onsdag 11 februari 2015

Kärleksfull kristendom

Naturligtvis är de kristna goda och kärleksfulla. Saken är redan på definitionsstadiet avgjord, förstår jag. Gud är kärleken och de kristna är därmed kärleksfulla. Det finns inskrivet i de kristliga texterna. Därför kommer de kristna alltid att stå på det godas sida.

De kärleksfulla är många. De är så goda att de aldrig behöver lyssna, aldrig värdera argument, aldrig, självfallet aldrig, kritisera. Varför inte det?
Dömen icke! Det betyder "bedömen icke heller". Alltså går de i parader för allsköns företeelser men märker inte att deras paraderande skulle kunna ha den lite olyckliga följden med sig att de kristna blir uppskattade. Vem läser Jakobs brev (Jak 4:4) och funderar över vad det kan betyda? Efter så många år i någon slags marginal är det roligt när man får vara med i samhällsutvecklingen, liksom. Inte får psalmer sjungas vid skolavslutningar, men psalmer gör sitt till för att tysta nazisterna. För nazister är dom. Riktigt hur vi vet det, vet jag inte, men poängen är förstås att det behöver vi inte veta - och än mindre ta reda på vad dessa nazister menar.

Om någon nu tror att jag inte är en riktig kristen, är det nog dessvärre sant. Jag passar inte in i deras mall. Jag får väl fortsätta med min taffliga kristendom, den som hör samman med söndagens högmässa och det jag får där. Alls inte så glamoröst. Men vi sjunger psalmer i alla fall. Och talar vänligt med varandra. Naturligtvis är vi inte i klass med den riktigt kärleksfulla kristendomen.

Denna kärleksfulla kristendom praktiseras i fullt mått och institutionellt i den kyrka med vilken Svenska kyrkan ska stärka sina relationer, The Episcopal Church (in America). Den var ECUSA men är nu TEC. Den är en betydelsefull födkrok för amerikanska jurister som plockar dollar ur fonder och insamlingar å ömse håll i striden om självständighet.

I South Carolina vann stiftet mot TEC, dvs det gamla stiftet, som inte ville höra ihop med kyrkosystemet på 5th Av på Manhattan. Mark Lawrence och 36 församlingar gick sin väg. Då ville TEC ha deras tillgångar, kyrkor, parish-halls, fonder, rubbet. Det sa domstolen nej till - och den domen är värd 500 miljoner dollar. Argumentet som domaren, Diane Goodstein, gav är enkelt. Det står ingenstans i TEC:s statuter att ett stift inte får lämna. Och stiftet South Carolina är äldre än TEC, dvs den kyrkobildning som blev The Episcopal Church. Inte "anglican" alltså, eftersom det var skottar som gav kyrkostrukturen och vad skottar än är, så engelska är de inte, som bekant. Men andligheten är anglikansk.

Mark Lawrence förklarar att saken gäller friheten att slippa står under TEC med TEC:s teologi.
Nu är processen inte över. Den går vidare i rättsinstanserna och en del bedömare menar att skulle detta fortsätta, bryts TEC sönder. Biskopen skrev också ett pastoralt brev, där han påminde församlingarna om att kristen tro är en resa. Så är det bibliskt och detta inte utan svårigheter men det finns en framtid som ligger i Guds kärleksfulla hand.

Kommentarerna i övrigt är lite roande. Diane Goodstein har uppenbarligen varit tydlig när det gäller beviskrav. Kan TEC visa på att egendomen inte hör till församlingen utan till kyrkostrukturen TEC? För att visa det, räcker det inte med ett högt tonläge. Det som hände i en välskriven dom i South Carolina får konsekvenser för motsvarande processer i Texas, Fort Worth, och Californien (San Jouaquin). Och vi tänker inte just nu på de gigantiska rättegångskostnaderna.

Ärkebiskop Justin Welby av Canterbury fick förresten problem. När ärkebiskop Foley Beach i parallellstrukturen ACNA, togs emot hade han förklarat att ACNA var en separat kyrka och inte en del av the Anglican Communion. Nu fick han förtydliga sig och säga att "ACNA is certainly a church of Anglican tradition". Vad skulle han säga? Ärkebiskopar som företräder kyrkor med mer än hälften av medlemmarna i the Anglican Communion hade ju erkänt denna kyrka. Amerikanarna blev gladare och manade till läsning av deras liturgiska texter och katekes för att se "how very Anglican we are". Det var, som det heter i det landet, att uppfatta som ett understatement.

I vår kontext ska det nog uppfattas som att denna kyrka, samman med flertalet medlemmar i the Anglican Communion, inte förstått sig på det där med kärleksfull kristendom.

12 kommentarer:

  1. När vi kommer till "Kärleken" riskerar vi att bli som Marcion (den rike biskopssonen och skeppsredaren) när vi låter kärleken vara den abstrakta utgångspunkten inte den konkreta tron. Kärleken ( Guds Ord) blir då upphävd eller tömd på innehåll. Anders Nygren visar på detta i sitt magistrala arbete Eros&Agape.

    SvaraRadera
  2. http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/fran-ratt-tro-till-ratt-ideologi/

    SvaraRadera
  3. Kristendomen är inte kärleksfull eftersom den LURAR människor. Den säger att om man tror att Jesu död på korset har försonat ens synder så kommer man till Gud.
    Men Jesus själv säger någonting helt annat. Han säger klart och tydligt och på många ställen i evangelierna att man måste själv FÖRLÅTA för att komma till Gud. Han är väldigt tydlig med att man INTE kommer till Gud så länge man inte förlåter. Och ändå finns det präster som säger att de inte tror på helvetet. Klart det inte finns något helvete som en jättestor kokande lavakastrull någonstans där man hamnar levande eller så. Men oförlåten skuld = helvete per definition och det kan man ERFARA i alla fall. Jag har själv upplevt det och kan tala om att det inte var kul.

    Präster som lallar om Guds nåd utan att berätta varför nåden behövs, är deKÄRLEKSLÖSA? Eller bara OERFARNA och oomvända? Så att de själva inte förstår vad de BORDE ägna sig åt och prata om. Eller är de fega som inte vågar säga som det står? Som stoppar sina egna huvuden i sanden och får andra att göra detsamma.
    Även om Jesu "offerdöd" skulle varit Guds tekniska lösning på problemet synden (vilket jag inte tror), så räcker det ju inte att Gud har löst det från sin sida utan det krävs ett mottagande från syndarens sida. Guds nåd kan man bara tillgodogöra sig genom att förlåta sin medmänniska. Här är den tekniska förklaringen att den synd som man ser hos sin medmänniska bara är PROJICERAD EGEN SKULD som man inte låtit Jesus/Gud ta hand om. Man har inte gjort som tullindrivaren (och blivit rättfärdig) och utan beter sig som farisén. Det står så klart inte någonting om "projicerad skuld" i Bibeln eftersom den tidens folk inte hade några kunskaper i 1900-talets psykologi. Jesus anpassar sin pedagogik efter åhörarnas bakgrund.

    Bloggardag: "...är det roligt när man får vara med i samhällsutvecklingen, liksom." Och man får synas. Och bli intervjuad i media. Och så kan man hänga på nätet och få en massa gilla-klickningar när man har uttryckt de rätta POLITISKA eller FEMINISTISKA åsikterna.
    Världen blir INTE BÄTTRE på så sätt för det är som man bäddar som man får ligga.

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket tänkvärt godis.

      Men akta dig, En anonym en! Snart är du renlärig...

      :-)

      Argus

      Radera
    2. Argus: "Men akta dig, En anonym en! Snart är du renlärig..."

      Renlärig VAD? Kristen? Gud bevare! ;)

      En anonym en

      Radera
    3. En anonym en, varifrån har du hämtat dessa teser om försoningen och nåden?

      Radera
    4. Från en ny religions heliga skrift, ACIM, även kallad "kursen". Utövarna kallas ofta "kursare". De uppträder som Jesus-troende, som de rätta uttolkarna av Jesu lära. .Grundaren av denna nya religion avled för drygt ett år sedan. Det senaste inom gnosticism.

      Radera
    5. Anders: "En anonym en, varifrån har du hämtat dessa teser om försoningen och nåden? "
      Från Bibeln + ACIM + min egen erfarenhet.
      Anonym 12 februari 2015 23:15 12 februari 2015 23:15:
      "De uppträder som Jesus-troende, som de rätta uttolkarna av Jesu lära. " Det här håller på att styra diskussionen från sak till personer. Jag tycker att det är bättre att diskuterar läror och varför de är "rätt" eller "fel" än att diskutera personer som diskuterar olika läror. Det är intressant att låta olika synsätt att mötas och se vad som händer med synsätten när de gör det. Annars fastnar pick-upen i ett spår.
      När jag säger att kristna lär ut si eller så är inte min poäng att det är just kristna som gör det utan jag vill fokusera på VAD som sägs och lärs ut. Det är på samma sätt helt fritt att argumentera MOT MINA åsikter OCKSÅ.
      "Grundaren av denna nya religion avled för drygt ett år sedan."
      Dr Kenneth Wapnick avled för drygt ett år sedan. Men VARFÖR skulle han vara GRUNDAREN av "denna nya religion"? Han var snarare den främsta LÄRAREN av ACIM.
      "De uppträder som Jesus-troende" Det är ju bra i så fall om de lyckas göra det.
      Kristendomen har missionerat i SNART 2000 år och dess kommunikation har varit envägs. Kristendomen har dessutom oftast "krigat" på sina målgruppers planhalvor. Nu tycker jag att vi civilicerade 2000-talets människor kan börja utöva 2-vägskommunikation när det gäller religiösa frågor, och genom att låta våra synsätt mötas kanske vi kan komma närmare Gud allihop. Jag är inte för ensidig propagerande ens för det som jag tror på och om jag märker att jag har fel så är jag villig att ändra mig.

      En anonym en

      Radera
  4. Jag funderar på vad som händer, om församlingar och rent av något stift bryter sig ut ur paraplyet Svenska Kyrkan?
    Vi kan nog komma dithän, när de sekulariserade tröttnat på kyrkans vänsteraktivism, och vänstern genomskådat ett taktiskt engagemang och inte längre anser sig ha behov av stödtrupper från kyrkan. Något motsvarande borgerlighetens kapande av banden till kyrkan från 90-talet och framåt alltså. En situation med få medlemmar och lågt valdeltagande och kanske stora tillgångar.
    Får utbrytare behålla "sina" byggnader och fonderade medel? En både lockande och avskräckande tanke. Man kan tänka sig att en kupp kunde leda till förskingring av kyrkomedel till icke avsedda ändamål.

    Argus

    SvaraRadera
  5. Märkligt att rösten på Arborelius i Strängnäs biskopsval inte ogiltigförklarades.
    Måste inte en kandidat åtminstone vara, som det heter nuförtiden, kyrkotilhörig?

    Blir en promenadseger för Dalman den här gången. Och då lägger han sig i läge för sin livslånga dröm, att bli Svea Rikes Ärkebiskop, vilket han redan klargjorde när han (en kort tid) var skriven hos oss på Norrbyhus men bosatt någon annanstans.

    Elof Sundin

    SvaraRadera
  6. De goda och kärleksfulla tycks vara farliga människor?

    http://blogg.varldenidag.se/birros-blogg/det-onda-och-det-goda/

    SvaraRadera
  7. Får man ha fyllt rullator (65) och nomineras till biskopsval?
    Varför godkännes rösten på Arborelius?
    Antony var väl den ende som blev glad däröver.

    SvaraRadera