tisdag 1 maj 2018

Valborgsmässodagen

Det har berättats mig att det för några år sedan i analogi med julafton och midsommarafton blev så att i en utgåva av almanackan efter Valborgsmässoafton följde – Valborgsmässodagen. Eftersom Bloggardags humor är av den vitala men tarvliga sorten, bevaras denna till mig förmedlade insikt i ett tacksamt hjärta. Hur gårdagen var? Valborg är ett borgerligt påfund. Nu går vi druckna av (inte i!) majsolens glans. Men det var lite blött i går. Salander hävdade bestämt att åsans blixt, blöta och buller var ett avgörande argument mot brasa. Vi avstod från eld till förmån för lie eldvatten nen det är likväl  denna dag vi ska vara politiska.

Nu har vi fått lära oss att allt är politik och det är på sitt sätt sant, men inte riktigt. Det som angår denna värld, dvs hör ihop med styrandet av staden, (polis) är självfallet politik. Och en kyrkokristen kan inte utan vidare dra sig undan världen. Ordensfolk och eremiter? Nja, de drar sig undan världen, men världen kommer till dem. På gott och ont. Nu är det dock så, att vi inte riktigt tänker likadant, vi evangeliskt-katolskt sinnade och de reformerta.

De reformerta vill gärna bygga rättfärdiga ordningar och lyckades väl i staden Genéve, som blev ett riktigt helvete. Det tyckte alla evangeliska var konsekvent. Så vi borde noga odla en del motsättningar och inte lämna över särskilt mycket till Sveriges Kristna Råd, där de reformerta håller till. Antje, då? Inget ont om Antje, men hon kommer från en unierad kyrka, sammansatt av statsmakten till något som egentligen inte självklart hör ihop. Fader Luther konstaterar, att de reformerta är av en annan ande än vi. Det är de romerska katolikerna och de evangeliska som håller ihop i 1500-talets Tyskland. Fronten, den gemensamma, är riktad mot kalvinister i Genéve. Och vi som varit på plats i den staden och sett stenstoderna med de reformerta höjdarnas konterfej skräms rejält.

Det återstår en del att fundera över. Jag har under årens lopp försökt göra så när saknaden efter Anne-Marie Thunberg blivit mig för svår. Det hör till det skamliga att Svenska kyrkan hanterat de socialetiska frågorna med nonchalans och det är egentligen överraskande. Det ekumeniska mötet i Stockholm år 1925 satte ju frågorna på dagordningen. Men socialetik bedrevs sedan i Svenska kyrkan under 1950-talet och därefter för att med sällspord envetenhet att dra upp fronter i det inomkyrkliga. Det kan man fundera länge över också denna Valborgsmässodag, när demonstrationer och manifestationer drar igenom städer och byar. Inte bara med röda fanor. De nordiska kämparna stövlar också och Svenska kyrkan tycks manifestera för mångfald i Boden och Ludvika. I Boden vill kyrkoherden stå för det goda, för medmänsklighet. I Ludvika är det en dag "för kärleken och alla människors lika värde". Sponsrad korv serveras. "I varje människa finns ett litet Kristusbarn, en okränkbar helighet", säger kyrkoherden och ordnar tillsammans med Equmeniaförsamlingen, Röda Korset och Rädda Barnen samt Ria dagen "Störst av allt är kärleken". Inte nog med detta i Ludvika. NMR:arna demonstrerar och demokratiministern Alice Bah Kuhnke och Mikael Mogren kommer till ett möte som tidningskoncernen arrangerar. Mogren kör dubbla pass. Går till församlingens möte också. Kommer han då att fråga huruvida det verkligen bor ett litet Kristusbarn i varje människa?

Är det inte i denna tid lite opassande då att ta fram en grundläggande skiljelinje mellan de reformerta och de evangeliska? Kanske. Men här är berättelsen:

En solig dag kom Gud gående vid vatten, en sjö eller ett hav. Vid vattnet lekte barn, på stranden men inte i vattnet. 

Gud sade till barnen att på inga villkor gå i vattnet utan hålla sig borta från det. Vattnet är mycket farligt sade Gud. Därefter gick Gud bort längs stranden.

Om aftonen innan det börjar skymma kom Gud tillbaka. Barnen hade lämnat sin lek på stranden. De var i vattnet och höll på att drunkna. Så rusar Gud i vattnet. Räddar somliga och låter andra gå under. Vi får aldrig veta varför. Detta är den lutherske guden.

Ett helt annorlunda scenario. 
Gud varnar men Gud kommer inte tillbaka. Gud börjar i stället jaga i barnen i vattnet med fart och dunder. Jagar dem och har roligt. De börjar drunkna och somliga skyndar Gud att rädda medan andra försvinner i vågorna. Det är den reformerte guden.

Uttydningen är enkel. Calixtus berättelse beskriver att Gud varnar men inte förutbestämmer och detta  är evangelisk teologi. I den reformerta teologin finns en dubbel predestination. Gud jagar barn i vattnet och har roligt i den lek där barn drunknar.
Ska vi politiskt verkligen stå samman med de reformerta? Finns det inte andra som vi hellre håller ihop med, vanliga hedningar till exempel. Detta frågas första maj, den dag när varje kavaj blir en mantel av strålande ljus.

26 kommentarer:

  1. Det handlar väl inte om varje kavaj, utan bara om varje sliten kavaj. För välklädda blir det som vanligt!

    SvaraRadera
  2. De märkliga omständigheterna kring lutherdomens födelse har använts som tolkningsmönster gång på gång, med ständigt lika lite framgång: ett sekteristiskt ekorrhjul. Det visar också varför beteckningen "evangeliska" aldrig fastnar på lutheraner: deras evangelium är skadat, med drag av rysk roulett: har Gud gett en turen att tro, så klarar man sig. Dags berättelse ovan tydliggör: "Så rusar Gud i vattnet. Räddar somliga och låter andra gå under. Vi får aldrig veta varför." -Yttersta Domen har ju fallit bort- "Detta är den lutherske guden." Detta är inte Evangelium, det glädjefyllda budskapet. Och sådan är inte den Heliga Treenigheten, "hos vilken ingen växling av ljus och mörker äger rum": "Gud är ljus och intet mörker finns i honom".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska man verkligen använda den motsättning mellan två förhållningssätt som här återgetts om detreformerta som identitet för det evangeliska?

      Radera
    2. Intressant att läsa om motsättningen oavsett. Mycket svårt att tro på en Gud som är "god" och samtidigt låter vissa gå under utan att vi vet varför.

      Radera
    3. Fr Mikael, även ni östligt ortodoxa måste väl hantera frågan om varför t.ex. somliga sjuka blir friska medan andra dukar under?

      Radera
    4. Göran: Att "duka under" i sjukdom går inte att jämföra med det "gå under" som menas ovan, menar jag. Sjukdom innebär ett tidsbegränsat lidande och den som dör i den "kommer till himlen". I himla många fall, som vi hoppas.

      Radera
    5. Ber om ursäkt för viss beskäftighet i min kommentar ovan, jag tror att Göran torde vara bekant med sådana tankar redan sen förut. :)

      Får jag fråga Mikael: Du skriver "har Gud gett en turen att tro, så klarar man sig" om lutheraner. Hur är det i så fall i den ortodoxa kyrkan? Jag förstår att det "räcker inte med att tro" men är det omvänt också, att man kan klara sig om man inte "haft turen att tro"?

      Radera
    6. Gud inbjuder alla till sig. "Gud vill att alla människor ska bli frälsta"
      Även om vi inte vet det, är det alltid Herren Jesus och gemenskapen med honom-hans kropp alltså- som är vägen till Fadern, till livet. Om jag avvisar honom är det mitt beslut, inte Guds. Jag kommer att möta Herren och han kommer att visa exakt hur detta blev. Detta ligger i utsagan att Gud dömer rättvist.
      Och domen kommer att vara riktig och rätt, ty Gud är totalt god.
      Jag är garanterad fullständig och välvillig rättvisa. Vi kommer alltså "att få veta varför"! Det är inte en nyck av Gud.
      En av problemen med att hymla eller systematiskt gömma undan vem som är huvudperson i kyrkan och Vem man samlas kring, är att man försvårar människors räddning och gudomliggörelse. Vi får inte göra så! Det ska hederligt och öppet sägas varför det finns en kyrka, vem som ställt den där och vad som är dess innehåll. Gör man inte det, stjäl man kyrkan från Gud och stjäl Gud från människorna som behöver honom. Kyrkan är inte en kulturorganisation med goda värderingar och fint kulturliv som försöker göra gott:"The last temptation is the greatest treason: to do the right thing for the wrong reason"
      Kyrkan gör detta därför att Gud bor i henne. MTD-andet, dvs att i missriktad välvilja skymma bort , fiffla med, och inte låtsas om detta för att det är "för svårt" eller för att bakvägen försöka smyga ett utspätt budskap till människorna, är olydnad mot Herren och ett svart förräderi mot människorna.

      Radera
    7. Mikael: Nja, men nu talar du ju som jag uppfattar det, om likheterna och inte skillnaderna? Allt det du skriver skulle väl den mest luthrade präst också skriva under på? Jag förstår att ditt första stycke ville motsäga utsagen "och vi förstår inte varför". Men du skrev också, som en anklagelse mot den lutherska kyrkan "har man turen att tro". Och det var just om detta jag ville veta hur din egen kyrka är annorlunda där.

      Radera
  3. 1 maj: I Grönköping tågade man för några år sedan under parollen "Vi trivas".
    Kanske användbart även i kyrkliga frågor. Vad vet jag?

    LG

    SvaraRadera
  4. Det är hög tid, herr Sandahl, att sluta gömma huvudet i sanden och hyckla om den protestantiska "kyrkans" förträfflighet. Sätt i stället luppen på sv"k"-s mörka förflutna!

    Det enda som högst motvilligt medgivits av den svajande ärkekommandoran och hennes ledargarnityr är förtrycket av samerna. Men det är långt ifrån det enda övergreppet.

    I tur att skärskådas är stämplingen av flera 100.000-tals barn födda "utanför äktenskapet" som “oäkta”. En socialt negativ stämpel som dessa många gånger fick bära med sig livet ut och effektivt hindrade deras utveckling och möjligheter.

    Vidare levde de redan övergödda "kyrkoherdarna" gott på att plundra sina anförtrodda församlingar på det så kallade “tiondet”. En skatt som bland annat gick till ett orättfärdigt prästgårds- och biskopslyxliv i stället för att göra tillvaron drägligare för de människor som arbetat ihop dem under möda och svett hemma på gårdarna. Här ligger en stor del av roten till den stora utarmning och fattigdom som många gånger präglade livet på landsbygden.

    Förtrycket fullkomnades genom den falska läran om en värdslig “överhet” under Guds beskydd som alla under hot om straff var tvungna att lyda villkorslöst. Genom denna utstuderade lögn som ständigt upprepades från predikstolarna hindrades människor länge effektivt från att resa sig och protestera mot de sociala och ekonomiska orättvisor de utsattes för av ”präster” och “kyrka”.

    Den protestantiska "kyrkan” var under flera århundraden grundförutsättningen för detta förtryck. Utan dess “präster” och “biskopar” hade det inte gått att genomdriva det så effektivt. Deras nutida efterföljare borde kollektivt skämmas och be om ursäkt för sin “kyrkas” mörka förflutna.

    Det är hög tid att denna “protestantiska” förtryckarkyrka tvingas på knä och dess nutida ledaranhang ställs till ansvar för alla dess övergrepp.

    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan det ha varit att det var en massa män bara som präster som gjorde att det gick så tokigt för kyrkan?

      Radera
    2. En alltför enkel förklaring à la 2018, Anna! /John

      Radera
    3. Men är det en förklaring överhuvudtaget, om än förenklad? Hittills har jag bara sett att "det är de kvinnliga prästernas fel" att det blivit så knasigt i kyrkan.

      Radera
  5. Är det inte lite mycket begärt att vi nu ska be om ursäkt för det som var då bara för att vi är kyrkliga? Systemet var ju etatistiskt!

    SvaraRadera
  6. Lilla söta ja har inte kommenterat sista bloggarna för att lämna utrymme till mer annat. Men nu skall svart katt som är salt katt leverera en syn. Sedd sittande på barocklådans tak. Som söta lilla ja lät förstå så skulle det deklareras första maj men inte ges resrutt för stövelkliv om sju mil till fader Mulder.

    Såg i syn, ponerad, hur bloggpappans arkiv öppnades. För att det skall bli mer stämningsfullt så kan vi säga en ruskigt regnig novemberdag. Ett forskarteam står hängande i låset. Nu skall det ske! Tidigt om morgonen. Ännu har inte ens vaktmästaren kommit. Dessa tappra leds av docent Pixell tillsammans med docent P-böter och lektor P. Kjellsson, och en ung forskarstuderande som går under benämningen vit katt.

    Ett stort projekt är i sin linda. Källor skall friläggas. Prövande resonemang. Oväntade öppningar.

    Inte från teologisk fakultet. De är nedlagda. Inte ens religionsvetenskap. En filial till litteraturhistoria representerar de.

    De står och huttrar och talar om sin överenskomna plan. Hur de skall gå tillväga och vad de söker efter bland pappren.

    Ett spännande ämne har de åtagit sig.

    Svart katt ler nöjt och ser vit katt och tänker att vit katt skall göra det!

    Nu är salt katt trött och skall mysa i kattrumpan ponerad i Calmar.

    Lilla söta ja, har pladdrat och gett honung åt alla som vill ha. Lite surt sade räven om att alla tror att lilla ja menar alla. Alls icke.

    Alla har fel.

    / utan signatur

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svart katt glömde försvara de som anklagats att vara söta lilla ja, O we!

      I frågen ho lilla ja e. Undren ho lilla söt ja e.

      Kanske en chaufför som kör buss om natta som svarta katta? E som tog fössa dansstegen på Sandras mitt emot Folkets park i Calmar.

      Detta ljuvliga åttiotal.

      Saktar in vid Söderåkra och en stiger på. Skall ja, lilla söta ja ta vägen om Hagbygården med?

      Inte i dag. Stannar i Rinkabyholm.
      I frågen ho lilla ja är. Frågen vem räven är som surt sade istället.

      Har dansat med räven. Svart katta smet i natta. Mina gula svekfulla ögon föll inte för räven.

      / utan signatur

      Radera
    2. -Undrar om det finns en galnakattsjuka på samma sätt som en galnakosjuka, undrar Rickard från Rickomberga betänksamt.

      -Tänk om det smittar! flämtar Maja med uppspärrade ögon.

      Ja fy för katten! Här tas inga risker. Nu går vi till Ärkebiskopsgårdens garage, där die Erzbischöfin serverat tredubbel reseportion. Whiskas å Antje kan en lita på!

      Elaka Katten Måns

      Radera
    3. Nja, EKM, det är nog snarare så att det är en psykisk åkomma att några utger sig för att vara katter fastän de inte är det. Smittar tror jag dock inte att det gör och riktiga katter är säkerligen immuna.

      Radera
    4. Nu blev vi ricktitt lättade allihop Tack Elisabeth!

      EKM

      Radera
    5. Det var ju skönt, EKM! :-)

      Radera
  7. Jag tror inte precis en behöver anta att "den reformerte guden" hade roligt när han drev "vredens kärl" mot undergången. (Så roligt ska vi inte ha på de reformertas bekostnad, tänk på att jag är gift med en!).

    Inte mer än vad den lutherske/romerske guden har när han fördömer dem han inte lyckats rädda.

    Dessutom är väl de flesta reformerta arminianer nuförtiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är Augustinus tankemönster, säger de som vet. Från honom komer föreställningen om mänskligheten som en "massa damnationis" en "förtappad massa" som Gud förkastar in i helvetet, undantaget de han utvalt. Men så ser inte de bibliska perspektiven ut: " Ty inte sände Gud sin Son i världen för att han skulle döma världen, utan för att världen skulle räddas/frälsas genom honom" "Den fördömda massan" är den som Gud arbetar på att ge sin frälsning.

      Radera
    2. Eller var reformatorn mer än ”bara” augustinsk? Augustinus ville rädda kyrkosystemet dvs bekräfta dess nödvändighet. Luther pekade på den avgörande tron. I detta trodde jag att lutherskt och bysantinskt ortodox möttes?? Skulle inte Luther erkänna Kristus som den slutlige domaren?? Men man kan ju ha fel, ivarjefall reformatoriskt sett. an

      Radera
  8. Men varför den kalvinske guden redan från scratch skulle driva någon till undergång om han inte hade något nöje av det (och Kalvin var ju inte för rolig) kan en förstås undra.

    SvaraRadera
  9. Måste bara säga att jag nästan saknade regnbågsnyanserna i dagens tåg. Vänstern hade väl ändå med några, eller? an

    SvaraRadera