tisdag 5 mars 2013

KO 31:14

Håkan Sunnliden bloggar om avskedandet av Mattias Fjellander och den intresserade får sig en hel del till livs. Jag tänkte gräva lite i en enda fråga i sammanhanget - en fråga jag idag ska försöka skaffa mig mer klarhet i när det är sammanträde med Kyrkostyrelsens i Uppsala.

Arbetsgivarorganisationen har i processen representerats av en Roger Gåvsten. Denne Gåvsten erinrade sig erinrade sig först sedan han givit klartecken att komminister Fjellander skulle avskedas - "strax efter" - att "Växjö stifts fortfarande använder sig av befogenhetsprövning" och kyrkorådets ordförande för uppgiften vidare att detta inte är "så vanligt förekommande i övriga stift".
Domkapitlet finner det "anmärkningsvärt" att Arbetsgivarorganisationen skulle ställa sig positivt till beslut om avsked utan föregående befogenhetsprövning.

Har Roger Gåvsten rätt, innebär det att en grundbult i den episkopala strukturen i praktiken är borta. Kyrkorordningsbestämmelsen KO 31:14 säger nämligen att domkapitlet alltid ska ge klartecken innan en präst avskedas. Avsikten är att värna prästämbetets integritet. Prästen är något annat än tjänsteman åt kyrkorådets och dess idéer.
Vad ska vi ha biskopar till om församlingen - utan samråd med någon - helt sonika bestämmer sig för att avskeda präster? Då har vi fått just det som Missionskyrkans pastorer varnade för. Jag har också reserverat mig i kyrkoordningsarbetet mot att präster ska lokalanställas av just detta skäl.

Nu har vi fått en ordning där predikstolens frihet är i fara. Kyrkorådets ordförande i Gnosjö får nämligen med en ordning utan befogenhetsprövning makten över prästerna - och förstås över deras förkunnelse. Men allvarligare är förstås om de flesta stift låter detta fortgå. Växjö stift har i vart fall det goda omdömet att finna förhållandet "anmärkningsvärt".

Hur är det alltså?
Det är frågan jag ska ställa i Kyrkostyrelsen.
Jag nämner detta som ett handfast argument att rösta på Frimodig kyrka i höst.
Ingen annan gruppering har kommit på att frågan om kyrkorrdningsbestämmelsen KO 31:14 måste ställas för att värna Svenska kyrkans identitet som en episkopal kyrka och motverka kongregationalism, det där som frikyrkorna praktiserade och som en gången tids präster var livrädda för. De visste nämligen att predikstolens frihet är omistlig om evangelium ska kunna förkunnas.

Så vad sysslar biskoparna i domkapitlen med om de struntar i befogenhetsprövning? Sågar av den gren de sitter på.

12 kommentarer:

  1. Vad skall det bli av den kyrkogemenskap som enbart styrs av chefer vars beslut verkställs av trivselfixare? Herre förbarma Dig!

    SvaraRadera
  2. http://hakansunnliden.blogspot.se/2013/03/domkapitlen-ar-hjalplosa.html

    SvaraRadera
  3. Detta visar, än en gång, hur orimligt det är med lokalt anställda präster.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, orimligt medan kyrkan styrs av maktkåta partier...


      Vladimir Pravdoljubov

      Radera
  4. Dumkapitlen finns bar till för att se till att prästerna har rätt lära om kvinnors rätt till ämbetet och att de inte avviker från det politiskt korrekta. Vad har de att tillföra? De är ju (S) arbetsredskap i deras renhållningsarbete mot mörkermän.

    SvaraRadera
  5. Käre Fader Dag,

    Om ni gräver blott bara lite grann så kommer ni fram till orsaken at Fader Mattias avskedades: Orsaken heter Ann-Marie Johansson, ordförande i Gnosjö Församling. Kyrkan är hennes revir och ve den som säger annat! En mer hämndlysten harpya får man leta efter - Och nu har det gått så mycket prestige i frågan. Inte ens kyrkomusikerna är fredad från hennes totala elakhet.

    Vladimir Pravdoljubov

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ärade Broder!
      Jag har skrivit några rader på Håkan Sunnlidens blogg om det jag hört skulle vara åtminstone inledningen till drevet mot Mattias Fjellander. Jag minns att min uppgiftslämnare antydde att det var den kvinnliga ordföranden som låg bakom hela den schism som uppstått. Eftersom du tycks känna till en del om fallet och orsakerna, så vore jag tacksam om du ville läsa mitt inlägg där och bekräfta om det jag berättat är enligt verkligheten. Jag har förstått att Ann-Marie Johansson är en mycket hämndlysten människa och det gör inte saken precis lättare att hantera. Vart tog egentligen den kyrkoherde vägen som tycktes få ha alla förmåner i världen under hennes beskydd?
      Jag vore tacksam om du kunde nämna vad du vet fullt ut. Det tror jag många andra också är på denna blogg. Det hela är alldeles förskräckligt för att inte säga ynkligt. Fy.....för den lede.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Käre broder,

      Jag läste ditt inlägg och anser att ni är rätt spår. Jag har släktingar i trakten och själv bodde i trakterna och känner till att Gnosjö har haft problem i många år. Jag har gett det som jag har god kännedom om. Förmodligen har fröken Johansson inga möjligheter att fortsätta som ordförande efter nästa valomgång.

      Vid genomgång av Värnamo Nyheters rapportering ang. Fader Mattias och andra reportage ang. församlingens musikliv och dess vara eller inte vara så kan man skönja grava "management" problem.

      Och det blixtbelyser den ohanterbara situationen för Domkapitel o SvK. Fader Yngve Kalin som jag hyser största respekt för manar de fromma att rädda det som räddas kan. Ja, han har en stor poäng om det förutnämda. Själv ser jag att tiden har runnit ut och att snart är det dags att packa ihop.

      Vladimir Pravdoljubov

      Radera
    3. Käre Vladimir!
      Det var skönt att få detta bekräftat angående det jag skrev på Håkan Sunnlidens blogg, att det verkligen var sant. Tack.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  6. Arbetsgivarens frihet att avskeda oönskade element, inkl präster, sätter onekligen fart under gumpen på kyrkans personal att anpassa sig och producera vad som önskas eller försvinna. Kanske något bra, om det inte vore för den troligen ringa kompetensen på lokalplanet. Spåren från skolans kommunalisering förskräcker. Och förmodligen får de odugliga sitta ifred. Bara de dugliga retar. I skolan älskar skolpolitiker rektorer som tvingar fram höga betyg, d v s "goda resultat". Skrämda, outbildade, okunniga och kuschade lärare sätter också gärna höga betyg. Lärare som själva gjort den mödosamma bildningsresan och vet att forma nya generationer på bildningsvägen, hatas ofta som Caligula själv. Dock mera sällan av eleverna, tycks det. På samma sätt med omvända präster som leder sin församling till Jesus Kristus. De anses vara dörrstängare och elitkristna. FY!!

    Nej:

    Skolan bör vara ett statligt ansvar. Dock gärna med kyrkor som ansvarig för driften, som alternativ i värdefrågor.
    Och kyrkan bör vara episkopal och stå fast gententemot politiker, tillfälliga opinioner, tidens vindar och modetankar.

    LE

    SvaraRadera
  7. Ett mycket lovvärt initiativ av dig, Dag Sandahl, att söka få klarhet i den här viktiga principfrågan, och jag hoppas verkligen att något konstruktivt kunnat ske i kyrkostyrelsen därav, även om jag befarar, liksom du själv kanske gjorde, att man i det sammanhanget inte är alltför bekymrad över hur prästerna så totalt utlämnats åt lokala kyrkopolitikers godtycke.

    Det är ju nämligen inte första gången man gör färdig slarvsylta av den mycket blygsamma tillsynsroll kyrkoordningen numera - pliktskyldigt eller bara godtroget - tillskriver sin kyrkas domkapitel. T ex kunde undertecknad som närstående lekman läsa i Hallands Nyheter den 13 oktober 2007 hur Tvååkers kyrkliga samfällighet vägrades efterfrågad befogenhetsprövning av ett till synes mycket uppbragt Göteborgs domkapitel, då man inför domkapitlet lögnaktigt påstått sig ”ha för avsikt” att avskeda kyrkoherde Stefan Svensson, när beslutet om avsked i själva verket redan var fattat.

    Extra intressant i det här sammanhanget är hur kyrkonämndens ordförande Hans-Olof Inghammar, utöver ett svajigt resonemang om att begäran om befogenhetsprövning utgått från ett gammalt men oredigerat manus - ” Det var väl skrivet innan och hade inte blivit ändrat” - hänvisar till just Församlingsförbundet som garant för att förfarandet med det åsidosatta domkapitlet varit helt i sin ordning:
    ”Enligt honom hade dock nämndens huvudorgan församlingsförbundet hävdat att det inte skulle vara nödvändigt att ta kontakt med domkapitlet i samband med uppsägningen av Stefan Svensson. Därför skickades skrivelserna in först efter begäran från domkapitlet.
    - Uppsägningen av Stefan Svensson handlar enbart om att han inte fungerar som arbetsledare. Enligt församlingsförbundet behöver bara domkapitlet kontaktas om uppsägningen handlar om att personen har misskött sin tjänst som präst, säger Hans-Olof Inghammar.”

    Och domkapitlet var alltså mycket uppbragt, rentav benäget att sätta sin uppbragthet på pränt och göra en ”markering”. Men något därutöver kunde det inte bli frågan om, då arbetsgivaren fortfarande var Tvååkers kyrkliga samfällighet:
    ”- Jag har aldrig hört talas om att något liknande hänt tidigare. Det allvarliga är att man med vilje farit med osanna uppgifter. När domkapitlet ska fatta sitt beslut bygger ju det på att man har fått in riktiga uppgifter, det är ett förtroende, säger Lasse Bengtsson, pressekreterare vid Göteborgs stift.
    Domkapitlets beslut får dock ingen betydelse för uppsägningen av Stefan Svensson.
    - Nej, den regleras i lagen om anställningsskydd. Men domkapitlet gör en markering om att detta inte har gått rätt till, säger Lasse Bengtsson.”

    Det förtjänar att nämnas att Stefan Svensson omsider i Arbetsdomstolen fått rätt mot arbetsgivaren såväl ifråga om det oriktiga i avskedet, som när det gäller arbetsgivarens vägran att erkänna följdverkningarna av att Stefan Svensson varit fullmaktsanställd, och därför inte - efter avgörandet angående riktigheten i själva avskedet - kunnat köpas ut på det behändiga vis arbetstagare i övrigt dessvärre kan, trots seger i Arbetsdomstolen. ”Markeringen” från Göteborgs domkapitel hade härvidlag förstås ingen som helst betydelse, men Dags blogginlägg kan väl vara ett skäl så gott som något att åter skänka domkapitlets gamla markering en tanke, och en undran hur den har det därute bland alla andra fisar i universum.

    /Undrande

    SvaraRadera
  8. Dags för en annan "Brasklapp": Denna "skenkyrka" SvK har blivit en "sektkyrka" och en mycket sekteristiskt sådan. Med tanke på att Mekane-Yesus kyrkan bröt kontakterna med SvK pga SvK's dogmatiska inställning ang kvinnopräster, enkönat vigsel, homo-lesbiska präster och annat avartigt så ser man vilken fruktansvärd kälkåkning i utförsbacken ned till Gehenna SvK befinner sig på. Var och en av oss måste " Pray and work with fear and trembling on our own Salvation."

    Fader Bo Rydén har en jättepoäng: Kanske den lokala prästen måste ta hela församlingskyrkan ut ur SvK's hägn och denna församling ska bli en "sockenkyrka" som sedan själv bestämmer Gudstjänstformen, kanske enligt som det som var. Självklart vet jag inte hur detta skulle gå till.

    Kanske måste jag "simma" tvärs över Baltikum, in i Finskaviken och sen förbi Kronstadt och upp Nevafloden...


    Vladimir Pravdoljubov

    SvaraRadera