onsdag 22 augusti 2018

Den heliga misstron

Vår allraheligaste kristna tro är en sak. Den heliga misstron icke dess motsats. De båda hör samman. Pröva andarna! I en kristen kultur, sådan som den var, skedde detta rätt självklart. Det blir så om Kristus är främst i vår lag och Kyrkans instrument används för att söka sanning och sammanhang. I en postkristen tid ställs andra krav på de kristna, enskilt såväl som församlade. I eminent mening gäller detta i ett mediesamhälle, där viktiga normsändare utan vidare, inbjudna eller objudna, tar sig in i våra hem.

Bloggardag sätter sig i soffan och låter sig upplysas. Han har dock ingen aning om vilka nyheter som valts ut och vilka vinklingar som beslutats för det han ska få se. Några nyheter i världen tas inte upp. Andra slås upp stort. Några experter återkommer och blir hemmets kära gäster. Bloggardag har få chanser att värdera vad de säger. Talar de kyrkligt är de dock icke sällan lätta att avslöja. Är det lika illa på andra områden? Bloggardag vet inte. Men bortom det vetbara finns alltså någon som beslutat att just experten A ska med och inte B.

Bloggardag var en tid artig när redaktioner ringde. Han skulle göra sitt bästa för att ställa upp i en debatt. Så t ex med KG Hammar. Då ringde redaktionen och sa att det blev inget, för Hammar ville inte. Han som lovat medverkan påpekade då att genom sin vägran kunde ärkebiskopen själv bestämma vad som skulle avhandlas offentligt. Vore det inte redaktionellt vettigt att då bara ta in den som lovat ställa upp och förklara att ensidigheten i programmet berodde på att Hammar inte ville?

Andra gånger förklarade den uppringde att församlingsarbete förhindrade. Men när han väl fattat, att den kyrkliga nomenklaturan aldrig ville ställa upp sa han alltid "ja" oavsett andra engagemang. Då fick redaktionen ringa tillbaka gång på gång och förklara att inslaget inte kunde bli av eftersom ingen ställde upp. Om detta gäller i det kyrkliga, kan man förstå vilket hot t ex sociala medier utgör. Då måste verkligheten regisseras på annat sätt.

Den heliga misstron är självfallet en misstro mot dem som så självklart tar sig in i mitt hem ochlägger beslag på min tid: journalister i tv, radio och tidningar. Detta är den ifrågasättande hållning som bevarar livet. Det vet den som är född det  årtionde då Joseph Goebbels tog livet av sig. Han var propagandaminister. Han visste att använda sig av massmedier, film och radio. Vilka har i vår samtid tagit hans kall på sig? Fundera. Vilken effekt får det på oss när media stort slår upp markbränder i Sverige och Kalifornien och omedelbart kopplar dessa till klimatfrågan? Tidigare sades det att markbränder är något naturligt och i grunden något för naturen nyttigt. Hur är det egentligen?

Misstron gäller förstås myndigheter. Inte bara så att Bloggardag under årens lopp noterat inkompetens i myndighetsutövning men nu också så, att myndigheten tycks misstro också journalister. Bilbränderna i Göteborg ledde till att några förövare greps, men när journalister ville ha fram namnen blev det nej. Ska vi då tänka att myndigheten med bästa vilja i världen ville hålla den informationen hemlig för att inte göda det som kallas främlingsfientlighet? Då var det völ olyckligt att en av grabbarna hämtades hem från Turkiet, för då kan man förstå något om förövaren men också förstå något om myndighetens hållning till dem som är skattebetalare. Riktigt roligt är det inte.

Den heliga misstron gäller självfallet också majoriteter. Barbara Tuchmann igen. Hon pekar på ett grundmönster där alla, utom några få, dåraktigt marscherar åt ett och samma håll. De många har bestämt sig för hur det är och med denna givna utgångspunkt avfärdas invändningar. Det kan bara bli fel. Och detta är ett grundmönster i mänskligheten. Sug på den! Vi blir lurade. Häxeriet lika väl som uppgifterna om pappor som förgrep sig på sina barn, en nyhet för 30 år sedan, kan vara exempel. I båda fallen dröjde det innan någon granskade förutsättningar och sakmaterial. Alla andra var nöjda med att vara på den rätta sidan, den som stod ondskan emot. Om tillräckligt många upprepar samma sak utan att komplicera eller komplettera framställningen ska man utgå från att det är något lurt på gång. Detta är Bloggardags mening och den respekterar han.

Bloggardag fick problem när nyheten att salt alls inte var så farligt som man trott. Det är vetenskapligt fastlagt att den gamla vetenskapliga sanningen inte höll. Vad drar man för slutsats av detta? Kan det finnas fler sanningar av detta ombytliga slag i det vetenskapliga? Vad vet egentligen vetenskapen? Är det sant att vår kunskap är ett styckverk också när det handlar om klimatet? Kan jag verkligen veta att Klimatupplysningen har fattat allt fel? Varifrån hämtar ni er egen omfattande klimatkunskap? Bloggardag är humanistiskt skolad, det erkänns med skammens rodnad, men uppvuxen i ett naturvetarhem. Har det med nappflaskan getts honom någon misstrons grundhållning? Är det därför han så förnöjd läser skildringen professor Jörg Carlsson gav av ynglingen som brukade hasch och alkohol för att dämpa sin klimatångest. Pojken ville ha färdtjänst tillbaka till Emmabodafestivale, men professorn rekommenderade en av alla röda landstingscyklar "som bara står där och ruttnar".
- Cykla du, det är bäst mot din klimatångest.
"Han blev irriterad och stack."
Klimatångestterapri erbjuds i Norrland. En knapp miljon skattekronor har satsats på projektet. Professorn noterar att den allmänna klimatångesten inte tycks så utbredd. Hade den varit, hade grillförbudet firats för grillning är ointe bra för klimatet, inte ens för hälsan. Jörg Carlssons krönika finns bakom betalväggen i Barometern/OT den 21 augusti.

Nu förstår ni att Bloggardag inte kommer undan förvirringen mellan väder och klimat och vill veta vad som orsakade missväxten de knepiga kalla åren 1866 och 1867 och gjorde att sommaren 1868 var extremt torr och att folk dog  av svält och följdsjukdomar år 1869. Det var inte bilismen, den saken är klar. Så var det vädret och vad säger då att vädret inte ställt till det i år? Det ska man tydligen begripa för annars är man cynisk och tar inte klimatfrågan på allvar. Men bönderna klagar! Det överraskar inte Bloggardag. Vem har någonsin mött en bonde som inte klagar? Bortsett från bonden Paavo hos Runeberg förstås.

12 kommentarer:

  1. Bönderna är väl inte ensamma om att alltid klaga?
    BloggarDag klagar på sakernas tillstånd i SvK, BOD klagar på att någon yppar kritik mot sakernas tillstånd i SvK, KG Hammar klagar genom att utebli att han tvingas debattera med en meningsmotståndare, ÄB klagar på babblande dvärgar som likt Luther har synpunkter på nomenklaturans fasoner.
    Invånarna i Pennsylvania klagar på det katolska prästerskapet och så vidare.
    Paulus klagar en hel del i sina pastorala brev också, så klagomålet är nog en garant för fortsatt kvalitetsarbete.
    Jasägare blir förr eller senare drabbade av okloka beslut från toppen.

    En jasägande hierarkisk struktur är som ett träd fullt med apor.
    Tittar man nedåt från toppen ser man bara en massa leende ansikten. Tittar man uppåt nedifrån ser man bara en massa blottade bakdelar.

    Länge leve nitiskt kvalitetsgranskande petimetrar som håller organisationen och debatten i trim.

    SvaraRadera
  2. Misstron mot kyrkan!

    -Varför nämner inte BloggarDag i sin uppräkning om den heliga misstron också misstron mot Svenska kyrkan? Den misstro som exerceras dagligen på hans blogg. Den är nog ett allvarligare problem än en tilltänkt motdebattörs uteblivande från en planerad debatt med bloggaren.

    Sedan, om nu exempelvis en radio- eller TV-redaktion planerat en debatt mellan Hammar och bloggaren, är det väl inte konstigt att den ställs in, om Hammar meddelat förhinder. Varför skulle då bara den andra lägga ut texten. Skulle han debattera med sig själv?

    Visst, det skulle säkert kunna ordnas, om bloggaren placeras framför redaktionens största spegel och sätter förslagsvis denna rubrik över enmansdebatten:
    "Kyrkokritikern BloggarDag möter den Svenska kyrkan trogne prästen Dag Sandahl."
    En person i två roller. Det blir säkert en livaktig duell, som också skulle kunna kallas "Den kyrkliga spegelduellen".

    Båda debattörerna är ju dokumenterat skickliga verbalt. Båda är känslomässigt rörliga. Båda hänvisar gärna till litteraturen. Båda är också uthålliga och kan garantera en lång och frisk debatt.

    Kanske blir den mer intressant än den mellan KG Hammar och Dag Sandahl skulle ha blivit. Då har ju den sistnämnde vunnit, vilket väl var målet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof är fantastisk, och på många sätt underhållande. Han kritiserar Dag för att han uttrycker misstro mot Svenska folkkyrkan. Man när han nu inte gör det, då får han kritik för det.

      Radera
    2. Så tråkigt för BOD att han är för sent född. En sådan välskrivande, pålitlig talang hade passat perfekt i AB:s ledarredaktion. För makten. Mot reaktionens fördomar och okunnighet. Framåt mot nya djärva mål. Försvar av historiens progressiva vinningar och det kloka Partiet som makten haver!

      Vår BOD härbärgerar egentligen och troligen i sina skrymslen och gömslen en trogen progressivist av traditionellaste slag. /smun

      Radera
    3. Men - jag trodde BOD var moderat?!/Paul

      Radera
    4. Paul, notera verbformen i preteritum.
      Kan man fortfarande vara moderat efter att man blivit utesluten ur partiet?
      Kan man vara svenskkyrklig efter att man lämnat medlemskapet frivilligt?
      Om BOD är moderat så är jag svenskkyrklig!

      Radera
  3. De' e' fa'lit, fa'lit å tvivla på de' nytti'a sanningarna. De' straffar sej. Sanningsministeriet slår till. Storebror ser dej:

    http://www.friatider.se/sverige-blir-bas-f-r-globalt-forskarn-tverk-om-klimatf-rnekelse

    /Conspirator

    SvaraRadera
  4. BOD har en egen tro, på den heliga folkkyrkan som är ofelbar, vad den än tror på och hur mycket den än ändrar vad den tror på MTD-religionen.

    Jonas M

    SvaraRadera
  5. MTD innebär också en ständig utsortering av människan utifrån hennes förmåga till anpassning till systemet definition av frihet. Hon måste vara lycklig såsom hon befalles vara lycklig, och i detta vara fixerad vid sig själv såsom hon tilldelats en roll. Därvidlag offras hon av den revolution som äter sina egna barn till att blidka densamma, trösta densamma och gestalta densamma. Denna utgör centrum och periferi i samma öde och ödet är den gudom som tillbedjes. Somliga får gå under och andra får stiga upp till trosvittnen. Något korrelat finnes inte och gives icke eftersom gudomen är lynnig. Ve den människa som går dess ärenden och sälja sin nästa men välsignad den människa som i den tro som överantvardad är, har att tjäna de som svalts av sju. Att inte låta sig luras kräva att bereda sig och härdas. / utan intresse

    SvaraRadera
  6. Visst kan man vara det!

    -Visst kan man vara moderat, även om man, helt riktigt, är utesluten ur partiet - på helt dokumenterat falska grunder, kan jag försäkra alla som har en annan uppfattning. Eller, för att nu ta upp den frågan, vilken återkommer ibland på bloggen, kan någon förklara hur det är möjligt att först bli enhälligt nominerad av en cirka 200 personer stor församling på valbar plats till KM och därefter till bland annat - lika enhälligt - till stiftsstyrelsen för att blott tre veckor efter den sistnämnda nomineringen bli föremål för en uteslutningsprocess?
    Samma partiombudsman var med alla gångerna. Anklagelsen i partistyrelsen löd att jag allvarligt skadat partiet i de organ jag sitter eller har suttit. Hur kunde jag då få nytt förtroende i kyrkouppdragen?

    Sedan inträffande det att partistyrelsen vägrade ge mig "resning", trots att åtta partivänner i de sju beslutsinstanser, där jag satt, skriftligen intygade att jag skött mina uppdrag utmärkt.

    Än i dag vägrar partiledningen med partisekreteraren och advokaten Gunnar Strömmer att ge mig upprättelse. Jag skulle kunna berätta mycket mer om aktuell korrespondens, men kom aldrig och påstå att han och partistyrelsen har på fötter i denna sak!

    Nu till frågan: visst kan man, trots denna grova kränkning av person, vara moderat: det handlar ju om politiska värderingar i botten. Jag delar, som nog de flesta vet även på bloggen, alls inte alla av Moderaternas förslag och värderingar, men så länge procentsiffran är 51 eller högre, går det ju bra att vara moderat.

    Alltså har jag inte ett skvatt att dölja i uteslutningsaffären. Det vet partiledningen, som undviker att svara på frågor och vägrar kommentera den konstruerade uteslutningsgrunden 2002.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att bli utesluten ur det numera libertarianska, postmodernistiska, triangulerande, "värdelösa" Nya Arbetarepartiet, är enbart hedrande och skall inte falla Bengt Olof till last.

      Lars Jensen

      Radera
  7. Det finns en slags dumslughet som tror att den är intelligent och inte minst modig som misstror allt. Det är dock inte särskilt begåvat att t.ex. betvivla förintelsen av nazisternas massmord på judar även om man kan skaka fram historieprofessorer som gör det. Det finns många som betvivlar Jesu existens och det är inte heller så klokt. Bakom en hel del av misstron i världen finns dessutom en lättja - man slipper ju att ändra på sig utan kan slå sig ned med armarna i kors och hänvisa till att vi bör undvika någon slags handling eftersom vi inte säkert vet hur saker och ting förhåller sig. Lite grand som med de ljumma agnostikerna. / Markus

    SvaraRadera