Ickefrågorna blir Frågorna

Mats Rimborg undrade över vad Frimodig kyrka ska driva för krav i ämbetsfrågan. Jag tror jag kan svara enkelt. Just de krav POSK drev: hederlighet och utrymme samt teologisk reflektion. Det fanns en tid när POSK skulle klämmas åt men kampanjerna misslyckades fram till dess att POSK vek ner sig - efter en komplett felanalys av hur man når kyrkopolitiska framgångar. Mats Rimborg har beskrivit den usla tankegången och det var bra att den kom till klart uttryck.

På den tiden - och jag talar nu 1990-tal och kanske några år dessförinnan - fick POSK visst renommé genom det faktiska och konstruktiva arbete som bedrevs i dåvarande kyrkostyrelsens AU och i styrelsen. Först var det Inga Bengtson och därefter jag. Till det kom arbetet i Förvaltningsdelegationen, där Gunvor Hagelberg och Yngve Kalin satt. POSK överallt! Till de ovedersägliga framgångarna hörde insatsen att rädda bekännelserabetet, som löpte risk att haverera. Det gjordes med en genomtänkt kampanj. Mitt förslag, faktiskt. Lilla Boken kom till. Till framgångarna hör också arbetet med Kyrka-Ämbete-Enhet, en sådan framgång att arbetet omedelbart måste stoppas.

Så vad nu? Det är skillnad på Maktens moral och Moralens makt, som Albert Speer fick lära sig av fängelseprästen. Frimodig kyrka får ägna sig åt Moralens makt. Pacta sunt servanda, avtal ska hållas. Just när det tjatas om att frågor avgjorts och blivit icke-frågor men i praktiken är Frågorna som hindrar prästvigning och som hindrar rättvis befordran (vilket handlar om att kyrkosystemet går miste om kompetens) behöver Moralens makt aktualiseras. När kallelser prövas ska i vart fall utfästelserna som getts, hållas. Bort med idiotförklaringen i kyrkoordningen och kräv ett enda - att den som är vigd ska vara juste i mötet med sina medkristna. Och håll rent mot den nya vanan att ställa frågor om beredvillighet att viga enkönat till dem som nu ska antas för vigning eller söker tjänst. Ifrågasätt konsekvent Maktens moral - för oftast är den ren omoral eftersom intresset alltid eller aldrig ljuger.

Så vad i det kommande kyrkovalet 2013? Den som vill ha det som en gång gav oss POSK, får rösta på Frimodig kyrka. Så enkelt är det. Och det handlar om att styra bort från Maktens moral. Kyrkan vet att hantera sina grundläggande frågor med större allvar och till de grundläggande frågorna hör dopet, nattvarden och ämbetet. Ger sig Svenska kyrkan inte utrymme att hantera teologiska frågor, undergrävs till sist identiteten. Det kräver kvalitet och allvar i det teologiska samtalet, ett förhållningssätt som är kyrkopolitik och politik motsatt men som kyrkopolitiken just därför måste främja. Kanske skulle vi lära oss av den bilindustri som genomgår sina kriser. Ödena för SAAB och Opel kunde kanske bli kyrkligt lärorika? Eller ska vi tala om det romerska imperiets öde i stället? De stora systemen hölls igång av människor som arbetade hängivet men till sist havererade det ändå. Blir det så med Svenska kyrkan?

Jaja. Jag förstår att ni närmast går under av undran om hur det är med mig. Jag var hos doktorn hemma i Sverige med min uppsättning franska läkarrapporter. Sommarvikarien i Löttorp är en legendarisk läkare med krigs- och katastroferfarenheter i särklass, som därtill behärskar franska. Hade jag inte haft mina papper, hade hon trott att jag hade en blodpropp i benet, sa hon - och detta efter nästan 14 dagar! Men vad jag egentligen har är en 11 mm stor hålighet i benet (den som doktorn i Marseille såg med ultraljud och som jag har på en uppsättning färgbilder) där nog en cysta suttit, den som sprack. "Det kan du leva med", sa hon. Kanske benet blir lite missfärgat fortsättningsvis - men, tyckte doktorn, jag måste ju inte ha kortbyxor. Jag genmälde att jag är så gammal at jag inte behöver bry mig stort och så mobliserade jag uppföljningsvis - jag hade ju betalat undersökningsavgiften! - en uppsättning lite mindre krämpor, men fick beskedet att dom kunde jag också leva med. Så då fortsätter jag att leva ett tag till.