söndag 19 augusti 2018

Dysterheten fick ett ansikte i Torsdagsdepressionen

Eftersom cykling ska lösa transportproblemen medan vi så svårt plågas av klimatförstöringen, den vi ser med egna ögon, kom Bloggardag uppmuntringsvis att tänka på friherre Povel Ramel. De utgör en klar minoritet som sjungit denna sång i militära sammanhang på fest i legendariska Grå Huset, just mention'. Det finns fler verser, men denna räcker för klimatfrågans skull.

Man cyklar för lite, man röker för mycket, och man är fasen så liberal när det det gäller maten och spriten. Jag borde slutat för länge sedan, men denna sup är sår liten. Vad tjänar att hyckla, tids nog får man cykla!

Bloggardag vaknade inte i torsdagsmorgonen för att ta sig ut till postlådan och hämta in några tvestjärtar samt tidningarna, däribland Torsdagsdepressionen. Det var för väl. Han fick depressionen först under torsdagseftermiddagen, när delegationens sammankomst avslutats och han kommit hem. Sällan har väl Torsdagsdepressionen så väl stått upp som med nr 33. Omslagsbilden var tre sorgsna och kränkta. Inte kan en kyrkokristen bli glad då. Man är sorgsen och kränkt med de sorgsna och kränkta, det är givet. Skulle informationen att biskop Linds "mesta fokus" är måltiden vara mer uppiggande? Bloggardag blev kanske mer bekymrad. Visserligen stampade biskopen av i den heliga måltiden men heligast tycktes gåsablotet vara. Bortsett från den viktiga informationen att biskopen särskilt uppskattar strömming. Det är det folkliga draget som framträder precis som det ska.

När Bloggardag uppmärksammats på att de många platsannonserna berättar mycket om Svenska kyrkan, kastade han sig över dem. "Är du präst med engagemang och intresse för samhällsfrågor?" undrar Lundby församling, som signalerar profil med den multikulörta flaggan. I Norrköping vill man ha en präst med diakonalt perspektiv, ni vet en sådan som känner för mötet med människor och är trygg i en mångkulturell miljö. I Ljungby, G län, har man släppt all småländsk blygsamhet. Där heter det utan omsvep "Vi är engagerade, visionära, målinriktade och omvärldsorienterade." Verkligen? I Södermöre pastorat handlar det om "spännande nysatsningar". Och så finns en uppsättning församlingar/pastorat som söker präster utan att vara särskilt spännande. Men nog är det förbluffande många prästtjänster lediga.

När det ändå handlade om lediga tjänster fördjupade sig Bloggardag i en redan tillsatt. Det var inte heller ointressant. Vi är alltså med ny kommunikationschef. Pia Dahlén är starkt värderingsstyrd. Nästa steg i yrkeslivet efter tjugo år med kommunikation i näringsliv, politiskt styrda organisationer och intresseorganisationer blir alltså det kyrkliga. Pia Dahlén är uppvuxen i en kultur med starka kristna värderingar, döpt och konfirmerad i Svenska kyrkan samt gift kyrkligt också. "Jag definierar mig som en andlig och sökande person i min tro. Och jag har alltid uppskattat kyrkans rum. Det kyrkliga rummet får en att tänka inåt, vilket är en fantastisk kontrast till alla andra saker i samhället som är oerhört kommersiella och fyllda med budskap. På det sättet är det en annorlunda och unik plats."

Bloggardag har nog svårt att fatta, för han hade vandrat i den föreställningen att just kyrkorummet var ett rum fyllt av budskap. Så mycket fattar han dock att kommunikationschefen är en gängse kyrkomedlem, fast kanske gängse av det lite finare slaget. Mellanskiktet ni vet. Men hur kompetent är Dahlén att kunna avgöra vilket budskap målgruppen ska nås av? Blir det inte med nödvändighet en satsning på MTD-religion? En person som är andlig och sökande brukar hamna där. Så svaret på om religion blir alternativet i en kultur där Gud är död, kanske ska bli jakande. Här anknöt Bloggardag till en läsefrukt: https://www.svd.se/kan-religion-fylla-tomrummet-efter-gud

Då får vi kyrkokristna inte problem utan i stället förnyad entusiasm. Just så var det i urkyrkans och fornkyrkans tid. Nu spritter det i dem som 1. vet vad sant är, 2. vet vad priset för att stå upp för sanningen är och är beredda att betala det samt dessutom 3. har förmågan at skratta åt eländet kvar med svärtad kyrklig humor. Bloggardag har nu i tre punkter sammanfattat Apostlagärningarna, som ni märkte. Ska vi anta att denna hållning kontrasterar mot den i Antjeborg och kommunikationsarbetet?

Det skulle för de fåvitska kunna komma att uppfattas vara ett problem att själva budskapet som ska kommuniceras är mer distinkt än andlig och sökande tro. Kollar man så är det religiösa en hållning rätt långt ifrån det där att ni måste se och höra själva för nu har jag hittat honom. Den samariska kvinnan som exempel lika väl som aposteln Paulus. En snabb bläddring av evangelierna ser många sådana, där polletten ramlat ner. De blev inte kommunikationschefer men de blev kommunikatörer. Missionshistorien vimlar av dem. Men de visste vad de trodde. Det var därför de kommunicerade evangeliet i ord och handling, under och tecken. Kommunikationschefen Dahlén träder fram som en sådan som evangeliet borde kommuniceras till så att polletten faller ner. Som objekt, alltså. Inte avlönat subjekt. Bloggardag ägnar sig nu åt misstro, den kristna trons andra sida.

Samtidigt kan vi med svärtad humor se hur folk söker det som avslöjats och är uppenbart. Rom 1:19-23. Här är vår tid. Också!

36 kommentarer:

  1. Den som har blivit funnen behöver inte längre vara en sökare.
    Då har man redan upplevt Luk 11:10.

    SvaraRadera
  2. Hur kan torsdagsglädjen plötsligt bli -depressionen?

    -Snälla BloggarDag, det är ju tidigare, i torsdags, redan konstaterat och fastslaget, att KT var torsdagsglädjen genom de två av mig citerade rubrikerna: maningen om mindre tvärsäkerhet i debatten och guldet i folkkyrkans händer.
    Vad har du emot dessa rubriker och innehållet under dem?

    En präst bör vÄl alltid mana till eftertanke och påtala vikten av att inte vara tvärsäker. En präst måste väl kunna ej blott fornimma men väl av hela sitt hjärta se, uppskatta och prisa Herren för folkkyrkans av KT rubricerade guld.

    Har jag verkligen fel i de slutsatserna?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  3. I fantasin kan man leka med tanken, om det någonsin i en annons efter präst skulle stå något om att man önskar en präst som håller sig till Bekännelsen (Paulus: "jag vet på vem jag tror"). Nej då är man enligt biskopskandidaten i Torsdagsdepressionen, stängd. Nej, det är så fint att vara sökare och vara öppen för allsköns teologiska vindar. Men det senare är ju enligt Skriften ett av tecknen på Herrens snara återkomst.
    "O land, o land, hör Herrens ord" säger profeten.
    Stig W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stig W,

      -Alla präster i Svenska kyrkan måste förstås hålla sig till bekännelsen och tron på Jesus!
      Annars blir de avkragade.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. BOD, borde inte motsvarande tillvägagångssätt med deslegitimering av förtroendevalda finnas i ett trossamfund?
      Björn Fyrlund

      Radera
    3. BOD
      Ska du inte ta sagan om Rödluvan också?
      Stig W

      Radera
    4. "Annars blir de avkragade" är ett påstående som besannas väldigt dåligt med tanke på kyrkoherden i Gustav Vasa församling i Stockholm.
      "Kristen bortom gud" är tydligen helt i linje med bekännelsen enligt folkkyrkokverulanten från Mörrum.
      Jag vet faktiskt inte vilken av de två som är mest tragisk.

      Radera
    5. Fyrlund, Stig W och Peter T,

      -Finns deslegitimering i andra folkvalda beslutsorganisationer, Fyrlund? Och vilka skulle kriterierna för legitimering av dem vara, menar Du? Ty deslegitimering förutsätter ju legitimering först.

      -Jaså, Stig W, är det en saga att alla präster måste bekänna sig till Jesus? När blev det en saga?

      -Peter T:s slutsats är lika befängd: kan Du ge något exempel på en prästvigd, som bevisligen INTE bekänt sig till Gud, och som alltså har meddelat att han eller hon inte följer prästlöftena?

      Sätt igång och ge oss namn, Peter!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. "Kyrkoherden i Gustav Vasa" har skrivit debattartiklar för nätverket "Kristen bortom gud".
      Där han förklarat sig inte tro på en transcendent högre makt och följaktligen inte bekänner Fadern, Sonen eller de Helige Ande såsom de beskriv i trosbekännelserna.
      Vill man veta namnet på kyrkoherden så går det bra att googla på nätverkets namn, för de som vet hur man googlar.
      Prästlöftena yogs en gång i tiden fram för att tolkas bokstavlig, inte godtyckligt. Detta gäller även trosbekännelserna.

      Radera
    7. Som vanligt så förmår inte BOD att läsa vad som står och inte heller att applicera resonemang utanför sin egen verklighetshorisont.
      Frågan gällde om det inte inom ett trossamfund (inte inom en folkvald beslutsorganisation i allmänt) borde vara likvärdiga villkor i den dubbla ansvarslinjen; krav på beslutsfattare liksom på anställda präster och motsvarande deslegitimering om kraven inte uppfylls vad gäller anslutning till Svenska kyrkans tro, lära och bekännelse.
      Björn Fyrlund

      Radera
    8. Men Björn, medlemsmajoriteten vill ju inte att vare sig präster eller förtroendevalda ska behöva vara trogna mot tro, lära och bekännelse.
      Varför ska man då ens behålla så gammalmodiga exkluderande texter som någon sorts grundbult?
      Kanske för att man utan dem inte är någon kyrka längre?

      Radera
  4. Vandraren funderar över Svenska kyrkans styrelseskick, som diskuterats så ofta här på bloggen. Självklart ska Bengt Olof Dike och andra förtroendevalda ha varmt tack för all sin nedlagda tid, faktum kvarstår dock att SvK har en ytterst besynnerlig och ovanlig konstitution, förmodligen inte särskilt lyckad. Frågan är, hur skulle en förändring gå till? Kyrkomötet vill knappast avskaffa sig självt. Ska biskoparna genomföra en ”statskupp” och förklara kyrkomötet upplöst? Därefter skriva en egen kyrkoordning som ersätter den nuvarande?

    Vandraren

    SvaraRadera
  5. Men skall kommunikationsdirektören presentera sig som något annat än vad hon är? Eller skulle hon låta bli att söka tjänsten i kyrkan i och med att hon är fortfarande en sökare och inte en fullblodstroende ?

    Det är inte hennes fel att hon har hamnat där hon befinner sig nu. Det är väl dom som anställde henne som man kan beskylla på, om man vill ha syndabockar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. I en "normal" kyrka hade man väl resonerat ungefär så här. Kyrkans främsta uppgift är att kommunicera budskapet att "du kan lita på Jesus". Ska man vara en av de högsta ansvariga för just denna kommunikation så bör man väl ha upplevt åtminstone något av detta själv. Nu vet inte jag hur hennes tro ser ut men om hon inte själv har upplevt detta så blir det kanske ändå någon sorts problem med trovärdigheten. Kyrkans budskap är stort och anspråksfullt och om man inte själv är grundad i det så är väl frågan hur klokt det är att försöka sprida det.

      Radera
    2. -Kommunikationsdirektören passar nog som katt i kattkorg för sin uppgift, konstaterar Bill, min kommunikattör. Hon har Organisationens, de betalandes och det städade samhällets Värdegrund. Basta!

      -Som katt i korg, upprepar Bull, min teolågiske sekreterare och försöker se djupsinnig ut.

      -Men Värdegrund och småandligt myspys är väl det postkristna samhällets sätt att tackla tomheten i Guds frånvaro? Skall nu Kyrkan köra ut samma sak? problematiserar Rickard från Rickomberga som vore han en Sandahl.

      -Kommunikattionsdirektör är en väldigt fin titel, smackar den bredgumpade Trisse beundrande, som om han försiktigt smakade på en nyöppnad burk sardiner i olja.

      Bills fejs antar en grönaktigt avundsjuk färgton och han söker uppfordrande min blick, medan jag snabbt drar till Antjes trygga garage.

      Elaka Katten Måns

      Radera
  6. Upprepat kan man om kyrkomötet och andra kyrkliga myndigheter säga: De har fattat ett beslut men inte dess innebörd.

    SvaraRadera
  7. Markku Hirn,

    fel och fel..? Hon har väl knappast "påtvingats" jobbet utan sökt det?

    //HH

    SvaraRadera
  8. Det är klart att felet främst är hos dom som anställer. De har troligen inte ens frågat om kommunikatörens kristna tro, och det beror förstås att de själva inte är kristna på djupet. Annars skulle dom insett att kyrkans kommunikatörs hela uppgift är att förmedla en gedigen tro - inte bara medlemskristendom a´la BOD.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ”Kristna på djupet”! Hur kan du uttrycka dig så exkluderande? Tänk på att folk (som inte känner Jesus) kan bli ledsna och börja oroa sig för sitt eviga väl! Det vore förfärligt!
      /Maria ironiserar

      Radera
  9. Det är inte kommunikationschefens fel. Rikta lampan mot den organisation som anställt henne. Hur galet är det egentligen i Kyrkans hus? För hennes del önskar jag att hon finner en tro och en plats att fira gudstjänst.

    /Laikos

    SvaraRadera
  10. "förnyad entusiasm"

    Tja, det vore fint. Men det är nog tyvärr kört för Svenska kyrkan. Episkopala kyrkor förnyas genom prästväckelser visar historien. Lekmannaledd väckelse leder till kyrkoklyvning och fortplantning genom delning enligt det protestantiska mönstret.

    Någon prästväckelse har jag svårt att tro på då utsållningen av traditionellt, kristet troende prästkandidater nu genomförts närmast fullständigt.

    Och skulle det ske skulle initiativet kväsas snabbt av biskopar och kyrkopolitiker.

    Min förväntan på Svenska kyrkan som organisation är nära noll. Gud är Gud och kan göra under, men jag har inte tro nog att odla något hopp.

    /Laikos

    SvaraRadera
  11. BOD,

    "-Alla präster i Svenska kyrkan måste förstås hålla sig till bekännelsen och tron på Jesus!
    Annars blir de avkragade."

    Skämtar Du? Ironiserar eller är du bara så dum? Ingen blir präst inom SVeK som tar bekännelsen på allvar och vad det då innebär.

    Visst tror man på Jesus men inte på vad Jesus själv säger om sig och sin uppgift vare sig då eller nu. Man gör sig en bild som föga har med Jesus att göra och kallar sedan det man skapar för kyrka.

    //HH

    SvaraRadera
  12. Varför sprider Du sådana osanningar, Laikos?

    -Först Stig W - och många innan honom - och nu Laikos md förklenande och förnedrande påståenden om Svenska kyrkan och prästerna! På vilken saklig grund ordar Du om "utsållning" av präster samt biskopar och förtroendevalda, vilka kväser troende prästkandidater?

    Styrk nu Dina påståenden med fakta och exempel, Laikos. Annars gör Du klokt i att ta tillbaka dem och be om ursäkt för attackerna mot kyrkan och dess biskopar. När och var sker "utsållningen", och vilka biskopar och förtroendevalda har "kväst" kandidaterna, och hur många är dessa till antalet?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framför allt i prästutbildningen har greppet varit stenhårt, det borde BOD känna till.
      DÄR kanske man kan säga att vissa biskopar hjälper igenom de kandidater som inte tillräckligt tydligt har avsvurit sig sina tidigare försnävade perspektiv.
      Men jag tror att det svänger nu, 30 år efter Sovjet.
      an

      Radera
    2. BOD: egen erfarenhet och många vittnesbörd från präster. Många goda präster lämnar Svenska kyrkan. Jag kan ge sex exempel bara från min bekantskapskrets. Jag talar om biskopsmaterial i en vettigt fungerande kyrka. Andra hukar ute i församlingarna och hoppas att de skall slippa ställas vid skampålen i pressen för att de inte viger homosexuella. Många som blir präster idag saknar en kyrklig bakgrund med regelbunden kyrkogång sedan barnsben. Det är vanligt att prästkandidater ser det som ett jobb. De går inte ens regelbundet i mässan under utbildningen. De har en grund förståelse av trons basfundament. Den religionsvetenskapliga utbildningen är inte en prästutbildning. Förr gick det bra då kandidaterna redan hade en djup förankring i Svenska kyrkan.

      /Laikos

      Radera
    3. Jag kan blott hålla med Laikos här ovan (21/8 10:18). Jag har ännu inte slutfört den akademiska delen av prästutbildningen (som följaktligen inte är någon prästutbildning, utan teologisk utbildning), men efter att ha kommit ungefär halvvägs lider jag verkligen av bristen på systematisk teologi! Studiet av Kyrkans (eller de olika kyrkosamfundens) teologier lyser med sin frånvaro hittills och jag är ungefär halvvägs kommen! Vad gäller Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära kan jag betydligt mer genom biskop Bo Giertz bok "Grunden - en bok för konfirmander om salighetens grund, medel och ordning" (nuv. Verbum, 1957) och bekännelseskrifterna än vad jag har förvärvat genom mina akademiska teologistudier. Teologistudierna tycks syfta till mer av självreflektion än till lärostudium och granskning av lärorna. Jag när inte mycket hopp till den (riktiga) prästutbildningen i Uppsala eller Lund som följer på akademin och är den kyrkliga och avslutande delen av prästutbildningen.

      Inte heller Teologiska Högskolans kurs om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära (http://www.ths.se/e.uoh.ths.5in336.1178) nämner bekännelseskrifterna i kurslitteraturen! Innehållsbeskrivningen låter väl hyfsad som akademisk kurs, men inte litteraturen! Men det är väl som Laikos säger; förr hade folk svenskkyrklig bas i sitt leverne och akademin/kyrkan tycks tro att så fortfarande är fallet.

      Ung präststuderande (jag har följt bloggen oavbrutet sedan cirka ett år, trots att det var ett tag sedan jag kommenterade, om någon raljerar över vart jag tog vägen).

      Radera
    4. Litteraturlistan hos THS är nog bra för förståelsen av SvK idag, möjligen med undantag för Martin Luther (1994).
      Att SKB eller andra bekännelseskrifter lyser mid sin frånvaro är väl helt symtomatiskt för SvK av idag, så vem är förvånad?
      Kan man studera luthersk teologi ens på Johannelund numera?

      Radera
  13. Bod
    Du verkar ju känna till att det finns något som heter Missionsprovinsen. Vika präster har den? Jo, många som inte blivit prästvigda på grund av sin bekännelse? Män som är kallade av Gud, men icke av Svek. Jag tänker inte räkna upp namn på präster, som inte får tjänster på grund av sin bekännelse. Här i Göteborgs stift får en del löpa gatlopp. Det räcker. Och eftersom du inte tycks deltaga i Kyrkans inre liv, så vet inte du om några.
    Det verkar som om du vill isolera dig från verkligheten. Din trygghet är tjocka kyrkmurar (som byggdes ur försvarssynpunkt) att det finns ca 6 milj. avgiftsbetalare. Men du sitter i ett pappershus, som säkert ramlar inom tio år.
    Stig W

    SvaraRadera
  14. Stig W,

    -Jo, även Du, Stig W, måste exemplifiera exemplen, så att vi kan se om det stämmer som Du skriver. Men det stämmer inte, eftersom Du bland annat inte låtsas om att kvinnoprästfrågan finns i botten på det Du påstår. Svenska kyrkan vänder förstås inte ryggen till en prästkandidat för dennes tro. Det vore ju befängt, om det vore så.

    Men ge oss exemplen, så vi får Dina fakta på bordet.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ju den där diakonkandidaten som under utbildningen var med om en värderingsövning, som enligt uppgift inte skulle spridas utanför gruppen, där kandidayen ställde sig tveksam inför samkönade äktenskap. Några vevkor senare blev hon inbjuden till samtal med dåvarande domprost Brunne och någon mer för samtal om värderingar. Strax därefter fick hon besked om att biskopen inte längre såg henne som lämplig.
      Selektering p.g.a. värderingar i en teologisk fråga.
      Det hela återberättades i kristen press, men för historierevisionister är väl berättelsen fake news.

      Radera
    2. BOD - Om Du behöver exemplifiering, kan Du lämpligen läsa Dags bidrag i antologin "Värstingkristna i drevet" (Elworth K et al. Artos & Norma Bokförlag 2010). Ett av avsnitten gäller en präst som jag känt sedan jag var barn (han var då ännu gymnasist), som umgicks i min familj och i samma kyrkliga kretsar som min far. Dessutom var en vän till mig ledamot av det kyrkoråd som var inblandat i skeendet. Jag har alltså hört en del detaljer av historien som Dag - barmhärtigt nog - utelämnat. Antologins övergripande tema är annars - ironiskt nog - "religionsblindhet bland svenska journalister"./Paul

      Radera
  15. Det börjar bli lätt tröttsamt med denne Dike som agerar självutnämnd vit riddare för en kyrka som bara finns i hans egna sagor. Dessvärre har även skivan hakat upp sig för Dike som sagoberättare.

    Kyrkan behöver annat än högstämda ”epos” över svunna tider (om dessa tider någonsin funnits).

    Se verkligheten i vitögat! Självbedrägeriet och självförnekelsen i många delar av Svenska kyrkan skymmer evangeliet.

    SvaraRadera
  16. Frågan är hur länge det dröjer innan SvK får biskopar som på allvar försöker styra upp den läckande skutan. Det kommer krävas rejäl krisinsikt hos dem som röstar. Och att det finns några tillräckligt begåvade kandidater. Eller också ska vi ge upp hoppet att förnyelse kommer från den positionen.

    /TD

    SvaraRadera
  17. Sökt nio tjänster. Vet ungefär på minuten när vigselfrågan kommer upp och vad intervjuerna tar vägen efter det. Men Triss till alla, plötsligt så händer det. Sista intervjun var som vanligt och jag sa till ansvariga att det skulle inte bli jag. Jag hade fått till mig Upp 3:8, men förstod det inte. Det blev jag. Av alla 15 personer involverade i intervjun var det det en som backade mig, resterande inte. För kan man inte viga är framtiden synnerligen snäv. Slutsats: Det står: Han ska leda dem där de går bedjande fram.. Det står inte att han ska leda dem där de sitter och gnäller. Och väderutsikterna för Malmö idag? Självklart sol. (Med tillägget att alltid vara beredd på att bryta upp)

    SvaraRadera
  18. Tyck ni men låt bli att konsekvent smäda och baktala Svenska kyrkan!

    -Ni må tycka att det blir "tröttsamt med denne Dike", men så länge ni inte kan styrka påståenden och utsagor om "utsållningar" och "självbedrägeriet" och "självförnekelsen" i kyrkan och mycket, mycket annat, som produceras av era datorer, protesterar den tröttsamme.

    Ty han är innerligt trött, just trött, på den groteska smutskastningen av kyrkan, en smutskastning som ibland tycks utan gränser, som saknar sans och balans och som säkerligen till delar har var flera individuell psykologisk förklaring men som är lika grundlös ändå.

    Och allt detta från ett på bloggen dominerande prästerskap, som ser sig självt som sann uttolkare av Ordet och - läs och häpna! - fromhetens försvarsmur men som alltså inte ett ögonblick drar sig för att sprida ovett över den kyrka, slom flertalet har tjänat.

    Det är i sanning lika trist och overkligt som det är motbjudande! Jag ställer frågan igen:

    -Vad har Svenska kyrkan gjort er för ont?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Jag tänkte i min ungdom bli präst i SvK (liksom min nu avlidne far) men hejdades lyckligtvis i tid. Jag lämnade SvK 1963 men har fortfarande ett nostalgiskt intresse av högkyrklighetens vidare öden. SvK har inte gjort mig personligen något ont (men jag har sett ett och annat i min omgivning); diskussionen handlar om något helt annat. Kanske Du någon gång kommer att förstå vad det rör sig om, men så länge Du intalar Dig att det bara handlar om illvilja, är väl chansen inte stor.../Paul

      Radera