söndag 3 juni 2018

Det kallas biskopsvigning

Thomas Petersson har avtackats för sina sju år som domprost i Växjö och nu bär det vidare. Han summerar i gratistidningen Trovärdigt, som ges ut av Svenska kyrkan Växjö, och minns att han togs emot med positiv förväntan. I Växjö har han "fått vara med och forma en kyrka som ska bära för framtiden trots svikande medlemskap." Det har tydligen gått bra, kan man förstå. Alla skulle bygga kyrka tillsammans. "När vi har gjort det så har vi blivit en kyrka som håller för framtiden." Det var tryggt att veta, men nog är det bra att jag inte bor i Ormesberga, för där dukas sällan Herrens Heliga Nattvard numera. Men är då kyrkan färdigbyggd och hållfast? Hur vet vi det? Men just trovärdigt måste väl påståendet vara i en tidning med detta namn.

Låt oss nu inte fördjupa oss i strukturerna utan vända blicken till Petersson själv.
"Med min personlighet har jag kunnat ge stabilitet och glädje." Nu känns det konstigt att köpa skjortor i annan färg än svart. "En speciell känsla", får vi veta. Men i intervjun heter det: "Genom mina prästår har jag med mig mycket och jag har fått mycket kompetens." Petersson har också klart för sig vad det är att vara biskop: "Att vara biskop är att vara en del av hela Svenska kyrkan. Det lockar mig att vara med på nationell nivå och kunna påverka arbetet med att vara en kyrka som är relevant och betydelsefull idag. Jag har alltid lockats av att se helhetsperspektivet. Någon sa till mig att jag är bra på att lyfta blicken och se det större perspektivet men att jag har fötterna på jorden."

"Det ska bli jätteroligt med de utmaningar som vi kommer att möta." Bloggardag som läst generalmajoren Anderssons genomgång av ett krigsfall Gotland undrar om begreppet "jätteroligt" täcker ett fall när Gotland blixtsnabbt ockuperas eller, Bloggardag har läst Erik Lewin också, när Almedalen blir attackerat av terrorister. Jätteroligt var ordet?

Nu har inte Bloggardag umgåtts närmare med Petersson. Senast han varsnade Petersson var på Skärtorsdagen. Domprosten stod vid konditoridisken på Citygross i Växjö och valde bland bakverken. Minns rimmet i Hasse Anderssons reklamlåt för Citygross: "Det finns alltid nåt som passar oss på Citygross". Släng sig i väggen Tegnér. Domprosten Petersson var så upptagen av denna sin syssla att han inte såg Bloggardag. Det var något med helhetsperspektiv som inte fungerade just då. Ännu en organiserad kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* inträder i biskopskollegiet. Har han inte lämnat det sammanhanget? Jo, men hur kan man egentligen veta det? Misstänksamhetens hermeneutik! Vem vet att han inte egentligen fortfarande tänker så och vem vet med vilka sakargument han omprövat, om han gjort en sådan teologisk resa?

Nu blir det mer handfasta problem inom utlandsverksamheten för Petersson. POSK föreslog prosten Anders Roos till ordförande för SKUT-nämnden. När den saken kom upp i Kyrkostyrelsens arbetsutskott sa någon: "Det går jag inte med på." Nu ställs frågan vem denna "någon" var. Tre förslag förs fram: Antje, generalsekreteraren och Vanja Lundby-Wedin. Bloggardag funderar. Det verkar inte troligt att en generalsekreterare skulle agera så, Helén räknas bort. Antje? Det bör undersökas. Men att Vanja ligger bra till efter erfarenheterna i partiet när Bloggardags gode vän Håkan Juholt fick foten är uppenbart.

Riktigt varför någon skulle blockera ett ordförandeval, om det nu finns en överenskommelse vilken grupp som ska ha ordförandeposten, kan tyckas svårbegripligt, men ändå. Så vad gjorde POSK? Anpassade sig! Lagade efter läge! Detta är POSK:s själva skötesynd; välförhållandet. Alltså blev det Anna Lundblad Mårtensson som fick uppdraget. POSK-are viker gärna ner sig och ställer inte till med något. Jämför kyrkohandbokseländet. Nå, Bloggardag kan mest notera faktum och vad SKUT anbelangar har han inte med saken att göra. Dit ges ingen kollekt.

Hur blir det med #gåtillkällan? Kan vi nu få veta vem som blockerade valet av Anders Roos, så att inga falska rykten ska komma i omlopp? Kommer något av de religiösa bladen att skriva om saken, ett klassiskt gräv alltså? Och hur tänker prosten Roos, tänker han att POSK fått problem?

Om man ändå tänker på biskopsmötet, oklart varför men i alla fall, så vet vi att biskopsmötet menar att det inte är detaljer i kyrkohandboken som återger Svenska kyrkans lära utan helheten. Så måste det sägas om några biskopar inte tror på modergudinnan till exempel. Men medge att det blir lite märkligt med en helhet som inte består av detaljer, enskildheter, utan att dessa som delar av en helhet upplöses i sig själva. Förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå, som vi kan sjunga."Brännvinsadvokatyr" vore en olämplig beteckning på förhållandet. Men "biskopsadvokatyr"?

Biskopsmötet fick problem med Swedenborgsdopet, som underkänns. Detta är inte ett riktigt dop.
http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/biskoparna-underkanner-swedenborgsdop
"Om det efter prästvigning visar sig att en kandidat inte är döpt i en ordning som godkänns av Svenska kyrkan gäller ändock vigningen." Komminister Kristina Hjern, som väl är den saken gäller, förstår inte resonemanget och i detta oförstånd är måga beredda att instämma. Skulle prästvigningen göra dopet giltigt? Klart inte. Antingen är hon döpt eller så är hon inte. Är hon inte döpt är hon inte präst i Svenska kyrkans ordning. Detta skulle leda till många frågor bland församlingsborna. Är den nattvard hon firat inte riktig nattvard?

Detta frågande och undrande vill biskoparna för liv och pina undvika. Därför tillgrips biskopsadvokatyr. Det är sånt här som Petersson tycker ska bli "jätteroligt" att få vara med om. Bloggardag ska ringa sin vän Dr F i Oxford, återge situationen och höra vad han säger. Om detta utfall av ett telefonsamtal abroad tror Bloggardag dock att man med fog kan få anledning säga "jätteroligt". Eller inte. Till detta måste Bloggardag återkomma efter konsultationer i Oxford.


37 kommentarer:

  1. Anders Lundberg3 juni 2018 kl. 09:03

    Ang "en kyrka som håller för framtiden" fick jag på en "barngudstjänst" i fredags höra något symptomatiskt. Treåringen klagade nämligen på att de inte längre bjöd på kakor. Fair point! Jag frågade därför om vart kakorna tagit vägen och fick till svar, att dessa får vi inte längre äta i kyrkan. "Besparingar?" undrade jag. Nej det är "en arbetsmiljöfråga vem som ska bära fikat från församlingshemmet till kyrkan".

    SvaraRadera
    Svar
    1. En kyrka som brinner i Anden??
      /Hannes

      Radera
    2. Lätt ordnat! Låt prästinnan bära kakorna i procession till kyrkan! Fikat är ju ändå huvudsaken?
      Berit

      Radera
    3. För en gångs skull har Berit en poäng. Varför inte en procession från församlingshemmet till kyrkan, där präst, kyrkvärdar och ev. andra bär termoskannor och kakfat m.m.

      Radera
    4. Alphadeltagaren3 juni 2018 kl. 20:36

      Så får vi andaktsfullt resa på oss när termosen skrider förbi.

      Radera
    5. Ja du, Alphadeltagaren, vad vore kyrkan utan kaffe. Det sa ju redan Jesus, på sin tid: I skolen icke försmå kaffebönans frukt ity den smakar så gott och förmår täppa till flabben på den mest talträngde kyrkopolitiker. (Lukas 26:10)

      Radera
    6. Alphadeltagaren4 juni 2018 kl. 07:43

      Sa inte Luther något liknande? "Den som sörplar kaffe gafflar inte".
      Temporärt, men ändå.

      Det är en balansgång. Får de för mycket kanske de blir speedade, börjar sova dåligt, blir luddiga i omdömet och råkar lägga ner någon stiftsgård.

      Radera
    7. Opassande ironi Elisabeth!

      -Din kommentar om en procession, där kaffet och kakfatet är det huvudsakliga, är opassande och direkt ovärdig. Detsamma gäller den efterföljande texten om just kaffet.

      Som om Svenska kyrkans processioner ör profanerande och förtingligande, utan djup och innehåll!

      Du är tyvärr inte ensam på bloggen om att producera detta slags texter om kyrkan. De är alla förstås sakligt totalt ogrundade, eftersom - enkelt uttryckt - heligheten hålls i helgd vid mässor och gudstjänster där.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Alphadeltagaren4 juni 2018 kl. 10:48

      BOD
      Såg du inte bilden där handboken kom före korset i processionen? Eller kanska alla dessa där regnbågsflaggan hålls högre än korset?
      Ser du inte?!

      Radera
    9. Nej, den såg jag inte! Och när hölls regnbågsflaggan högre än korset?

      -Den frågan bör Du besvara, Alphadeltagare, som likt många på bloggen hemfaller till att sprida den ena felaktiga bilden efter den an dra av Svenska kyrkan. När man läser nidbilderna - kännetecknade av ironier, sarkasmer, förvrängningar och ett ideligt ifrågasättande av kyrkans i Kristus förankrade tro - blir en fråga alltid aktuell: i vilket syfte målas kyrkan med falska färger.

      Negativt, negativt, negativt och ytterligare negativt gånger tre. Aldrig någonsin ett positivt ord, en klapp på axeln till ärkebiskopen eller någon av de andra biskoparna! Aldrig ens en antydan till den positiva kritik, som varje organisation och varje person mår bra av! Har Du aldrig tänkt tanken att kyrkan kanske inte har förtjänat det idoga, enkelriktade, ironiska skallet, vilket visserligen är kvantitativt synnerligen begränsat och kvalitativt lågtstående, då det oftast lätt kan dementeras av fakta?

      Om Du vill se ett kristet Sverige - som jag hoppas och tror att Du vill ha - är det mer än malplacerat att skjuta prick på den utan jämförelse största, starkaste och i hela landet förekommande generatorn FÖR kristnandet.

      Det är ju liktydigt med att dra ut tre tändstiftskablar på en fyrcylindrig bil. Sådan aktivitet ägnar Du Dig näppeligen åt, förmodar jag.
      Men den förstnämnda aktiviteten går bra. Jag häpnar.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Alphadeltagaren4 juni 2018 kl. 18:49

      Jag ser på kyrkan som på en älskad anhörig som lever i en destruktiv relation och som jag därför vill rädda. Tyvärr saknar hon självbevarelsedrift och självförtroendet är i botten. Osäkert frågar hon om hur hon skall vara, och vad hon ska göra, strykrädd backar hon när det hettar till och saken ställs på sin spets. Hon har farit mycket illa och är en skugga av sitt forna jag. Om hon vågade stå upp för sig själv hade hon kunnat leva upp och ge liv kraft och glädje åt många. Istället tror hon att hon måste syssla med annat för att kunna älskas och leva ut. Men det blir tvärtom, hon håller på att förlora sig själv. Vi hjälper henne inte genom att acceptera situationen.

      Radera
  2. Tänk om vi alla såg helhetsperspektivet!

    -Att den avgående domprosten i bloggarens stift, vars tjänst nu söks av sex personer, lockas av helhetsperspektivet är ju utmärkt. Tänk om vi alla i kyrkan hade samma lockelse, höjde blicken över kyrkobyggnaden och dess torn och såg nejden, naturen, erinrade oss den svenska historien och framväxten av det land, som vi också alla - förhoppningsvis - älskar varmt! Tänk om vi sedan höjde blicken över nationsgränserna ut över den europeiska kontinenten, där Guds skapelse konkretiseras i bland andra fantastiska katedraler i de stora städerna.

    Se vilka storverk som Han har gjort via sina kyrkor i Sverige och Europa, vad Svenska kyrkan har betytt för skolväsendet hos oss, för sammanhållningen och solidariteten i samhället och mellan människor, för kulturen och för - som jag brukar upprepa med jämna mellanrum här - traditionen. Och är det någon som är traditionell så är det BloggarDag. Därför skulle han aldrig ett ögonblick kunna, våga eller vilja förneka kyrkans betydelse för traditionen.

    Om nu den avgående domposten Petersson inte såg bloggaren vid kafédisken, måste vi alltså ändå tacksamt notera att han ser helhetsperspektivet. Som jag har betonat: kyrkan är mycket, mycket mer än byggnaden, tornet och församlingshemmet. Svenska kyrkan är en nerv i samhället som trots medlemsavtappningen, vilken ett antal kommentatorer på denna blogg märkligt och obegripligt nog applåderar, lever och sätter sin prägel på det mesta.
    Och vi kan ju, tillsammans och var och en på sin kant, göra något för att denna prägel skall bli större och starkare.

    Är Du med på tåget, lille vän? Eller står Du och tjurar som ett barn i sandlådan som inte hittar sin spade?

    Och nästa gång Petersson och bloggaren träffas i varuhusets kafédisk, föreslår jag att bloggaren bjuder domprosten emeritus på kaffe och en bakelse och inleder ett samtal om - kyrkans helhetsperspektiv! Bjud gärna på Sachertårta, så sträcker sig perspektivet långt ned i Europa på ett välsmakande sätt!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Vigning"?? Ha ha haa! Lika falskt som det är sant att BOD aldrig sätter sin fot i kyrkan en söndag!
      Berit

      Radera
  3. Lilla söta lolla ja, rara lilla ja, delar behållningen av att inte bli igenkänd men känna igen.

    Svart katt smyger ibland fram och viskar som salt katt med gula falska ögon, som tempelkatt "thata!"


    Sedan sitta lilla ja på Byttan eller barocklådans tak medan min människa sitta i sina reformerta kalsonger och inget ser.

    Förstår inte heller säger min vän i Nottebäck.

    Hör inte! Ropar fader Mulder.


    Ingen av oss äter sachertårta.

    I Calmar hålla vi oss till Massipan. Fössa söndag i mass.

    / utan signatur

    SvaraRadera
  4. "En kyrka som håller för framtiden"?

    Mycket få välutbildade yngre anger sig ha någon religiös tro. Det hör i Sverige till god ton att deklarera att man inte är troende. Närmast en trovärdighetsfråga, åtminstone om man berör ett kontroversiellt ämne. Att bli dubbelt belastad, både som troende och i sak är ett farligt äventyr. Katolik går möjligen an som exotism. Muslim ger identitetspolitiska pluspoäng. Se på Muhammed Omar, den sympatiske morgonsoffemuslimen, som så dramatiskt föll i onåd då han kom ut först som radikal, vältalig islamist och senare som dito islamofob! Se på Marcus Birro, som kunde säga både det ena och det andra som katolik, men då han envisades med det religiösa hamnade i frysboxen!

    Yngre, välutbildade utgör en stor del av utträdena ur Svenska Kyrkan. De mindre väl utbildade yngre är till växande del muslimer.

    Kyrkan som håller för framtiden är åtminstone inte Svenska Kyrkan! Men den orkar kanske ännu en tid ge pensionspoäng?
    /Hannes

    SvaraRadera
  5. Utsagan av biskop electus om hur trevligt det ska bli att vara biskop påminner om Bengt Pleijels analys av hur många gånger man börjar med "trevlig, trevlig, trevlig" i gudstjänsten i svenska kyrkan i stället för som det stod i handboken: "Helig, Helig, Helig är Herren Gud allsmäktig".
    Stig W

    SvaraRadera
  6. Har jag aldrig hört, Stig W.

    -Jag har aldrig hört någon präst inleda en gudstjänst eller mässa med orden "trevlig, trevlig, trevlig". Menar Du också att orden "Helig, Helig, Helig" har slopats i kyrkan?
    Det har jag heller aldrig märkt.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste vara före 1986 års handboks införande som du senast hörde "helig, helig, helig" i inledningen av en högmässa eller mässa. Oj, vad länge sedan du senast var i kyrkan!

      Radera
    2. Bengt Olof, det finns åtminstone tre skäl till att Du inte hört detta.
      1) I den nyss pensionerade handboken kunde högmässogudstjänsten ha ett läst eller sjunget trefaldigt Helig efter första psalmen - men det var inte nödvändigt ens i gudstjänstformen högmässogudstjänst, som på många håll blev mer och mer ovanlig.
      2) Utan att känna till det sammanhang i vilket Bengt Pleijel sagt detta undrar jag om det trefaldiga Trevlig gick över prästens läppar eller om det, med tanke på gudstjänstens upplägg, mer var det som gick in i lyssnarnas öron.
      3) Den som inte ofta varit på högmässogudstjänst har knappast hört orden.

      Enligt pålitlig källa sade dock en student fel: "Trevlig, trevlig, trevlig..."

      Kh på landet

      Radera
    3. Till Anonym och kh på landet!

      -Det är så innerligt tråkigt och trist med dessa återkommande inslag på bloggen som ifrågasätter Svenska kyrkans tro, språk och Kristuscentrering.

      Stig W:s kommentar tolkade jag så och ville därför klargöra att jag aldrig hört något dylikt. Om någon påstår att prästen säger "trevlig" tre gånger i stället för "Helig" måste det styrkas, dvs ha ägt rum. Jag tvivlar starkt på att så är fallet.

      Flera på bloggen återkommer tyvärr alltid till misstänkliggöranden av kyrkans tro och uppriktighet. Det smärtar, förargar och irriterar mig, därför att kritiken saknar all grund.

      Jag kan i varje fall upplysa kh på landet, att jag hörde orden vid högmässobesöket i dag. Inte "trevlig, trevlig, trevlig" men de andra. Så hav tröst, käre herde. Än är kyrkan inte förlorad.

      BENGT OLOF DIKE

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. BOD
      Det är inte orden det gäller. Det är hela attityden till vad gudstjänsten är. Det ska vara så trevligt som möjligt, och människor ska få lite tröst, och en klapp på axeln, så att de klarar sig på egen hand en vecka till.
      I stället ska gudstjänsten vara ett möte med en helig Gud, där jag får möjlighet att i syndabekännelse och förlåtelse omvända mig till levande Gud.
      Stig W

      Radera
    5. Stig W,

      -Det finns inget "trevlighetsprofanerande" i gudstjänsterna, som Du påstår. Som jag brukar skriva: belägg dem, visa var, när hur trevligheten har dominerat över heligheten!

      Syndabekännelsen är lika frekvent som den är allvarligt betonad och omgiven av den helighet, som Du antyder saknas i kyrkan.

      Men Du är tyvärr inte ensam på bloggen om att nedvärdera Svenska kyrkan, dess mässor och gudstjänster. Det är den attityden som är allvarlig, ingen annan, eftersom den är gripen ur luften och har andra orsaker än evidens.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Bengt Olof, jag har aldrig hävdat att Svenska kyrkan är förlorad. Precis som Du ofta skriver ljuder Ordet, bekänns tron och förvaltas sakramenten. Men det finns ett antal aspekter som fördunklar och försvårar för Svenska kyrkan att fullgöra sitt uppdrag. Ett är att, som Stig W formulerar väl, trevlighet emellanåt söks istället för helighet. Ett annat är att vi fått en kyrkohandbok som betydligt mer än den förra kräver kompetent navigering för att ge en lödig gudstjänst. Ännu ett är kanslier som löper amok. Ytterligare ett är att beslutsfattare på olika nivåer inte alltid självklart kan förutsättas vara lojala med kyrkans uppdrag: utöver tron och egenintresset (i olika former, och som aldrig går att komma undan) kan också partilojalitet misstänkas påverka ställningstaganden. Du tycker jag tjatar om detta, men misstanken är skäl nog att söka ett annat valsystem.

      Helig i gudstjänstens inledning stoppades in eftersom nattvardslivets förfall innebar att den himmelska änglasången ur Jes 6 alltför sällan hördes på sin egentliga plats. Med nattvardsrenässans och fler gudstjänstformer har det blivit alltmer ovanligt i gudstjänstens inledning. Helig sjungs allt oftare där det hör hemma, när himlen är på väg att landa i brödet och vinet. Låt oss då också söka helighet i övrigt.

      Kh på landet

      Radera
    7. Prästen kan ge "fullödig" gudstjänst, kh på landet!

      -Du överdriver vad Du kallar fördunklande aspekter. Vad skulle konkret försvåra kyrkans uppdrag? Inget DK-ärende har, mig veterligt, aktualiserats om detta. Och jag vet inte vilka kanslier som Du hävdar "löper amok".

      Partilojalitet påverkar på intet sätt gudstjänsterna; det är ju inte de i KM eller KR valda ledamöterna som leder gudstjänsterna. Dessbättre luftar Du bara "misstanken" om saker och ting, men Din misstänksamhet är både överdriven och ogrundad.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Apropå det trefaldiga "Helig" i gudstjänstens början, erinrar jag mig hur några katolska/bysantinska liturgivetare (deltagare i några av aKf:s kyrkodagar i Uppsala, på den tid det begav sig) särskilt fäste sig vid detta unika inslag i den svenska liturgin. Och de var alls inte negativa; tvärtom överraskade och positiva.../Paul

      Radera
  7. Jag vet att psalmen är patriarkal. Men gick den inte att sjunga på Åsa Nyströms biskopsvigning måste den väl ändå gå att trycka upp inför Thomas Petterssons? http://psalmboken.blogspot.com/search/label/V%C3%A4ktare%20p%C3%A5%20Sions%20murar

    SvaraRadera
  8. Jaha, de blev vigda samtidigt. (Jag som trodde Åsa redan var det). Är det alltså så att inte bara Åsa utan även Thomas enligt högkyrkligheten saknar giltigt biskopsämbete? (Pga att ärkebiskopen är kvinna?). Eller finns det tillräckligt många "medvigare" och "medhandpåläggare" för att något slags succession ska hoppa vidare till Thomas åtminstone? Är uppriktigt nyfiken, även om jag är synnerligen tveksam till om K-G Hammar var en verkligare ärkebiskop än Antje Jackelén.

    SvaraRadera
  9. Prelat Peterson är inte, och kommer aldrig att vara, en präst eller biskop, inte ens i en generös tolkning av det lutherska "präst-/biskopsämbetet".
    Det finns överhuvudtaget någon möjlighet att ge lutherska prelater "vigda" efter 1994 någon som helst delaktighet i en apostolisk kontext, hur liten den än må ha varit tidigare.
    Gnostiker som +Biörn och andra hycklare har skapat den tragedi som Svky tyvärr förtjänar.
    Vi katoliker sitter nog mest på läktaren och väntar på vad som ska resa sig ur askan.

    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anthony är en konstig "katolik" som handlar tvärt emot hur hans kyrka säger att samtal med andra samfund ska skötas. Kyrkliga frågor ska hanteras i medvetande om att Gud handlar, och ofta(st) inte som vi förväntar oss. Det finns många parametrar i den svenskkyrkliga krisen som visar att återhämtningen, om den alls kommer, inte bli lätt. Det är dock bättre att vara en del av lösningen än göra sig till en del av problemberget! Gud,och Gud allena, kan bota Svenska kyrkan. Men vill Svenska kyrkan det?

      Radera
    2. Antony sitter nog lugnt på Colosseums läktare med sina likasinnade medromare och iakttar ömsom förtjust och ömsom förfärat germanernas dödskamp.
      /conspirator

      Radera
    3. Conspirator, du måste förstå att jag inte alls är förtjust i Svkys "germaners" dödskamp/dödsdans. Som german, kelt och "urbritt" (enligt dna-testet) är jag djupt bedrövad över hur Svkys nomenklatura "schizofrent" prioriterar postmodern "identitetflytande" hbtq(etc) hedonism samt muslimsk homofob, misogynistisk och patriarkal klankultur, men är närmast fientlig mot den lilla kristna svenska/germanska minoriteten i samfundet.

      Detta är det modus operandi som verkar rpda hos +90% av de horribelt överbetalda MTD-prelater i samfundet, samt de +95% postkristna politiker som styr och bestämmer. Fru dr Jackelén blir knappast den sista kaptenen på Titanic, möjligen blir det kappvändaren Petersson, men undergången är redan given frågan är hur många kristna som hinner till livbåtarna, vilka Roms fartyg kommer att undsätta!

      Antony

      Radera
  10. Apropå frågan om arbetsmiljö...det är för många anställda i Svenska kyrkan..prästerna ska göra det som följer av ämbetet i första hand sedan frivilliga krafter..då behöver man inte fundera lika mycket på arbetsmiljön..

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Präster och andra anställda är numera i allt högre grad främmande för traditionell kristendom och alls inte kyrkokristna. Då ägnar man tid och krafter åt annat och mera begripligt. Dessutom finns få församlingar men desto fler lönekuvert.

      /Hannes

      Radera
  11. Utan annan jämförelse.

    Det är skillnad på att som troende erhålla ett ämbete och sedan "falla" ur denna tro och att aldrig innehaft den och ändock kräva av jämlikhetsskäl och / eller annat ämbetet som präst.

    Ingendera av dessa skall naturligtvis när sakförhållandet klarlagts kunna fortsätta inneha ämbetet men som sagt det är en annan fråga. En fråga som en sekulariserad "kyrka" som SVeK inte klarar av att handha , inte vill ta i med tång ens - hur skulle den kunna det med sin handbok som uttrycker till stora delar icke kristen tro, med KM-ledamöter som är uttalade ateister, andra utövare av annan religion och resten flertalet(?) stort sett enbart okunniga agnostiker. (Dvs de är agnostiker mest av lättja)

    Nej, det är förvisso sant att Kristus lovat att ingenting skall kunna krossa hans Kyrka, det stora abret är bara är denna gnostiska, synkretistiska till vissa delar rent sekulära "kyrka" hans kyrka(?), mänskligt att döma är SVeK fallen till undergång om man ser till dess anpasslingar till biskopar och andra "högre" prelater och sedan funderar över vems påbråer, vems anda de lyder.

    //HH

    SvaraRadera
  12. Arbetsmiljölagen säger att man upotepade gånger samma dag får lyfta och bära 17kg.
    Det måste vara mycket kakor som gick åt till barnen i den församlingen!
    Eller saknades det specificering i tjänstebeskrivningen att kakbärning i går i arbetsuppgifterna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Peter T - Betvivlar att Arbetsmiljölagen innefattar detta slags detaljbestämmelse. Kanske i något slags "allmänna råd"?/Paul

      Radera
    2. Under utbildningen för skyddsombud nämns 17kg som specifik vikt det upprepade lyft och jag tror det var 21kg som enskata lyft per dag.
      Den arbetsplats som inte kan reda ut vem som ansvarar för kakbärning, lider av svåra psykosociala problem, schemaläggningsproblem (vem ska tvingas jobba på söndagar?) och löjligt dålig arbetsledning.
      Om inte barnen i gudstjänsten är viktiga, hur kan man då föreställa sig att man verkar i Jesu efterföljelse?

      Det jag ville påvisa med AML är att snacket om arbetsmiljö är kvalificerat....dravel.
      Det handlar bara om ovilja till lärjungaskap, säkerligen från någon som vill att barn inte ska pådyvlas religion.

      Radera