torsdag 2 augusti 2018

Vilsen

Bloggardag tänkte inte just nu besvära Dag Sandahl med frågorna som ställts. Det betyder inte att docenten inte ska få svara för sig, men Bloggardag vill ha utrymme för sitt tvivel och sin undran först. Ni tror att det handlar om förbudet att grilla på egen tomt, det som kringgås genom att man grillar på grannens? I Kalmar län får man grilla, i Kronobergs län inte. Bloggardag hörde mannen på Länsstyrelsen uttala sig och fram steg bilden ev en regulator, en man som älskar att ställa till det utan att behöva svara för vad han ställer till med. På ICA Grytan fanns det ett utbud för grillen. Vad gör man med det? Regulatorn, ursäkta franskan, skiter i det. Kostnaden hamnar i tidens längd på kunderna. Tro mig, jag känner igen typen och typer av detta slag imponerar inte. Bloggardag har sett dem när militärt och civilt samövat. Bloggardag gillade att demaskera det påståeliga redan då och har ett utvecklat sensorium för vilka som är överhetspersoner med överhetspretentioner. Det var av detta material fogdar gjordes. Det de egentligen gillar är att bestämma över andra och känna sig inflytelserika, mäktiga. Men denna insikt hanterar Bloggardag.

Värre blir det med den ihållande tystnaden  när det handlar om bränderna. Det brann 400 meter (eller inte ens det) från Lantegendomen. Inte ett ord har hörts från Antje. Men vad har andra biskopar och vad har alla kommunikatörerna sagt? Hade detta varit i maj, hade det inte varit någon ände på det myckna twittrandet, men nu är det alldeles tyst från de andliga. Så vad ska Bloggardag tänka? Lever vi i den yttersta tiden och är just rådlösheten et tecken på det? Antje har inget att säga. Ska vi säga att vi klarar oss bra ändå?

Kyrkornas Världsråd hörde dock av sig. Till Antje!
May God also accompany you, Archbishop Antje, in your and the Church of Sweden’s ministry to comfort and console, to heal and help the people in this time of distress and recovery.
Yours in Christ,
Phiri
Prof. Dr Isabel Apawo Phiri Acting General Secretary World Council of Churches

Men Antje har ju inte gjort ett endaste dugg för att ge oss lindring i vår nöd. Bloggardag funderar över de finkristnas självbild och över hur de tänker att de ska göra. De kan öppna församlingshemmen, bra så,  men inte ens Bloggardag skulle i utsatta lägen vända sig till Svenska kyrkan i hopp om dess "ministry to comfort and console". Måste vi inte, vi brutalkristna, faktiskt markera rätt bestämt och i så fall tacka för att Antje inte ens försökt, trots vad som skrivs från Geneve? Vad är det för överfallaskristendom som ska definiera människors villkor "in this time of distress and recovery". Ingen dog i bränderna. Ingen enda. Ändå ska bränderna komma till nytta för det kristliga. Är det fler än Bloggardag som behöver ta något lugnande?

Nästa fråga gäller i anledning av insikterna om hur viktigt Svenska kyrkans stöd för Priderörelsen tycks vara. Kan det vara så, att vi ser ideologifabrikation och då behövs alla ideologiska statsapparaters medverkan. Vilket ärendet egentligen är, talar vi inte om. Vi talar om allt annat. Men HBTQ-ärendet har väl med sex att göra? Svenska Dagbladets filosofiska ledare denna dag går Bloggardag förbi med tystnad. Temat är att individualism är pluralism och att Pride syftar till just detta.

Bloggardag vågar inte längre hänvisa till sin baskunskap från 1960-talet om boken De sexuella minoriteterna, men inser att han tidigare än de flesta var inläst på ämnet. Nu lyssnar han på Ann-Christine Ruuth, som träder fram i mediala program. Bloggardag vågar inte tänka på vad Ann-Christines, dvs Åkes, mamma hade sagt om detta. Vågar Ann-Christine?

Ann-Christine ska gifta sig och detta med en kvinna, så mycket går att förstå. Är det inte, bortsett från allt annat och återfört till the basic trust, så att det är en man, som kallar sig Ann-Christine, som kommer att på övligt sätt ("basic") göra vad som ska göras av en man en sådan natt. Skäll inte på Bloggardag. Han är läkarson. Men vilsen i detta och endast i teoretisk mening intresserad även om han gillade Åke Sturesson, som blev Åke Roxberg och var en duglig kyrkoherde. Sedan var det Ann-Christine Roxberg och därefter Ann-Christina Ruuth. En åldrad Bloggardag, som kan se genom decennkerna, ska väl inte förtänkas att få vara lite vilsen? Hänger ni med? Och Bloggardag får det svårt när Ann-Christine får lägga ut texten i Radio Kronoberg om sina smycken och sin fina gröna klänning. Ville radio dåförtiden erbjuda en präst lika mycket tid för att tala om Jesus?

Vilsenhet är vår arvedel. Men det är roligt att ha kvar sin förmåga att fråga. Den uppenbara risken är förstås att den som är tillräckligt vilsen frågar så att en torped eller missil av misstag avlossas och sänker hela härligheten. Sådant kan hända och sådant har hänt. Argumenten i förråd under durken kan träffas och explodera som vore de ammunition på Blücher. Då vänder allt och framtiden kommer att fråga hur det som är vår verklighet alls blev möjligt. Det gäller bara att bli tillräckligt gammal för att få vara med om hur det moderna bli omodernt och nya moderniteter ser dagens ljus, inte alls otänkbart att de nya visar sig vara de tidigare förkastade. .

Om man inte blir tillräckligt gammal då? Må nåden komma och denna världen förgås. Det finns i vår vanliga brutalkristendom också detta perspektiv. Och då blir det brutalt. Det är då vi lyfter våra huvuden.

26 kommentarer:

  1. ÄB bör väl ha svarat i alla fall. Typ "Don't disturb, I'm on vacation and will be back when I get paid for it". Det vore åtminstone ärligt.

    "Samtalsstöd är det vi är bäst på" sa en präst om bränderna. Ja, inte är det undervisning och mission i alla fall.

    SvaraRadera
  2. Mikael Mogren är aktiv. Jag har inte koll på de andra biskoparna.

    SvaraRadera
  3. "Samtalsstöd är det vi är bäst på". Ha ha!

    Vi har stött på detta innehållslösa kvack-kvack otaliga gånger nu. Varför skulle man vara det? I vilken del av den teologiska utbildningen får man såna kunskaper? Ingenstans naturligtvis.

    Detsamma gäller även för andra grundlösa påståenden om diverse stöd och kvacksalverier som i själva verket riskerar att skada dem som tar kontakt. Värsta exemplet är Jourhavande “präst” där man till och med utger sig för att vara stöd för människor som står i begrepp att beröva sig sina liv. Hur kan ett sådant kvalificerat charlataneri överhuvudtaget få förekomma ostraffat?

    Vem med förståndet i behåll vänder sig idag frivilligt till en andligt korrupt lallande statskyrkopräst som för länge sedan bytt ut sakramentsförvaltarens roll mot den halvdana trivsel- och nöjespappans? Som i själva verket knappast har svar på en enda relevant fråga om Livet och dess många mysterier. Ännu mindre om Jesus från Nasaret.

    Nej, kör ut dessa snedseglade “präster” och grovspacklade prästinnor i skogen i stället och låt dem gallra och hugga innan de ställs inför en tribunal som får avgöra deras fortsatta karriärer.

    /John

    SvaraRadera
  4. Ann-Christine berättade för sin mamma att hon egentligen var en flicka när hon var elva år och fick rådet att aldrig berätta för någon. Sådana väldigt dumma råd kan nämligen mammor ge, och därmed ställa till stor skada.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna, det var väl ett relativt förståndigt råd i det läget, bortsett från att Åke kan ha uppfattat det som att mamman de facto bekräftade sanningen i hans (van-)föreställning. Jag har själv fått motsvarande förtroende av en ung person, och jag gav inte rådet att hålla föreställningen hemlig utan sågade den rakt av, p g a uppenbara, primäar könskarakteristika. De föräldrar och psykologer som ställer till störst skada är de som bekräftar folks föreställningar in absurdum (även när det inte är fråga om uppenbara missbildningar), vilket antingen leder till "barnafödande män" och kraschade könsbegrepp eller till s.k. västerländska könsstympningar. Nu får det sannerligen räcka! Jfr https://www.aftonbladet.se/kultur/a/wE8VAP/konet-i-knoppen

      Radera
    2. Andreas: Du har fått det där med "män som kan föda barn" fullkomligt på hjärnan! Du skriver om det i kommentarer på olika bloggar om och om igen under flera års tid - vad är det som gjort att du hakat upp dig så till den milda grad på detta?

      Och vad får dig att döma transpersoner som sådana som har vanföreställningar? Vi vet inget om vad det beror på än, och att det har ökat - hur vet vi till exempel att alla de hormoner som vi kvinnor stoppar i oss inte påverkar människor som de påverkar fiskar? (Bara som ett exempel, ingen uttänkt hypotes.)

      Förut innan man sett förändringar i hjärnan (och nu tarmfloran!) avfärdade många depression och trodde att det gick att rycka upp sig, att beroenden berodde på "dålig karaktär" och nu senast att fibromyalgi och kroniskt trötthetssyndrom är "hittepå-sjukdomar".

      Till slut kommer forskningen i fatt och visar något helt annat men kanske inte ens då kommer "experter" som du att inse hur enormt stor skada ni åsamkar. "uppenbara, primäar könskarakteristika"??! Tror du att den inre upplevelsen inte är verklig om kroppen uppvisar "könskaraktestika"?!

      Radera
    3. forts... och nu googlade jag hormoner (kvinnligt könshormon östrogen) och dricksvatten och fann att sådana tillsammans med andra hormonpåverkande kemikalier finns och speciellt har funnits i vårt dricksvatten. Vem vet att dessa INTE påverkar ett foster i ett känsligt skede?

      Radera
    4. Kön är ett biologiskt begrepp och GÅR inte att ändra. Det finns inskrivet i varenda cell i vår kropp från befruktningen tills vi dör.

      Det finns enstaka undantag t.ex en person som föds med manliga könskromosomer (X-Y) men som inte får en manlig hormonuppsättning utan föds med kvinnlig kropp och kvinnliga könsorgan. Dessa betraktar vi dock (och de själva) normalt sett som kvinnor, trots X-Y kromosomen. (Tydligen börjar alla foster sina liv som kvinnor men när testosteronet kickar in så utvecklas männen till just män med manlig kropp och könsorgan m.m.

      Förutom dessa specialfall så är biologiskt kön entydigt och kan inte ändras.

      Det vi naturligtvis kan ändra är ju hur vi lever, hur vi klär oss, hur vi beter oss osv. En man kan klä sig i kvinnokläder och tvärtom. En tjej kan ha "killfrisyr" och göra "killgrejer" naturligtvis men detta innebär ju inte att man "bytt kön" utan bara att man bytt utseende och livsstil. Det är synd att man kallar detta just att "byta kön" för det går faktiskt inte, inte ens med en operation.

      Sedan kan jag personligen reagera på att vissa som säger sig ha "bytt kön" ibland nästan k r ä v e r att också vi andra ska betrakta dem som tillhörande det det "nya" könet. Jag har svårt för det, för mig är en kvinna alltid en kvinna och en man alltid en man och så kommer jag nog alltid att uppfatta personen (sorry).

      Radera
    5. Anonym 00:57. Det du säger är fullkomliga självklarheter. Tror du inte att alla, inte minst de som "bytt kön" är fullkomligt medvetna om att på kromosomnivå kommer de att ha det biologiska kön de föddes med tills de dör?

      Jag är ingen expert med det du (och flera skriver på andra ställen) visar att ni varken satt er in i eller förstått vad saken handlar om alls. Gör det om ni ska debattera.

      För övrigt är även jag kritisk till retoriken som förs av vissa hbtq-personer där man just som du säger ibland kräver att alla ska vara som dem osv.

      Radera
  5. Glömde skriva att Åke Roxberg tydligen var emot att viga samkönat och var "kritisk" (står det) till kvinnliga präster. Skulle man kunna säga då att hon nu som Ann-Christine fått INSIKTER medan hon förut bara hade ÅSIKTER, Dag?

    SvaraRadera
  6. Minns undertecknad fel?
    Gav inte någon av de trollanklagade tips om nikaloiterna? Minns inte riktigt när. Googlade lite på det.

    Pp

    SvaraRadera
  7. Vetenskapen visar tydligt att det finns många som har ”könsförvirting” före puberteten. För en stor majoritet av dessa förändras detta efter könsutvecklingen fullbordas. Det finns därmed klara skäl att inte ta åttaåringars ”transsexualitet” på allvar, precis som man inte ska bli upprörd över deras vilja att ”gifta sig med mamma”.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det ska man inte Canuthus Hahn. All "könsförvirring" ska utredas länge och grundligt och professionellt över tid så att man är säker på att det inte handlar om något annat. Vilket jag hoppas görs i de flesta fall.

      Radera
  8. Man får i sammanhanget inte blanda ihop de två begreppen "kön" och "könsidentitet".
    Om man blottar könet så blir ens kön uppenbart, men det är inte självklart att könsidentiteten är densamma.

    Det pratas om ett lagförslag att införa ett tredje juridiskt kön, men man borde nog då hellre prata om en tredje könsidentitet. Eller kanske införa något annat begrepp för att inte blanda ihop korten för mycket?
    HBTQA är en förkortning för fem sexualidentiteter, inte att förväxla med könsidentiteter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så är det Peter T. Och därför reagerar även jag när jag ser rubriker "man ska inte behöva kallas kvinna bara för att man är född med vagina" eller hur det nu stod i en tabloid. Däremot tycker jag att den som har en långvarig och bestämd uppfattning om att kroppen inte motsvarar den upplevda könsidentiteten ska få hjälp av omgivningen och vården så långt det är möjligt så att det yttre och det inre stämmer överens och lidandet minskar. Även om vi kan se ( i många fall, inte alls i alla!) att den som nu är en "hon" föddes med en manlig kropp.

      Radera
  9. I Grönköping anordnas en Pryd-parad. De som deltar är folk som vill höja moralen.

    LG

    SvaraRadera
    Svar
    1. LG: Grönköping är inte ensamt om det, jag själv ordnade förra veckan Bromma Pryd 2018 på min Facebook-sida. Ett av mina mest "gillade" inlägg faktiskt och bland de som gillade hörde tre homosexuella och en transperson...

      Kanske för att jag inte bara kritiserade Pride utan även informerade att för festivalbiljetten på 600 kronor får man bland annat föreläsningar av Jean-Claude Arnault, som lär män att bli "gentlemen" (sa Horace) i stället för att hålla på och snuska på Pride.

      Radera
  10. Sedan Dag, drar jag mig nu till minnes vår första "kontrovers". Du hade gjort antydningar om Eva Brunnes sexliv i förhållande till hennes bibelsyn och jag hade ifrågasatt din egen bibelsyn med tanke på multipla äktenskap - kommentarer som du raderade för att de var för att de gick in på ditt privatliv.

    Samma person, anser nu att han på inläggsplats har rätt att göra åtlöje av en tidigare kollegas sexliv och vad hon minsann enligt vad du föreställer dig kommer att göra på sin bröllopsnatt - vad roligt! Här är inget för privat inte.

    Det är en kollega som du skriver var "en duglig kyrkoherde". Denne kyrkoherde har jag just nyss fått veta sagt upp sig p g a bristande stöd för sin transsexualitet men inlägget handlar om att det nog är lite synd om DIG Dag,som inte kan hålla reda på alla prästens namnbyten! Givetvis, det är jobbigt det här för DIG. Hon ska dessutom läggas till last för att hon får prata i radio och att intervjuaren inte vill prata med henne om Jesus fast hon är där för att prata om transsexualitet!

    Hur var det du brukar resonera nu igen när det gäller duktiga präster som inte prästvigs eller blir kyrkoherdar p g a sin "kvinnoprästmotståndarläggning"? Vrede och sorg är ord jag tycker mig minnas.

    Men när denna Ann-Christine känner sig fördriven så ska det skojas om vad hon gör på sin bröllopsnatt i stället och vilket huvudbry du har.

    Ibland Dag tror jag att du lagt din hjärna på en plats där du glömt vart du lagt den eller bara är just - en skitstövel. SER du inte hur du beter dig, du som beklagar dig över andras mobbning?!


    SvaraRadera
    Svar
    1. "bristande stöd för sin transsexualitet..." Ligger inte en del av problemet just där? En del av poängen, (om än inte hela så klart), med "att byta kön" är väl att också i andras ögon betraktas som tillhörande det nya könet. Problemet är ju bara att i väldigt många människors värld så k a n man inte byta kön. De kommer alltid att betrakta dig som tillhörande det kön du är född med och du kommer att uppleva just detta som: "bristande stöd för din transsexualitet". För att könsbytet ska bli en total success BÅDE psykologiskt och sociologiskt så måste ju i stort sett alla omfatta och acceptera tanken att kön är något som vi väljer. Frågan är om vi någonsin når dit och vad det i så fall gör med den allmänna synen på manligt och kvinnligt, jag vet inte, bara funderar...

      Radera
    2. Vad är det "de andra" har problem med? Är de/du fast i att man inte kan "ändra sin kromosomuppsättning?" Då har ni helt rätt och dessutom har ingen påstått att man kan det.

      Men din slutsats av detta verkar vara att p g a att man inte kan ändra sin kromosomuppsättning så måste man ha rätt att påpeka detta självklara för en person som upplever att själva personen och könstidentiteten inte motsvarar kromosomuppsättningen som gett upphov till en manlig kropp (i det här fallet). Det måste vi få tala om för HONOM, att han inte ska komma och tro att vi gick på den!

      Är det några andra tillstånd som du/de vill påpeka? Kanske bör en person som är född med gomspalt men sedan opererats för detta få klart för sig att omgivningen minsann vet att han var en gomspaltperson från början?

      Radera
    3. Men kära du, jag försökte bara förklara VARFÖR han kände som han kände, det var ju HAN som upplevde ett problem, inte jag. Förklaringen är ju helt enkelt att kön också är ett socialt fenomen. Det handlar om hur jag upplever mig själv men också hur andra ser på mig. Och då fortfarande den gamla synen på kön (biologisk) dominerar hos väldigt många så är det svårt att göra ett helt lyckat könsbyte. Jag kommer helt enkelt i mångas ögon att räknas till det kön jag är född med, oavsett vad jag gör. Sedan kanske det är på väg att ändras och det kanske är bra, vi borde kanske i vissa sammanhang tona ner betydelsen av kön överhuvudtaget, det kan jag tycka.

      Anonym

      Radera
    4. Ursäkta om jag missförstod och trodde att du hörde till dem du beskrev. Men jag tror ändå att du beskriver problemet fel. Det är inte så att till det "bristande stödet" räknas att människor kommer att se dig som det kön som din kropp uppvisar från födseln, utan deras behov att påtala detta och visa att de på så sätt inte vill hjälpa dig att minska ditt lidande. Det finns en hel del som har kvar en manlig röst och manlig bestruktur och omgivningen inkl jag själv kommer förstås att notera detta - är inte det där en man "egentligen"? Men även om kroppen är en man egentligen så kan jag också acceptera att något gör att den här personen mår dåligt i denna manskropp och mansidentitet och hjälpa den att få vara den kvinna dom personen känner sig som så långt det är möjligt.

      Radera
  11. Alla kommentarer om kön och identitet, saknar förankring djupare än identitet, och tycks styras av kön.

    Ni har fel hela bunten.


    Mor i Saxnäs

    SvaraRadera
    Svar
    1. Morsan!

      Touche!

      Kunde inte sagt det bättre själv.
      Bara nu inte någon annan får skulden.

      En trevlig tjej/den Underbara

      Radera
    2. Rekommenderad läsning, som beskriver frågans komplexitet:

      http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2017/02/Kraftig-okning-av-konsdysfori-bland-barn-och-unga/

      https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=3422

      Radera
  12. Nå, det finns ju en liten del av mänskligheten som föds med oklarheter i fråga om kön. I somliga fall syns ingenting utanpå, i andra fall gör det så. Ett extremt ovanligt fall, jag tror det var i London för ett bra antal år sedan, som en människa föddes med fullt fungerande både manliga och kvinnliga könsorgan. I det fallet var det chhimärism (en ganska intressant företeelse rent allmänt, bland annat apropå när och hur ett foster är en människa).

    Barn som fötts med otydliga könsorgan opererades förr om till flickor (eftersom det ansågs enklare, vilket man också kan fundera över). Åtminstone i USA gör man inte längre det och för en del år sedan erbjöds ett sjuttiotal människor som biologiskt var pojkar/män, men som opererats om till flickor/kvinnor att få nya operationen för att återgå till sitt originalkön. Majoriteten valde att fortsätta vara av kvinnokön. Vilket tyder på att det där med kön och könsidentitet är knepigare än man kunde tro.

    Transsexualitet beskrivs ofta - av personerna själva - som att inte passa in i det sociala kön som är kopplat till deras biologiska och att inte känna sig som sitt biologiska kön. Jaha? Jag har heller aldrig passat in i det sociala könet för kvinnor, fast min slutsats blev att det är föreställningen om att kvinnor ska vara si och män så, som är fel. Känner mig som en kvinna gör jag bara kopplat till kropp och sexualitet, vilket tydligen inte ska ha något med saken att göra. Det finns ju t.o.m. de som hävdar att 'kön har inget med kroppen att göra'. Eller att "en kvinna med penis är _precis_ lika mycket kvinna som en med vagina". Det blir liksom bara knostigare och knostigare.

    Härom året kunde man läsa om en ung person i USAsom sedan 2-3 år tillbaka identifierade sig som tjej och nu ville få byta om 'med de andra tjejerna'. Det ville inte de andra tjejerna, de kände sig inte bekväma med det. Fast det 'visste' personen i fråga att så var det inte alls, de var bara inskränkta. Fantastiskt det där med människor som 'vet' vad andra 'egentligen' tycker ...

    den Lea

    SvaraRadera