lördag 2 juni 2018

Doing theology

Första gången Bloggardag mötte parollen, i en boktitel (och det var väl 70-tal), började han  fundera. Gör vi verkligen teologi? Vad blir det då? Om vi gör det, blir det då inte med nödvändighet ideologi, dvs vårt eget medvetande om tillvaron och alls inte något Guds eget avslöjande. Är inte också hållningen väldigt medelklassmässig, hur mycket denna medelklass eller detta politiskt opålitliga mellanskikt säger sig företräda arbetarklassen eller de nederst ställda? Bloggardag fann att prästsöner och för den delen också prästdöttrar var ivriga på att göra teologi och kontextuellt skulle det vara. Hur kontextuellt blir det, när man är uppfödd i en prästgård på den gamla tiden när pastorsexpeditionen var i huset och folket vördnadsfullt  nalkades prästgården genom den imponerande allén? Bloggardag har hos Gustaf Wingren inhämtat hur det var. I den miljön voro de kontextuella uppvuxna. Märker ni att Bloggardag inte skrattar, men han skriver icke utan rörelse. I mungiporna.

Nu är Bloggardag fördärvad med en moder som läste mycket, Läkartidningen nogsamt men också de aktuella teologiska böcker som diskuterades. John A.T. Robinson till exempel. Och Per-Olof Sjögren. Vår Kyrka och sedermera Kyrkans Tidning prenumererade hon på, dvs hon hörde till den minoritet som av egna surt försnillade medel betalade tidningsprenumerationer. När Bloggardags förtrogne skulle skriva avhandling, kunde han plocka rätt mycket material ur detta bibliotek, som han sedan infogat i sitt eget. Men gör han teologi eller bedriver han teologisk forskning?

De fromma som rannsakar Skrifterna, gör de teologi? Eller umgås de med teologi? Fundera en stund. I veckan var Bloggardag på ICA Grytan i Moheda. Vid kylskåpet (det måste väl heta så) låg Malin på knä för att plocka in varor. Bloggardag vände sig mot henne och sa: "Likheten mellan de butiksanställda och prästerna är att båda kategorierna gör sitt jobb på knä." Bloggardag var så nöjd med sin replik att han återgav den när han kom till kassan och höstade in några enkla poäng. Men, anförtroddes han, i Malins fall stannade nog likheten där... Ni förstår att Bloggardag gärna handlar. Och nu har vinet som beställdes när ICA Grytan hade vinprovning i Församlingshemmet kommit. Det är inte bara solen som skiner. Poängen med denna utvikning var dock enkel. Teologi bedrivs i bön. Hållningen är en annan än att göra teologi.

När Bloggardag i fortsättningen hör religionsvetare tala om att de ska göra teologi och vara kontextuella har han bestämt sig för en kritisk hållning och en aktivistisk taktik, dvs ge sig på dem, kräva klarhet, ifrågasätta, ställa till det – you name it! Det kan bara bli underhållande. Men allvarligt. Teologi är att stiga in i ett samtal som pågår och där jag lyssnar först. Om oss alla gäller att vi bliivt duktigare men dummare, särskilt i andliga ting. När vi hänger framför bilderburken, hängde fäderna över skrifterna och de andliga mödrarna tog allvarligt med bönen. Nu är det närmast Facebook som gäller. Om vi kollar hur mycket tid vi lägger på Ordet och tron och bönen så blir det kanske lite pinsamt. Skulle måttet vara att jag skulle be lika lång tid som jag ägnar mig åt sociala medel? Eller i varje fall lika hängivet?

Folke T Olofsson skrev bokverket Credo. Det finns fortfarande att köpa på Artos, tror jag, och varje församlingsbibliotek har nog böckerna (liksom mina). Bloggardag har aldirg frågat om Folke "gjorde" teologi. Skulle han förstå frågan? Han studerade väl teologi, gjorde reda för hur Kyrkan tänker och tänkte in sig själva i detta sammanhang. Kyrkan är ju en tänkande kollektivperson och därför kan vi läsa teologi tiderna igenom och låta det vi läser gå genom den egna kroppen med dess lagrade erfarenheter och insikter.

Professor Bo Johnson i Lund (och Böda) påpekade att bibelforskarna har forskargemenskap ihop med tidigare bibelforskare. 1300-talets forksningsresultat kunde visa sig vara lika aktuella som 1900- eller 2000-talets eftersom forskarna ägnade sig åt samma texter. Det lärda samtalet fortgår under alla århundraden. Är det när det lärda samtalet upphört (därför att vi är för okunniga eller oandliga) som man börjar göra teologi? Frågan tycks begåvad. Så vem för du de teologiska samtalen med?

Jag kan förfalla till det provinsiella. Hur många har kläm på de svenska reformatorerna och vilka har läst Martin Luther så väl att de vet vad han faktiskt säger? Det räcker inte att ta fram enstaka slagord utan att kunna sätta in dem i sin situation och detta förutsätter de vanliga intellektuella insatserna, att man läser på. Det kan visa sig att en cementröv då är till större glädje för det andliga livet än ett vidlyftigt intellekt, om nu franskan ursäktas. För att då inte nämna vad ett par hyfsat bra knän betyder i sammanhanget.

Då uppstår frågan om detta som nu beskrivits är det som verkligen är att göra teologi. Inte bara prat eller ideologiskapande alltså utan ett sammanhållet eftertänksamt liv som kyrkokristna där vi teologiskt reflekterar över vad vi gör och gör det vi läser. På Artos finns nu några av Per-Olof Sjögrens klassiska böcker nyutgivna i bearbetning. Bordsbön i skolan var hållning på 1950-talet, men kan år 2018 inte vara exempel på vad bön är i praktiken, som vi förstår. Nog bedrev P-O teologiskt arbete och nog levde han Kyrkans liv som församlingspräst. Men skulle han säga att han "gjorde" teologi? Kanske snarare att teologin gjorde honom?

Den som vill kan läsa Per-Olof Sjögrens böcker och några läser om dem. Förbryllad är jag dock över uppgiften om copyright år 1966 på alla tre böckerna. Dessutom misstror jag uppgiften att boken Att bygga inifrån nu föreligger i sin femte upplaga. Jag kan inte se annat än att detta är den tredje upplagan. När det gäller Böneskola har den tidigare kommit i fyra upplagor. Niklas Adell som gjort bearbetningarna ska ha beröm. Är inte han en prästson som blev präst? Jo, men av särdeles slag. Som det en gång sades när Bloggardag inför Niklas Adell och Göran Beijer lamenterat över prästbarn som blivit präster. "Visst, men det finns undantag. Se på oss."

Så här kom böckerna en gång ut:
Böneskola 1960
Att bygga inifrån 1964
Jesusbönen 1967

Denna sommar kan man göra teologi på det gamla vanliga sättet, sköta sitt gudstjänstliv och böneliv, läsa, fundera, samtala. Det kontextuella sättet att göra teologi på misstror Bloggardag och säger hellre" #gåtillkällan". Så ska det falska nya stoppas, har Bloggardag förstått. Icke heller detta utan rörelse.



25 kommentarer:

  1. Teologi i bön - men vad i blogg?

    -Teologi bedrivs i bön, skriver bloggaren. Men vad bedrivs då i bloggen, hans blogg? Det är måhända en fråga att fundera över. Bön är ju den enskildes vädjan till, och samtal med, Gud. Alltså bara två parter inblandade. Bloggen är DS vädjan till läsarna att anamma hans åsikter; ju fler läsare, desto bättre för bloggaren.

    Här visar sig alltså ett sätt att kommunicera, som jag länge pläderat för men som inte vunnit gehör hos kommentatorerna. Inte heller hos bloggaren, trots att han själv genom bloggen använder och utnyttjar det. Bloggen som förmedlare av just teologi, tröst och tacksamhet (Guds). Bloggen som DS predikstol från Mohedavillan eller, när han är på resande fot, i datorväskan. Bloggen också som redskap för egen polemik och andras personangrepp, om man så vill.

    Vet ni, förresten, vad det är för skillnad mellan BloggarDag och en förtroendevald i Svenska kyrkan?

    Jo, den förstnämnde lägger ut texten som han vill att det skall vara, medan den förtroendevalda i beslut fastslår hur det är.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tanken på bön som den enskildes aktivitet är dock inte Kyrkans, där man håller ihop i bön, Apg 2:42. Så bedes också Kyrkans gemensamma bön, tidebönen. Många parter inblandade, de heliga i alla tider. Dikes tanke är teologiskt informationsbärande. Det Metz kallar "Bürgerliche Religion" kommer till uttryck.

      Radera
    2. "Förtroendevalde" högarvoderade herr Dike och hans gravt besudlade roffarkumpaner är en stor olycka för svenska "kyrkan". I årtionden har de plundrat och terroriserat och tömt sv"k" på sitt andliga innehåll och förvandlat den till den tarvliga och vulgära loppcirkusen “Kejsarens nya kläder” där de prålsjuka prästinnorna snubblar över varandra vid sina besmittade altaren.

      Den "förtroendevalde" (OBS! valdeltagande endast 15%!) herr Dike driver sedan länge tesen om sin RÄTT ATT INTE BEHÖVA GÅ I KYRKAN PÅ SÖNDAGARNA(!). Han manifesterar den söndag efter söndag hemma i Mörrum genom att konsekvent bojkotta söndagsgudstjänsten och utebli. Vilket inte på något sätt hindrar honom att redan dagen därpå lägga ut texten om vikten av mission och gudstjänstliv.

      Låt oss tacka Gud för den avgrundsstora skillnaden mellan förkunnaren Sandahl och den “förtroendevalde" storhycklaren Dike och hans talrika medbrottslingar. /John

      Radera
    3. BOD:s osammanhängande svammel om bönen drar tankarna till hädelse.

      ANTONIUS BLOCK

      Radera
  2. Intressant. Kungliga bibliotekets katalog förtecknar en upplaga av Sjögrens bok 1964 och en 1976. Sedan en femte upplaga 2018.
    Har kunskapen om skillnaden mellan ny upplaga och tryckning försvunnit?

    SvaraRadera
  3. Bäste Dag,

    Det kan nog sägas att jag var en av dem som inte bara använde begreppet "doing theology" utan starkt förespråkade begreppet och den infallsvinkel det stod för. Vid det då, 1969, nyöppnade Tamilnadu Theological Seminary, där jag alltså var s.k. missionary professor, var Kristus konungens kapell byggt i indisk tempelhallstil med "gobalam" tempeltorn ovan altaret mitt i som hjärtat i området, som det indiska bytemplet alltså. Där var obligatorisk tyst meditation varje morgon, 30 m., sedan gemensam bön med indiska instrument och "kirthaneis", lovsång. Onsdagar eukaristi. Det är grunden för "doing theology", bön och eukaristi. Det är något som görs.

    För att klargöra vad vi ville föddes uttrycket "doing theology means being present at the bleeding points of humanity". Därför bodde studenterna under sitt tredje år av fyra ute, i slummen eller bland lantarbetarna en bit från stan. Några besökte dagligen Madurai fängelse med all
    slags bovar, mördare och andra.


    Denna infallsvinkel har svensk högkyrklighet haft svårt att förstå utom några som mötte engelsk high church i Leeds, Liverpool och Londons fattigkvarter. Ingvar Hektor dock.

    Detta kunde tas upp igen i Rosengård, Tensta, Gottsunda, Göteborgs utkanter och de platser som nu är "bleeding points" i svensk stadsmiljö.

    SvaraRadera
  4. Rösten från Öster säger i ekumenisk välvilja: "Släpp Lutherfixeringen! Vill man vara katolsk, måste man ha bredd! "Luther är en alldeles för smal bakväg till kyrkans tradition, och om man nu hör till ett "lutherskt" (de gamle skulle ha sagt"evangeliskt") sammanhang,så kan man gott veta att de gamla stadiga lutheranerna inte alls var Luthercentrerade, utan läste kyrkofäder. Så även tex flitigt Axel Oxenstierna! Men läs mer öst och mindre Augustinus!"

    SvaraRadera
  5. Vi ber med gamle Landstad: http://psalmboken.blogspot.com/search/label/Gud%20l%C3%A5t%20ditt%20ord%20i%20n%C3%A5d%20f%C3%A5%20lyckas

    SvaraRadera
  6. Allra värst är väl när ALLA sägs vara teologer med hänvisning till "det allmänna prästadömet".

    Själv håller jag det allmänna prästadömet högt (liksom det särskilda), och en laestadianpredikant inskärpte i Korpilombolo 2015 intressant nog även de kristna kvinnornas prästadöme och , myndighet som undervisare och mödrar i Kristus, inte bara i relation till sina barn utan i relation till fullt vuxna släktingar, gäster m.m., ja t o m till predikanter (jfr Priscilla och Apollos)! (Så är också ungefär varannan betraktelse i Sions Jultidning skriven av kvinnor - "stor är skaran av kvinnor som bådar glädje" - där ligger Kyrka och Folk och Julbudskapet tyvärr i lä! Även om den laestadianska synen liknar den högkyrkliga i så måtto som det sägs att "läroämbetet är ett hundämbete som Gud i sin nåd velat förskona kvinnorna ifrån", jfr Laestadius' Jesaja-anknutna bildspråk om präster och biskopar som vakthundar, i vissa fall dock "stumma hundar", se Jes. 56:10-11.

    Men när även icke på Jesus troende och icke regelbundna gudstjänstdeltagare (högmässan är ju den bästa teologiska högskolan - i varje fall när predikan är kongenial med det övriga) börjar räknas som präster och profeter av ledande personer i vår kyrka, då har det sannerligen gått för långt. Maj-Lis Palo var en teolog i ande och sanning (läs hennes djupt själavårdande böcker!) och en moder i Kristus, men det finns ju t o m prästvigda kvinnor och män som inte förtjänar det epitetet. (Var det inte nån som häromsistens förkunnade i självaste Kyrkans Tidning att han inte trodde på Gud, ett "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmiskt väsen"?).

    SvaraRadera
    Svar
    1. De i Svenska kyrkan oönskade, schartauaner och andra väckelsepräster, placerades i lantliga församlingar, långt från stiftsstaden, bland bönder och fiskare. Detta kom att prägla deras tillämning av budskapet.

      I England placerades de oönskade, präster präglade av Oxfordrörelsen, i förorter och mindre samhällen, långt från medelklassens områden, bland arbetare och kolgruvearbetare. Naturligtvis fick de en annan tillämning av budskapet.

      Andreas har rätt om laestadianerna. Men problemet med att lekmännen har fått en så framträdande plats i rörelsen, innebär att den sakramentala sidan av kyrkan har kommit att uppfattas som mindre viktig.

      Radera
  7. Kan möjligen Doing Theology var engelska teologers sätt att anknyta till den franska Annales-skolans "Faire l'histoire"?

    GAF

    SvaraRadera
  8. Vilka resultat har uppnåtts genom "doing theology"?

    -Inläggen ovan initierar frågan om vilka resultat som har uppnåtts genom "doing theology"?

    Resultaten mäts i folkets (folkligt) intresse, statistik över gudstjänstbesök, bildandet av nya församlingar, etc. Och, inte minst, kyrkliga framgångar.

    Vill de, som på detta sätt vill "göra teologi" vänligen berätta hur framgångsrikt receptet är eller har varit?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Alla de parametrar Du anger visar väl idag bara på kraftig nedgång, på alla plan? Gudstjänststatistiken är ju - kanske inte främst vad gäller antalet gudstjänster (även om väl även dessa går ned) men antalet besök - offentlig (på SvK:s hemsida), och den är inte uppmuntrande. Från min ungdom minns jag någonting helt annat: en offensiv ungdomlig "högkyrklighet" (i "ungkyrklighetens" spår) som lyckades entusiasmera mina jämnåriga, som öppnade nya "småkyrkor" (ibland i källarlokaler) i nya bostadsområden, och fann en "ny" genuin liturgi och ett nytt "evangelisk-katolskt" tilltal. Hela denna utveckling avbröts av det statliga/sekulärpolitiska övergrepp som ämbetsreformen innebar. Eldsjälarna tappade sugen, gick i "inre exil" eller konverterade, och ytterligare "reformer" i t.ex. äktenskapsfrågan, kom att - åter och ännu mer - skapa främlingskap mellan SvK och den världsvida kyrkan. Detta är alltså "resultaten" av de statliga/politiska övergreppen på SvK. Eller ser Du något annat?/Paul

      Radera
    2. Paul,

      -Jag frågade vänligt vilka resultat vi kan se av "doing theology*. Men Du skriver om något annat och bryr Dig inte om frågan.

      Teologi, som når och anammas av folket, är förstås en nåd att stilla bedja om. Men har den aktuella teologin gjort detta?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Vill BOD vänligen berätta hur framgångsrikt receptet "doing blasphemy" är eller har varit?

      ANTONIUS BLOCK

      Radera
    4. OK, BOD, jag blir Dig svaret skyldig. Om "doing theology" vet jag ingenting, och jag blir inte klokare av de kortfattade beskrivningarna ovan. Jag fastnade främst på Ditt konstaterande att "framgång" mäts i bl.a. antalet gudstjänstbesök (vilket väl borde ge kyrkliga makthavare m.fl. skäl att gå i kyrkan oftare?). Vänligen/Paul

      Radera
    5. Tack Paul!

      -Tack för ett klart och ärligt svar! Visst har du rätt i att gudstjänstbesöken bör bli flera än de är i dag, många fler!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Tack, BOD! Låt oss hoppas att även makthavarna blir (är?) trogna söndagliga gudstjänstdeltagare! Jag är f.ö. helt övertygad om att gudstjänstbesöken skulle vara avsevärt fler, om inte SvK hade marginaliserat och frusit ut sina (hög- och gammal)kyrkliga eldsjälar./Paul

      Radera
  9. Kontextuell teologi - förevändning att i stället för kristen teologi syssla med det som rör sig i tiden.

    Har någon teologisk rörelse varit mera kontextuell än Deutsche Christen? Tätt följd av Pax och Pacem in Terris i kommunisttidens Östeuropa?

    PP

    SvaraRadera
  10. Jag tror att prelater och präster inte längre är särskilt intresserade av kristen teologi. Det är mycket häftigare att ge sig in på kontextuella och mer accepterade och belönande områden som klimatalarmism eller det intersektionella narrativet om den elake über-juden som slår på den gode unter-muslimen. Hur mycket av medlemstappet beror på kontextuella irrfärder? Och främst, är orsaken ytterst att kyrkoapparaten helt enkelt tappat den kristna tron och söker socialt accepterade ersättningsengagemang för sina anställda?

    Annika Borg är en teologie doktor och präst med skinn på näsan:

    http://www.dagen.se/debatt/oppet-brev-till-arkebiskopen-kyrkans-terrorstod-ar-en-skam-1.1152159?utm_source=dlvr.it&utm_medium=twitter

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  11. BOD,

    Din fråga om "doing theology" med den underliggande sarkasmen av resultatet skulle kanske än bättre ställas av dig som retorisk fråga vad har ditt SVeK åstadkommit?

    Om sedan som du skryter med att den förtroendevalde fastslår hur det "är" så är det bara ett resultat av lögn.
    Dvs man ljuger om hur det är och förändrar sanning till just lögn och kallar det demokrati.
    //HH

    SvaraRadera
  12. Fader Mikael har rätt; släpp Luther, han har gjort sitt.

    Jonas M

    SvaraRadera
  13. BOD,

    Kanske jag borde ge en kommentar till DS direkta svar på bön. Anser nog att den är lite för snäv. Visst har man som den enskilde rätten att just enskilt rikta en bön till kyrkans Herre. (Vi behöver ju bara tänka på Jesu kommentar re den farise som i gathörnet publikt rabblade långa böner allt i avsikt att synas och berömmas av sin omvärld. Idag skulle han nog i motsvarande situation inte berömmas av omvärlden. Den skulle nog snarare hitta på ett sätt att få bort en sådan figur från gathörnet med någon "lämplig" lag.

    Oavsett, detta alltså om den enskilda bönen och något som kyrkan alltid uppmuntrat. Hade du nöjt dig med detta hade jag inte känt någon anledning att kommentera ditt inlägg men tyvärr klarar du, vill inte(?) nöja dig med detta utan sedan skall det inflikas politruksvammel och infantila jämförelser avslutat med ren lögn. Svagt.

    //HH

    SvaraRadera
  14. Men HH alltid detta - variera Dig!

    -Har Du då inget annat att komma med än dagliga texter om politruker och politruksvammel, infantila förtroendevalda och kyrkligt ointresserade demokratiskt valda styresmän?

    Är Du så identitetsfixerad, så att varje inlägg präglas av en snäv fixering på detta?

    Vidga perspektiven, se Du också helheten och acceptera att de förtroendevalda är Dina bröder och systrar, inte onda förstörelsefigurer!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. BOD.

    jag ser vad de raserar -ser inget de bygger upp som har med Kristi Kyrka att göra. Tyvärr är du för förstockad och totalt oförmögen att se vart det barkar hän och lika illa- se ngt eget ansvar för vad som sker.

    Jag talar f.ö hela tiden om de förtroendevalda som tagit sig makt men inget ansvar och som motarbetar alla de som verkligen försöker bygga Kyrka. Inte ens detta klarar du att inse.

    //HH

    SvaraRadera