärningar som skiljer oss från Guds avsikt. Lögn - varför jag nu kom att tänka på det i sammanhanget - högmod, stöld och äktenskapsbrott ("den som ser på en kvinna med åtrå") lämnas blankt därhän.
    En kritik mot denna punkt blir relevant om man tillstår att gärningar och handlingar kan sklija oss så till den grad att vi (med pingstpastorernas ordval) "missar himlen", d.v.s. kommer till helvetet.
    Här blir det då relevant att veta vilka av mina tankar ord och gärningar som jag behöver avstå ifrån och be om förlåtelse för om de trots de skulle råka inträffa.
    Vilka sådana exempel tar Dagens Seglora upp om nu den trogna homoerotiken inte är en sådan gärning som kan klassas som "synd"?
    Kan det vara hat? Minns Seglora-rubriken "Därför hatar vi xxxx".

    Om gärningar kan sklija oss från Guds himmel, så borde det vara varje teologs skyldighet att peka på vilka gärningar som åstadkommer så stor skada.
    Somliga anser tydligen att utlevd homoerotik är en sådan gärning. Men de som inte anser att just den gärningen leder till fördärvet, vilka andra gärningar pekar de på som exempel?

    Andra argumentationspunkter har i princip utgångspunkten att det inte finns någon himmel och då är det då är det själva tron på att somliga (eller alla) kommer till himlen efter döden som man ska kritisera.
    Annars är man inte ens i närheten av den planhalva, eller ens den arena, som pingstpastorerna rör sig på.

    För övrigt undrar jag hur jag som människa kan dra Gud i smutsen?
    Det skulle kännas som en för mig övermäktig uppgift.
    Att dra en gudsbild i smutsen skulle väl bara av mig kunna göras av mig själv? Inte går det väl att dra någon annans gudsbild i smutsen?

    Sedan är det bara att tacka Equmeniakyrkan för stor humor.
    Den blå roben är uppenbarligen ett "icke-liturgiskt plagg,"
    Då är inte heller kostym det vanligaste liturgiska plagget inom svensk pingströrelse, eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter T: Jo det går att dra någon annans gudsbild i smutsen. Jag har alltid fått försvara kristen tro från icke-troende och deras bild av vad kristna tror på.
      Alltid, alltid kommer just homosexualitet upp som den stora stötestenen. Tänk om kristendomen blev känd för att fördöma rikedom och girighet i första hand. Då skulle den nog ligga lite bättre till hos de icke-kristna.

      Radera
    2. Anna, varför ska kristendomen fördöma rikedom?
      Antony

      Radera
    3. Anthony: Har du hört talas om nålsögat och var man ska samla sina skatter?

      Samt vill jag tillägga att i en tid där vi i Sverige nästan alla är "rika" och slänger berg av mat och överkonsumerar och skattefuskar, där vi tar hit fattiga från forna östländer och tvingar dem att prostituera sig, i en tid där en 14-årig tjej som annonserar att hon säljer sex på nätet får hundratals svar från vuxna män med frågor om hon "sväljer", där en majoritet (?) av männen regelbundet tittar på porrfilmer där en kvinna blir penetrerad i alla hål samtidigt och låtsas njuta av det och det ses som "normalt" - DÅ känner sig ett antal pastorer nödgade att gå ut pressen med att de som har en homosexuell kärleksrelation, de kan gå miste om himlen! Det är fan i mig inte klokt.

      Sånt händer i en fullkomligt perverterad uppochnervänd- värld och det är en skam för alla kristna som tycker att det var ett vettigt och bra inlägg av pingstpastorerna.

      Radera
    4. Oj, oj, oj Anna - om det är den "verkligheten" du lever i så börjar jag förstå varför dina inlägg är så obalanserade.
      Du svarade inte på frågan - varför ska kristendomen fördöma rikedom?
      Antony

      Radera
    5. Anna, det är väl de andras "kristna-är-dumma-i-huvudet"-bild som du försöker moderera. Deras bild av kristna, knappast deras bild av Gud.
      Men vi kanske tänker olika om gudsbildsbegreppet.

      Sedan kan jag bara hålla med om att om man ska peka på några synder ska man börja med de som träffar samvetet hos de flesta.
      Det är ju enklare för en kamel att passera ett nålsöga och avgudadyrkan som materialism är rätt så utbredd i detta avlånga land. Vilket sexuellt umgånge som helst före äktenskapet faller också de flesta dit på.
      Så varför peka på något som bara berör några få procent av befolkningen? (Hade pingstpastorerna valt sådana exempel på synder hade jag köpt deras insändare rakt av.)

      Radera
    6. Jodå, jag gav ett svar Anthony som alla som någon gång öppnat Bibelns förstår, och det gjorde jag för att du den här gången ställde en allvarlig fråga, men jag kommer inte att göra det igen. Du är ute efter att jävlas rakt av, anonymt förstås, och kallar sedan andra för "troll".

      Ja, Anthony, den "verkligheten" lever vi alla i och den kristne som förnekar trafficking och att vuxna vill köpa sex av barn, den gör sig till pajas eller något värre.

      Radera
    7. Peter T: Jo, men Gud får nog hänga med på ett hörn när andra tänker "kristna är dumma i huvudet". Men grejen är att de ju har rätt när pingstpastorerna tycker att det är angeläget att hugga ner på just homosexualitet. Pingstpastorerna förefaller vara dumma i huvudet när de så typiskt i samlad trupp hugger ner på just homosexualitet.

      Radera
    8. Anna, ditt virrvarr är i tilltagande!

      Jag har aldrig förnekat att vi lever i en mycket fallen värld, där sexslaveri, prostitution och förnedring/utnyttjande av de svaga pågår hela tiden. Det går säkert att hitta många tidpunkter i historien då detta varit än värre, och förmodligen också då ondskan och fallet varit mindre.

      Din låga moral och fäbless för att ljuga, Anna, gör att du hittar på att jag inte skulle bry mig om dessa vedervärdigheter. Det är dåligt, riktigt urdåligt!

      Du svarade inte alls på frågan om varför kristendomen ska fördöma rikedom, utan gav mig som svar liknelsen om hur vi människor prioriterar mellan det världsliga och Gud, dvs sätter det världsliga före det gudomliga och därför går miste om frälsningen.

      Så Anna, jag är fortfarande nyfiken, varför ska kristendomen fördöma rikedom?
      Antony

      PS. Pingstpastorerna lyfter kanske fram den homosexuella synden eftersom att den närmast ses som en dygd i vår fallna och förvirrade värld, medan även "världen" fördömer girighet, slaveri, pedofili och våldtäkter

      Radera
    9. EN liten skillnad kan vara, att porr och nyttjande av barnsex (fortfarande) anses skämmigt respektive kriminellt. Alltså behöver man inte slå in öppna dörrar?
      Förhållandet till pengar är på liknande sätt skuldbelagt hos stora delar av befolkningen. Man måste hyckla bort sin materialism och penningkärlek för att framstå som anständig.

      Med samkönade äktenskap (och gränslös migration) är det tvärtom. Man måste i eget intresse vara för, för att uppfattas som anständig.


      GG

      Radera
    10. GG: Ja du kan ha rätt när det gäller barnsex, det är skamligt för alla, Men jag uppfattar inte som att porren skulle vara det utan snarare att män säger att "alla gör det" utan skam . (Dess existensberättigande är överhuvudtaget en svår fråga men ganska självklart för mig är att mycket av den är destruktiv och ond.)

      Och där menar jag att inga präster vågar prata om det som berör oss alla. Klimatet ja, men vilka skulle våga säga att vi i västvärlden kan "missa himlen" i vår själviska konsumtion medan andra svälter? Eller litar vi bara tryggt på att det som inte är möjligt för oss (att ta oss genom nålsögat) är möjligt för Gud?

      Som sagt, det är alltid "andra" som kan missa himlen och helst då de homosexuella.

      Radera
    11. Anthony: Så länge som du formulerar dig som du gör så har du ingen rätt att avkräva något svar alls. Tänk om hur du tilltalar andra så kommer du också att få svar.

      Radera
    12. Av somliga skribenter skulle man kunna tro att homosexuella handlingar kommer att bli den vanligaste orsaken till att man missar himlen.
      Jesu undervisning går ut på att ALLA förtjänar att missa himlen.
      Att då peka på en enda sak som berör kanske 10% av befolkningen är att bedra de övriga 90% genom att inte belysa deras synd också.
      Att alla, t.o.m sagesmännen, kan missa himlen om de inte omvänder sig och ber om förlåtelse för sina synder, är ett alltför ovanligt budskap.

      Nu kanske man dock inte ska begära för mycket av semi-pelagianska pingstpastorer, men de historiska kyrkofamlijerna är ganska enade i att gärningar inte räcker för att befria människan från arvssyndens ok och fördömelse.

      Radera
    13. Ja du, Anna, det var var knappast förvånande att du (som ofta slänger dig med flagranta lögner och personangrepp) gömmer dig under "offerkoftan"!
      Antony

      Radera
    14. Nej då Anthony. Men om du citerar en "flagrant lögn" som jag har skrivit lovar jag att mycket ingående förklara för dig vad jag menade med rikedoms-kommentaren.

      Radera
    15. Peter T: Här är du och jag fullkomligt ense, trots att vi nog inte är ense i synen på om homosexualitet är en synd eller inte.

      Men jag skulle vilja ändra "ber om förlåtelse" till att känna uppriktig ånger och vilja gottgöra detta om man kan.

      Radera
    16. Antony: Det blir så sorgesamt tyst från dig när man ber dig formulera det du anklagar andra för! Vad beror det på? Jag vill så innerligt gärna veta hur du kan se att jag har "en fäbless för att ljuga" och exempel på där jag producerar "flagranta lögner".

      Radera
  6. Bidrar med ett annat exempel på religiös sentimentalitet i kombination med utnyttjande av barn. Jag är ju gift med en iransk konvertit, vars syster visade ett fasansfullt Youtubeklipp med en sjuårig gosse som med tårarna strömmande berättade en av de otaliga martyrberättelser som tycks vara ett fundament i shiitisk islam. Jag orkade se eländet i högst en minut och blev än mer illamående när mina iranska släktingar berättade om innehållet i de ord som stöttes fram mellan tårkaskaderna....
    Allan Willny

    SvaraRadera
  7. Missionsförbundet och villervallan lever vidare. Så har det väl egentligen alltid varit. Inget förvånar längre. Men som präst i sv. KYRKAN skall jag väl ingenting säga. Man ska inte kasta sten när man sitter i glashus, som det heter.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  8. "De vet mycket väl vilka "dom andra" är och det är inget problem att dels säga sig ta avstånd från dem som tänker i kategori "vi och dom" och sedan själv göra det. Inget problem? Nej, för de är rättfärdiga och då gör de allt både rätt och rättfärdigt."

    Nu Dag tycker jag att du plankat min kommentar lite väl tydligt, men jag är glad att du "läser på" om hur jag menar.

    För övrigt vill man utbrista halleluja när man tänker på homosexualitet då tanken på den och vad den leder till efter döden sysselsätter fromma, även pensionerade präster, så till den milda grad och säkert därmed håller vitala hjärnfunktioner i gång långt upp i åldrarna.

    Det är sunt och riktigt att reflektera över och skriva debattartiklar om vilket hål som är det rätta vid sexutövningar och strunta i Jesus som begärde att en man skulle sälja allt vad han ägde och följa honom för att bli räddad.

    SvaraRadera
  9. TRAMS,Anna! "Vitala hjärnfunktioner" borde snart vara i gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är det som är trams och vems hjärnfunktioner är snart i gång?

      Radera
  10. Jag kanske är lite petig, men det där med färger intresserar mig. Den där kornblå/koboltblå färgen är mycket svårburen. Till olika kulörer av diakongrönt skär den sig illa, finns inget lugn över kombinationen alls. Kort sagt: den passar inte till något och klär få. Fast det är väl möjligen ytliga kommentarer. Men himmelsblått är det då rakt inte. Det är mycket man/jag inte förstår poängen med nuförtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig. Min första tanke när jag såg den skrikblå dräkten var att en sådan färg klär nästan ingen människa i.

      Radera
    2. Det finns en hel del i resonemanget i artikeln ifråga som jag, kvinna och icke-teolog, inte får ihop. Den blå färgen i sig är väl ganska vacker men hur många nordeuropéer kan bära upp den? Jag får också av artikeln intrycket att man i Equmenia-kyrkan inte är överens med sig själv om man ska liturgiska plagg eller ej - och då blev det såhär, dvs mindre lyckat ur såväl estetisk som liturgisk aspekt! Kanske är de i artikeln nämnda slitna jeansen att föredra om man nu ändå inte har någon djupare motivering till valet av kulör.

      Jag i Halland

      Radera
  11. Min fru klär bäst i svart, tycker jag. Men annars är väl ändå klädfärgen närmast en icke-fråga. Finns det inte något som kallas adiafora längre? Jag säger som den gammalkyrkliga tant G A Danell citerade för oss lågkyrkliga i Byske på 1980-talet: Han får ha vilka skjortor han vill, bara han predikar Guds ord.

    F.ö. tycker jag att påsktidens liturgiska färg gärna finge vara gul. Men jag gör som Erik Petrén och bär vit slips ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan tyckas att färgen spelar mindre roll, Andreas. Det har du, på sätt och vis, rätt i. MEN - om en hiskelig färg, eller för den delen slitna jeans, tar fokus från Guds ord så har klädseln stor betydelse. Därför är det så befriande med den enhetliga klädsel som utgörs av alba, stola och skrud. Ingen behöver bli förströdd av tankar på hur illa (eller snyggt) prästen/pastorn är klädd.

      Nu är jag inte längre aktiv som domare men jag bejakade de tankar som fanns på att införa domarkappa. Det är en tydlig signal om att det inte är personen utan ämbetet som är det centrala.

      Som kuriositet kan jag nämna att jag, när jag var ung och vikarierade som kantor, hade en grön klänning som lämpade sig väl för hela trefaldighetstiden. Dock fanns ingen liturgisk tanke bakom mitt klänningsinköp; det bara hampade sig så. :-)

      Radera
    2. Ett gott citat. Perifera detaljer får inte tillåtas bli centrum.

      Radera
    3. Vilken lyckost din fru är, oerhört få människor från Norden klär i svart. Blått är väl ingen dum färg, samiska traditionella koltar är blå även om nutida koltar har alla möjliga färger så är blått den vanligaste färgen ofta i den nyans som bars på bilden i Sändaren. Och samer är rätt så bleksiktiga de med.

      Men vill man ha en blogg för att hata och håna kan väl även Equmeniakyrkans kläder duga som spottobjekt för en dag. I morgon är det någon annan som ska hatas och hånas. Får jag tippa; En präst som haft mer väckelse i sin kyrka än Dag och nu befordrats till biskop? En kvinna som dristar sig till att inte hålla med om varje bokstav i hans blogg? En nykterhetsivrare? Jag tippar på alla tre, bloggposterna är ju sällan stramt redigerade.

      Radera
  12. Kolla söndagens "småfolksmässa" på SVT play.Nyskriven mässliturgi? Och ny inovation till "liturgiskt mässplagg" och barfota! Viktigt att se förnyelsen. Prästänka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ännu ett praktexempel på hur man utför kulten i den nya religionen!
      Antony

      Radera
  13. Nutidens sentimentalisering i kombination med en fortsatt långtgående vulgarisering är uppenbarligen ett resultat av det projekt som Schleiermacher inledde för att i känslolivet ge religionen självständig och oantastlig plats. Hjalmar Lindroth och T F Torrance är de "missionärsbarn" som torde kunna hjälpa oss att hitta ut ur nutidens tröstlösa "feel-goodträsk".

    SvaraRadera