fredag 4 maj 2018

Dalevirr om folkkyrkan

Dalevi i Karlstad är ingen biskop Eklund, det är det minsta man kan säga. Nu virrar han till det för sig teologiskt och det behövde inte Bloggardag ha några synpunkter på om det inte vore så att Dalevi sprider sina virrigheter. Klart att en häpen allmoge blir förvirrad då.
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/tala-med-stolthet-om-folkkyrkan

Jag kanske kan strunta i utmaningen, han kallar den "utmaning", om attraktiva bokbord, gratismaterial om kristen tro och öppna kyrkorum. Han vill dessutom ha söndagens predikan tryckt, det vore något! Några av oss har redan gjort allt detta och en del därtill. Samt erövrat någon liten del av kyrkogården som en plats där viktiga ting händer och dit folk kommer också för att vara med om sådant. Nu är Sören expert på undervisning.

Det första var roligare. Svenska kyrkan ska bejaka sina teologiska rötter. Det blir riktigt roligt när missionsförbundaren talar ut! Men takterna sitter i. Svenska kyrkans teologiska rötter, sammanvävda med det svenska välfärdssamhället ska bejakas. Här är det mycket som inte definierats och hade Dalevi gjort det, hade resonemanget fallit samman. Vad ärv älfärdssamhället? När började det byggas?

De teologiska rötterna är något annat än det sammanhang Dalevi vuxit upp i. Talet om öppenhet låter något, men det är talet från bönhuset, inte från lokalförsamlingen. En kyrka som måste tala om hur öppen den är, är inte öppen. Den som inte talar om öppenheten uppfattar den som självklar. Det var inte den bristande öppenheten som var problem för Billing eller Eklund. Billing såg i Västerås stift, det mest sekulariserade, att folk inte ville komma och några av dem som tidigare velat komma startade nu missionsförsamlingar, som programmatiskt var slutna. Waldenström hånade kyrkoystemet. Han var from. Tillsammans med de andra fromma störtade de fram till nattvardsbordet i Helga Tref så att det åtminstone skulle bli ett rent nattvardsbord. Waldenström påpekade också att de flesta som satt i fängelse var medlemmar i Svenska kyrkan samt att en kyrkosyn där församlingsgränsen gick vid stadens dike var en orimlighet. Detta vände Eklund på och gjorde till en poäng. Kyrkan famnar från strand till strand. Billing påpekade också, och det brukar man i folkkkyrkliga sammanhang inte citera, att det inte finns något som är så illa som en illa skött folkkyrkoförsamling. Minns då att i Billings folkkyrkotanke är prästen en förebedjare vid kyrkböckerna och ber för alla i socknen.  Dessa folkkyrkliga rötter är dock icke Dalevis.

Det leder honom till slutsatsen att "vi måste komma ifrån en syn på församlingslivet som innebär att det enda som räknas är den gudstjänstfirande församlingen på söndagen.En sådan syn kan endast komplettera, inte ersätta, den folkkyrkliga kyrkovisionen." Gå och läs Eklund, Dalevi! Läs hans kulturkritik eller anförandet vid stiftsmötet (det första) i Kalmar. Men jag fattar. I Karlstads stift är det tydligt vad som måste ske när det inte längre finns ett gudstjänstfirande folk. Då måste Kyrkan bli en apparat som producerar och distribuerar och håller emot när det handlar om människor som på plats vill något mera. I brist på kyrkfolk måste folket jagas och självklart motiveras att betala avgifterna. Märker ni inte alltmer att de flesta också bland aktiva medlemmar är rätt passiva? För att inte tala om vad de passiva är!

Den förekommande nåden blev den förkomna nåden och vi som talade om sådant kunde läsa Bonhoeffer. Den förekommande nåden var dock en kritik mot Waldenströms tanke på mottagen nåd. Bådadera var ensidiga, det borde redas ut. Men det svenskkyrkliga var dock i grund och botten nådekristendomen och denna insikt gav nattvardsväckelse. Jag talar nu om något annat än lata präster som under stora åthävor utför en minimal insats med mässan, några enkla förutsägbara ord och ingen reflektion om vad som ställs fram eller vad prästen gör (och inte gör) i mässan. Den syn vi måste komma ifrån är synen på församlingen som Guds folk på platsen med centrum i söndagens högmässa och kallelser i vardagen. Hej och hå! Jag säger inget om det. Eftersom folkkyrkoprästerna alsrig lyckas samla folket får det bli så här. Och Dalevi är väl inte i första hand känd som en pastoralteologiskt medveten församlingspräst och förnyare, va?

Biskop Wadensjö gick från en aftonbön i en kyrka i Växjö stift. Han sa: "Något sådant här har vi inte i hela Karlstads stift." Narrades biskopen? Den församlingen präglades av en högkyrklig, katolsk spiritualitet och praxis, just detta som Svenska kyrkan nekat sig. Återstår att gestalta organisationen och virra till resonemang om att Justinus Martyren menade att människan kan vara kristen även om hon aldrig hört talas om Jesus. Detta är en slutsats som den gamle martyren kanske ändå inte riktigt skulle dra av hans insikt om Logos spermatikos, det utsådda ordet.

Sören Dalevi gör insatser med podd, krönikor i lokaltidningarna och undervisningsmaterial, för vi veta. Som en bättre stiftsadjunkt, alltså. Det är när de fina kristna gör sådant vi med stolthet tydligen kan tala om folkkyrkan. Vi mer i synd och värld förfarna än gamla missionsförbundare tycker det hela ter sig patetiskt men fullt begripligt. Kyrkan är en organisation och som alla organisationer med medlemmar ska styrelsen kommunicera. Vi tänker också på skriftens ord: "En alltför liten höna, ska inte värpa alltför stora ägg, ity hon blir så sladdrig i stjärten."

Bloggardag ser alltmer en kyrka i förfall. Det beror inte på att han hör vad folk menar. Det beror på att han innantill läser vad Dalevi med många flera skriver och säger. De virrar till det mesta. Torsdagsdepressionen bär tidende till den arme Bloggardag, som får veta att Billing och Eklund levde inte "ett homogent samhälle". Det skulle de inte utan vidare hålla med om och när Bloggardag är på det humöret undrar han om det samhälle vi lever i inte är väldigt mycket mer homogent och kontrollerat. Underskatta inte massmedier som förmedlar inte verklighet utan nden bild av verkligheten vi ska ha. Minns att Bloggardag återvänt från forna DDR, bonde- och arbetarstaten som inspirerade till det moderna svenska skolväsendet.

44 kommentarer:

  1. Nåja, det kommer ännu gott ur SvK.
    Olof Andrén har just gett ut en översättning av Basileios skrift om den helige ande.
    Det är något jag hellre läser än vilken biskopspublikation som helst från SvK- bisparna.
    Basileios av Ceasarea måste väl ändå vara en fastare punkt i svenskkyrklig tradition än biskop Dalevi?

    SvaraRadera
  2. Trevligt att Du citerar Lutterlögn, men ordagrant var det ju inte. Vilken var den kyrka biskop Wadensjö talade om?

    SvaraRadera
  3. Kanske har bloggaren en uppgift som väntar: skriv ett välformulerat svar till KT och bemöt Dalevirr. Fler än de som läser denna blogg skulle behöva nås av dina rader...

    svenskkyrklig dissident

    SvaraRadera
  4. Läs hans artikel i KT och var verkligen stolt!

    -Jo, jag rekommenderar alla på denna blogg att läsa hans text i dag. Rekommendationen gäller alltså inte främst bloggarens text men väl Karlstadsbiskopens, Sören Dalevi.
    Jag förstår att bloggarens morgonkaffe inte smakade bra i dag (ty han hann väl inte läsa artikeln i Berlin i går), eftersom DS kallar biskopsartikel för "Dalevirr".

    Men jag håller till hundra procent med Dalevi om att vi skall tala "med stolthet om folkkyrkan". Ingen lär på dessa spalter kunna förneka att just detta gör jag igen, igen och återigen.

    Det finns, såvitt jag kan se vid en genomläsning av KT-artikeln, något som man kan invända mot. Men bloggaren gör ned texten på ett i mina ögon fult sätt, vilket dock möjligen kan bero på att texten är enkel och tydlig om folkkyrkans förtjänster och fördelar. Nåden, att möta folket i en digital verklighet (som jag har tjatat om i månader och år här. öppenheten (som bloggaren fnyser åt, vilket är begripligt med tanke på hans utgångspunkt)och att graden av folklig religiositet inte uttrycks genom antalet gudstjänstbesök är något att ta fasta på.

    Jag befarar dock att denna bloggs läsare, de som alltid frenetiskt brukar applådera varje inlägg av DS, inte tar till sig Dalevis tankar och stolthetsuppmaning för folkkyrkan.

    De fortsätter nog att i stället trampa på kyrkan. Så visar de sin kärlek till Guds svenska kyrka, kultur- och traditionsbärare.
    Då känns det skönt att inte stå på deras sida utan på folkkyrkans och folkets!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu läste jag alstret i forna DDR och resonerade förnuftigt om den. Dalevi borde ha läst på bättre. Men han får ha sin glädje i Dikes närmast oreserverade stöd. Men vad kunde någon invändning handla om? Nyfiken blir man.
      Jag vet på vem jag tror och vad jag inte tror men vet också vad jag inte går på. Solen skiner!

      Radera
    2. En folkkyrka - för ett folk som inte finns?

      En svensk kyrka - för ett postmodernistiskt, mångkulturellt bosättningsområde?

      En kyrka - där kristenheten redan är hårt trängd och där islam mycket snart kommer att forma samhälle och verklighet?

      PP

      Radera
    3. Det är skillnaden!

      -Visst kan Dalevi glädja sig åt mitt stöd - och folkets.
      DS gläder sig åt bloggkommentatorernas stöd. Alltid en ljusstrimma i en mörk kyrklig värld.
      Jag vet också vem jag tror på - och heller inte går på.
      Invändningarna ja, de är många, några redovisade i min första kommentar. Jag upprepar det igen men förstår inte bloggarens kritik: kyrkan måste aktivt utnyttja alla tänkbara medier för att nå folket, aktivt kunna verka bland det med ett - observera detta alla! - tydligt budskap. Inget flum, om någon på bloggen tror att Dike förespråkar ett sådant. Det är mig obegripligt att bloggaren säger nej till detta, när kyrkorna är halvtomma.

      Det finns ett stort mått av naivitet i högkyrkligheten vad gäller möjligheten att med framgång missionera. Dess företrädare utgår i alltför hög grad från att deras teologiska synsätt också är representativt för adressaterna. Men så är det naturligtvis inte. Den öppna kyrkan, som bloggaren ironiserar över, går inte att stänga, om man vill ha missionsframgångar. Kravaspekten i högkyrklighetens framtoning måste också överges. Den uppfattas lätt som en indelning av gudstjänstbesökarna i "vi och dom", där således det även görs en avgränsning mellan dem och alla, som inte alls, eller sällan, går till kyrkan.
      Jag är övertygad om att åtminstone bloggaren innerst inne förstår detta. Pekpinnar, höttande med pekfingret eller återkommande värderingar av församlingsfolket hör inte hemma i en kyrka, som vill bli framgångsrik.

      I många fall handlar det kanske bara om attityder. Men de är viktiga, inte minst i kyrkan. Visa mig populariteten hos den präst, som sätter näsan i vädret och på andra sätt försöker distansera sig från församlingen i kraft av sin ställning!

      Prästen är församlingens herde. Men herden skall vara en mjuk, lyssnande röst som tar alla på allvar, inbjuder alla till gudstjänst och mässan. Det viktigaste är de mänskliga relationerna i kyrkan, inte formerna. Och, förstås, öppenheten. En kyrka är ingen folkkyrka, om den inte är öppen. Däri har förstås Dalevi rätt och bloggaren fel.
      Om nu bloggaren tror att det finns en motsatsställning mellan öppenhet och det rena, tydliga och klara budskapet, har han naturligtvis också fel. Det har han även, om han förnekar mitt gamla påstående, att varje kyrkoengagerad skall låta sig ledas av missionsbefallningens ord. Och han måste än en gång påminnas om just det, som Dalevi uppmanar oss till: att med stolthet tala väl om folkkyrkan.

      Uppriktigt sagt förstår jag inte bevekelsegrunderna hos dem som INTE är stolta över Svenska kyrkan och allt som den representerar.
      Svenska kyrkan är ju vår, allas, hela folkets kyrka. Skall vi verkligen skämmas över den?
      Inte jag i varje fall.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. PP, islam kommer att få på moppo sv hedonisterna dit redan många av de unga manlig mohammedanerna hör hemma. Svky är redan en tom "katedral"!

      Radera
    5. Jovisst. Men likaväl som det hedonistiska och ateistiska Europa numera bärs upp av sekulariserade, kristna ateister, blir sekulariserade muslimer muslimska ateister och hedonister. Kultur-, idé- och tankevärlden blir inte gemensam för att man blir ateist.

      https://ledarsidorna.se/2017/03/kristna-ateister-avgor-europas-framtid/

      PP

      Radera
  5. "vi måste komma ifrån en syn på församlingslivet som innebär att det enda som räknas är den gudstjänstfirande församlingen på söndagen.En sådan syn kan endast komplettera, inte ersätta, den folkkyrkliga kyrkovisionen."
    I klartext: centrum och periferi har bytt plats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dalevus argumentation skulle nog skärpas om han uttolkade den folkkyrkliga kyrkovisionen i dimensionerna gudstjänst, utbildning, mission och diakoni.
      Speciellt genom att beskriva hur de fyra ska interagera om komplettera varandra.

      Radera
  6. Liljeström och Peter T,

    -För att komma till centrum, måste man först beträda periferin. Men det verkar som om ni inte accepterar något annat än centrum. De som inte hunnit dit är inte fullvärdiga och accepterade kyrkomedlemmar, är därför er slutsats. Den öppna kyrkan för periferins folk är således inget för er. Tråkigt!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD
      Det är precis som Liljeström skriver: "periferi och centrum har bytt plats". Genom att söka famna alla missar man också alla. Det måste finnas ett centrum som drar. Alltså inifrån och ut. Mästaren själv lade upp den planen en gång.
      Stig W

      Radera
    2. Jag kan för min del inte på något sätt se hur det påståendet motsäger något av det jag skriver om interaktionen mellan kyrkans fyra kärnområden. Det är faktiskt kyrkoordningen som säger att de fyra ska vara centrum för kyrkan och även biskopar måste väl förhålla sig till kyrkoordningen?
      Men i generella termer kan man konstatera att utan centrum så är periferin plötsligt något annat.
      Magnus Malm sa en gång på församlingsdagar jag var med på att kyrkans centrum är den uppståndne Jesus Kristus och att allt som händer i kyrkan måste ha det som fokuspunkt.
      Inte ens gudstjänsten är i centrum om den inte har fokus på den Uppståndne.
      Där kanske Dalevi kan behöva bryta några tankar med Magnus Malm?

      Periferins folk sett ur ett centrum med den Uppstånde i mitten går att finna i "Kristen utan gud" och på en del andra kyrkliga aktiviteter där musiken står med i centrum än Jesus Kristus.
      Men det är klart, om man mer ser Svenska Kyrkan som en förvaltare av ett kulturarv än en kyrka i Jesus efterföljelse, så kanske man trivs bättre i periferin.

      Radera
  7. Jag har varit diakon i hela mitt vuxna liv. Tjänstgjort i ett antal församlingar och med olika arbetsuppgifter. Genom allt detta har jag funnit att man själv måste leva det kristna livet. Det behövs inte så mycket ord, bara leva i bön och sakrament, nöta sin kyrkbänk och om möjligt ha en biktfader. Det är evangeliserande.

    Folket nås om de känner sig behövda. En liten uppgift kan föra en människa långt på nådens väg.

    SvaraRadera
  8. Bengt Olof, ett problem är att rätt många inte visar intresse för annat än periferin.
    Kh på landet

    SvaraRadera
  9. De mortuis nihil nisi bene, heter det – om döda skall man inte säga något annat än gott.

    Bengt Olof säger aldrig något annat än gott om folkkyrkan. Av det får man väl förmoda att den är död.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, +Göran, för dagens goda skratt!

      Radera
    2. Snälla Elisabeth!

      -Skrattar Du verkligen åt döden?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Nej, Bengt Olof, inte åt döden men åt +Görans skämt.

      Radera
    4. Och Döden skrattar åt oss alla:

      http://historiska.se/wp-content/uploads/2015/04/halshuggning_en_kvinnas_straff_artikel_369576.jpg

      Radera
    5. Vist skrattade Du, Elisabeth!

      -Visst skrattade Du åt att Göran förmodade att Svenska kyrkan är död!

      Jag skulle gråta i stället, om så var fallet.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Alphadeltagaren5 maj 2018 kl. 14:20

      Det är bara ett organisationsnummer, Dike. Var inte ledsen. Kristi kyrka lever.

      Radera
    7. Du har så rätt BENGT OLOF!

      "Vist skrattade" Elisabeth. /smun

      Radera
    8. Bengt Olof,
      jag har gråtit färdigt över Svenska kyrkan. Det blir mer och mer tydligt att den är nästan död (det finns ju ännu några kristna präster och lekmän som rör sig.) Jag ber om väckelse bland svenska präster och lekfolk. Det gör bättre nytta än att sitta och böla. Gör du det också. Knäpp dina händer och be om Guds väckelse i Sverige istället för att frenetiskt bortförklara hedendomen i Svenska kyrkan.

      Radera
  10. Det är coolt att NÅGON här på kommentatorsfältet gitter försöka få BOD som "kyrkligt intresserad" som han kanske är - upp på banan! För det går ju inte i Folkkyrkans namn! Där är lyset tänt för den gamle journalisten, men ingen är hemma.

    Han sitter där han sitter i Blekinge utan att själv bry sig om att det han teoretiskt kanske vurmar för - det skiter han själv i i praktiken. Och då matar kommentatorerna honom glatt med precis det bränsle han behöver. - - - Bra? Borde inte trollen svältas ihjäl...? Eller är det oki att säga ja till att ett sånt här stopskott ska fortsätta ta av medlemmarnas pengar för att fortsätta lovsjunga- vad då...? Va händer när stålarna är slut? Har BOD då tystnat då? Troligen.

    SvaraRadera
  11. BOD,

    Utan annat påpekande. Periferins folk skall inte bestämma Kyrkans angelägenheter, Du vill ju bestämma men tycks själv hålla dig i periferin. Något att fundera över?

    Tyvärr lär Du inte göra det och tröstar dig väl om än utan grund med att i periferin tycks inte bara Du och dina gelikar hålla till utan även era anpasslingar till prelater. De som tycks tro att den Helige Ande = tidsandan och det som för dagen är PK och högsta vishet.

    För klarhets skull vill jag påpeka att det inte räcker med att vara "teolog" med höga akademiska meriter. Det är den lede också- rent kunskapsmässigt , helt "outstanding"faktiskt.

    Ibland undrar man verkligen vem som är lärofadern inom SVeK där man nu ofta predikar ett annat evangelium än vad Jesus lärde oss samt ifrågasätter stort sett allt vad bibeln lär när det inte passar den moderna,vetenskaplige eller snarare snusförnumstiga människan.

    Den människa man sedan tror man skall vinna som betalande medlemmar genom grepp som bättre borde betecknas som bondfångeri och i slutänden inte ger vare sig medlemmar eller kyrkfolk utan bara till slut föraktfullt avvisas av såväl de som vill kunna kalla sig kristna som av dem man önskar värva och för vars skull man vrängt både skrift och bekännelse med gummiparagrafens hjälp..."och annat av KM beslutat".

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske BOD kan förklara vad som ger honom denna hans tro på "folkkyrkan"? Studerar han aldrig medlemsstatistiken (som ju ändå är offentlig)? Sjunkande dopfrekvens (men många fler medlemmar bland de avlidna), ökande utträden (ca. en årskull ifjol), etc. etc.? För att inte tala om gudstjänstdeltagande o. dyl. Statistiken är ju ändå offentlig! Och BOD tror att lösningen utgörs av hurtiga tillrop?! Det är patetiskt.../Paul

      Radera
  12. Från herr Sandahls särskilde gunstling, den store tydliggöraren av den svenska "folkkyrkan", storblarren i Mörrum, kommer i vanlig ordning endast till intet förpliktande skitsnack. OBS! Den “förtroendevalde” vederbörande sätter aldrig sin fot i “kyrkan” frivilligt.

    Dagens "intresse" varade till 14.20. Gud vi tackar dig. /John

    SvaraRadera
  13. Det stora problemet med tal om "folkkyrka" och vilka man ska fokusera på är att man tar det till intäkt för att "omtolka" tron så det passar den rådande uppfattningen i samhället. Därför kvinnopräster, samkönade vigslar, abortkramande och dödshjälpskramande osv.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anpassningen är så omfattande, att man lätt kunde förledas att tro på "den tomma påsen-syndromet."

      https://www.youtube.com/watch?v=8DJ6aEWusQ0&t=17s

      PP

      Radera
  14. Paul och Jonas M,

    -Skulle inte jag oroas av medlemsstatistiken, jag som sedan 1980-talet varnat för utträden, när kyrkan tvångsskildes från staten, eftersom församlingarna var emot skilsmässan? Sedan har folkkyrkobegreppet inget att göra med av Jonas M påstådd omtolkning av tron. Som jag flerfaldiga gånger har inskärpt: utan kvinnopräster hade Svenska kyrkan i dag bara varit en skugga av sitt jag.

    -Det gäller att skilja mellan orsak och verkan, Jonas!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Kan Du förklara (det räcker med en rimlig hypotes) VARFÖR - dvs. genom vilken mekanism eller vilket skeende - som just skilsmässan från staten skulle ha orsakat medlemsflykt? Kanske för att folk plötsligt förstod att medlemskapet inte var obligatoriskt? Eller för att det "demokratiska" (dvs sekulära partipolitiska) inflytandet försvann (vilket det ju inte gjorde..)? En hypotes om en plausibel mekanism är väl ändå en minimikrav, om man skall kunna uttala sig om ett orsakssamband?/Paul

      Radera
  15. BOD, vad är det för absurda, grundlösa, fantasier du kommer med? Vad menar du är Svenska kyrkans jag, och varför gör kvinnoprästerna att Svenska kyrkan kommer fram ur skuggan? Att Svenska kyrkan har kvinnliga präster är just en omtolkning av tron, helt grundlös.

    Jonas M

    SvaraRadera
  16. -Grundlöst, Jonas? Nej, nej, verkligt!

    Kyrkans jag är folkkyrkans öppna, varma generositet, demokratiska styrning och folkförankring. Och jag upprepar detta: om kyrkan för sextio år sedan inte hade öppnat prästämbetet för kvinnor, skulle dess medlemsantal i dag har varit förfärande mycket mindre än sex miljoner. Ditt påstående rörande "omtolkning av tron" kan liknas vid ett handgrepp rakt ut i luften. När handen sluts är det knappt luft kvar i den.

    Såvitt jag vet följer de kvinnliga prästerna samma bibel, samma dess texter, samma psalmbok och dess texter och samma KO som de manliga. tron är alltså densamma, men båda könen får från predikstolen missionera den.

    Som jag har frågat tidigare på dessa spalter: har kvinnoprästerna SKADAT Svenska kyrkan? Har Du, Jonas M, våndats, lidit, plågats och vridit Dig i smärtor när Du har lyssnat på en kvinnlig prästs altartjänst och predikan?

    Vänligen svara ärligt och uppriktigt, tack!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Båda könen". Riktigt lustigt. Än mer lustigt att tron är densamma. Har inte Dke läst Rosemary Radford Reuther eller Mary Daly? Ellr Ulla-Carin Holm?

      Radera
  17. BloggarDag,

    -Jag har aldrig läst eller hört något som dokumenterar, att kvinnopräster företräder en annan tro än de manliga. Vilken i så fall. Ingen forskning, avhandling eller dylikt bekräftar heller detta. Ingen objektiv dokumentation på att kvinnopräster skadat kyrkan eller förtroendet för den finns förstås ej heller.

    Veterligt kan också en kvinnlig buss- och lokförare framföra sitt fordon lika bra som en manlig.
    Någon däremot?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så vad säger Dike om Holms avhandling? Inte läst? Inte läst Anders Bäckströms undersökningar heller?

      Radera
    2. BloggarDag,

      -Holms avhandling har jag inte läst, och såvitt jag vet har varken Bäckström eller någon annan kunnat påvisa att kyrkan skadats av kvinnliga präster.

      Om så vore fallet, skulle alltså ett stort antal lutherska kyrkor i världen vara allvarligt skadade nu, vilket alltså skall bevisas.
      Kan BloggarDag lägga fram bevisen för att så är fallet?

      Radera
    3. Har Dike egentligen läst Bäckström, då? Nå, om skada ska konstateras måste skaderekvisiten fastslås. Räcker det för att påvisa skada att ett annat evangelium förkunnas? Eller är rekvisitet att folk lämnar? Då är evangeliet självt skadligt. Så vilket är rekvisitet?

      Radera
  18. BOD, det handlar om ämbetets legitimitet, eftersom Jesus bestämt att endast utse män till apostlar kan inte heller vi göra det. Så visst skadar det på samma sätt som om du BOD stått framme vid altaret. När det gäller predikan kan även lekmän hålla predikningar som eätt uttrycker tron.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget annat!

      -Det bör uppenbarligen här med skärpa betonas, att kvinnopräster i Svenska kyrkan inte predikar något annat evangelium än vad manliga präster gör!

      Den som fortsätter att påstå slikt har att belägga saken med ett domkapitelärende, som då har resulterat i antingen avkragning eller varning.
      Vilket, var, när?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Men Domkapitlet just i Lund har upprepat gett sådana besked genom avkragnibg i Malmö, Höör och Karlskrona!

      Radera