HBTQ-utbildning

Nu bjuder Svenska kyrkan på nationell nivå in till HBTQ-utbildning, allt enligt beslut i kyrkomötet även om jag undrar varifrån Q-et - queer - kom. "Ser du vad det är?" löd frågan när jag förevisades symbolen. Jag såg och svarade rättframt: "En kuk". Regnbågsfärgerna var med, förstås, lite pynt i symbolen som SJÄLVFALLET ska förstås vara ett träd. Ser någon vad jag ser, beror det på snuskig fantasi. Tro mig, jag vet hur det låter. Men jag var uppenbarligen inte ensam om min tolkning. Andra hade före mig insett vad de sett. Men här är själva finessen. Det finns i gaykulturen koder man ska eller inte ska förstå och det finns agendor man ska eller inte ska genomskåda. Vi förväntas inte fatta.

Jag gillar inte dessa kodsystem. Jag vill att man ska tala öppet. Men ni minns att partnerskapsvälsignelse - det var vad saken gällde. Inte vigsel. Och så blev det vigsel - men inte hade detta något med barn att göra och alla ser nu. Om A så B - men steg för steg, små steg för små steg. Lurendrejeriet är försåtligt.

Ta tidningen QX som exempel. Det är en gratis gavtidning med lika stor upplaga som Kyrkans Tidning. I boken Livvakten, Lind & Co 2012, berättar Daniel Webb om den lilla blinkning som hör samman med namnet. QX ska utläsas Kuks. Det ska bara de invigda veta, Blinkningen finns där. Jag förstår att den är kulturell - som en markering av "vi" och "dom". Och "dom" är alltid dummingarna, d v s - vi.

Jonas Gardell beskriver nu 80-talet och säger "vi knullade jättemycket". Jag tror honom - men det var inte så saken framställdes när det begav sig. Då var fokus på kärlek, inte på det promiskuösa. Vi fåkunniga fick försöka förstå aids-spridningens dunkla orsaker. Och när Jonas nu beskriver aidsepidemin hånar han den sjukvårdspersonal som var försiktig och hantera aids ungefär som ebolavirus. Men ska sjukvårdspersonalen riskera sin hälsa eller just vara försiktig för att kunna fortsätta arbeta när en epidemi härjar? Eller smittas av något och dra hem det till barnen - är det prisvärt? Jag gillar inte förhållningssättet, inte överlägsenheten.

Nu uppfattar jag att denna överlägsenhet är en del av själva gaykulturen. Det är denna överlägsenhet som stolt kan mönstra 50 000 i Prideparaden och samla en halv miljon åskådare i Stockholm. Bland dessa fanns de 60 från Svenska kyrkan, som dock fick marschera utan att åka på ett flak och hade inte bättre ljudresurser än att de fick sjunga med i de mer högljudda inslagen som "Lick my pussy". Det var fint att få sjunga så och nu krävs att Svenska kyrkan till nästa år ska förse deltagarna med ett lastbilsflak. Jaja. Det blir säkert så. Kanske kan den nationella nivåns utbildningssatsning också föra fram det kravet? Det skulle i vaft fall bli lite mera än professor Svartviks ånyo hållna föredrag om Bibeltolkningens bakgator.

Att de i HBTQ-frågor utbilade sedan ska föra ut sin kunskap till oss andra är givet - i den meningen att vi på arbetstid kallas in till kurser, som finansieras med kyrkoavgifter.

Alla kritiska frågor om hur mycket folk som ryms på gatorna där Prideparaden drar fram eller frågor om hur långt ett tåg om 50 000 egentligen är, lämnas förstås obesvarade. Man kan bara ha en förnimmelse av att det är något lurt med det hela. Dubbel bokföring, liksom.

HBTQ-utbildningen kommer säkert att hålla vad den lovar. Och alla kommer att bedyra att symbolen är ett träd. Håll då uppsikt och se om ni hos någon upptäcker en glad blinkning. Den som blinkar är den som har agendan klar för sig. Sannolikt är de andra, de allvarliga, mest att betrakta som nyttiga hantlangare. Eller handläggare på de kyrkliga kanslierna. Nyttiga, alltså.