onsdag 16 maj 2018

Dumt i Antjeborg

kl 23.45 den 13 maj twittrade Antje om det extremistiska våldet i Indonesien. Hon fann det "trist". Detta utlöste en del kommentarer och ansenligt med hätska inlägg. Vad ska vi säga? "Trist" är nog inte ordet. Men är inte problemet just formen. Twitter är inte en god kommunikationsform för allvarliga ting, lika lite som jag tror man kan kondolera på Facebook. Och kl 23.45 finns det få att överlägga med om vilken form och vilka uttryck sorgen över hur det går till i världen ska formuleras. Det blev dumt i Antjeborg därför att Antje använde den kommunikationsform hon fått så mycket beröm för. Då klev hennes kritiker fram. Bloggardag häpnade över twitterflödet. Antje tycks ha sina hängivna motståndare. Bloggardag hör inte till dem. Han nöjer sig med att vara uppmärksam betraktare.

Själv förstår nog inte Antje att skilja på de kritiska betraktelserna och hätskheten hon möter. Det blåser kallt på toppen. Och en del av det hon råkar utför, är självförvållat: Sätta höga krav på arbetet med kyrkohandboken och sedan nödgas försvara och promota den svaga produkt allt resulterade i. Stå ansvarig för en sönderfallande organisation med en byråkrati som herrelös löper amok i Antjeborg – hur kul är det på en skala till 2? Bloggardag kan förstå att Antje hellre reser runt i världen och umgås med sådana som är trevliga och kallar henne "professor". Ansvariga för hennes elände är de som valt henne, förstås. Men inte bara de. Vilken skyldighet har medarbetare att hindra chefen att göra dumheter?

Detta är själva den grundläggande skyldigheten för medarbetarna, menar jag. I görligaste mån, om man ska vara exakt. Det effektiva sättet att sabotera för chefen är att le, leverera vänliga ord och betrakta sönderfallet. När en koloss på lerfötter faller, kan skådespelet betraktas. Under allt som fallit ner ligger då den före detta chefen. Det är bara att vänta och se. Medarbetaren kanske får obehag om chefen blir misslynt över att höra kritiska synpunkter. Svaret då är detta: "Jag säger till dig vad andra säger om dig. Vill du inte, så säg bara till." Dåliga chefer vill inte veta. Goda medarbetare kan säga: "Dixi et salvavi animam meam". Jag hör till dem som menar att leende illojalitet är vedervärdig. Kan inte chefen ta kritik, ska chefen inte vara chef. Och till ledarskap, om vi nu ska skilja melan kategorierna, hör att sortera de olika slag av kritik som hörs, skilja kverulans från konstruktivitet.

Så vad borde medarbetarna säga? "Sitt inte och skriv snabba inlägg på twitter. Du riskerar ärkebiskopsämbetets anseende. Sov på saken. Och kom ihåg att du blivit en magnet för arga kritiker. Vi borde ha ett seminarium med forskarna för att försöka förstå hur det kunde komma sig. Får du ta allt i en sönderfallande kyrkostruktur så kan det tänkas höra till jobbet. Men vad gör vi då?" Medge att Bloggardag här visar en väg framåt. Översåtars twittrande är inte bara ett plus, jämför Trump! Folk kan ju få för sig att översåtarna inte är slugare än sina inlägg. De kanske också undrar vad översåtarna egentligen sysslar med.

Då kan vi gå över till fler dumheter i Antjeborg. Pressmeddelandet om nya kyrkohandboken. Det finns förstås på kyrkligdokumentation.nu. Vi struntar för ögonblicket i det färdigskrivna pressmeddelandet, som klent begåvade kyrkoherdar (eller biskopar!) ska skriva under, som vore det deras egen begåvade mening. Man kan förstås skriva en insändare om det lokala bladet låter meddela, att "det är viktigt att många får vara med och forma gudstjänsten". Vad betyder det? Vad håller vi på att få? Och vad bottnar tanken i? Jo, denna: "Man ska kunna tala om Gud och sin tro med hjälp av olika bilder och uttryck." Farväl till tanken att Gud har något att säga oss. Vi talar om Gud och vår tro. MTD-religionen backar inte. Men fattar ni inte hur dumt detta blir, givet att kristen tro är uppenbarelsereligion, som Nathan Söderblom religionshistoriskt uttryckte saken.

Pressbilderna med flickor som lämnar över böclerna till ärkebiskopen, domprosten och organisten behöver inte nödvändigtvis föra tankarna till totalitära system, där små flickor får vara just den här sortens inslag. Vi forna tiders söndagsskolgossar vet också könsfördelningen. Det ska vara flickor i det kyrkliga och de ska visas upp. Det finns sådana som undrar vart killarna egentligenn tagit vägen. Men det är inte det bästa. Varför ska ärkebiskopen ta emot ett missale? Hon har ju suttit med och antagit det? Hur tänkte ni nu? Borde inte hon lämna sina böcker till flickorna i så fall?

Bloggardag njuter av det sanslösa i underlaget för pressmeddelande: "Svenska kyrkan rymmer många fromhetsriktningar och traditioner. Gudstjänsten är till för alla och är dessutom något vi gör tillsammans." Detta kan förstås med hjälp av en mening som föregår i detta underlag:
"Vi vill fira gudstjänster som uttrycker människors glädje, sorg, tvivel och tro, längtan och hopp – och de ska fungera lika bra för barn och unga som för vuxna, säger biskop/kyrkoherde xxxx."
Får ni i det lokala bladet läsa den texten, håll er undan en sådan prelat. Här är det MTD. Gud har egentligen ingen funktion. Jag är glad att några var kloka nog att reservera sig, givet att pressmeddelandet korrekt uttrycker vad kyrkohandboken går för. Och det gör det nog. Bara detta som kallas "budskapsförslag" borde vara nog för att ställa in all entusiasm på söndag. Vilka är det som låter sig luras egentligen?

Ska det talas om öppenhet, kanske brudparen av traditionellt slag, en man och en kvinna, ska erbjudas en variant där de i vigselgudstjänsten får vara just detta? Tänk om en journalist skulle få för sig att skriva en artikel om det könsneutrala och de könsliga då skulle få komma till tals? Då bleve det nog dumstrut på dom i Antjeborg.

Annars läste Bloggardag att Erik Lysén är "Internationell chef Svenska kyrkan". Bloggardag trodde i sin enfald att Lysén var chef för en avdelning. Vad går han på? Var köper han det? Tid för Frimodig kyrka att röja, menar jag.

Slut för i dag.
Tack för i dag.
Men kolla kyrkligdokumentation.nu

11 kommentarer:

  1. Svart katt spinner i ponerad kattrumpa i Calmar och säger inte min människa att har ja, lilla söta ja, kritiserat dig och varnat dig.

    Min människa,gammal, svare du klaga du!

    Salt katt med falska gula ögon lade sig på barocklådans tak.

    Inte vill ja, lilla ja, söta lilla ja, bli helt "sulten".

    Nån fiskastjärt behöva också en svart katt i kattrumpan.

    Orka!

    Säger den gamla människan.
    Men ger ho mer än ena sillabit?

    Tar stövlarna till Hult af Katt, den nobla nya människan och äter mig mätt i tabberaset.

    / utan signatur

    SvaraRadera
  2. Det dummaste av allt är nog förklaringen om "en gemensam vigselgudstjänst för alla par".
    Ska den äga rum årligen i Storkyrkan då eller?
    Annars kunde man ju tänka sig att de flesta par ville ha en enskild vigselgudstjänst för bara dem, lite som det varit hittills.

    Sedan undra jag om det där med att " Därför är det viktigt att många får vara med och forma gudstjänsten", skulle det ge uttryck för att lekmännen kan välja serie A så att prästen slipper? Eller ger nya handboken automatiskt missiv till en massa lekmän att predika i gudstjänsten?
    Om inte, vilka delar i liturgin är det som handboken och annat tillåter vanliga lekmän att utföra?
    Skiljer sig det på något sätt mot tidigare handbok, eller är hela pressmedellandet bara ett uttryck för att samma anställda ska få fler möjligheter att tona ner det traditionellt kristna i gudstjänsten?

    SvaraRadera
  3. Jag läste det där fina pressmeddelandet via Kyrklig dokumentation igår.
    Min reaktion tolkades kanske bäst o mest åskådligt av siamesen. Från sin plats mellan mig o datorn, där han låg spinnande, rent ut sagt glodde han upp på mig, slutade spinna för att istället fara iväg med ett upprört jaaaaamande.
    Vi kan väl bara säga som så att om Putin eller Trump eller någon vemsomhelst söker folk som är duktiga på s.k. fake news så kan jag berätta var de ska söka folk...
    (För övrigt upprör det mig kanske allra mest att små flickor ska dras in i det som KAN vara olagligheter. Men jag är ju inte direkt förvånad över ens det.)
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klok katt! :-)

      Var bara försiktig. Min kära Silvia (nej, det var inte jag som namngav henne), numera salig i åminnelse, rusade flera gånger över tangentbordet så att det tog mig dagar att tänka ut hur jag skulle få rätsida på allt igen. Fast lite nyttigt var det allt att få utmana sin rädsla för att göra fel med datorn.

      Nu har jag ersatt min ångdrivna Nokia med en Samsung Galaxy 4 som håller på att driva mig till vansinne, men jag tänker inte ge mig.

      Radera
  4. Om nu någon tror att Antje-dissandet har sin rot hos BloggarDag, kan en läsning av kommentarsfloden under ärkebiskopens redan famösa twitterinlägg vara en tankeställare. Nej, Antje är ingen Trump. Men floden av ilska ritad mot den inledningsvis så firade primas blir obehaglig och oroande. Här möter vi det svenska folket. Osminkat. Vredgat. Tiden har passerat, då progressiva opinionsbildare kunde lägga tillrätta, frisera opinioner och ostört styra. Den irreversibla samhällsomvandlingen är nu tydlig i "landet där vad som helst kan hända" (Lars Åberg). De som hålls ansvariga lever farligt. Ropen har skallat tidigare: "A la lanterne les évéques et les prêtres!" Kolosserna på lerfötter vacklar.

    https://twitter.com/BiskopAntje/status/995918102188654592

    För den som bara orkar läsa några smakprov:

    https://pbs.twimg.com/media/DdOTbkvW0AAHtdP.jpg


    Lars Jensen

    SvaraRadera
  5. Svenska kyrkan är till sin natur pluralistisk. Detta går tillbaka till skilda stiftstraditioner och har underbyggts av stiftens allt mer tillbakaträdande från att hålla ordning och mycket annat. Detta kan leda till förfärligheter och till mycket gott. Att nu försöka skapa en enhetskultur på förfärligheternas bas kan inte leda till annat än katastrof, där t ex de tidigare kärntrupperna konverterar någonstans eller bildar eget och knappt något blir kvar utom den ekonomiska organisationen och de som så gärna vill bestämma över pengar.
    För övrigt, där jag finns monteras mycket ned, utom administrationen/kyrkokassan som är det enda som växer. Jag har en känsla att detta är ganska vanligt. Stämmer det?

    86:an

    SvaraRadera
  6. Jag hörde ett rykte viskas tidigare idag, vid ett besök i Rikshelgedomen; min sagesman vill göra gällande att dessa flickor som deltar på söndag inte bara kommer att överlämna handboken, utan desstom föra s.k. rosa processionsballonger under intåget. Tydligen efter Antjes uttryckliga önskan därom.

    Man blir full i skratt, och kommer osökt att tänka på "biskopar och ballonger". Det skulle sätta stämningen för hela handboksvälkomnandet, om det nu är sant.

    /Uppsalabo

    SvaraRadera
  7. Hela detta handboksprojekt är ett felskär av HB86. Pastoralinsitituten tog ”temamässan” och gjorde vad man ville av den, trots att det finns en inledningstext som klargör att det handlar om ett givet ordo som kan varieras och vinklas, det som i praktiken sker i varje gudstjänst.
    Det blev så många varianter att behovet av en upprensning nu får motivera kyrkomötets egen variant av temamässa/definiera varianter av temamässa med beslutet 2017.
    Eftersom aKf oskyldigt utvecklade sina varianter på samma tema är det klart att dessa varianter nu inte längre kan räknas av det enkla skälet att de inte är tvättade.
    Men det blir absurt när nu påsktiden ska krönas med en temamässa som skurat bort ev Faderstendens när vi hela denna tid läst avskedstalet/undervisningen enligt ev Joh som mer än någon annan stryker under Sonens enhet med Fadern, att det är denne Fader som sänder sin Ande.
    Vad händer med den person vars faderskap nekas??
    Det enda glädjande är att det handboksbeslutet visar en utvecklingslinje som direkt motsägs av beslutsformuleringarna till KM1958.
    De enda som kan fira är de som då varnade för denna risk.an

    SvaraRadera
  8. FK som röjare?

    -Kan FK röja bättre än journalister i frågan om Lyséns roll?

    Det tror inte jag. Det finns ju mycket som FK INTE har röjt om.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  9. Inte ärkebiskopens motståndare?

    -BloggarDag hör inte till ärkebiskopens "hängivna motståndare" presenterar han sig.

    Skall vi tro det, månne?
    Nej, det skall vi inte. det är nog bra (för bloggaren) att hans efter ett sådant påstående inte presenteras alla de av honom producerade texter om henne som står i strid med självpresentationen. I varje fall undertecknad kan icke räkna dem alla.
    Så om inte bloggaren är motståndare undrar jag vad hans åsikt om ärkebiskopen är.
    Är hon klok, kunnig, omdömesgill, teologiskt skärpt - en bra företrädare för Svenska kyrkan?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åtminstone någon av de fem attributen ovan kan knappast användas om hennes uttalande om högsta möjliga kvalitet på handboken, åtminstone inte sett i ljuset av resultatet.

      Radera