Närmast sörjande över POSK

Jag kan vara glad över att Mats Rimborg ger klara besked. Teologi är en avskriven syssla i POSK:s sammanhang, moralteologi än mer avskriven. Inför skeenden som format Svenska kyrkan blundar man - och tänker sig skapa framtid! Det är en tragisk men logisk utveckling för POSK som fordomdags faktiskt kunde hålla en egen profil men som i programmakandet vände ner sig och blev lojalt. Som de andra, fast partipolitiskt obundna. Men om det är samma kyrkopolitik som levereras så är det väl skit samma vilka man röstar på - eller ens skit samma att rösta i kyrkovalet?

Man kunde tro att jag, som är med i Frimodig kyrka med samma entusiasm som jag en gång var POSK-are (innan programrevisionen), nu skulle vara närmast glad. Det gick så illa som man kunde tänka när POSK inte orkade stå kvar i mångfalden och arbetet med den inomkyrkliga ekumeniken. Jag är närmast sörjande. Svenska kyrkan hade varit bättre rustad med en bred partipolitiskt obunden gruppering, där det fortsatt kunnat föras en debatt om de allvarliga splittringsfrågorna - med bevarad vänskap. För så var det.

Jag var en tid utbildningsansvarig för POSK:s kyrkomötesgrupp. Då tog vi ordentliga tag i utbildningen av förtroendevalda och gruppen skaffade sig erfarenheter genom ekumeniska utblickar. Det var unikt. Ingen annan kyrkomötesgrupp hade ett motsvarande program. Det framkom i en rolig kyrkomötesdebatt när S- och M-ledamöterna plötsligt fattade att deras anslag gått vidare till moderpartierna med kringorganisationer. Själva hade de haft trista sammankomster å gängse kursgårdar, av partierna organiserade - men detta kunde de inte uppfatta som utbildning, det som anslaget var till för! POSK-arna log och log med mycket goda skäl. De hade nyss kommit hem från New York och mött stiftet och arbetet med evangelisation.

I går var jag på Frimodig kyrkas styrelse i stiftet. Där mötte jag den glada entusiasmen och viljan att driva Svenska kyrkans avgörande framtidsfrågor. Glad for jag hem från sammanträdet. Man kan göra allvarliga analyser av det s k Läget och ändå ha sin frimodighet bevarad, det är uppenbart. Men jag sörjer över att POSK förlorade sin kallelse och blev ett egenintresse. Sådana grupperingar finns det inga som helst skäl att ge sin röst.

Ska inte Frimodig kyrka nitas på ämbetsfrågan? Det går inte. Vi står samman och slår vakt om Sveska kyrkan med konsekvensen att vi får hantera ämbetsfrågan och visa att det faktiskt går. När det går, blir det svårt för alla som hävdat att sådant är omöjligt. I sak blir det förödande för det utstötande kyrkosystemet att människor gestaltar en gemenskap som tar frågor på allvar men håller ihop också där. Sådant var POSK då. Sådant är Frimodig kyrka nu.