fredag 4 januari 2013

Präst

Nu avkrävs i en kommentar besked om Yngve Kalin  eller jag avsagt oss prästämbetet, vilket vi inte har. Den svarta skjortan med vit krage gör dock inte en präst. I vigningen ikläds vi stola och mässhake - det är tecknet på att en präst är för handen. Under alban kan prästen bära en flanellskjorta. Det gör honom inte i mindre utsträckning till präst. Den svarta skjortan är mest för att markera att här finns en präst, vars tjänster man kan ta i anspråk. Konsumentupplysning, liksom.

Men det är klart - den svenskkyrklige prästens svarta skjorta signalerar också en samhörighet med Svenska kyrkan. Den samhörigheten har varje klok präst svårigheter med efter upprepade beslut i kyrkomötet som syftar till marginalisering och eliminering av somliga, som befunnits ha prästkallelse men sedan hanteras i strid med gjorda utfästelser och försäkringar. Så är det. Och det borde bekymra ALLA. En kyrka som använder lögnen som verktyg och sveket som vapen - hur kul är det med en sådan kyrka? Måttligt, tycker jag.

Präst i den här kyrkan hade jag inte blivit om jag kommit dragande med min prästkallelse nu. Det kan jag ibland tycka vara ett problem - just därför att jag tror att min prästkalellse är genuin i den kyrka där jag är döpt, gått i söndagsskola, fostrats och konfirmerats. Döpt i denna kyrka - det är i varje fall mer än man kan säga om tre av de i tjänst varande biskoparna. Söndagsskolgosse i denna kyrka - om hur många biskopar kan man säga det? Eller hur många kyrkoherdar? På rak arm kommer jag på några som inte är gamla söndagsskolgossar.

Dety är med andra ord något egenartat att vara både hemma och främmande i denna kyrka - på en och samma gång. Simul, som vi säger.

Nästa 2 januari bär jag flanellskjorta - från Ellos eller Dressman. Just nu säljs de billigt på Dressman, hörde jag, om man vill rusta sig.

51 kommentarer:

  1. Men Dag, behåll flanellskjortan på. Kanske mår både du och Svenska kyrkan bättre av det. Du vet väl att man ibland måste gå skilda vägar i livet, du är ju skild och omgift.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och vem är du, du ofelbare?

      Den som har en prästkallelse att verka i Svenska kyrkan mår inte bättre av att lämna henne. Och Svenska kyrkan mår definitivt sämre om kristna präster lämnar henne.

      Radera
    2. Det får väl ändå vara någon måtta i ett anonymt och fegt påhopp. Åttonde budet med förklaring bör gälla alla på denna blogg!
      /Gustaf Björck, som aldrig ägt en flanellskjorta

      Radera
    3. Detta tycker jag var en otrevlig kommentar...
      fm

      Radera
    4. Detta var en riktigt obehaglig kommentar!!! I vilket syfte skrevs den, månne...?

      Jag i Halland

      Radera
    5. Att gå de olika vägarna är väl alltid med förre statsministern Göran Perssons ord "ett personligt misslyckande"? Varför välja ett misslyckande, om man kan lära sig leva med grus i maskineriet?

      Skall man göra sig av med sin kärlek som man lovat trohet, bara för att den blivit opasslig, skröplig, sjuk och mest besvärande och irriterande? Är inte detta att stanna kvar trots svårigheter och obehagligheter något stort?

      Är inte detta att öppna eget och gå vidare vid första anledning, vid första erbjudande om eventuellt förbättrade förhållanden, en ekonomistisk syn värdig det andligen mest omogna Handelshögskolefolket?

      Tant Svart

      Radera
    6. Menar Tant Svart att Missionsprovinsen har bildats pga en "ekonomistisk syn värdig det andligen mest omogna Handelshögskolefolket"? Och menar i så fall även Dag det? Vad tycker +Göran om det synsättet?

      Och vad är det som är obehagligt med att ställa frågan om varför man stannar kvar i ett sammanhang som man mest tycks känna leda inför? Dag har ju i livets övriga sammanhang erfarenhet av att man kan behöva gå vidare. Det är ingen orimlig parallell. Och behöver ju inte alltid vara ett misslyckande - mer en rimlig konsekvens.

      Om nu Svenska kyrkan är så usel och styrs av sopprötter (man kan ju faktiskt få intrycket att det är Sandahls ärliga mening) - varför då bita sig kvar? Handlar det kanske om lönen - en i så fall ganska ekonomistisk syn på saken?

      Detta är uppriktiga frågor

      Farbror Grå

      Radera
    7. Visst är det stort att offra sig och stanna kvar även under svåra och kanske kärlekslösa förhållanden. Man har ju lovat!
      Bara man inte blir elak och upplevs som frustrerad av sin omgivning, för den risken är nog stor!
      Och nog vet alla som har tagit konsekvenserna av att äktenskapet inte fungerade att det många gånger är mycket modigare och svårare att bryta upp än att leva kvar i destruktiviteten som skadar både parterna och garanterat barnen. Detta betyder inte att man ska se äktenskapet som någon slit- och slängvara, så klart!
      Men vilka människor mår bra av att leva i äktenskap som egentligen har havererat?

      Radera
    8. Farbror Grå m fl! Det kan inte vara lätt att vara bekännelsetrogen präst idag! Om man stannar kvar i den kyrka man kallats och prästvigts till beskylls man för att göra det för lönen och om man "ger upp" beskylls man bla för att vara rädd för risken för förföljelse.
      En mycket god, numera avliden präst formulerade sig ungefär så här: Församlingen har så god präst som den själv har bett fram.
      Det citatet sätter ju också problemen med alla mobbade, uppsagda och avskedade präster i ett speciellt ljus. Hur ber/bad politiker och kyrkfolk för dessa? Sviker vi vår roll?

      Jag i Halland

      Radera
    9. Med viss kännedom om både det förra seklets svenska kyrkohistoria och exempelvis Göran Beijers insatser och det bemötande han fått av sitt stift och vad som blivit av det tidigare så stolta S:t Jacob efter hans tid:

      Missionsprovinsen bildades med stor vånda. Knappast vid första anledning. Avsikten var kanske profetisk; Att sätta eld i baken på volymkyrkan. Och nog retar och oroar fortfarande den lilla Missionsprovinsen. Det visar avkragningar för gudstjänstfirande där. Aldrig att samma sak hade hänt vid samarbete åt annat ekumeniskt håll!
      Min syn är, att de goda krafterna så länge möjligt är bör vara kvar, om de orkar. När nu Kyrkans Skepp sjunker, är det de trofasta som inte flyr från last/tro och passagerare/församling i livbåtarna/pensionsfonderna, utan bygger framtiden och räddar liv/själar och last.

      Även den stränge Paulus medger äktenskapsskillnad. Det är inte vår sak att döma. Dock vågar jag bedöma den självrättfärdiga och ekonomistiska andan bland stora delar av SSE-folket. Om någon vill ha många roade skratt åt samtiden och ekonomismens irrgångar, rekommenderar jag den lättlästa lilla volymen av teologen och HHS-ekonomen Johanna Nilsson:
      Rebell med frusna fötter (2001, Wahlströms&Widstrands förlag).

      Tant Svart

      Radera
    10. Men glöm då inte att godtagen skillsmässa ingalunda medger nytt äktenskap. Så så enkel är inte just den frågan. Liksom många andra. / Magnus Olsson

      Radera
    11. Godtagbar anledning till skilsmässa medger nytt äktenskap. Så länge svenska lag överensstämde med luthersk lära, kunde kyrkan godta profan domstols dom till skilsmässa. När lagen ändrades fanns ingen instans, inom vare sig samhället eller kyrkan, som prövade detta, med följd att enskilda präster kom i kläm för vigelvägran och straffades för tjänstefel. En ny lag infördes 1975, vilken gav statsanställda präster rätt att vägra viga. Icke statsanställda präster har aldrig haft vigseltvång, varför 1975 års lag blev överflödig, sedan Svk-prästerna fått annan arbetsgivare än staten.

      Möjlighet till borgerlig vigsel infördes i början av 1900-talet för de fall, då ingen präst i något samfund, som hade vigselrätt, ville viga par, som enligt lagen hade rätt att ingå äktenskap.

      Luthersk lära överensstämmer inte med katolsk lära, som ej medger nytt äktenskap så länga maken /makan till någon som tidigare har varit gift fortfarande är i livet. Detta har befordrat ett grasserande älskarinne-system i katolska länder-

      Radera
    12. Vilket okunnigt nonsens ang katolsk äktenskapslära och praxis! Katolska Kyrkan kan annulera tidigare äktenskap, vilket inte innebär att de var "oäkta" utan att de ingicks med alltför stora brister.

      Radera
    13. I Katolska kyrkan "annuleras" inga äktenskap, hur stora "brister" de än må ha. Däremot kan K. kyrkan ogiltigförklara "äktenskap", som aldrig har existerat som äktenskap, men parterna trots det med eller mot sin egen vilja har blivit registerade som gifta.

      Radera
  2. Jag kommer att tänka på 1 Mos 21:9 och hur det utläggs apostoliskt i Gal 4:28 samt dess Wirkungsgeschichte. Luther är mycket intressant i sin utläggning. Det är köttets kamp mot anden som visar sig i de köttsligas anfall mot de andliga.
    Wingren talade om dörrstängare. Det kommer att visa sig vilka som var de verkliga dörrstängarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan du berör hänger i hop med kunskapsfrågan, den som framkommer i söndagens texter 1 hedningarnas kunskap, de vise männen 2 judendomens kunskap , de skriftlärde 3 den kristnes kunskap given av Den Helige Ande. De två första är beslöjade, den sista avslöjad. Andens verk klär av människan ned till grunden, innan Anden kan ge kunskap, det är nollans kunskap, inget kunna eller veta. Därför skiljer St Paulus på själiska och pneumatiska människor. Dessa båda finns i alla kyrkor och samfund, de som håller sig till det som i uppenbarelseboken kallas skökan och det lammliknande som inget lamm är. / Magnus Olsson

      Radera
  3. Försök med Börjes i Tingsryd. Det du inte hittar hos Börjes i Tingsryd finns inte.

    /Idefix

    SvaraRadera
  4. Jag blir ibland väldigt trött, när det talas så mycket om 'Svenska kyrkan'. Varför sitta fast i kategorier från reformationstiden och 1800-talets väckelse? Det viktiga för mig är att jag är döpt i Kristi kyrka. Är ett dop i Finland mindre värt ett i Sverige, eller ett i dåv. Missionsförbundet mindre giltigt än ett i Svenska kyrkan?

    Jag är i första hand prästvigd i Kristi kyrka – och är tacksam att stiften i Sverige fick nåden att behålla ett sådant viktigt yttre tecken som obruten vigningssuccession. Jag är prästvigd i Visby stift, som upprättades under de drygt hundra år, då ön tillhörde Danmark, om än med superintendent och inte med biskop. Blev det sedan ett 'svenskt' stift? Ja, naturligtvis är det numera ett av stiften i Kristi kyrkas provins i Sverige.

    Jag är också biskopsvigd i Kristi kyrka – av och i närvaro av biskopar från Sverige, Kenya och USA (anglikansk). Biskopsvigningen följde inte allt kyrkolagen i Svenska kyrkan. Men inte heller de första reformatoriska biskopsvigningarna i vårt land följde de då gällande kanoniska reglerna – vi betraktar dem inte som mindre giltiga för den skull.

    Och käre Dag, prästskjorta är väl inget tecken på att vara präst i Svenska kyrkan. Vi har ju numera t.o.m. en och annan pingstpredikant som uppträder i prästskjorta. Också denna är ett tecken på att man, i den tradition där man erfarit Guds kallelse, gör anspråk på att i någon mening vara präst, eller vad man nu föredrar att kalla det, i Kristi kyrka.

    Den liturgiska förnyelsen under andra halvan av 1900-talet hämtade styrka ur att gå tillbaka till fornkyrkan, och komma förbi sådant som senmedeltiden, reformationstiden eller väckelsetiden hade fört med sig. På motsvarande sätt menar jag att vi bör komma över det kyrkojuridiska tänkande som senare tider skapat. Jag lyckönskar alla som fortfarande kan göra rimlig tjänst inom ramen för Svenska kyrkans traditioner. Men det är 'den Guds församling som i Sverige är', vilka traditioner den nu än kommer ur, som är det viktiga, i en tid då säväl vårt kultur och vår officiella kyrkotradition sekulariseras. Att det finns skillnader och motsättningar, som måste ekumeniskt bearbetas, ändrar inte detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var det så att den liturgiska förnyelsen under förra seklet riskerade att göra sig av med de tillgångar Kristi kyrka samlat under seklerna till följd av försöken att återvända till vad man kallade fornkyrkan? Såväl Martin Luther som Lewi Pethrus hänvisade till den. En flod består av mer än dess källa./Jansenisten

      Radera
    2. Och Kristi Kyrka har en ordning (i mångfalden), en kroppslig kontinuitet (apostolisk) och en gemenskap som är överpolitisk, överstatlig och kata holicos...

      En präst är inte präst i ensamhet. Ej heller en biskop. Kyrkan är större än så o definitivt större än kgl SveK:et.

      Vincit omnia Veritas.

      Radera
    3. Begreppet " svenska kyrkan" finns inte före ståndsriksdagens avskaffande och disserentlagarna ( hur nu det eländiga ordet stavas). Professorn i Lund sedermera biskop i Gbg, Lars eckerdahl brukade utlova en belöning till den som hittade begreppet tidigare i historien. / Magnus Olsson

      Radera
  5. Från min barndom minns jag hur vår politiskt och teologiskt liberale kyrkoherde ironiskt sa om min fars och GA Danells prästkjortor, som ju var svarta till skillnad från de vita han hade innanför kaftanen: "Nu är det bara stövlarna som fattas!" Med tydlig referens till Mussolinis svartskjortor. Kyrkoherdens gelikar kallades emellertid slipspräster.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant beskrivning av klädernas symbolfunktion över tid! Nu för tiden får man tappa hakan om till och med en biskop vet hur en elva skall se ut. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Jag minns hur fin GA Danell var i själavårdssamtal. Fortfarande kommer jag ihåg ordagrant hans djupa svar ordagrant. Men allra mest kan jag höra fortfarande hans härliga stämma i mässan i Helmesryd.

      Radera
    3. Dessa ord om GA kan jag instämma i, utan tvekan. Minns honom med tacksamhet, särskilt de gånger jag fick följa honom hem sena kvällar. Det var berikande samtal. / Magnus Olsson

      Radera
  6. Vad är det för fel att hela "Svenska kyrkan"?

    Göran och Magnus Olsson må närmare förklara för oss varför vår kyrka inte bör kallas "Svenska kyrkan". Vår kyrka är ju en del av Kristi kyrka på jorden, varför särskilt Görans kritik är ytterst märklig. Varför är han inte i stället stolt över namnet, stolt över kyrkan, stolt och ärad över att få vara en tjänare i denna kyrka och för Honom?

    Svenska kyrkan är en rikstäckande benämning, enkelt, tydligt, klart och därmed pedagogiskt! Peta, snälla ni, inte i det namnet!
    Och, skall jag också fråga, vilket är ert namnalternativ? Har ni något bättre namn, så låt sos höra det!

    Undrande kyrkomedlem (som är stolt över att tillhöra Svenska kyrkan)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har jag ifrågasatt att använda begreppet? Innan du skriver anonyma inlägg så gör dig besväret att lära dig läsa text, tack. Jag yttrade mig om en historisk användning av begreppet, inget annat. För mig är det ganska egalt vad Svk kallar sig. Dock kan jag se en fara med nationella och personknutna benämningar, men det är bara en etikett. Det som är väsentligt är Guds rike och makt. / Magnus Olsson

      Radera
  7. En tanke - kanske det ändå är så att namnet förvillar dem som sitter i styrande organ och ställningar så att de tror att de tror att de har rätt att styra kyrkan efter flertal och inte efter lyhördhet för Guds vilja?
    "Kristi kyrka i Sverige" hade bättre visat på vems kyrka man FÖRVALTAR...

    SvaraRadera
  8. Jodå, Magnus Olsson, Dina texter är implicit ifrågasättande av namnet, vilket också förstärks av påståendet att det är "en fara med nationella och personanknutna benämningar".
    Vilken fara då, undrar nog alla vi, som älskar Svenska kyrkan? Är Du också kritisk till namn/begrepp som exempelvis Sveriges Kristna Råd, Svenska Missionsrådet, Svenska kyrkan i utlandet, etc,etc?
    Guds rike och makt är förvisson universellt, men Guds respektive kyrkor är oftast nationellt knutna!
    Något fel i detta - i så fall vilket?

    Undrande kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trams från en anonym kommenterar jag inte mer än att jag får gratulera till din tänkta förmåga att se in i andras bevekelsegrunder. Du vet inte vad du pratar om. Däremot vet jag att du inte vågar hederlig kommunikation, det är talande och belysande. / Magnus Olsson

      Radera
  9. Det var inte svar på frågorna, Magnus Olssson, rörande andra kyrkliga organisationer, som har svenskanknytning i namnet! Den tystnaden - sannolikt bottnande i att Du känner Dig "ställd" och har svårt att svara klart och logiskt - som vänds i påfallande irritation och angrepp avseende något helt annat och ovidkommande, är också psykologiskt typisk för den som känner sig komma till korta i ett meningsutbyte.

    För övrigt var det Dina egna kommentarer, som föranledde mina frågor - inte någon "synsk" förmåga att se Dina bevekelsegrunder.Frågorna är lika hederliga som Dina kommentarer är avslöjande!

    Undrande kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bäste anonyme antingen ser du inte och är omedveten om , eller så är det medvetet, HUR du citerade mig, genom att klippa mun mening precis där det passade dig att konstruera det du sedan anklagar mig för. Om det är medvetet är det tragiskt, är det omedvetet är det värre. Varför? Jo just för att om du inte ser det, inte kan se det, kan jag inget göra för dig. Ordet " se" är en ledtråd men förstår att det kan vara svårt för dig att se i ditt anonyma tillstånd. Din bristande hederlighet var tydligen en öm punkt att anmärka på, det förklarar vilket av de två ovanstående scenarierna som är troligast. Lycka till! / Magnus Olsson

      Radera
    2. Jag förstår inte varför 'Undrande kyrkomedlem' hackar på Magnus. Det var ju faktiskt jag som började ett samtal om det begränsande i att ständigt och framför allt tala om 'Svenska kyrkan'.

      Radera
  10. M;agnus Olsson och Göran!

    Men svara då, snälla ni, på frågan om de av mig andra namngivna - samt många andra - kyrkliga organisationer bör ha svenskanknytningen i namnet! Det är ju det saken gäller. Men ni tiger helt inför pudelns kärna!

    Att ställa en sakfråga, Göran, är faktiskt inte att "hacka".
    Nu väntar vi med spänning på ert svar i just sakfrågan.

    Undrande kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. De utpekade / utmanade svarar säkert i sinom tid, men min tolkning av det som skrivits ovan är inte att någon tar avstånd från allt vad SvK heter utan att man pekar på att den svenska provinsen av Kristi Världsvida kyrka är något annat och större än den världsliga organisation som kallas Svenska Kyrkan.

      Jag instämmer också i den undran som framförts varför fokus ska sättas så på just denna världsliga organisation. Vi är döpta in i den världsvida kyrkan och inget annat. Att det sedan i de flesta fall var en präst som fick sin lön från Svenska Kyrkan som förrättade dopet är en rent administrativ sak. Min lojalitet ligger därför hos Kristi Kyrka och inte hos ett visst organisationsnummer hos Bolagsverket.

      Radera
    2. Beklagar men du bäste anonym kräver ett svar på frågor du ställer efter att ha tillvitat mig något jag ej skrivit. Sedan har du ägnat dig åt diverse personangrepp riktade till mig och nu påstår du att jag inte besvarat dina följdfrågor på din konstruerade grundfråga där du anser dig ha tolkningsföreträde till vad jag sagt. Därför hänvisar jag dig igen till det jag ursprungligen skrev rörande begreppet " svenska kyrkan", vilket är det enda jag yttrat mig om med ett historiskt perspektiv. Det tycks mig som du inte förmår ta in just ett historiskt perspektiv utan envisas med ett värderande och önskar dra in mig i det. Det är troligen just därvidlag vi skiljer oss åt. Den skillnaden är intressant. Eftersom du framför den i din anonymitet kanske det motsvarar varandra? Jag för min del föredrar att inte uppträda i anonymitet och framhålla ett historiskt perspektiv i kombination med hur ett begrepp används. Därvid står jag fast./ Magnus Olsson

      Radera
    3. Eftersom jag nyss skrev ett svar till den anonyme som söker dra in mig i en frågeställning jag inte yttrat mig i utan just som jag skrev enbart har framfört dels ett historiskt perspektiv, dels en problematisering kring hur ett begrepp används språkligt, vill jag nu till populisten dels framföra ett tack för betydligt bättre läsförståelse av text, dels säga att den framförda distinktionen kring begreppet kyrka och en organisation så är detta en synnerligen intressant fråga om vilken exempelvis den Svenska kyrkan, numer kallad Svenska kyrkan, har en bekännelse i de dokument som antagits vid skilda tillfällen i historien. Till det hör såväl äldre som nyare dokument. Det finns naturligtvis en glidning mellan officiellt antagna bekännelsefokument och andra mer eller mindre bekännelsepräglade sådana. Som exempel kan ju nämnas exempelvis bekännelseskrifterna och psalmboken. I den senare kan man finna ganska skilda kyrkosyner direkt eller indirekt. Det är av vikt att man ser den variationen liksom det sk begreppet " svenska kyrkan", lanserat som jag redan påpekat under 1800-talets senare del. Vad gäller begreppet " Kristi kyrka" kan detta definieras mycket olika alltifrån anspråk hos ex den romersk katolska kyrkan till en pietistisk tanke om en mer osynlig kyrka, liksom själva ordet "kyrka" i sig kan betyda allt möjligt från organisation, samling av människor till en byggnad. Vilken definition som kan anses vara den rätta är en helt annan fråga. / Magnus Olsson

      Radera
    4. Ps vid närmare eftertanke slår det mig att jag glömde en väsentlig sak nämligen tanken på kyrkan som en organism, det är en mycket intressant tanke eftersom den kan hänföras till olika former av kyrkosyn dvs den är inte med automatik omöjlig att kombinera med såväl en föreställning om synlig som osynlig kyrka, universell eller lokal ( allt från nationell till fristående församling ) eller organisation kontra tillfällig. Det är tyvärr en ofta förbisedd aspekt. / Magnus Olsson

      Radera
  11. Nej, Magnus Olsson, varken något tillvitelse eller något personangrepp har riktats mot Dig - blott frågorom det är fel att ha ett svenskanknutet namn på kyrkliga organisationen! Och då finns det för övrigt många fler kyrkliga instanser än de jag nämnde som skall värderas.

    Personligen kan jag inte ett ögonblick förstå varför det skulle vara felaktigt eller problematiskt med namnet Svenska kyrkan; kyrkan finns här, prästerna och de förtroendevald (de allra flesta) är svenskar, och vårt lands namn klingar väl stolt och bra i våra öron - jag hoppas även Dina! Du ondgör ju Dig över anonymitet och försöker med åberopande av den faktiskt komma undan den verkliga frågan om varför det just är fel med namnet Svenska kyrkan. Den är väl lika mycket Kristi kyrka för det, liksom Anglikanska kyrkan är det, kyrkorna i Tyskland, Danmark, Finland och överallt i världen är detta.

    Så räta på ryggen, gläd Dig över Svenska kyrkan, dess rika historia och kultur - och gör allt vad Du kan för den!Det bör vi alla,som tillhör den, göra!

    Gof fortsättning bäste Olsson och älskade gamla Svenska kyrka!

    Undrande kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej jag undviker inte frågan utan jag avstår från att gå i i en diskussion du försöker skapa utifrån en påstådd tolkning av vad jag skrivit. Det är mycket enkelt: jag är inte intresserad av det utifrån de premisser du ställt upp. Nu återkommer du på samma tema igen och inte heller nu nappar jag. Fö noterar jag vad du skriver och hur du skriver, det finner jag intressant. Att du inte känns vid varken din oförmåga att citera korrekt eller dina insinuationer förvånar mig egentligen inte utan jag påtalar dem mest för att klargöra att jag tar avstånd från din metod. Btrf din anonymitet har jag viss förståelse för den. Den möjliggör just den metod du brukar. För mig är sådant främmande. Vad gäller namnet svensks kyrkan har jag aldrig tagit avstånd från det. Det är bara ännu en av dina påståenden men noterar att du är mer intresserad av att vifta med detta namn än ditt eget. / Magnus Olsson

      Radera
  12. Javisst, Olsson, Svenska kyrkan är mycket viktigare än vad min ringa person är!

    Hälsningar från
    undrande kyrkomedlem

    SvaraRadera
  13. Dels noterar jag hur du benämner mig, dels vad du nu säger om dig själv. Jag föreslår att du Mr anonym fortsätter med din prioritering. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  14. Precis, Olsson, att kyrkan - vår egen älskade Svenska kyrka - är viktigare än vad jag är. Och Du också, kanske man bör tillägga. Den prioriteringen har Du väl inget emot, eller hur?
    För övrigt - apropå Din aldrig sinande irritation över anonymiteten - måste ju frågan ställas vem Magnus Olsson? Det torde ju finnas oerhört många i vårt land som heter så.
    Så vem är den Magnus Olsson egentligen som försöker krypa undan sakfrågorna, vilka han från början själv initierade i detta kommentarsfält?

    Upp till bevis, annars kastar Du sten i glashus!

    Undrande kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom jag också är ganska irriterad över dessa drivor av anonyma kommentarer på den här bloggen vill jag gärna kommentera vad den avslöjande signaturen "Undrande kyrkomedlem" skriver. Om du inte kan få fram vem Magnus Olsson är så är det ju rätt så anmärkningsvärt. Han har ju till och med uppgett i vilket stift han är präst.Att du sedan inte känner honom eller känner till honom är en helt annan sak.
      Själv har jag också råkat ut för att kallas anonym under mitt bloggnamn. Men skulle man ha ett intresse av att se vem jag är så är det bara att klicka på signaturen så kommer presentationen och e-mejladressen med namnet, och det har bara en person i Sverige.
      Det är stor skillnad på att ge sitt namn och vistelseort eller identifierbar signatur och på alla dessa Anonym, Anonym,Anonym som år ut och år in florerar bland fegisarna som kommenterar här på bloggen. Varför slår ni åsiktsfölje med en så modig och rakryggad person som Dag? För även om jag tycker att han är gnällig ibland, så vågar han ju stå för sin tro och sina åsikter. Men tyvärr så har han ju ett följe med svarta huvor runt sig. Fånigt, fegt och ynkligt! Kyrkans män och kvinnor???

      Radera
    2. Är detta att kalla prästen Magnus Olsson för "Olsson" ett sätt att vulgarisa och försök att förminska? Botten!

      Radera
    3. Det är nog varken fegt, fånigt och ynkligt att här blogga anonymt. Jag skulle nog säga att det är klokt. Den som inget har att förlora på att ståta med namn gör det lätt för sig genom att anklaga andra. Numera när prästernas arbetsgivare är pastoraten, så är det nog inte riskfritt att här på bloggen uppge namn och framföra åsikter som inte är politiskt korrekta. Det kan ge minskad lön och även hot om uppsägning av tjänst. Personligen har jag blivit anmäld för något jag inte alls förstår varför och en kollega är inkallad för samtal till sin biskop. Så enkelt är det inte att framstå med namn. Dessutom anser jag att argumenten i en diskussion är viktigare än vetskap om vem det är som framför dem.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  15. Oj så djupt satt den insikten! Lite imponerande att du ville illustrera det, tack! Noterar att det var en öm punkt. Jag är inte redovisningsskyldig för något gentemot någon som i skydd av anonymitetens mörker uttalar domar. Ber att få hänvisa dig till Romarbrevet. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  16. Vågar Du inte, Magnus Olsson säga B, när Du uttalat A? Du är ju inte "redvisningsskyldig" mot någon anonym, skriver Du.
    Men det finns ju många på detta kommenterande fält som inte skriver anonymt och som kanske vill ha svar på ställda frågor. Sedan undrar jag stillsamt vilka "domar" som har uttalats mot Dig? Vilken anklagelsepunkt och vilket utfärdat domslut?
    Slutligen påminns Du igen om att igna konkreta svar har givits på ursprungsfrågan om det är fel att ha natkionell benämning på våra kyrkor - och varför i så fall?
    Ja eller nej! Så enkelt är svaret!

    Undrande kyrkomedlem

    SvaraRadera
  17. Magnus Olsson,

    Det finns ju många andra, som inte skriver anonymt och vilka kanske vill se Din "redovisning", om Du nu - av det anförda märkliga skälet - inte vill svara på ursprungsfrågorna om (o)lämpligheten av att i namnen svenskanknuta våra inhemska kyrkor.
    Fast också de får nog bereda sig på att vänta förgäves, när Du helt på egen hand har manövrerat Dig in i återvändsgränden.
    Men här kommer saken igen, ty repetition är som bekant kunskapens moder:
    -Är namnet Sveriges Kristna Råd olämpligt?
    -Är namnet Svenska Kyrkan i Utlandet olämpligt?
    -Är, eller var, namnet Svenska Alliansmissionen olämpligt?
    -Är namnet Svenska Frälsningsarmén olämpligt?
    -Är namnet Svenska Teologiska Institutet olämpligt?
    Några få exempel bland många kristna kyrkor och dito organisationer som har direkt svenskanknutna namn. Många fler finns som bekant.
    Men, som jag noterade ovan, ingen läsare här skall nog förvänta sig att Magnus Olsson svarar på dessa kärnfrågor i den s k pudeln.

    Undrande kyrkomedlem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Noterar att du upprepar din gråa fast jag ett antal gånger sagt att den inte varit föremål för mina kommentarer. Hänvisar dig för sista gången till vad jag skrivit och inte vad du fantiserar ihop. / Magnus Olsson

      Radera