söndag 24 juni 2018

Det dolda motståndet

Bloggardag ville bilda sig och lyssna på sin gamle favorit Åke Bonnier.
https://player.vimeo.com/video/275568928?autoplay=1

Ingen kan säga "ajälva gudsrelationen" som han. Och nu har han nya glasögon. Han säger "skönhet" upprepade gånger också. För Åke är hans värld är en skön värld. Lite tveksam blir nog Bloggardag inför påståendet att "allt vi säger om Gud egentligen förminskar Gud". Allt? Verkligen? Också om vi säger det som Gud själv uppenbarat om sig? Det tror inte Bloggardag en sekund men så är hans andlighet av det mer grovhuggna slaget. Bloggardag tror emellertid inte att att allt om Gud skulle vara sagt i uppenbarelsen. Men allt vi säger förminskar inte Gud. En del bjuder oss in mysteriet är vi tystnar och tillber.

Nå, det står inte på förrän Åke kommer med lite vardagsmoralism. Han talar om vårt eget ansvar och undrar vad vi som kristna kan göra. Svaret på den frågan är väl att vi inte kan och inte ska göra mer än vad alla människor kan och ska. Det finns inget överordnat eller ställföreträdande kristet förnuft när det handlar om skapelsen. Tydligen ska vi kristna äta elefant. Just med tanke på miljön är nog detta ett dåligt råd, ni vet det där att det handlas med betar. Elefanten kanske är tjuvskjuten? Men Bloggardag har sett att det kan serveras elefantöra. På Åkes ord får väl ett sådant beställas det nästa gång Bloggardag är ute i krogsvängen. Det ska väl drickas Elefantöl då också?

Likväl var det inte i skapelsens skönhet och skörhet tanken stannade utan i tanken på den dolda motståndsrörelsen. Åke Bonnier är ju en gammal kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Ska verkligen den omständigheten luftas igen. Ja, för nu har Växjö stift fått en ny domprost, hårdhänt motståndsman i två olika kyrkor, uppenbarligen ett svårslaget rekord för en domprost, värre än någon annan. Så Åke får denna midsommardag sällskap av en hel uppsättning dolda motståndsmän, domprostar och kontraktsprostar. Ska vi inte tala om den saken? Är inte det dolda kv*nn*pr*stm*tst*nd*t värre än det öppna? Jag medger att saken kan diskuteras, men ändå!

I Växjö ratades två kvinnliga sökande till domprosttjänsten, som tillföll dr Christopher Meakin. Han var i ett par omgångar organiserad kv*nn*pr*stm*tst*nd*r". De kyrkor han tillhörde, höll sig inte med kv*nnl*g* pr*st*r. Hur kom det sig att han bytte fot i frågan, har någon sport honom? Eller är det sådant vi inte talar om? De två för tjänsten ratade kvinnorna kanske vill veta hur en i två sammanhang organiserad motståndare kan få förtroendet när de inte fick?

Att domprosten är byxad /där föll ordet/ för sitt värv kan man förstå. "Han beskriver själv att han vill kombinera det formella chefskapet med en personlig ledarstil som präglas av hans gedigna erfarenhet inom teologi där han vill inspirera andra", läser Bloggardag. "Christopher är en välutbildad teolog med hjärtat i församlingen." Onekligen ter sig apostlarna som rätt klena i jämförelse med de nya kyrkliga översåtarnas präktiga meriter. Kan han då särskilt inspirera andra när det kommer till ämbetsfrågan?

Nu finns eller har det funnits andra som dolt sitt motstånd. I Skara stift satt den hårdföre kv*nn*pr*stm*st*nd*r*n A och i Linköpings stift sitter den lika hårdföre domprosten L, som en gång särvigdes, dvs utan kvinnlig prästkandidat vid sin sida. Då ska vi kanske inte nämna den tidigare domprosten i Växjö Thomas Petersson, han som "valde att lämna sin tjänst för att bli ny biskop i Visby", som det heter i Smålandskomposten den 22 juni. Petersson hade också organiserat sitt kv*nn*pr*stm*tst*nd.

Det genomgående är inte att folk byter fot. Det kan vara utomordentligt välbetänkt i sak och klokt folk byter fot då och då. En del när de märker att de går i otakt.Det egendomliga är att de byter fot, om de gör det, i all tysthet i denna teologiska fråga. Annars kör de med dubbel italiensk bokföring, eller kanske svensk. Det tycks inte finnas ett djupt känt behov för domprostar att bibringa världen sina nya insikter om Kyrkans ämbete. Detta finner Bloggardag märkvärdigt, egendomligt rentav.

Nu ska inte domprostar hängas ut särskilt även om det finns fler domprostar, som kan misstänkas dölja motståndet. Det gives kontraktsprostar av samma slag. Det inträffar att de efter pensionering kommer ut ur garderoben, men då på nytt som det de en gång var: kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Det är fascinerande. Detta förhållande hindrar inte att de sedan vikarierar som kyrkoherdar. Somligt är annorlunda än det synes vara.

Är detta så mycket att tjata om? Antagligen. Och antagligen skulle saken beskrivas mycket högljutt för att komma åt själva lögnväsendet. Om en yngre präst på 1970- och 80-talen var motståndare och sedan i praktiken inte men efter pensioneringen blir uttalad motståndare på nytt och i otvetydiga ord förklarar hur mycket i Svenska kyrkan som går fel, vad var han under mellantiden när han gjorde karriär?

Nu ska vi också säga att det har konstruerats illistigt för att komma åt dem med "fel" åsikter och tvinga fram konformism. Systemet har uppenbarligen haft sina brister som fått åtgärdas efterhand, senast i kyrkomötet 2017. En kyrka som följer Honom som är vägen, sanningen loch livet kan självfallet  inte leva så. Det är då Åke Bonnier stiger fram som ett avvikande exempel på en man som förklarat sin nya inställning.

Det skulle år 2008 firas att vi haft kvinnliga präster i 50 år (ni får läsa om Dag Sandahls  Det lustiga året, som är blogginlägg från detta jubileumsår och sedan gavs ut på Gaudete). Det lustiga var till att börja med att det alls inte var 50 år som vi haft kvinnliga präster. Det var 48 år och 6 månader som bäst. Sammanfattningsvis kan sägas att det började dumt och att det bara blev dummare och dummare. Till sist var det klent besatta festgudstjänster i domkyrkorna.

I Storkyrkan var det någon slags seans den 22 september på temat. Åke visste då berätta, att vigningen av kvinnor till präster är den fortsatta reformationen. Han hade omprövat efter att en sommarmånad (egentligen var det nog tre veckor) varit kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. De teologiska skälen höll inte, framhöll han. Han sa egentligen lite mer, som förtjänar att lyftas fram för där finns förklaringen. Att han skulle bli präst kunde hans föräldrar acceptera, men inte att han blivit kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Då upphörde Åke med att vara det. Rejält redovisat tycker Bloggardag om hållningen. Åke hedrar sin fader och sin moder och ackomoderar sig. En lydig Åke är en lycklig Åke, det kan man förstå.

Fast oss emellan: särskilt mycket med "teologiska skäl som inte håller" handlar det nog inte om. Det befriande med Åke var att han inte ägnade sig åt förljugenhet. Han sa som det var. Av alla omtänkare Bloggardag mött, står Åke  fram som ett dygdemönster. Han gjorde upp med feltänket under tre veckor och han gav oss anledningen. I den ljusa midsommartiden livas sinnena upp. Först när hösten mörknar återvänder vi till misstänksamhetens hermeneutik, tänk om det i Åkes inre likväl finns en rottråd till det som en gång en sommar gjorde honom till motståndare. För att inta tala om domprostarna, kontraktsprostarna, kyrkoherdarna och de som prästvigts på en dunkel bekännelse till något de inte egentligen tror.

Jag säger bara "Johannes Döparen".

48 kommentarer:

  1. Var det inte även så att f.d. (avgående?) biskopen i Luleå blev övertygad om reformen efter att ha samtalat med domprosten i Göteborg om dennes upplevelser?
    Alltså helt utan förändrade teologiska insikter.
    Eller blandar jag ihop det med någon annan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon var en gammal kompis till honom och han fick plötsligt dåligt samvete och bad henne om förlåtelse. Allt finns att läsa i en liten bok som jag har glömt vad den heter, men den går säkert att skaka fram ur någons rockärm för den som är intresserad av hur processen gick till i hans huve. Jag har läst den men glömt allt utom att de kramades i nån kyrka vid nattvarden. Typ. /M

      Radera
  2. Kvinnliga s k "präster" är det största misslyckande som drabbat den protestantiska s k svenska "kyrkan". Ett riktigt sänke som tveklöst drar henne allt längre ner mot avgrunden.

    Protestantismen är i sin tur det största misslyckande som drabbat kristenheten.

    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, förutom ”katolska” ”präster” som förgripit och förgriper sig på barn med samma ”kyrkas” välsignelse.

      / Jahnus

      Radera
    2. Jahnus - en enögd sur-jante-protestant.

      /John

      Radera
    3. Johns uttalanden skulle haft avsevärt större tyngd om inte John vore kvinnohatare i största allmänhet och om han inte ständigt kom med hätska angrepp på allt och alla, undantaget homosexuella.

      den Lea

      Radera
    4. Ja, John, reformationen var ett stort misslyckande. Frågan är dock vem, eller snarare vilka, som var orsak till att det blev så.

      Jahnus, problemet med präster/pastorer som har gett sig på barn särskilt unga pojkar, finns i praktiskt taget alla kyrkosamfund, så även i sekulära rörelser. Den första instinkten för dem alla har varit att försöka se till att det inte blev allmänt känt.

      Radera
    5. Det finns ingen anledning att särskilt peka ut katolska kyrkan här. Den har ca 100 ggr fler präster än Svenska Kyrkan, ca 416000. Antag att 0,1 pro mille av dessa är förbrytare vilket ge ca 400 präster. Ställ detta i relation till Svenska Kyrkan (samma pro mille alltså), detta ger ca 4 präster. Av publicerade artiklar i svenska tidningar stämmer detta någorlunda. Slutsats: det är lika illa ställt i Svenska Kyrkan som i katolska kyrkan.

      Sedan förstår jag inte bruket av apostrofer. Är det varken katolska, präster eller kyrka? Är det då en vanlig föreningsverksamhet?

      Radera
    6. Snö, om de hedonistiska protestanterna skulle behandlas på samma sätt som katolska präster är övergreppen säkerligen 100 ggr så många, särskilt bland bögarna som helst har tonåringar som "partners".

      Det är pga att 80% av sexövergreppen i Katolska kyrkan har utförts av bögar som påven utfört ett förbud att prästviga denna perverterade minoritet medan det sodomitiska samfundet Svky har infört prioritet för bögar och lesbiska varför dessa snart är i majoritet bland nomenklaturan i det postkristna samfundet!

      Antony

      Radera
  3. Moralismen angrips alltid. Benämns aldrig som moral. Och jag förstår poängen på så sätt att även jag reagerar när människor till exempel tar för givet att Svenska kyrkan först och främst ska vara en välgörenhetsorganisation, i andra hand en miljöorganisation och i tredje möjligtvis något som har med Gud och Jesus att göra. MEN BloggarDag, tar du inte lite lätt på det moraliska budskap som faktiskt Jesus lär? Du förefaller ha gått till den andra extremen, att vara kristen har bara med att tro på Jesus att göra och inget krävs utöver det. Vi får leva hur vi vill - FÖRUTSATT att vi inte lever som homosexuella förstås!

    Den kristna tron framstår som en genomsjälvisk rörelse där allt handlar om att få sitt på det torra i livet efter detta, och på vägen dit både äter och dricker vi gott utan tanke på några andra, nöjda med oss själva att vi "tror rätt".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Moral och moralism är inte samma sak.

      I övrigt är det ju ingen större mening med att tala med dig, eftersom du bara tar till dig det som stämmer med din förutfattade inställning.

      den Lea

      Radera
    2. Anna, du är välkommen till sopplunchen i min kyrka vilken lördag som helst från mitten av augusti om du vill se en kristendom som förenar teori och praktik.

      Radera
    3. Peter T: Ja men vilken kristendom? Du och Dag ser väl en aning olika på huruvida soppor hör till kristen tro eller inte?

      Radera
    4. En sån soppa!
      Berit

      Radera
    5. Kristendom kan liknas vid den ryska soppa Sljanka. Lite av allt möjligt som får koka riktigt länge.
      BloggarDag pch jag har nog en hel del likartade ingredienser, men kanske några unika smaksättare.

      Feministen Berit är också välkommen!

      Radera
    6. Det är nog ganska många här som både arbetar och har arbetat rätt hårt för Guds rike. Och att arbetaren då och då är värd sin lön är ju helt Bibliskt.

      Sedan snuddar du faktiskt vid en farlig tanke där Anna, nämligen att det på något sätt skulle vara egoistiskt att söka sin "egen" frälsning. Det är i själva verket grunden och "starten" på hela det kristna livet. Att en en människa i sitt eget liv tar emot Gud, Guds nya liv och den nåd följer med det. Om man INTE gör det kan det inte bli någonting av med något annat heller. Det kanske i själva verket är en människas viktigaste uppgift, Att ta emot Guds nåd för sin egen skull, för Guds skull och för andra människors skull. Om frälsningen är verklig brukar det ju på något sätt bli "ringar på vattnet" även om kallelserna naturligtvis är olika.

      H.G

      Radera
    7. H.G: Jag har inga som helst problem med att följa med i detta resonemang och tror själv att det är så det fungerar - men jag uppfattar inte att det är så bloggaren uttrycker saken. Du skriver om "ringar på vattnet" men minns att bloggaren kraftigt motsatte sig att att tron kunde leda till något mer än den egna frälsningen eller i alla fall inte förväntades göra det - och i synnerhet inte "en osviklig moralisk kompass". Jag däremot uppfattar det som att både Bonnier och ÄB kan ha talat om just de "ringar på vattnet" som du beskriver.

      Däremot har du fel i att det inte "kan bli något av med någonting annat heller" om man inte "tar emot Gud". Det är ju just det som är anstötligt i en del av den tro som presenteras här, att tro att den som gör Guds vilja och lever som Gud vill men inte lyckas tro ändå troligen blir utestängd, eftersom "bara tron frälser". Även om några naturligtvis vill lägga till att "helt säker kan man ju inte vara".

      Radera
    8. Det jag syftade på var "det nya Liv" som det talas om i NT. Det måste man nog på något sätt ta emot.

      När jag skrev "kan det inte bli något av något annat heller" så menade jag främst våra gärningar. Om vi bara "slåss" i egen kraft så är risken att det till slut blir fel hur väl vi än ville och tänkte.

      Sen ska man aldrig uttala sig om enskilda människors frälsning. Bibeln antyder att en människa som "av sig själv gör det som är sant, rätt och gott" , kan bli frälst utan någon ytterligare kunskap eller uttalad tro. Men det där vet vi som sagt inget om.

      Allt gott, H.G

      Radera
    9. ... Sedan är det en tradition inom kristenheten att inte kalla sig själv "god" (det anses farligt). T.o.m Jesus sa så, "Kalla mig inte god, ingen är god utom min Fader i himmelen". Sedan tror jag att även bloggägaren (om jag får gissa) kan se åtminstone några små frukter av sin egen tro. Några lite halvhyfsade insatser har han väl ändå fått till under ett långt liv. Allt är ju inte BARA synd och elände...

      H.G

      Radera
    10. H.G: "När jag skrev "kan det inte bli något av något annat heller" så menade jag främst våra gärningar."

      Ja men det är ju just det jag diskuterar emot. Bloggaren klagar både på Anje och åka för att de påstår att tron kan leda till goda gärningar. Det är alltså inte mig du ska övertyga här utan du säger emot bloggaren.

      Ang ditt första stycke i din första kommentar: Jag skrev ju det, att alla visserligen säger att "säker kan man inte vara". Ändå tycker jag sett just en relativ säkerhet här. Och det man tror stämmer inte alls med det du menar att Bibeln antyder. Jag har alltså inga problem med din trosuppfattning, men den skiljer sig från både bloggarens och många kommentatorers uppfattning här och det är den jag argumenterar emot.

      Radera
    11. Javisst, vi är överens. Jag bara reagerade på att du verkade mena att de flesta här mest sitter och "jäser", dricker gin & tonic och väntar på att få inkassera sin lön i himmelen. Jag ville mest påpeka att riktigt så illa behöver det ju inte vara. ÄVEN om man menar att det är tron som frälser och att den BARA kan tas emot så kan man ju ändå göra en del gott på vägen. Inte för att köpa sig en biljett till himelen utan helt enkelt som en del av sitt dagliga liv.

      Bara en sista kommentar här: Du verkar ha en viss aversion mot att vissa känner sig alltför "säkra". På sin frälsning då antar jag? Det är klart att ödmjukhet är en dygd men någon sorts trygghet är väl ändå möjlig att nå. En sorts grundtrygghet att jag trots allt vilar i Gud. Jag vet inte om jag är där än men jag tror åtminstone att det är möjligt att nå.

      H.G

      Radera
    12. Aversion?Jag reagerar om man känner sig säker på sin egen frälsning men samtidigt också tämligen säker på andras ofrälsning. Samt resonerandet i bloggposten om det hela. Där du på något sätt verkar se er som ett "vi" som tror så här, samtidigt som det du skriver går helt på tvärs emot vad bloggaren påstår och det syns mig lite som om du inte riktigt förstår det (ursäkta antagandet). Det är lutherskt att tro att endast tron frälser. Men hur rätt hade Luther? Vad sa Jesus om den som inte gav honom att äta och dricka osv? I sin iver att kritisera Antje och Åke framhålls en tro som just verkar gå ut på att sitta och jäsa och dricka GT och vara säker på sin frälsning.

      Radera
    13. Man kan ju också tänka arr den som dricker GT tänker på malariaplågan och motverkar den med kininet i tonicen och på så vis delar nöden i världen.

      Radera
    14. GT=GodTemplardricka, innehåller den tonic?

      Radera
    15. Kritiken mot SvK är väl att man dels tonar NER den klassiska kristna frälsnlingsläran (korset, blodet synden nåden osv.) och ISTÄLLET talar väldigt mycket om det som VI måste prestera på olika områden. Då kan du till slut få en sorts "torr" gärningslära som i slutänden kanske inte frälser någon. Det är väl DET som är kritiken. Sedan förekommer det en hel del tjuvnyp och jag är ingens försvarsadvokat.

      Min högst personliga upplevelse är kanske ändå att en Kyrka som talar MER om det som Gud gjort för OSS än vad VI ska prestera kanske i slutändan ändå åstadkommer mer "gott". Det var DET som var min huvudpoäng.

      Sedan har du helt rätt, en tro utan gärningar är död, allt handlar om balans och jag instämmer inte i allt som skrivs här.

      H.G

      Radera
  4. Alphadeltagaren24 juni 2018 kl. 10:51

    Tystnaden är svårast. Vad ska man tro som vanlig församlingsmedlem när det visar sig att prästen inte står för det vederbörande sagt i alla år? Lär man ut fel? Visar oss fel väg?

    Det är samma sak med samkönade vigslar. 1) Präst skriver på MOT samkönade vigslar. 2) Präst viger samkönat. 3) Präst är tyst. Församlingen är förvirrad. Vad gäller? Har Gud ändrat sig? Måste vi inte lära oss att tänka om i så fall? Ingen vet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen sorgligt, Alphadeltagaren. Församlingen far illa och prästen far förmodligen också illa, om han ha svikit sin övertygelse. Och det kan leda till ännu mer elände i en ond spiral.

      Min förra hund brukade, när han gjort något fel rusa runt och göra fler saker han visste att han inte fick, som om han hoppades utplåna det första felet med att ställa till fler. Jag har noterat att människor ofta gör ungefär likadant.

      Är prästen tyst efter att ha handlat mot det han tidigare sagt skulle jag tolka det som att han inte vågat stå för det han tror. I det läget får man hoppas att han har en egen bra själasörjare och tar kontakt med denne, eventuellt att någon puffar iväg honom dit. För både hans egen och församlingens skull.

      den Lea

      Radera
  5. Gustaf Björck (Göteborgssläkten)24 juni 2018 kl. 11:01

    f.d. Stiglund var även aktiv i Synoden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Medlem i Synoden förvisso (utträdde faktiskt inte förrän han vunnit provvalet till biskop) men hörde aldrig till dem som var riktigt "aktiva".

      Den som under åren tagit del av hans vittnesbörd upplever nog ofta att det är mer personlig uppgörelse än allvarlig övertygelseförändring. Kanske var hans kv*nn*pr*stm*tst*nd*r-övertygelse i själva verket inte så djupgående?

      Radera
    2. Paris vaut bien une messe!

      Henri IV

      Radera
    3. Exakt, Henrik av Navarra! "Biskopsstolen i Lule" o.s.v. Men det är kanske för elakt mot snälle Hans?

      Radera
    4. Paris vaut bien une messe! Hoppas att han vigde kvinnliga präster med rent hjärta. Det är bara i rollspel och inte i det verkliga livet som deltagarna kan låtsas vara någon annan än de egentligen är utan att själv fara illa. Jorå. Vi får säga som Ingemar Stenmark sa på sin tid. "Hä ä bar och åk" asså brassa vidare.
      Kan det finnas ytterligare dolda hemligheter att spåra? Matilda N

      Radera
  6. Vad menar Bonnier med ajälva? Någon som vet?

    SvaraRadera
  7. John
    Håller med/Roland

    SvaraRadera
  8. Jahnus,

    Tar du nte i lite väl mycket nu? Alla kyrkor har genom tiderna haft sina syndaregister med prelater som sannerligen inte betett sig som vi förväntar oss att en kristen skall bete sig.

    Det är väl ändock ingen kyrka som välsignat pedofili eller annat rent kriminellt som enskilda prelater hemfallit åt. Vi har själva haft våra skandaler inom det "sexuella"(?) därtill haft präster som stulit, förskingrat andra som mördat för snöd vinnings skull, baktalat kolleger och mycket, mycket annat. Inte beskyller vi väl någon kyrka för att välsigna sådant? Varför då påstå att katolska kyrkan gör det?

    //HH

    SvaraRadera
  9. Stiglund vigdes för Göteborgs stift enkom för att slippa vigas med qvinnor.

    F.d. studiekamrat till Hans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett positivt nej till kvinnopräster. Så skulle man kunna definiera Stiglunds ämbetssyn.
      Hans positiva nej till kvinnopräster ledde utan tvekan till lättnader för "flanellskjortorna". Karl O

      Radera
  10. Jag funderar över om de här "omsvängarna" kanske inte egentligen stödde sig på Skriften utan bara var allmänt konservativa. Det skulle förklara en del. Om det inte är så är det fullständigt otillständigt att de inte berättar om sin teologiska upptäckt för oss andra. Eller är det i värsta fall så att de ljugit, antingen nu eller då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så talade en erfaren domare.

      PP

      Radera
    2. ”Omsvängarna” berättar inte om sin teologiska upptäckt för oss andra eftersom de inte har något att berätta. Deras enda mål är/var biskopsstolen.
      De är bra skådespelare.
      HN

      Radera
  11. Under alla omständigheter har något hänt. Bilderna från vårens vigningar i KT är talande. Göteborgarnas rent och skärt enkönade gruppfoto alldeles särskilt. Förändringens vind blåser. Det lär inte vara Andens.

    Skallagrim

    SvaraRadera
  12. Inget som hänt i Svenska kyrkan vad gäller ändringar i tro och har det minsta stöd i Skriften.

    I övrigt är det Kyrkans lära som är det väsentliga, inte enskilda personers gärningar och underlåtelser.

    Jonas M

    SvaraRadera
  13. BloggarDag borde ta sitt juridiska ansvar för bloggen på större allvar. Sluggern Lea ovan, vars glappande tjeft inte ens drar sig för rena personkränkningar, är en uppenbar juridisk risk när hon framförs i full frihet. En stämning för ärekränkning skulle främst drabba den Bloggansvarige Dag såvida han inte skulle lyckas få fram identiteten bakom de lea hjärnsläpperierna.
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och det ska komma från dig! Ärekränkningarnas mästare! Men du kanske bara ger Lea en komplimang...

      Radera
    2. F d "juristen" Elisabeth gör nog också bäst i att passa sin tunga. Har väldigt lätt för att fälla snabba ogenomtänkta domar. Yrkesskada?
      Berit

      Radera
    3. Upplysningsvis, John-Berit, är jurist inget man blir f.d. En gång jur.kand. alltid jur. kand.

      Och du får väl se min kommentar som en komplimang. Du är ju mästarförklarad.

      Radera
    4. Djävulen bor i detaljerna.
      Berit

      Radera
  14. "...Sverige brister i respekt för alla människors lika värde när människor på flykt fråntas grundläggande mänskliga rättigheter. Vad betyder detta? När gjorde Sverige så?"

    Kanske har det hänt de gånger när Sverige av ekonomiska skäl valt att sälja vapen till "skumma" länder. Kanske händer det när Sverige väljer att samarbeta MILITÄRT med ett så militärt aktivt och aggressivt land som USA, som ju ständigt bekrigar länder t ex i Mellanöstern och i Afrika. Vet ni t ex att FREDSPRISTAGAREN Barack Obama smällde över 26 000 bomber under sitt sista år som USA:s president?

    https://www.theguardian.com/commentisfree/2017/jan/09/america-dropped-26171-bombs-2016-obama-legacy

    Är allt våld OK så länge det inte drabbar oss utan andra som inte har samma VÄRDE som vi?

    /En Anonym En

    SvaraRadera