Anders Westius försvarade i tidningen Dagen /22 aug/ sin far biskop Lars Carlzon som antytts ha sprungit DDR:s ärenden. Det var fint gjort. Fjärde budet gäller alltid. Och argumentet att Lars Carlzons syfte med att bli ordförande för Förbundet Sverige-DDR var att kunna träffa människor i Östeuropa och åstadkomma något för dem. Lars Carlzon hade biskopsmötets uppdrag att representera Svenska kyrkan i Östeuropa.
Så kan man se det - och just därför behöver vi reda ut hur DDR såg på saken och vad Stasi hade för intresse av Sverige och Svenska kyrkan. Det senare tycks mig mest kyrkligt angeläget.
SOU 2002:93 tar vi alltså fram: Övervakningen av "SKP-komplexet". Föreningen - senare Förbundet Sverige-DDR bildades den 23 okt 1956. Den officiella sanningen var att författaren Arnold Lungdahl och affärsmannen Hans Endahl tog initiativet. Utredningen manar att initiativtagare i stället var en organisation under DDR;:s utrikesministerium som handlade förbindelser med utlandet. Hand-lade, alltså! Fritjof Lager, en pålitlig DDR-vän som skrev den lilla boken där Berlinmuren försvarades, ska ha skött förberedelsearbetet och övertalat Ljungdahl att bli ordförande. Engdahl, som var sekreterare, skötte verksamheten, berättade Lager för sina ölsttyska partikontakter. En viktig uppgift för förbundet var att arbeta för ett svenskt diplomatiskt erkännade av DDR. Säkerhetskommissions utredning noterar att föreningen var "organiserad på det för SKP:s frontorganisationer typiska sättet med en socialdemokratisk ordförande som frontfigur och en SKP-anknuten sekreterare som verklig ledare."
Från 1968 till 1987 var Stellan Arvidson ordförande för att då efterträdas av Lars Carlzon fram till 1990 då förbundet las ner. Verksamheten var i stort sett likartad den som bedrevs inom Förbundet Sverige-Sovjetunionen: föreläsningar, författarbesök, filmvisningar, reseverksamhet och utställningar. Förbundet Sverige-DDR var involverat i de s k Östersjöveckorna, "där svenskar för en billig penning kunde resa till Rostock och under en vecka delta i olika slag av freds- och folkförbrödningsverksamhet." (aa s 64)
Nog blir då frågan intressant - inte frågan vad Carlzon själv ville utan vad DDR ville med Carlzon. Det är för att förstå sådant vi behöver forska om Stasi och Svenska kyrkan.
Till Lars Carlzons ovanskliga förtjänster hör att han skrev två ungdomsböcker om sjömanspräster. Någonstans har jag kvar dem. Jag är glad att jag vid något tillfälle tackade honom för den insatsen, som nog positivt präglade min syn på Sjömanskyrkan och dess arbete. Att han ställde upp som S-ledamot i kyrkomötet när biskoparna röstats bort - röstat bort sig själva! - var något som stressade biskopsmötet. Fronten sprack liksom. Och de två biskoparna som blev politiskt valda ledamöter, Arne Palmqvist och Lars Carlzon, avslöjade kanske en viss naivitet eller oförmåga att förstå politikens väsen.
Jag tycker inte du gör rättvisa åt biskop Carlzons sons uttalande i Dagen. Det var betydligt mer nyanserat och öppet för diskussion än du låter förmedla. Det tycker jag du kunde kostat på dig att återge. / Magnus olsson
SvaraRaderaVad tänkte det Israeliska Arbetarepartiets representanter, när de blev portade från sitt traditionella deltagande i förstamajfirandet hos systerpartiet i Stockholm?
SvaraRaderaNär de sedan år efter år i främsta ledet av demonstrationen såg de såta vännerna Olof Palme, Yassir Arafat och biskop Lars Carlzon?
Kanske något surt om, att så går det när socialismen släpper in den judehatande kyrkan i sitt tåg?
Nej. Anders Westius lär inte kunna ärerädda sin fars minne. Även om Carlzon inte tog judaspeng, var han en nyttig idiot. En inflytandeagent realiter. Han befinner sig i samma obehagligt puttrande gryta som stasiprästen Radler och Tredje Rikets alla folktyska biskopar och präster - och visst fanns övertygade "folksvenska" präster, som i skarpt läge skulle skyndat till försvar för en svensk inordning i Neuropa?
En förutsättningslös utredning behövs!
Per S
I kyrkan, där vi ska se bortom handlingen till sinnelaget kan vi absolut inte jämställa Carlzon med Radler. Men vi kan ju undra Vem gjorde vad? Och hur skadad är Svenska kyrkan idag av DDR-inflytandet? Vilka ställningstaganden? Att DDR inte finns längre, betyder ju inte att inflytande har upphört.
SvaraRaderaJag hamnade en gång på ett föredrag, som hölls av en svensk professor, som utan omsvep berättade att han bedrev kartläggning av svenska socialdemokrater på uppdrag av amerikanska CIA, vilken inställning de hade till USA. Av det lärde jag mig mycket. Hur man skapar opinion för sin sak, bl.a. Handlade det då om motståndare till USA:s utrikespolitik? Skulle de elimineras vid ett skärpt läge: Detta var en tid, då "väst" utmålades som den stora fienden.
Nejdå, amerikanerna ville veta vilka socialdemokrater de kunde använda som inflytande-agenter för sin sak. Detta var ju en tid, när få ville försvara USA (eller Israel), en tid när USA-ambassaden hade svårt att nå ut med sin version. Öst hade övertaget. Det är naivt att tro att inte demokratiska stormakter använder sig av spioner och inflytande-agenter. Men det som USA gjorde, gjorde väl även DDR och Sovjetunionen?
Det behöver inte vara något fel med det, och kontakter med människor bakom järnridån behöver inte ha varit fel. En sak som jag tycker är fel, är däremot USA:s behandling av Cuba. Man behöver inte älska den cubanska regimen för att tycka det. Och faktum var ju att USA under kalla kriget använde handelspolitiken som ett medel att spå på det folkliga missnöjet med kommunistregimerna i öst.
Jag kan förstå svenskar, som engagerade sig för ett diplomatiskt erkännande av DDR. Men DDR nöjde sig inte med det. Man ville ha ytterligare tjänster. Man ville exempelvis ha en ensidig svensk nedrustning. Man såg gärna att de politiska ställningstaganden, som kanske följer ur det kristna livet och den kristna religionen, skulle överordnas källan. Politiken överordnad religionen.
Råder det något tvivel om att kampanjerna mot utvecklingen av nya svenska stridsflygplan inspirerades från öst, och särskilt DDR? Det är fortfarande "en kristen plikt" för anställda i Svenska kyrkan att "avrusta" det svenska flygvapnet. Frågan är högaktuell idag, när regeringen och ledande socialdemokrater har kommit överens (i princip) om utveckling av en efterföljare till JAS-Gripen. Vilka är motståndarna, och vilka argument har de?
Jag minns de amerikanska propaganda-lögnerna om Saddam Husseins Irak under Gulfkriget. Att USA kunde beslås med fabricerade historier om de grymma irakierna avgjorde hela frågan om vem som var vän respektive fiende för stora delar av den svenska opinionseliten. Och så fortfarande: USA angripare i Libyen och nu Syrien, diktatoerna folkliga motståndshjältar.
Varför ljög USA? Svaret är väldigt enkelt. Det går fortare att fabricera "en bra story" i en propgandacentral i USA än att få fram sanningen från slagfältet. Och opinionskriget pågick ju parallellt med det verkliga kriget. Klantigt av USA, kan man tycka. Men USA:s klantigheter bevisar inte att Saddam Hussein var någon oskyldig fredsduva. Det är fult att ljuga, även om syftet är gott. Men syftet kan alltså vara gott, även om det goda syftet inlindas i lögnerOch i .
Det var förstås Vietnamkriget, som vände världsopinionen mot USA, som dessförinnan hade glorifierats på ett alldeles överdrivet sätt. Och i Ryssland, har gruppen "Pussy Riot" avslöjat den rysk-ortodoxa kyrkans, och särskilt patriarken Kirills, tjänster åt Putin-regimen. Under sovjettiden, när Putin var KGB-officer, var Kirill KGB:s man i kyrkan.
De gamla regimerna har fallit, strukturena består.
Jag har nu läst vad Jan Carlzons son har skrivit i Dagen. Det finns verkligen ingen grund för att jämställa Carlzon med Radler, eller ens kalla honom "nyttig idiot". Fram med bevisen i så fall!
SvaraRaderaJag har också läst chefredaktören Elisabet Sandlunds ledare om JAS Gripen-affären: "Det kan inte vara så att vårt fredsälskande land av arbetsmarknadspolitiska skäl för all framtid är dömt att förse omvärlden med krigsmateriel."
En åsikt, som ligger nära vänsterpartiets, som ligger nära DDR-regimens syn på svensk försvarsindustri. Om det verkligen är kristendom, ska vi inte ha något försvar alls. Om däremot ett militärt försvar är förenligt med den kristna religionen, vilket de flesta kristna anser, så låt oss slippa detta DDR-propganda-inspirerade fredsjoller.
Å andra sidan vågar Sandlund inte gå emot den avgud, som vår borgerliga regering låter härja inom skola, vård och omsorg, nämligen Mammon. JAS-pengarna skulle göra större nytta inom skola, vård och omsorg, skriver Sandlund. Hon bekar också på behoven för personer, som får sin assistans-ersättning indragen. Inte ett ord om dessa moderatstödda rövarkapitalister, som dränerar dessa verksamhet på pengar genom sina oskäliga vinsttuttag. Inom assistans-branschen har ju dessutom rena bedrägerier uppdagats.
Skola, vård och omsorg samt assistens-verksamheter behöver kanske mer pengar. Men varför ska de pengarna tas från just försvaret? Sandlund slår knut på sig själv när hon försvarar högerns Mammonsdyrkan med vänsterparti-retorik. Men så blir det när man låter partipolitiska hänsyn styra vad som är kristna dygder. Rör inte vinsterna - ta pengarna från försvaret! Dagen är väl f.ö. en "obereonde kristdemokratisk" tidning?