Les Marguerites mm

Det var förstås roligt att semestra i Provence och Languedoc. Sjukhusmemorabilierna var trots allt inte det viktigaste.

Ska jag dela med mig av ett restips är det Les Marguerites i Alet-les-Bains. Då är vi strax söder om Limoux, där vi förstås alltid stannar och smakar på Blanquetten - samt inhandlar ett par flaskor. Alet-les-Bains är en charmerande liten by och där finns L'Eveche, gamla biskopshuset som är hostellerie och restaurang. Men när det gäller boende slår Les Marguerites, lite längre upp i backen, biskopshuset. Ska man förlänga den sköna sommaren och hasta till södra Frankrike, kan jag bara rekommendera Les Marguerites för några nätter och då kan men en kväll äta områdets mat och dricka nejdens drycker på L'Eveche. Ska man till någon vingård tar man sig några kilometer söderut och besöker Castel Negre. Innehavaren har varit skidlärare i Åre. Vill man se vad jag talar om och inte har tillgång till Channel 5 i England, kan man i vart fall kolla på www.les-marguerites.fr
Till ställets fördelar hör att det är en engelsk familj som driver det. Allt går att förstå.

Jag lovade inte att biskop Johansson skulle komma - men när innehaverskan fått klart för sig vad gästerna sysslade med, blev hon klart intresserad av att få diskutera "The Feminine Divine" med biskopen. Jag lovade att föra inbjudan vidare. Det ska jag göra i morgon när jag träffar biskopen på stiftsstyrelse. Nära Alet-les-Bains finns Rennes-le-Chateau, platsen där kyrkoherde Saunière höll till och där mytomspunna räcka händelser, de som ligger bakom da Vinci-koden, ägde rum. Eller inte....

I grannskapet finns förstås Carcasonne, den bevarade medeltida staden. Nu är den en veritabel turistfälla men likväl oemotståndlig. Jag läste nu Stephen O'Sheas bok The Friar of Carcasonne, som jag i våras köpte på Blackwell's i Oxford. Biskopen Bernard de Castanet framstår genom sitt agerande 1301 som en rätt samtida svenskkyrklig biskop - men ack så mycket mer effektiv! Det blir så när man kan bedriva inkvisition omgiven av egen livvakt och beväpnade soldater därtill. Biskopen kunde också förse sig med de fördömdas egendomar. Det är lite dagisklass på svenska biskopar, som bara kommer dragande med kyrkoordningen, om ni förstår hur jag menar. Biskopen i staden Albi visste hur en slipsten skulle dras. År 1302 överlevde han en mobb som skulle slå ihjäl honom. En biskop som är en skurk är dock en biskop, förstår jag att de medeltida tänkte.

Finns det någon moralisk mening att ta med sig från medeltidens händelser i Languedoc? Munken - the Friar of Carcasonne - kanske till sist pekar med sitt finger på oss, skriver O'Shea, och kräver att hur det än är, så måste vi vara trogna insedd sanning. "True to our convictions." Det kunde POSK fundera ett par varv över, det POSK som nu får ett kyrkopolitiskt skickligt formulerat och genomtänkt svar på tal på Frimodig kyrkas hemsida.

Det var med andra ord en rätt innehållsrik semester. När ostronets dag sk firas på lördag är det likväl så att åtta ostron smällde jag i mig i staden Sête. På lördag behöver jag knappast inte ta på en arbetshandske och med en vass kniv riskera handen för att öppna ostron. Jag har redan firat. En fantastisk Charloaisbiff blev det i Cluny. Detta om mat skriver jag förstås bara för att läska er. I den hyrda lägenheten i Nîmes fanns kylskåp och där placerade jag goda ostar. Lägenheten luktade snart nog som det luktar hos Ost-Bengtssons i Lund. Det kanske inte läskar lika mycket?

Finns bara ett att tillägga: Åker ni till Les Marguerites så hälsa för all del så mycket!