onsdag 1 februari 2012

Helsingborgs Dagblad did it!

Jag vet inte om HD fått i den där reaktionen från upprörd skattebetalare som manar till bojkott när jag ska tala i Jonstorp i morgon kväll men jag hade missat att HD den 25 jan faktiskt hade en liten artikel om begivenheten. Låt oss läsa presentationen.

Först är jag "den stridbare prästen" men faktiskt också "författaren och bloggaren". Stridbar är en märklig beskrivning för den manar väl fram bilden av grälsjuk gubbjävel, alternativt konfliktskapare i största allmänhet. Att jag, som de flesta, mer ångrar de gånger jag inte sagt något om det som jag uppfattat vara fel eller riskabelt, är kanske ett större problem - men nog är det knepigt att bara få ett epitet sig tilldelat.

Jag slogs för ett kyrkbygge i stadsdelen Norrliden, det är sant. Kyrkan står där. Men det tog 13 år. Det lär fortfarande gå folk i den kyrkan och senast i går såg jag folk i tidningen som berättade vad de gjort i kyrkan. I den dåvarande kyrkostyrelsen satt jag utan att skapa konflikter. Jag var med och la förslag hur ett antal konflikter skulle lösas. Bekännelsearbetet till exempel. Stridbar? I det militäöra systemet har jag dock fått ett betyg som klart motiverar omdömet "stridbar" - men om den saken handlar inte notisen i HD. Ändå har jag beordrat militära åtgärder som haft bäring just på Helsingbiorg. Fast det är väl hemligt?

Författare och bloggare - jo, men vad skriver jag? Handbok i traktorkunskap? Vandringar i mitt själsliv?

"Dag Sandahl har gjort sig känd som högkyrklig kvinnoprästmotståndare". Gjort sig känd som! Passivformen är väl mer motiverad - giorts känd som? Kunde jag inte gjort mig känd som engagerad församlingspräst eller duglig styrelseledamot? Jag hade nog hellre tyckt om den beskrivningen, sann eller inte. "Högkyrklig kvinnoprästmotståndare" fungerar knappast inte som saklig beskrivning utan mer som emotionell stimulans.

Journalisten har gått ut på nätet och försökt skaffa sig underlag. Hon märker att han "har förekommit flitigt i press och andra media - inte minst när han 2011 förlovade sig med prästen Linda Muhr".  Förekomma flitigt i media - det gör ju Breivik också - vad säger det?

Jag glömde rubriken: "Riksbekant komminister talar i Jonstorp." Synonymen är antagligen ordet "ökänd". Snart dyker nog protest-tanten upp och manar till bojkott mot föreläsningen. Kanskenkan en sådan tant leda en liten kampanj med utgångspunkt från Gotland? Där vet dom ju hur en slipsten ska dras.

5 kommentarer:

  1. Okej, Dag, det kan vara besvärligt att titulera en kyrkans tjänare - högkyrklig eller ej.Vad sedan gäller din prästerliga gärning vill jag gärna peka på dina s.k. "krogpredikningar". De har ofta en substans som saknas i åtskilliga gudtjänster i kyrkor eller i TV. Och: om inte Muhammed kommer till berget får berget komma till honom. På krogen fanns ju de som du väl saknade i kyrkan. Alltså kristen förkunnelse åt folket, om det så ska ske på krogen!

    SvaraRadera
  2. Vill någon kolla i läggen vad HDs utrikeskorre/tillika religionsreporter skrev i bladets påsknummer för år 33. Om den stackars sate som just blivit avrättad på Golgota.Vad kallade man honom t ex.

    LG

    SvaraRadera
  3. Nog är det läckert!

    Hur sammanfattas ett livsverk, en livsgärning, en människas många roller? Betydelse och inverkan.

    Begravningstal och nekrologer kan vara muntrationer för de insatta. Präster bör nog, om man inte väl känner den avlidne, undvika att vidarebefordra nekrologiskt, "uppfräschat" material. De mortuis nisi nihil bene. Och oftast även detta med stor försiktighet.

    Visst är det å andra sidan kul att redan i livet se sig reducerad till ett skällsord? Men varför inte? Det är väl mänskligt och i linje med journalistikens huvudprincip:

    -Komplicera aldrig! Förenkla där det går. Måla fiendebilder. Sätt bockhorn och klövar på misstänkta individer! Presentera de havliga på menlöst, positivt sätt.

    Hur var nu TT-notiserna om biskoparna Giertz' och Gärtners frånfällen? Mycket mer än att de lett motståndet mot kvinnliga präster ansågs inte världen behöva veta. Detsamma lär ske i den TT-notis som meddelar den Sandahlska kyrkokampens slut.

    Men nog tycker man att "den ökända hästen från Troja", km Sandahl, förutom löjeväckande kvinnoprästmotstånd och nöjsam "där-ser-man-hur-dom-egentligen-är"-förlovning, åtminstone även borde hågkommas för sitt uppfriskande språkbruk i HBQT-frågor? Allt annat osagt?

    Per S

    SvaraRadera
  4. Det är obligatoriskt att förgifta källan innan man låter sådana som du komma till tals. Att förgifta källan betyder på journalistspråk att man skriver tex Nisse Persson, som är dum i huvudet, skriver att ... Så måste man skriva om dig, Dag. Annars har man inte distanserat sig från dig och då är man inte tillräckligt rätt. Visst är det usel journalistik många gånger.

    SvaraRadera
  5. Det brukar vara så att tidningar när de refererar ofta putsar av kanterna lite grand i personbeskrivningar. I grunden är det inte socialt accepterat att vara för rak om medmänniskor. Det gör de inte med dig av flera skäl.

    I Sverige är det viktigt att göra vissa avståndstaganden i enlighet med politisk korrekthet, t.ex. mot homofobi och kvinnoförtryck. Förr också mot rasism, men det är inte lika viktigt längre (nu ska man visa att man faktiskt kan kritisera invandrare).

    Du har helt enkelt identifierat dig med grupper som hederliga svenskar inte associeras med. Därav behovet att ta i dig med tång.

    Stridbar är dock rakt igenom sant och det tror jag du egentligen vet. Du har retat upp massor med folk som i efterhand ger igen. Det är ytterligare en orsak.

    SvaraRadera