lördag 9 juni 2018

Det goda kristliga hatet

Det var i ett kyrkomöte jag inte deltog i men väl besökte för Kyrkofondens styrelse eller au skulle träffas. Berit Simonsson stod i talarstolen och frågan om välsignelse av partnerskap behandlades. Det bör alltså ha varit år 2005 och vad hon sa går att leta upp i protokoll. Det var, som jag minns det, inte så upphetsande, men i universitetshusets trapphall stod upprördheten högt i tak, och takhöjden där är ansenlig. Berit lyckades på sitt milda sätt hetsa upp några ledande tjänstepersoner, som tagit sig från sina moduler uppför backen till universitetshuset, och nu kunde göda varandra genom att dela upprördhet. Delad upprördhet är dubbel upprördhet. Det var fascinerande. Så lite gick alltså att säga, tänkte jag. Man försöker få saken att handla om ordval, och där väljer somliga av oss bättre och mer expressivt än andra, men det är inte detta saken gäller. Saken gäller själva saken. Det tyckte jag var en viktig insikt. Låt inte lura er av dem som ropar "usch och fy" när det handlar om begreppen. De ropar så för att dölja själva ärendet. Det är ett svaghetstecken. Hade de varit starka, hade de styrt på sakfrågan.

"Hata Berit"-kampanjen tedde sig likväl svårförståelig för mig. Jag är främmande för den där hållningen att andra inte ska få säga sitt och få sina argument granskade. Jag lever i föreställningen att detta är livsluften i en demokrati: fri debatt och prövning av argumentens halt. Jag är också av rent akademiska skäl tveksam. Ska vi inte söka Sanning? Är inte invändningarna guld värda just därför? För att inte tillgripa de skäl som en kyrkokristen utifrån läsning av Den Heliga Skrift skulle kunna komma dragande med. Om det finns mothållningar till vanvettet i världen i Guds Ord – är det inte skäl nog för kritiskt lyssnande och lärande? Så ungefär. Och då kan man förstå att Berit inte bara slitit sin bibel genom att bära runt den i väskan utan också använt den som verktyg för att förstå.

OAS, det som en gång var RAF, Referensgruppen för Andlig Förnyelse i Göteborgs stift (Royal Air Force sa vi, som inte var Göteborgsstiftare) och sedan blev OAS-rörelsen efter en halv förebild från Norge, där det fanns OASE för präster) hade nyligen möte i Skelleftehamn. Vid detta möte demonstrerade RFSL mot att OAS skulle få ha kyrkodag i församlingen. RFSL hade sin egen agenda, det förstår ett barn på 7 år. Demonstranterna, som ställt upp mot OAS, "fick ta del av väldigt problematiska uttalanden och åsikter i samband med den manifestation som anordnades" i anledning av mötet, kan man inhämta i tidningen Norran den 7 juni. Dessvärre är de artiklar där det förskräckliga återges låsta, men ett budskap från OAS-folket /eller om det var några andra? Det har också uppgetts/ var att de som manifesterade skulle hamna i helvetet. Det tror jag tillsvidare är en upplevelsesanning. Sådana kan inte diskuteras. Det är inte ovanligt att folk vid manifestationer lyssnar in just det de menar sig protestera mot i allt som sägs. Varför skulle de annars manifestera? Det är i grund och botten ett stycke upphetsning som manifesteras. Det får självfallet sina konsekvenser.

OAS-folket kallade det hela en "storm i ett vattenglas".(Världen idag 23 maj). Berit ville framhålla att det var fulla kyrkor vid gudstjänsterna och antydde (eller mer än så?) att detta kunde vara värt att skriva i tidningarna om. Själva protesten var fredlig, ansåg hon. Men den lokale kyrkorådsordföranden Sten-Arne Burman, S, uttalade sig i bilderburken och menade att OAS-rörelsen inte borde få använda byggnaderna.

Kyrkoherden Jan Fredriksson fick göra skäl för sin lön och uttala sig i Norran. Det blev budskapet att Svenska kyrkan ska vara en inkluderande kyrka, där alla ska känna sig trygga och välkomna. "Därför", heter det "jobbar vi aktivt mot diskriminering och för inkludering." Jag tror att kyrkoherden Fredriksson själv verkligen tror detta och inte blåljuger. Men han måtte vara väldigt selektiv i vad han ser just i Svenska kyrkan. Här pågår en mycket bestämd exkludering. Sen blir det nonsensprat om att alla är välkomna i vår kyrkas gemenskap – som om gemenskap vore något statiskt och inte något dynamiskt. Gemenskapen sker när jag kommer med. Är det annars gemenskap i någon vettig mening för mig? Det betyder att gemenskap kan förstöras om någon som inte vill gemenskapen kommer in. Det är lätt gjort. Jag bara nämner förhållandet. Gemenskap är inget statiskt, sålunda. Jag kan vara den som sabbar den. You get my message.

För Berit Simonsson och hennes gemenskap, som kanske inte bara är hennes – men här skärs inga tunna skivor för ögonblicket – torde budskapet stå klart. Ni hör inte hemma här och det är ett besked av den främste företrädaren, utsedd i demokratiska val. Det var insändarskribenten Ulla Martinsdotter som drog frågan ett varv till. Hon har tydligen läst i de skrifter som Israels folk började sammanställa för årtusenden sedan och som "blivit vår bibel". Tydligheten om homosex är diskutabel för Bibeln tycks henne inte riktigt tydlig. Hon läser emellertid att "denna Bibel" säger att alla människor har ett unikt och lika värde och dessutom har vi bibelordet "störst av allt är kärleken", ni minns denna fras från kondomförpackningarna Luleå Domkyrkoförsamling delade ut. Eftersom Martinsson hävdar allas unika och lika värde blir slutsatsen, att talare "med ovannämnda åsikter" inte bör bjudas in.

Är detta till sist bara en storm i ett vattenglas eller berättar stormen om de avgörande skillnaderna när det handlar om tron? RFSL förklarar att "vi tycker att det som hände är oerhört tråkigt och det tydliggjorde att vårt ställningstagande var nödvändigt". Det gick Bloggardag inte på. Provokationen fungerade och gav utdelning medialt. Men Svenska kyrkan går fri. Det är "en kärleksfull och inkluderande kyrka" (vilket inte är sant, fråga dissidenterna) "med personer som brinner för hbtq-frågor". Jo, sådana finns. Ideologiska statsapparater kan inte stå emot. Det motiverar hatet och exkluderingen. Detta är för de klarsynta/klartänkta det riktigt underhållande. Den inkluderande kyrkan ska exkludera dem som inte tänker rätt. Det är själva grejen.

Naturligtvis är detta dumt. Dumheten är djävlig, det vill säga den har sitt upphov hos Lögnens fader, som är listig men i grunden dum. Berit får alltså sträcka på sig i sin fulla längd. Påhoppen säger något om hennes tro och hon får vara nöjd. De som står för det goda kristliga hatet kan också vara nöjda, ty egenrättfärdigheten vet att belöna sig rikt. Också känslomässigt.

Ska man riktigt pigga upp sig har jag en länk där kamrat Burman gör klart vad saken gäller. Att intervjuaren inte riktigt vet hur vi uttalar OAS beror inte bara på den norrländska dialekten utan på ren okunskap, det kan minsta docent förstå. Eller kunskap? Karln tänker att det verkligen är O A S, Organisation de l'Armée Secrète, som kom till för ett bekämpa algeriskt självstyre, ville mörda general de Gaullle och grundades av bland andra general Raoul Salan. Trodde den socialdemokratiske intervjuaren att dessa upproriska generaler skulle ha möte just i Skelleftehamn?

Av intervjun framgår att kamrat Burman alltså inte visste vem Berit Simonsson var. Kamrat Burman valdes in i kyrkomötet 2010 och har gjort två mandatperioder där, bland annat för att anta den nya kyrkohandboken. Han är inte i första hand en muntregök, kan Bloggardag anförtro en undrande läsekrets. Men snäll och välmenande, tror jag.
Roa er nu. Och förstå att kyrkoherden i Skellefteå svettas.
https://www.youtube.com/watch?v=cCxBN4PphY4&t=5s

Egentligen kunde man förvänta sig något bättre av svensk socialdemokrati. Är det partiet längre regeringsdugligt på någon nivå? Och hur kunde det bli så? Det finns ju ändå i partiets bakgrund ett bildningsideal och en kamp för mötesfrihet. Men hat går före och dumhet levereras också av de goda, just av dem. Går ni på det? Bloggardag gör det inte.

48 kommentarer:

  1. Psalmisten David säger i en psalm: "Skulle inte jag hata dem som hatar Dig ..." vilket betyder att jag har samma inställning som Gud till allt som bryter mot kärleken, som bryter mot Hans heliga vilja. Och Jesus säger, att den som älskar Honom, håller hans bud.
    Gud älskar den värld, som Han har skapat, men hatar allt det som bryter mot det Han sagt. Skiljer alltså mellan sak och person, vilket tidigare inslag på denna blogg har visat. Av kärlek till människan och hennes behov av frälsning måste Sanningen hållas fram.
    Stig W

    SvaraRadera
  2. Anders Lundberg9 juni 2018 kl. 09:32

    Jag har aldrig hört någon uttala Oas-rörelsen som om det vore en förkortning: "O, a, s- rörelsen". Jag tror att namnet Oas ska representera en oas i öknen, och då ska väl Oas sägas just som ordet "oas"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och då skrivas Oas och inte OAS. /N

      Radera
  3. Vem kan hata den timida, vänliga Berit?

    -Jag minns inte några särskilt upprörda stämningar vid det aktuella kyrkomötet. Har verkligen bloggaren träffat rätt i tid och rum? Men Berit Simonsson minns jag som en timid, vänlig och kunnig företrädare för en teologisk inriktning i kyrkan som redan 2005 var svag och i dag blott är en spillra av vad den en gång var.

    Jag läser henne ibland i Världen idag: alltid kloka och tankeväckande ord. Men jag delar bloggarens kritik mot RFSL, som jag i min journalistiska gärning har haft en del att göra med - eller emot - och som aldrig har imponerat ett dugg. Organisationen har ju bland annat påstått att antalet homosexuella i landet är omkring tio procent, att föräldrarna bör fråga sin tonåriga pojke om han har "hittat någon flickvän eller pojkvän" och alltid försökt förneka det faktum, att lagen gäller för alla oberoende av sexuell läggning.

    På så sätt slår Pridefestivalerna in öppna dörrar med sitt krav, kan man säga.
    Det om detta.

    Men så återkommer bloggaren, liksom flera kommentatorer brukar göra, till ordet "dissidenter" i kyrkan. Tror han möjligen att en ständig upprepning av ordet skall förvandla det till en sanning i kyrkan?

    Svenska kyrkan är ingen stat, ingen myndighet längre, har inget fängelse, försöker inte tysta oliktänkande. Men har alltså ett internt rättssystem, en "grundlag", en ordning som alla andra sammanslutningar. Den skall förstås följas. De som inte vill inordna sig i den straffar därmed ut sig själva. De har alltså på något sätt brutit mot grundlagen.

    Men dissidenter är de sannerligen inte, som bloggaren skriver. Inga martyrer heller. Och inga offer.
    Svenska kyrkan är öppen, generös, vänlig och välkomnar alla. Kastar inte ut någon efter en dold agenda.
    Varför skulle Gud genom sin kyrka stänga ute den som vill verka för Honom?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här sägs öppet att en grupp inte skulle fått vara i de kyrkliga lokalerna, det beläggs och ändå kör Dike med snacket om den inkluderande Svenska kyrkan som öppen, generös, vänöig och välkomnar alla". Vad går Dike på? Och var köper han det?

      Radera
    2. BOD är en bloggterrorist som bara är ute efter en sak: att provocera. Detta har kännetecknat hela BODs "politiska" liv. Spåren borde förskräcka men den skygglappade Sandahl vägrar att se och uppmuntrar tvärtom eländet. Hur mycket mähä kan en avdankad statskyrkopräst egentligen bli? BOD behöver inga stimulantia. Hela hans lekamen är genomdränkt efter ett liv som köpt kverulant.
      Berit

      Radera
    3. Att säga att präster "straffar ut sig själva" är helt enkelt oförskämt! T ex inför man 1993 yrkesförbud för präster att bli kyrkoherde, om man inte är politiskt korrekt. Det handlat inte om "offerkofta" som Anna skrev för ett tag sedan. i Göteborgs stift så har ett antal förtroendevalda av samma skäl lyckats mota bort en kyrkoherde, som nu utbildar sig till polis.
      Stig W

      Radera
    4. Stig W: Så du menar att en tilltänkt kyrkoherde, som kan tänka sig altartjänst tillsammans med en kvinnlig präst, och gärna medverkar vid anställningen av en sådan (ja jag vet att kyrkorådet tillsätter men väger inte kyrkoherdens synpunkt tungt eller har jag missförstått det?) så blir han ändå bortmotad?

      Radera
    5. Som vanligt låtsas Anna missförstå. Det är en skam att ett löfte som skulle gälla till evärdlig tid, viftas bort några årtionden senare.

      den Lea

      Radera
    6. Svar till Anna
      Mannen ifråga hade redan utsetts till kyrkoherde.
      Stig W

      Radera
    7. Stig W: Men det var inte ett svar på mina frågor, utan du förtydligade en detalj. Det jag frågade blir så fall då om han trots sin inställning var villig att att anställa kvinnliga präster och om det skulle behövas utöva altartjänst med en kvinna (lär väl inte behövas då han som kyrkoherde bestämmer predikoturerna, men kanske vid en ev biskopsvisitation?). OM han som det heter var "villig att samarbeta fullt ut" så har jag haft fel, men jag vill gärna ha det också förtydligat.

      Radera
    8. Inte kyrkoledningens åsikt och inte fullt belagt!

      I bloggkommentaren är DS själv tveksam om hans minne är exakt av påstådd händelse. Det handlade dessutom om en lokal förtroendevald kyrkoföreträdare, S, som naturligtvis inte hade, eller skulle fått, klartecken från kyrkoledningen. Därtill ligger händelsen, enligt bloggarens i sammanhanget osäkra minne, 13 år tillbaka i tiden.

      Och var finns de exakta beläggen, bevisen?

      "Dissidenter" är ett starkt laddat ord, som ju alltid förknippas med diktaturer, fängelser, uppror mot makten, you name it.

      Ordet är därför helt malplacerat som beskrivning på en allt mindre grupp i Svenska kyrkan och vilken delvis slåss mot väderkvarnar.

      Jag vidhåller att kyrkan är öppen, inkluderande, har högt i takt och välkomnar alla. Ingen är, mig veterligt, utsparkad från kyrkan för att vederbörande tillhör en liten teologisk minoritet.

      Starta gärna ett forskningsprojekt i saken, precis som någon har önskat i följande fråga:
      "På vilket sätt har införandet av kvinnliga präster påverkat och förändrat Svenska kyrkan?". (sidan 157 f i boken "Kyrklig splittring", Verbum av Dag Sandahl) Denne någon är alltså bloggaren.

      För övrigt har jag som bekant just tidigare ställt bokens fråga och fått haltande och märkliga svar från en eller annan röst på bloggen.

      Att ikläda sig martyrskap, ta på sig offerkofta och kalla sig "dissident" är alltså överloppsgärningar. Om det finns offer måste det också finnas gärningsmän. Vilka är de i så fall? Vilka förföljer, trakasserar, plågar en procentuellt marginell teologisk grupp i Svenska kyrkan? Upplys oss om detta, belägg deras framfart, ställ dem till svars och låt dem sona sina brott. Alltså vem, vilka, var när hur?

      Jag avundas inte den som har att plocka fram önskade fakta.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    9. Inte Berit Simonsson!

      Det bör klargöras, att bakom signaturen Berit ovan döljer sig INTE Berit Simonsson.

      Denna underbara människa skulle aldrig ens komma på tanken att sätta sådant på pränt som signaturen Berit excellerar i dag efter dag.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Året var 2005 och saken gällde välsignande av partnerskap. Vad Berit sa finns att läsa i kyrkomötesprotokoll. Detta, just detta, hetsade upp folket i trapphuset. Fråga Margareta Grape för hon var, som vi lärt oss säga, uppbragt men faktiskt var hon det på det gamla vanliga svenska sättet. När det gäller forskningsuppslag har jag gett fler ansatser i boken Vems ärende går Svenska kyrkan? Att gräva fram den sortens material ett kvarts sekel senare visar bara på majoritetssidans försummelser och de bottnar i en kombination av räddhåga och inkompetens. Det är till denna sekt Dike sätter sin lit. Men nu har klockan passerat 16 och det är World Tonic and Gin Day. Till verket!

      Radera
    11. Ursäkta Anna,
      att jag inte gav hela storyn. Mannen ifråga var accepterad kyrkoherde i "sitt" pastorat (trots sin "inställning"). Sedan skedde en pastoratsreglering, och till pastoratet fogades ytterligare församlingar, och efter det att mannen fått tjänsten i det nya pastoratet, så visade det sig att de nya församlingarna inte godtog honom.
      Stig W

      Radera
    12. Hm. Men hur kom han att bli kyrkoherde från början? Blev han tillsatt innan 1994 för det var väl då det började ställas krav på "samarbete fullt ut" och att de som tänker "leva ut" sitt motstånd i praktiken inte kan bli kyrkoherdar? Och varför godtog inte de nya församlingarna honom? Återigen, min fråga, berodde det på att han uttalade tveksamhet/motstånd eller visade det sig också i handling på de sätt jag nämnt ovan? Det är ju olika saker att för sig själv ha tron att kvinnor inte är kallade och att försöka förhindra att en kvinnlig präst får en viss tjänst p g a att hon är kvinna eller inte sätta upp henne som präst vid församlingens stora gudstjänster osv.. Så varför blev han "bortmotad" och hur går det till? Man kan ju inte avskeda någon för hans åsikters skull, än så länge, utan bara för handlingar eller avsaknad av sådana. Kan du ge något ortnamn så jag kan googla saken själv, om du inte vill skriva hans namn?

      Radera
    13. Inte oförskämt men sant, Stig W!

      -Nej, bäste Stig W, det handlar inte om att vara "politiskt korrekt". Du vet mycket väl att en präst, som skall vara kyrkoherde, måste kunna acceptera kvinnliga präster. Det är något annat än att vara pk.

      Jag ber Dig i sammanhanget att fundera över varför en persons kön, som vederbörande inte har kunnat påverka, skall stoppa vederbörande från att bli förmedlare av Hans budskap i predikstolen, enligt tydligen Din uppfattning? Diskriminerad på grund av kön alltså! Verkar det logiskt, rimligt, rättvist?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  4. Det finns ju en KH till, han som upplät kyrkan för OAS. Det kan vara bra att veta så man inte hemfaller åt depression. /M

    SvaraRadera
  5. Ja, fast Gud vredgas på syndaren, inte bara över synden. Men att en kan vara synnerligen arg på (fast kanske inte hata, om det nu inte gått alldeles för långt och barnet blivit typ terrorist) någon en samtidigt älskar vet varje förälder. Såväl kärleken som vreden riktar sej mot en person, inte bara mot personens gärningar. Därför är det fullt möjligt att vredgas på Berit Simonsson (eller Dag Sandahl och Andreas Holmberg) utan att kärleken rubbas. Men det är skillnad på välbehagets kärlek ("denne är min älskade Son") och medlidandets kärlek, som bl a reseombudet i Efs Efraim Engström påpekade på 40-talet.

    SvaraRadera
  6. "... kvinnliga präster som inte ska få uppträda på mässa där man bjuder på vin, nattvardsvin ..."

    På riktigt? /N

    SvaraRadera
  7. Nu ska jag passa på!
    Här finns ju en hel del väl bibliskt/teologiskt bevandrade så jag undrar om någon kan ge mig bok, kapitel o vers till att "Kärleken är största AV ALLT"?
    Jag har inte hittat den formuleringen men börjar misstro min förmåga mer än vanligt eftersom även präster säger så o hänvisar till "som Bibeln säger" eller liknande.
    Hjälp! bes om alltså.
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det står inte störst av "allt" - det är ett ytterst vanligt felcitat (som jag själv gått på, tvingas jag skamset erkänna) utan "störst av dem" - dvs tron, hoppet och kärleken. Slutet av 1 Kor 13.

      Radera
    2. Jag har försökt påpeka ett antal ggr :D
      Blev t.o.m. ett blogginlägg om just det (fel-)citatet o vad det gör för resten av texten i 1Kor 13. (Jag tycker det är synd Paulus' text blir åtminstone delvis förvanskad/förminskad)
      Tänkte möjligen det står "...av allt..." någonstans som jag missat.
      Tack!
      Eva H

      Radera
    3. Efter den sedelärande händelsen med den Sandahlska kaninen förstår man att det är riskfyllt att "straffa ut sig själv".

      Radera
  8. Här försöker kyrkoherde Fredriksson att ta poänger för egen del. Skelleftehamn S:t Örjan är en församling som inte ingår i ett pastorat. Fredriksson är kyrkoherde i Skellefteå pastorat i vilket Skelleftehamn alltså inte ingår. Det hedrar kyrkoherden i Skelleftehamn att OAS har kunnat få ha sin samling där. Och Berit är alltid god att lyssna till; enkel och rejäl undervisning med stor bibelkunskap.

    SvaraRadera
  9. Till belysning av kyrkoherde Fredrikssons tankar om en inkluderande kyrka i Skellefteå där alla kan känna sig trygga och välkomna, och hans egen roll i denna öppenhet kan följande personliga vittnesbörd ges:

    För något år sedan blev jag uppringd av av min prästvigningskamrat Johan Wingård och ombads komma till en församlingshelg i en av Skellefteås distriktskyrkor för att hålla föredrag om bikten. Alla detaljer kring det praktiska bestämdes.

    Men efter några dagar ringer Johan igen och säger att det hela inställts. Det beskedet har han fått från församlingsherden i Skellefteå Lands, Arne Andersson, vilken meddelat att bakom beslutet står ytterst pastoratets kyrkoherde Jan Fredriksson.

    Efter mailkontakt från mig ringer Jan Fredriksson för att själv motivera beslutet.

    Att jag inte får komma beror inte på att det är fel ämne (att han alltså skulle motsätta sig undervisning om bikten generellt) inte heller på att jag inte skulle kunna tala bra om ämnet (tvärtom betygade han sin uppfattning att jag är känd som en god talare); nej, orsaken var att det var fel talare. Det var alltså jag personligen som var fel.

    Orsaken till att jag var fel var den åsikt i ämbetsfrågan som jag är känd för att omfatta. En fråga som alltså inte överhuvudtaget skulle nämnas av mig under den aktuella helgen.

    Men tydligen skulle kvinnor i pastoratet kunna bli störda eller prästvigda kvinnor som i framtiden eventuellt skulle tänkas låta sig rekryteras till pastoratet, kunna bli skrämda om det kom till deras kännedom att en sådan som Torbjörn Lindahl överhuvud taget tillåtits verka offentligt på pastoratets territorium.

    Att jag har den hållning i ämbetsfrågan jag är känd för förnekar jag inte. Men det torde kunna ifrågasättas om därav naturligen följer att jag inte heller kan tala om bikten. (Som jämförelse kan nämnas att jag hållit detta föredrag både vid kyrkkaffe efter gudstjänst i Luleå Domkyrka på kallelse av dåvarande domkyrkokaplanen, och vid ett internt prästkollegium i Domkyrkoförsamlingen på kallelse av domprosten. Båda dessa kallande präster är - upplysningsvis - kvinnor (!) och blev likväl inte störda av min blotta närvaro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren9 juni 2018 kl. 13:25

      Det där var uselt gjort mot dig, Torbjörn Lindahl. Var hittar de alla ängsliga likehunters?

      En annan sak. Vem tänker pä alla dem som gärna ville höra om bikten? Man låter dem (eller oss om jag bott där) som längtar efter att få veta mer om sådant, bli snuvade för att någon annan kanske eventuellt kunde bli kränkt.

      Om jag inte vill höra på en viss talare så går jag väl inte dit. Men jag hindrar inte andra från att gå och lyssna. Det är faktiskt inte min rätt.

      Radera
    2. Igen o igen o igen dyker sådana berättelser upp.
      Är det inte uteblivna tjänster (ens korta vikariat) så är det sådant som du berättar om.
      O ändå vägrar vissa inse den verkligheten.
      Tack för att du berättar rakt ut här!
      Eva H

      Radera
    3. Ja Torbjörn, det var en hemsk berättelse. Och glad över att min morfar som var kyrkoherde i Skellefteå Lands fram till sin pension slipper se vad som händer där.

      Radera
    4. Det är ganska märkligt. Kvinnor som präster får absolut inte ifrågasättas. Men det är i sin ordning att - i yttrandefrihetens namn - ifrågasätta om kvinnor verkligen blir våldtagna/sexuellt trakasserade eller om alla som säger sig ha blivit utsatta bara ljuger, överdriver, försöker skriva porrnoveller(!), har förläst sig på Femtio nyanser,samt förtalar stackars oskyldiga män. Till exempel. Drev och häxjakt kallas det. Tidigare drev och häxjakter där kvinnor först utsatts, sedan målats ut som boven i dramat låtsas man inte om.
      Man 'har rätt till sin åsikt'. Men åsikten att kvinnor inte ska bli präster, den har ingen rätt till. Skumt, minst sagt.

      den Lea

      Radera
    5. Någon borde skriva en bok! Säger lolla lilla söta rara ja.

      En bok om hur mer eller mindre högkyrkliga prelater av smått och stort, länge dög till att mjölka på mjölk.

      Som tempelkatt i Calmar tar lilla ja mig inte för att lägga svansen i blöt i mjölk men levererar honung när lilla ja leviterar i sjumilaklivstövlarna.

      Alla h ar fel!

      Pladdra inte ropar min människa i sina reformerta Calvin Klein.

      Sätter mig på barocklådans tak och spejar mot Byttan.

      Varför skriver ingen en bok om en annan kyrka?!

      Min vän i Nottebäck säger stillsamt som den barnafödde örebroare ho är,att det har någon visst gjort.

      Det är avgjort säger de avgjorda, meddelar fader Mulder.

      De omvända är inte klara,menar de båda.

      Nu drar lilla ja, till Kongens by. Skall bli galet kul att festa och gå över is.

      Is i drinkar.

      Skål och glad advent! Vi låssas som inget hänt. Sachertårta på det.

      / utan signatur

      Radera
  10. Det Torbjörn Lindahl beskriver är beklagligtvis något som inte är unikt. Meb tyvärr är det säkert också så att få präster i allmänhet lyfter fram och håller föredrag om bikten, och när det gäller kvinnliga präster torde det i princip aldrig hända.

    Apropå det Lea skriver vore det väl välgörande om kvinno4 i Svenska kyrkan stog upp och talade mot kvinnliga präster. Som lekmän riskerar det ingenting eftersom man får tro precis vad man vill och inte kan bli exkommunicerad.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas M har uppenbarligen aldrig hör Berut Simonsson utlägga bibelordet.

      Radera
    2. Alphadeltagaren10 juni 2018 kl. 13:14

      Jag kan leva med om församlingen tycker jag är koko. Vad värre är: Gud tar ju inte emot mig om jag har fel tankar eller känslor om kvinnliga präster. Vid diskussioner avkrävs JAG en motivering till varför Gud skulle tycka si eller så och jag är inte rustad, de krossar mig. Slutsatsen blir att jag förminskar Gud, med följden att han inte känner mig på yttersta dagen. DEN ångesten är den värsta. Här skulle kanske en präst kunna hjälpa, men det är de ju inte så sugna på, av förklarliga skäl. Moment 22, liksom.

      Radera
    3. Förklara det för oss, Jonas M!

      -Nu tycker jag Du - apropå Din önskan ovan - skall förklara för oss, om Svenska kyrkan skadats av de kvinnliga prästerna. Har de misskött sig, har de försummat Ordet, eller har kyrkan på annat sätt tagit skada av deras närvaro vid altaret och i predikstolen?

      Märk väl nu, Jonas, att det är en vänlig begäran om att Du redovisar SKADAN för kyrkan, eftersom Du inte vill se kvinnliga präster alls.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Alphadeltagaren10 juni 2018 kl. 17:21

      Som sagt var. Så låter det.

      Radera
  11. Om det som skedde med mig var "uselt" (alphadeltagaren) eller en "hemsk berättelse" (Anna) kan ju diskuteras.

    Men med tanke dels på hur ofta jag i olika sammanhang redan fått tala om bikten, dels de olika reaktioner som brukar följa så vågar jag nog i all ödmjukhet påstå att förlusten sannolikt var större för de kristna i Skellefteå än för mig personligen.

    Anna!
    Man blir lite nyfiken. Vem var din morfar som var kh i Skellefteå Lands?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Torbjörn: Axel Boström. Dog på min ettårs-dag, så vi hann tyvärr aldrig på på djupet med teologiska frågor... Men min mamma behövde bara ändra en bokstav i sitt efternamn när hon gifte sig!

      Radera
    2. Alphadeltagaren10 juni 2018 kl. 12:08

      Det är så jag menar. Vi går miste om undervisning och hjälp för att budbäraren inte anses rätt. Det är orätt mot människorna.

      Radera
  12. Det är väl självklart att Oasrlrelsen inte ska få samlas i kyrkor.
    Då blir ju kyrkobyggnaderna fulla av gudstjänstbesökare, som dessutom vill tro på det sätt bibelns författare avsåg.
    Det kan väl ändå inte vara syftet med kyrkobyggnader?

    SvaraRadera
  13. Ursäkta Bloggardag, men ditt sätt att glorifiera alläkoholen är direkt oförskämt mot dem som har problem med denna. Så även en präst som jag känner väl till.

    SvaraRadera
  14. Peter T, flera gånger.

    Jonas M

    SvaraRadera
  15. BOD du tjatar om "skada" för Svenska kyrkan. Är du skadereglerare emeritus? Eftersom kvinnor enligt Jesu instiftelse inte kan bli präster är det ett steg bort från att bli Kyrka i egentlig mening.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kunde du inte Jonas M.

      -Som jag anade kunde du inte ange någon skada för kyrkan som orsakats av kvinnliga präster.
      Ett stort antal andra kyrkor har ju öppnat för kvinnor. men Du vet tydligen mer och bättre än dem.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Alphadeltagaren10 juni 2018 kl. 21:06

      Vad gör du Dike, på yttersta dagen om det visar sig att Jonas M har rätt? Skäller ut Jesus? Viftar med kyrkomötesprotokoll? Kräver Gud på bevis och listor?

      Radera
  16. Alphadeltagaren,

    -Vad gör Du själv, om det visar sig att jag har rätt och att kyrkan inte har skadats av kvinnliga präster?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren11 juni 2018 kl. 18:32

      Gör vad jag gör varje kväll. Ber om förlåtelse för det jag haft fel om. Tro mig Dike, detta är inte det enda jag har dubier om.

      Radera
  17. BOD det är ganska infantilt att tro att bara för att vissa tror något är det sant. Eftersom de flesta i Sverige inte tror på Gud borde du då väl tro att Gud inte finns?

    De kyrkor du refererar till är inte kyrkor i egentlig mening.

    Jonas M

    SvaraRadera