onsdag 29 augusti 2018

Wejryd minns

68-kyrkan är det kära temat att hantera i det kyrkliga efter Johan Sundeens bok i ämnet. Detta faktum har föranlett eller förlett Anders Wejryd att botanisera bland sina minnen.
http://svenskkyrkotidning.se/artikel/kyrkornas-varldsrad-1968-ingen-marxistisk-kidnappning/

Bloggardag tyckte först att detta knappast kunde vara av intresse. Det är självklart att marxister inte kidnappat kyrkolivet. Problemet är ett annat: de som tagit sig fram har draperat sig i den för dagen lämpliga klädnaden och den var, när det begav sig, inte en mantel i ljus men väl en mantel i en färg som skulle föreställa röd. Så hade det inte alltid varit.

Vill någon följa upp Sundeens bok tror Bloggardag att det skulle vara av intresse att läsa tidningen Vår Kyrka. Där fanns återkommande artiklar under 1960-talet bland tips för syföreningar om sömnad och mat också artiklar om apartheidsystemet. Gunnar Helander var missionären som utvisats från Sydafrika och som skrev böcker, till exempel Det nya kom från negern. I mitten på 60-talet blev också Vietnamfrågan aktuell och allt ledde fram till Kyrkornas Världsråds konsultation i Geneve år 1966. Det var resultatet från denna som trädde fram i Uppsala 1968. Ska man vara petnoga är det något Wejryd borde fundera över, inte bara hur vägen från Uppsala 68 efterverkade utan egentligen tänka igenom frågeställningarna dessförinnan. Det nya som hände var dock inte radikalt nytt, frågorna om Life and Work var frågorna också under världskristenhetens möte i Stockholm 1925.

Nu är Anders Wejryd ihågkommen från det utgående 1960-talet i Uppsala som kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Det är en från en kvinnliga teologie studerande lämnad och överraskande uppgift för somliga Vi som vet stämningarna inser. Också prosten Anders Åkerlund skrev i början av 60-talet på en petition att till biskop i Västerås borde väljas någon som inte skulle viga kv*nnl*g* pr*st*r. De fåkunniga spörjer då hur det kunnat bli annorlunda därefter. Bloggardag svarar maliciöst att det kunde det självklart bli. Konjunkturer växlar, för att inte uttrycka saken mer brutalt. Till omtankens  kategori hörde för den delen också Per Frostin och Martin Lind, som båda var präster särskilt för gymnasisterna och bland dessa återfanns i samma fålla Henry Cöster. Det är bra att veta. "Varför det?" kan man undra. Det vet inte Bloggardag. Och kanske är det bäst att inte veta varför när man menar att det är bra att bara veta hur det var.

Wejryd konstaterar att "unga människor, påverkade av sextiotalets frihetlighet, kom påfallande snabbt att kliva in på de kyrkliga arenorna. För det fanns många skäl." I artikeln nämner han inte att det fanns äldre herrar som gärna rekryterade havliga efterföljare, facilierade deras väg. Det vet Anders egentligen. Bloggardag funderar inte närmare på vilka Wejryds välgörare var, men det får han gärna berätta. Och angivelsen "påfallande snabbt" ska minnas. Det riktigt intressanta om karriärvägen har Wejryd dock återgett:

"Dels att de faktiskt hade idéer som de ville förverkliga, dels att många av dem (oss) fostrats i ett (utgående) folkrörelsesverige. Vi kunde skriva motioner, göra propositionsordningar och var vana vid tröga sammanträden."

Här är elevrådsordföranden Anders Wejryd i helfigur. Så var det. Han började så och han har fortsatt så. I de pastoralteologiska frågorna har han inte bidragit särskilt mycket och han var kyrkoherde i en ärorik förssalming, men knappast i ett miljonprogramsområde. Det säger en del.

Wejryd vet mer att berätta:
"Dessutom var det, åtminstone i Svenska kyrkan, ett stort generationsskifte bland prästerna med många lediga tjänster. Församlingarna blev allt rikare och kunde anställa många fler än någonsin tidigare. På åttiotalet kom också utbyggnaden av stiftskanslierna och det man då kallade 'rikskyrkan'. Det blev lätt för dem som var födda på fyrtio- och femtiotalet att snabbt bli synliga på ledande befattningar."

Äckel är Bloggardags känsla, för detta var sannerligen inte villkoret för alla. De fick hålla på och möda sig under andra villkor och det berodde på att de inte bara kunde misstänkas politiskt utan kanske än mer kyrkopolitiskt. De tänkte, men de tänkte "fel". De läste fel böcker också! Och de skulle målas ut som något de i all mäsnklig svaghet dock icke var. Detta passerade utan moralisk indignation från dem som lätt blev synliga på ledande befattningar. "Fy Fan" är en from reflektion i sammanhanget, tror Bloggardag.

Märkte ni också att det var generationsskiftet Wejryd tänkte över. Är det ett annat sätt att säga "karriärmöjligheter" eller "goda framtidsutsikter". Andra präster tänkte annorlunda om präst-tjänsten.

Nu vore Anders Wejryd inte Anders Wejryd om han inte också funderade i stort. Utan förändringarna på 60-talet hade, menar han tydligen som en skön själs bekännelse, "en del av oss som kom att vara med, inte varit med". Nå, själv fick Bloggardags prästkompisar sina prästkallelsee före Uppsala 1968, men läste om Geneve 1966 med viss entusiasm.

Anders andra tanke är att Svenska kyrkan utan 68 varit mer marginaliserad. Det tror inte Bloggardag. Fortfarande hade väl idoga präster kunnat bygga församling i miljonprogramsområdena och haft ideal från Gunnar Rosendal, PO Sjögren och Martin Thornton samt högt skattade vänner som Ingmar Svanteson, som väl minimalt ska räknas till 68-orna?

Det tredje är att Anders är tveksam till om vi kunnat avsluta statskyrkotiden utan 68-orna. "En mindre grupp politiker ville skilja kyrka-stat. "I det aktiva kyrkfolket var det främst präster och andra som stördes av beslutet om kvinnliga präster som ville skilja kyrka och stat." Nå, kanske var det inte riktigt så enkelt men det är av intresse att förstå vad Wejryd uppfattat och vad han alls inte mödat sig med. Det utmanande i slagordet Libertas Ecclesiae har han inte mediterat över, det är uppenbart.

Har då Annika Borg rätt förstått saken när hon på sin fredagsblogg skriver om de kyrkliga 68-orna i motvind?
https://kristenopinion.wordpress.com/category/fredagsbloggen/
Antagligen. Tiden får sådana konsekvenser av det enkla skälet att den går. Roligast är hennes analys av Wejryds språkbruk. Han finner att det i debatten är "aggressivitet" som väckts mot Svenska kyrkans utveckling. Så beskrivs att han uppfattar det som om hans och 68-årsgenerationens påverkan och deras tolkningsföreträde "utgör och är Svenska kyrkan". Så är det förstås. De tänker så. Det är på ett sätt ynkligt. Vi som är döpta i Svenska kyrkan och har en solid svenskkyrklig familjebakgrund tänker inte så. När de innersta fibrerna i vårt väsen, för att tala med Brilioth, finns i Svenska Missionsförbundet, kan det lätt bli så.

Ska Bloggardag på nytt återvända till minnet från arbetet med RKU:s temaår Jesus för världen. Han minns dem som skrev och redigerade, Gunhild Högman främst, Tyko Holgersson, Elsa Walles och Per Ivar Persson till exdempel. Håkan E Wilhelmsson var projektledare. Anders Wejryd var med, men inte i skrivarverkstaden utan vid ett sammanträdesbord någon annanstans (anywhere?) på Ansgarsliden. När det frågades om hans frånvaro, blev svaret att han var så upptagen med viktiga frågor. Bloggardag bär minnesbilden med sig som en illustration från själva förklaringsberget, fast berget var en souterrängvåning. Skrivaråret var väl 1974 och RKU betydde Riksförbundet Kyrkans Ungdom. Frågan om tredje världen brände men det gjorde också ivern att få fram fromt arbetamaterial för ungdomsarbetet. Sådant vanliga högkyrkliga församlingspräster stod mitt i.


18 kommentarer:

  1. Missionsförbundet, jag som trodde att Wejryd var metodist eller alliansare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fadern var pastor i Storvreta missionsförsamling, Ärentuna socken i Uppland, men blev sedan präst och doktorerade. Ännu en person som Bloggardag nämner fick anknytning till Ärentuna socken.

      Radera
  2. Nyfiken på att höra mera om vad bloggaren och andra har för minnen av det svenskkyrkliga 1970-talet, RKU, temaåret "Jesus för världen" och "Öppnade ögon" (som uppföljningen väl hette?)! Mina dimmiga minnen av det som framställdes av RKU, är att "Jesus för världen" var ett rimligt fromt och användbart material för en blandad ungdomsgrupp med ledare, medan "Öppnade ögon" verkade tillgjort och tillrättalagt för barn på mellanstadienivå, och var omöjligt att använda i ungdomsgrupper.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet bara från Uppsala att vågorna från -68 hade kommit till KGF i Uppsala. Och där studerade man orättvisa strukturer i Sydamerika, medan en evangelikal grupp på lördagskvällarna studerade Bibeln. Det blev sorgligt nog ett antingen-eller i st f både-och.
      Stig W

      Radera
    2. Predikanten Persson19 september 2018 kl. 09:08

      Jag hade fel. Efter att ha hittat några av de gamla RKU-häftena gömda och glömda i byrålådor och pärmar, insåg jag att mina minnesbilder var fel (man har nästan alltid fel när man skall referera ur minnet, är ett akademiskt visdomsord som kanske även hör hemma i vardagens diskussioner). Det var inte så illa naivt och samhällstillvänt som jag föreställde mig. Men svårtillgängligt och oanvändbart spretigt. Både material om globala orättvisor och lokala bibelstudier, och antingen något man kände sig hemma med eller något som presenterades i en form som inte ens var bekant från konfirmandundervisningen i den församling och det stift där jag var verksam på 70-talet.

      Radera
  3. För en gammal informationssekreterare på Svenska kyrkans mission, är det intressant att notera att av de fem (förutom Anders Wejryd) som nämns i samband med RKU, så arbetade Gunhild Högman på SKM:s informationsavdelning och hade Tyko Holgersson kommit hem efter en period som missionär i Rhodesia (som det då ännu hette).

    SvaraRadera
  4. Uppgiften från den kvinnliga teologen i Uppsala förvånar mig mycket. Jag var kurskamrat med Anders och vi åt lunch dagligen rätt länge, diskuterade och umgicks en del. Aldrig uppfattade jag att han skulle ha delat min teologiska grundsyn - tvärtom minns jag tydligt att han konstaterade att vi hade olika bibelsyn.
    Det behöver iofs inte vara negativt att vara en skicklig ordförande, AW råkar vara en av de tre bästa jag träffat på. Den andre var han som lärde mig det jag kan, och den tredje förbjuder mig min blygsamhet att nämna. Men att AW nog såg sig - och sågs av andra - som någon som skulle klara sig bra i den kyrkliga maktapparaten, det var tidigt tydligt. Fast det beror nog mer på andra saker än vilken form hans Dop hade. Makt korrumperar också - och inte minst - 68-generationen.
    Ylva Willborg

    SvaraRadera
  5. Annars brukar RKU stå för Revolutionär kommunistisk ungdom..men kanske var det liknande idéer?

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi inom Kyrkans Ungdom som inte var kommunister noterade förkortningarna sammanfaller med skräckblandad förtjusning.
      Kh på landet

      Radera
  6. Som ungdomsvän till AW (båda från Västerås) och som både gästade prästgården i Björksta och delade rum med honom vid elevriksdag o.likn måste jag nog också konstatera att den kvinnliga teologen nog missbedömt AW. Som ung var han naturligtvis sökande svar, men var aldrig negativ till ämbetsförändringen. Anders Åkerlund däremot stämmer uppgifterna för.

    SvaraRadera
  7. ++Anders har rätt i en del. T ex att Kyrkan hade legat ännu risigare till utan omstöpningen av budskap och undervisning. På kort och medellång sikt alltså. Hade man inte inskridit mot de traditionellt troende, hade även de vankyrkliga och progressiva, som medskyldiga till otidsenlighet i det progressiva samhället, fått löpa gatlopp och blivit utsatta för drev. Idag gäller motsatsen. Mähäig följsamhet uppfattas och föraktas av troende som icke troende. Sådant vill man inte längre stödja. Dagens progressiva samhällstoppar, som snällt och vänligt klappar kyrkan på huvudet, har till stor del redan gått ur. Kyrkan, dess anställda och ekonomi, kan användas och utnyttjas, inte tillföra något. Det förtäckta hotet att både Wejryd och fler med honom utan -68 hade sett sin kallelse någon annanstans, skall vägas mot det yrkesförbud vi sedan någon generation drakoniskt genomfört, och den sänkning av glöd och medvetenhet hos anställda och övriga präster detta Berufsverbot lett till. Även det sänke som befordringsförbud av redan vigda traditionella kristna utgjort, har skadat Svenska Kyrkans ledning.

    Som man bäddat, får man ligga. Det man tuggat till, får man svälja.

    PP

    SvaraRadera
  8. Ämnet är uppenbart brännhett, de innersta cirklarna lever än. Men en dag blir den sista. Är Sundens arbete ännu bara en konstruktion? an

    SvaraRadera
  9. Enligt uppgifter från Der alte bodde Wejryd, vägröjaren som han kallades, under sin studietid i Uppsala på Waldenströmska studenthemmet. Det säger väl allt?

    Elof Sundin

    SvaraRadera
  10. Var väl knappt född för så länge sedan som 68. Men kyrkohistoria var kul när man läste, även så otroligt långt tillbaka som 1968. Början av nittiotalet hängde jag med på en resa till Centralamerika med två lärare från teologen i Lund. Löfberg hette en och talade sig varm om sociallisten Jesus. Själv tyckte jag det var kul att möta någon som fortfarande tänkte så. Minns även att jag tänkte att han nog var den siste av sitt slag. Exotiskt. Nu 30 år senare inser jag något annat. Anyway, vi skulle studera den berömda befrielseteologin som präglade hela Centralamerika. För det var den bilden man förmedlade på teologen i Lund. Förundras dock fortfarande hur bilden kunde transponeras. De ytterst få befrielseteologer som man med svårighet lyckades spåra upp förvandlades lätt som en plätt till en helhetsbild. Gissar att på varje befrielseteolog så gick det ett par miljoner evangelicalpentacostala. Men de var ju offer för Amerikas imperialism. Noterar att teologen i Lund inte är en jätteinstitution. Noterar att teologen i Lund har blivit väldigt liten. Hm.. undrar varför. Tycker mig ana att dagarna blir allt kortare, även i Malmö. Kanske chans till en solglimt. Man skall aldrig ge upp hoppet.

    SvaraRadera
  11. Befrielseteologerna i Lund runt 1990 bedrev vad som skulle kunna kallas "theology out of context" (term från den sydafrikanske dominikanen Albert Nolan som minnesföreläste över Per Frostin - men kopplingen mellan verksamheten och termen är min).

    Kh på landet

    SvaraRadera
  12. Där har förstås Wejryd fel!

    -Låt mig bara kort dementera Wejryds slutsats att en "mindre" grupp politiker ville skilja kyrkan från staten.

    Jojo, så kallar han församlingsmajoriteten vid den tiden, vilken sedan kördes över med ångvält och till ackompanjemang av löften om gud och gröna skogar för kyrkan! En fri kyrka skulle bli levande och framgångsrik! Den skulle innebär en formidabel renässans för kyrkan!
    "Befria kyrkan" löd stridsropet.
    Befria från vad? En redan fri kyrka skulle befrias? Få ihop det, den som kan. Jag kan det inte. Församlingsfolket kunde det inte.
    Men Wejryd och BloggarDag kunde. Jag undrar hur de kunde.
    Det kan de i dag inte själva förklara.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Löften om "gud och gröna skogar" vore onekligen bestickande...

      Radera
  13. Var har Dag Sandahl någonsin sagt att nya relationer kyrka-stat med någon slags automatik skulle ge förnyelse? Det var helt andra saker han skrev om när det handlade om den kyrkliga förnyelsen. Det finns nog skäl att tro att det är statskyrkokramarnas desinformation som nu ska gälla som information. Det går till så. I politiken!

    SvaraRadera