onsdag 23 maj 2018

P som i Patrik Pettersson

P är sådant man vill sätta och P är just vad kyrkosystemet vill sätta för Prästen Patrik Pettersson. Hans blogg Kyrkliga Ting är närmast phörödande. Han analyserar nämligen mekanismerna kring Antjes twittrande.
http://kyrkligating.blogspot.se/2018/05/524-en-eloge.html

Det hela handlade, som ni kanske minns,  om hur Antje twittrat sin bestörtning över ett attentat mot en moské och sedan skrivit "trist" en sen afton om ett attentat mot en kyrka. Ord kan bli fel. Men, det påpekar Patrik Pettersson, inte ett ord hördes från Antje med ett beklagande eller en förklaring att kvällen var sen och hon själv tagen av ondskan i världen. Orden stod kvar eller mer. De levde ett eget liv på nätet. Rätt självklart egentligen sett till twitters natur.

Mekanismen när häpnad och uppbragthet slår till  är känd sedan tidigare: Antje Jackelén är förföljd och då måste markeras hur fin hon är. När detta står klart för alla (kommunikationschefen Marianne Ejderstens i Geneve kommentar talande om "hennes visa ledarskap" och Antje som "en förebild i den världsvida kyrkan") blir Antje glad på twitter. Patrik Pettersson konstaterar att det går till så här. Därmed har alla som förvånat sig över att ärkebiskopen kallade ett blodigt attentat "trist"reducerats till illasinnade nättroll.

Allt detta hade Bloggardag inte vågat påpeka och  kanske inte heller vågat återge bilden av hur det går till om inte några genusmedvetna kvinnor sagt precis detsamma som pater P. En man, som inte övertygats om det gudomliga i ett riksdagsbeslut angående Kyrkans ämbete, vågar inte säga så mycket när det handlar om jämställdhet... Eller jo, kanske. Elogerna hade Morsan kunnat kommentera med en fnysning. Hon var nämligen just för likabehandling och jämställdhet mellan könen. Blev det för mycket, blev det lätt och geschwint för mycket för Morsan. "Man ska inte göra sig märkvärdig", som hon sa när hon såg en läkare uppträda så på en olycksplats där hon på några meters håll analyserat skadeläget och sett att alla gjort allt rätt långt innan den stöddige läkaren upphetsad tog sig fram under anskriet "Jag är läkare!" Då blir det som det blir med sönerna.

Patrik Pettersson, prästen, vill många i kyrkosystemet sätta P för. Han har tagit sig orådet före att distansera sig från den mediala cirkusen. Man retar dock inte lejonen i den cirkusen ostraffat. Lyssna själva och döm hur den uppfattas, som beskriver "den fabricerade bilden" som "briljant teolog, stor ledare och lysande kommunikatör". Vad vill kyrkosystemet göra med en man som markerar att de finns "som kan avkoda det vi ser och hör i kyrkeriet". Bloggardag återger i häpnad över precisionen följande mening: "vi vet att den välputsade och tillrättalagda bilden inte stämmer med verkligheten." Detta är en verklighetsbeskrivning många instämmer i men helst genom tystnad.

Det är Antjes predikan Patrik Pettersson phunderar över. Han har phattat vad Antje säger. Antje, kyrkokansliet och partipolitikerna i kyrkostyrelsen är de verkliga lärjungarna och den sanna kyrkan. "Vi andra, som kämpar på i kyrkans församlingar och som ur den erfarenheten vill att våra röster ska tas på allvar är bara 'trumpna tornbyggande och babblande dvärgar'." Nu vet vi vad som hördes i Antjes predikan. Biskop Krister Stendahl hävdade att predikanten är ansvarig för vad som hörs. Detta har jag ifrågasatt, men just här och nu börjar jag ana att Krister dock hade en liten användbar poäng. Antje höll i första hand inte en predikan för parther, meder och elamiter utan för dem som tagit parti för kyrkohandboken och det kompetenta arbetet att få fram den.

Vad mera?
Hade processen med kyrkohandbok varit normalt transparent, öppen, hade kritiken inte varit så hård. Då hade utsorteringen av somliga sakkunniga inte varit verklighet och boken Mässa för enhetens skull setts som ett viktigt bidrag. Tack hade uttalats till dem som sett till att kyrkomötets ledamöter fått boken alldeles gratis, tack för att den finns på kyrkligdokumentation.nu och glada människor hade refererat till den bokens kloka insikter. När det srulat sig, hade öppenheten varit räddningen och inga sakkunnighetsskriverier hade hållits undan. Revisorerna hade inte behövt granska processen, än mindre underkänna den. Och Antje hade inte behövt lägga något till rätta. Svenska kyrkan hade inte heller riskerat sitt anseende om upphovsrättsfrågorna lämnats olösta av det enkla skälet, att de varit lösta och om det funnits oklarheter hade behov av klarhet inte utlösts genom att Svenska kyrkan hävdat copyright och uophovsrätt. För övrigt hade Artos förfrågan om att få redigera ett missale hälsats med tillfredsställelse och kanske Antje kunnat skriva ett förord om vikten av mångfald och vikten att tacka den liturgiska rörelsen för all förnyelse den stått för och som så många haft och har glädje av.

Det är när man tänker hur allt kunnat vara om inte om hade varit  som man begriper något.
Borde vi nu kärleksbomba Patrik Pettersson och bedyra hur fin och klok han är och mycket annat i den stilen? Kanske inte. Bloggardag vill ogärna att det ska kunna sägas att Patrik Pettersson är bombad. Men lite orolig är jag allt. Begåvning är ett minus i det svenskkyrkliga systemet. Nu vill nog kyrkosystemet sätta P för Pettersson.

Får jag påminna om löjtnant Hansson, Klacken kallad, som vid lunchtid kom in på officersmässen på KA2 och högljutt undrade: -Har gubbjäveln kommit? Åh, ursäkta, jag såg inte att översten hade kommit."
Om denne löjtnant sa regementschefen: -Över min döda kropp ska den mannen bli något annat än kapten.
Bloggardag kan meddela, att den avdöde översten aldrig fick veta att löjtnant Hansson blev överste av första graden och chef för Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente. Alla kritiker går det inte illa för. Kan Pettersson kanske bli chef  för Stockholms kustartilleriförsvar och Vaxholms kustartilleriregemente nu när försvaret ska rustas upp? En viss förmåga både till anfall och försvar har han.

21 kommentarer:

  1. Sen gick det som det gick med Vaxholms kustartilleriregemente också. Ingen verksamhet i Vaxholm och ingen artilleripjäs inom kustartilleriet.
    För inte kan man väl kalla en 30mm på stridsbåt 90 för artilleripjäs?

    Lite som i det kyrkliga där man numera använder ord som inte återspeglar verkligheten.
    Har ni hört den om "vi kan inte nöja oss med mindre än högsta möjliga ...kvalitet"?

    Själv är jag positivt inställd till de högkvalitativa arbete med kyrkohandboken, d.v.s. Folke Bohlins remissvar. Eventuellt övrigt högkvalitativt arbete har gått mig spårlöst förbi.

    SvaraRadera
  2. Fru dr Jackeléns narcissism, lättkränkthet och arrogans har nu nått sådana magnituder att bunkermentalitet är en allt för mild förklarande term!

    Antony

    SvaraRadera
  3. Ja du, Anthony, vad hade du väntat dig: hon är töska.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det verklige den nivån vi vill ha på våra samtal? Inte jag i alla fall!

      Jag i Halland

      Radera
  4. Phår man veta på vilket sätt kyrkosystemet vill sätta dit Prästen Patrik Pettersson? Vilket kyrkosystem är aktiverat mot honom och hur går det tillväga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det försiktiga svaret lyder: genom att definiera honom som folkefiende. Det sker bortom paragrafernas värld men alla vet att detta är en man att hålla distans till. Alla? Nja, inte församlingsbor och sådana. Men när PPP blir chef för försvaret av Stockholm blir det annat ljud. Det är bara att vänta.

      Radera
    2. "alla vet att detta är en man att hålla distans till. Alla? Nja, inte församlingsbor och sådana."
      Mobbning, med andra ord.
      https://www.lag-avtal.se/asikter/mobbning-ar-ett-valdsbrott-6552659

      Radera
  5. Ursäkta att jag byter ämne, men jag skall kommentera en fråga från i förrgår. Det gällde beslutet om biskopar vid kyrkomötet i Nicea (som jag nu har kollat).

    I canon 4 vid kyrkomötet stadgas att biskop skall utses av biskoparna i provinsen (betyder nog patriarkatet) (jag mindes fel med mitt tal om val i stiftet). Åtminstone tre skall mötas och besluta, övriga skall ge sitt godkännande brevledes. (Canon 6 stadgar att om två eller tre biskopar inte vill godkänna, skall dock majoritetens beslut gälla.) Valet skall bekräftas av metropoliten/patriarken. Sedan kan vigning ske.

    Beslutet gäller alltså valet, inte vigningen, som det ofta tolkas som. Tidigare hade beslutats, i The Canons of the Apostles (delar av dessa är omstridda i olika delar av kyrkan), att vigningen skall ske av två eller tre biskopar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack +Göran.
      Så då kan vi väl med visst fog säga att SvK lämnat kanon sedan länge med biskopsval med andra elektorer än biskoparna i provinsen?

      Det är inte att man undrar hur försvararna av metoden för biskopsval inom SvK idag ställer sig till dessa canon. Eller för den delen till övriga beslut från Nicea 325, som till exempel vilka böcker som ingår i NT?

      Radera
    2. Det finns ett stort antal koncilieuppräkningar av vilka böcker som ingår i kanon, men de har mera karaktär av att skriva upp det som erkänns än av performativa beslut. Snarare har den helige Ande beslutat och koncilierna skrivit ner kanons omfång.

      Radera
    3. +Göran, tack för den "avdamningen" och förtydligandet vilken inte är så väsensskild från hur vi i Katolska kyrkan utnämner och konsekretar våra biskopar.


      Svky har inga och har aldrigt haft några biskopar (eftersom de första "vigdes" med tvång samt att alla "biskopar" saknat läroämbetet) alltnog är jag som katolsk apologet tacksam för ditt förtydligande!

      Antony

      Radera
    4. Vid Nicea fattades inget beslut om den bibliska kanon. Om man ser på uppräkningar vid olika synoder, kan man se att (av de nytestamentliga böckerna) är det endast Uppenbarelseboken som det råder viss tveksamhet om.

      Luther distanserade sig från Jakobs brev, med argumentet att det hade rått oenighet om det. Det finns knappast något historiskt belägg för detta, i varje fall inte från 300 och framåt.

      Radera
    5. JUst det faktum att Uppenbarelseboken var omdiskuterad så länge är ett faktum som tycks vara relativt okänt inom samfundet Jehovas Vittnen.
      När man nämner att det kom med i kanon med ett nödrop men att Jesus gudomlighet definierades att vara av samma väsen som Fadern, så blir de vanligtvis helt svarslösa.
      Hilarius av Poitiers och Athanasius av Alexandria gjorde väl var för sig uppräkningar av kanon som inte inhöll alla böcker vi räknar in idag?
      Då var ju ändå Athanasius med i Nicea.

      Radera
    6. Antony: "katolsk apologet"

      Fnissar här. Du har precis motsatt effekt.

      /Laikos

      Radera
    7. Laikos, som apologet så är Antony en oförtrutlig försvarare av den katolska tron.
      Att det ur samma trut haglar invektiv om andra kristna traditioner ger dock det romerska inte någon speciell attraktionskraft.

      Radera
  6. Peter, Athanasii påskbrev år 367 räknar upp de 27 böcker vi nu räknar.
    Anonym kl 12:39

    SvaraRadera
  7. Aftonbladet läser styrdokument från Uppsala stift. Kom ihåg att stiftsdirektor Ininbergs var projektledare för handboken. Läs och förstå varför det gick som det gick. https://www.aftonbladet.se/a/xREVkj

    /TD

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du "delar", intressant. Jag "lyssnar in" :D

      Radera
    2. Spot on. Tack för länken.
      Detta ordbajseri, denna självupptagenhet, alla dessa kommunikatörer som inget egentligt har att säga, utan bara bajsar ur sig en massa "fina" ord. Och hur länge skall kejsaren / kejsarinnan få gå där naken och försöka imponera i de fina kläderna, det fina yttre, innan tillräckligt många vaknar, ser det och reagerar på annat sätt än genom att lämna SvK? s pilt

      Radera
  8. Jag måste säga att angreppen på Antje som person på vissa sociala medier är avskyvärd och utan relevans sett till hennes budskap.
    Det är något helt annat att kritisera budskapet än personen, där budskapet går att bemöta med motargument.
    En ämbetsinnehavare kan även räkna med kritik om hur ämbetet utövas, något som inte heller borde ha alltför stor bäring på personen.
    Antje är dock inte en speciellt god kommunikatör när det gäller att bemöta kritik, något som Patrik Pettersson har fått känna på i en svepande sammanblandning med brunsmetning.
    På denna blogg förekommer också personangrepp mot Bengt Olof Dike, vilket är bra mycket mer avskyvärt än nämnde mans åsikter.
    Men det är klart, man kanske inte heller ska värdera samtliga åsikter negativt för att motparten troligen har "fel" uppfattning i ämbetsfrågan.

    SvaraRadera