måndag 5 mars 2012

Lata präster stod upp i vår mitt

Jaja, det där med lata präster är en sång av Joe Hill men den dök upp när jag läste en underhållande artikel om präster som skrämmer iväg kyrkobesökare i Danmark.

Jag trodde först att saken handlade om exorcism eller så. Det gör det inte. Saken gäller att halvhjärtade präster med halvhjärtade predikningar inte drar folk. Det märks om prästen inte tror på det som predikas. Danska teologer talar om saken och en ser tendensen att folk går i kyrkan där det finns en bra predikant - och då drar folk folk eftersom man gärna vill vara där andra är. En av de roligare kommentarerna handlar om predikan med orden: "Man skal ikke have en IQ på 140 for at kunne gå i kirke". Nu är det kanske inte så ofta de som predikar har en intelligenskvot på 140, tänker jag. Men i alla fall!

En prost ska kommentera det faktum att det blir mässfall i Danmark (201 avlystan gudstjänster i fjol) men hon finner inte orsaken ligga hos halvhjärtade präster utan snarare i församlingarna som inte är tillräckligt engagerade. Hon ser det utbredda fenomenet att församlingsborna gillar sin präst men är prästen på semester så känner man ingen förpliktelse att komma. Prosten Holmström i Borgholm fann det helt naturligt när han själv som pensionär hoppade in som ersättare. Fåren känner herdens röst, sa han, och menade att det ska komma färre när den vanlige herden inte är på plats. Men det verkar liksom inte troligt att de 201 mässfallen beror på att församlingsprästerna farit på semester, eller?

En biskop uttalar sig men känner inte igen sig i beskrivningen av dåliga predikningar och dålig kyrksamhet. Det kan nog inte en biskop göra för den biskopliga uppgiften är ju att vara professionell optimist. Biskopen har, berättar han, haft en lysande predikant i en församling där det inte kom så många. I en annan församling kom det många trots en predikant "som den menighed bestemt ikke havde fortjent". De är då för lustiga, biskoparna.

Självklart spelar många faktorer in om vi ska förstå vad sekularinseringsprocesserna handlar om. 1800-talets väckelse gav ett bibelbälte i södra Sverige och sekulariseringen i Mälardalen slog sönder kyrkolivet. Just nu ser jag svagheten när människor inte förstår att de ska vara församling kring Jesus utan kommer för att lyssna på prästen eller sjunga lite när andan faller på. Att man alltid går i kyrkan för någon annans skull - det förstår de inte. När människor börjar förstå det, då byggs församling för då tar man ansvar för kyrkogång och blir en församling. Den som inte församlar på söndagen förskringrar naturligtvis.

I somliga gamla församlingar på Öland hålls nattvardsföraktet vid liv under sken av fromhet. Jag tänkte ett tag att den skygghet inför nattvarden som folk talade om i socknen berodde på den gamla väckelsen. Nu ser jag att det är förakt för nådens medel rakt av.

Två personer från socknen kom till himlen och möttes av Sankte Per. - Välkomna, sa Sankte Per. - Det vet vi väl att vi är, sa sockenborna, vi är ju från den fina X socken med dess kända ´hembygdsrörelse och mycket annat storslaget. Men det ska du ha klart för dig, Sankte Per, att vi från vår socken ska inte vara med på den stora nattvarden i himmelen. Det finns väl en avdelning där vi i stället sjunger väckelsetidens sånger och psalmer, antar vi. Det vill säga, sjunger gör vi inte. Men vi lyssnar.

11 kommentarer:

  1. Jag kom osökt att tänka på den numera avlidne kyrkoherde i Halland som menade att en församling har en så god präst som man har bett fram. Säkert hade han rätt. Det händer något i bönen - både hos den som ber och hos den som är föremål för förbönen.
    Tyvärr verkar det brista i förbönen för prästerna i Svenska Kyrkan.

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt. Vi undervärderar ofta bönens makt. Vi måste alla be för prästerna och för väckelse i vår svenska kyrka.

      Radera
  2. Om man förflyttar sig från Danmark till Sverige. Vem är Sveriges lataste präst?

    Håller på Anders Wejryd!! Vem orkar lyssna på honom och hans budskap. Säger han nåt bestämt så ändrar han sig snart igen. Det religiösa innehållet är dessutom tveksamt.

    SvaraRadera
  3. Önskan att fira nattvard ofta har länge ansetts elitistiskt och en sed som skrämmer bort barnfamiljer.
    Man kan ju undra vilka seder som skrämmer bort de kyrkfromma?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alldeles fel ang barnskrämmande! Min lille son tycker att "Jesusbrödet" är det bästa. En gång var vi där det inte var mässa. Då talade han om för prästen hur det skulle vara! Då var han c:a 5. Att bli välsignad under rörelse är bra mycket bättre än att sitta still och lyssna.

      Radera
    2. Precis, ett frekvent nattvardsfirande och bibelfokuserad god predikan är attraktivt även för barnfamiljer.
      Men det har inte "förnyarna" inom SvK förstått!
      Traditionalisterna och kyrkfolket förstår, men ingen vill lyssna.

      Radera
  4. Någon gång besöker vi som frikyrkliga Kungsbacka kyrka för att lyssna på en omvittnat god förkunnare/präst - tesen besannas då det var en fullsatt kyrka en helt vanlig söndag förmiddag.
    Ofta tänkvärda ord som också har befrämjat Hallands mest lästa blogg:
    http://kungsbackaherden.blogspot.com/
    //
    Nils

    SvaraRadera
  5. Var det inte feta de var, prästerna, i Joe Hills sång? I övrigt håller jag med

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svarta var dom, Sigrid, svarta. (Svartrockar, alltså, inte negroida).

      Radera
  6. Ja du Dag ibland kan du inte ha mer fel, eller?
    Förakt för nattvardsbordet? Det är stora ord, här ska du få några från en som varit utsatt för pastorers/lekmäns försök att driva ut en/flera andar i samband med nattvardsfirandet...
    I Bibeln står det att man ska rannsaka sig själv innan man tar emot livets bröd...mao det krävs eftertanke och behöver ges i samband med firandet...(alla gör inte det) och i vissa församlingar tillåts det inte att man avstår nattvardsfirandet utan då sätts bönekampanjer in för att få den avfallne att komma tillbaks igen...jag avstod En gång och det blev ett jättehallå! Det blir helt fel för den helige Ande arbetade med mig och hade precis gjort mig uppmärksam på att jag inte ville leva egentligen..så jag var själv tvungen att fatta ett beslut om jag ville eller inte ville...sen har det fortsatt jag vill fira nattvard med Jesus Kristus som målet och vad han har gjort för mig...inte att församlingar/lekmän ska använda sig av den makten för att försöka driva ut andar gång på gång på gång år efter år....ett resultat av skvaller och förtal som pågått under lång tid och som jag bara har väntat på att Gud ska gripa in och få ett slut på.
    Åh vad jag önskar att Jesus fick vara huvudet i varje församling och inte en massa "skvallerkärringar" som tror sig veta bättre än Gud själv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. -You know my name, not who I am or what I have been through, har en stark kvinnlig vän i liknande situation som sin FB-devis...

      Nej, ibland är församlingsliv rena vrångbilden av vad det borde vara. Men med humor, gott humör och mod samt ett och annat litet muntert och respektingivande bett skall nog skvallerkärringar av båda könen lära sig? Glöm dessutom inte att be! En självklarhet, som lätt förbises, dock.

      Per S

      Radera