söndag 3 mars 2013

Dumma, dumma Jenny Nordberg!

Johanna Andersson skrev utmärkt på Kristen Opinion - och det var där jag upptäckte  hur de kyrkliga översåtarna avfärdat Jenny Nordberg. Jag läste artikeln Gud har bara lite personalproblem i SvD  den 24 februari och blev inte särskilt förvånad. Häpenheten över Svenska kyrkan är från nordamerikansk horisont inte ny. Min viktigaste vän i USA skickade en vecka innan artiklen Church of Sweden's Nonbelievers. Där beskriver författaren Gary G. Yerkey ett besök i Stockholm där han  vid en middag frågar de tolv gästerna hur många som tillhör Svenska kyrkan. Det gör alla utom två. Då frågar han hur många som tror att Jesus är Guds son. Det gör ingen. Vill ni leta efter artikeln så försök med http://www.livingchurch.org

Visst har författaren fel i ett antal detaljer men det är själva förvåningen som är det intressanta. I ett sekulariserat samhälle tillhör ändå många Svenska kyrkan, men de tror inte på den kristna trons själva grundläggande. Från amerikansk horisont tycks en sådan kyrka ha djupgående problem. Det är själva häpnaden redovisad. Jag kan inte se annat än at Jenny Nordberg i sin kolumn redovisar samma amerikanska häpenhet när hon pekar på en kyrka hon ser bara existera likit en svensk myndighet. Det har aldrig fungerat i USA.

Ärkebiskopen problem var att artikeln "innehöll så ovanligt många sakfel" och han visste inte hur man gör då. Försvar blir lätt löjligt defensivt - och just det löjliga brukar ärkebiskopar ha svårt för, har jag förstått. Men vad då?

Nu var detta inte en lyckad kommentar för Jenny Nordberg gick in på ärkebiskopens blogg och kommenterade. Dumma, dumma Jenny Nordberg! Fast å andra sidan satte hon fingret på den ömma punkten: "När och om ni skulle vara intresserade av att på allvar diskutera varför från början tvångsanslutna medlemmar väljer att gå ut i allt ökad utsträckning och vad ni gör för att motverka utvecklingen, så är ni välkomna att höra av er." Det var nog dumt gjort av henne, illvilligt och elakt. Ärkebiskopens Ewa Almqvist gav sig in i bloggkommentarsfältet också med beskedet att vi alla är Svenska kyrkan ioch diskuterar på twitter - är det 140 tecken? Johanna Andersson belyste eländet och det gjorde fler kommentatorer på ärkebiskopens blogg.

Hur dum Jenny Nordgren verkligen är, måste man dock gå till domprosten Hermanssons blogg för att fatta. Domprosten vet att berätta att Svenska kyrkan helt enkelt är ett privat hatobjekt hos Jenny Nordgren. Var det inte det vi visste. Jenny Nordgren är dum - usch och fy - och hon är dum mot oss.

Men hallå! Gjorde inte domprosten Mats Hermansson, denne fine man, trots allt saken lite lätt för sig? Avfärda kritik med kritik mot person? Nej, ingen skugga ska falla över domprosten Hermansson bara för att han gör som man lärt sig i Svenska kyrkan. Jenny Nordgren avfärdas på precis samma sätt som alla andra kritiker avfärdas. Kritikerna har fel i sak på ett sådant sätt att saken inte kan tas upp, de är dåligt pålästa (men får aldrig referens till vad de skulle ha läst) och kritiken är svepande (favorituttryck). Självfallet är det så att domprosten "finner det inte möjligt eller nödevändigt att bemöta allt i detalj" - och skälet är uppenbarligen det uppenbara: Jenny Nordgren är dum.

Domprosten gör ett nummer av att han inte hört talas om att det tas upp kollekt till den egna verksamheten i Svenska kyrkan. I vanlig fall brukar man inte köpa argument som bygger på okunnighet - men i Växjö stift gick senaste stiftskollekten till stiftsgården Tallnäs. Bara som ett exempel, Helge! Ingen skugga över domprosten. Han skriver så sant: "Min horisont är naturligtvis begränsad."

Vad händer då om kritiker skriver lärda avhandlingar om problem och kyrkligabesvärliga sammanhang som de får akademiska titlar och erkännande för? Ingenting. Sådana avhandlingar finns men finns ändå inte. Förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå - eller helt begripligt.

Själv förundrades jag över att ingen kommenterat Jenny Nordbergs uppgift att 460 är anställda enbart vid kyrkokansliet - för den siffran tror jag Jenny fått fel. I den siffrran ingår alla som är utlandsanställda. I Kyrkans Hus finns strax över 300 personer. Eller kanske något färre nu? Jag kan fråga på tisdag när Kyrkostyrelsen sammanträffar. Och då får vi nog än en gång höra hur dum Jenny Nordberg är.

Till Jenny säger jag bara: Välkommen i klubben och var glad för den behandling du får utstå. Den ska trots allt ses som ett erkännande. Och möjligtvis skrevs artikeln lite i underkant när det heter att Gud bara har lite personalproblem.

16 kommentarer:

  1. Att som kritiker bli avfärdad, är ett erkännande, som ger glädje. Så sant, så sant. Det gäller också när kritiken kritiserar kritikerna. Att bemötas med oförskämdhet, är ett bra tecken på att kritiken träffat en öm punkt. Hur stor klubben då är, kan diskuteras. Det som är avgörande är inte hur stor den är utan om den hålls ren från att falla på eget grepp, bli vad den kritiserar. Det handlar helt enkelt om helgelse. Därmed är alla dessa kyrkliga debatter i grunden en andlig fråga. Huruvida de skilda bloggarna och nätforumen utgör någon väsentlig skillnad sinsemellan, beror på vilken metod de brukar. Hitintills har någon större skillnad ej kunnat skönjas utan de sitter i samma båt som dem de kritiserar. En båt på ett farligt vatten är inget problem men när vattnet kommer in i båten är det fara för då kan båten sjunka. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Koncernchefen har svårt ta kritik. Det är lättare att gömma sig bakom påstådda sakfel. En sak är säker. Koncernchefen har svårt med glödpunktsivrarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kritiken skall nog inte bara riktas ditåt, den är befogad i många andra sammanhang, särskilt bland de som tror sig vara ett allternativ till det de kritiserar. / Magnus Olsson

      Radera
  3. Ja just det - den operativa ordet är "lite"

    Förr kunde jag avfärda Jenny som en stackare som har gått vilsen men nu
    är jag tacksam för att hon råkade trampa på ett liktorn på den Gamla Skökans(Svk) fot.

    Vladimir Pravdoljubov

    SvaraRadera
  4. Jag hittar inte ärkebiskopens blogginlägg. Var är det? Eller kommenterar Jenny under annan rubrik?

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://blogg.svenskakyrkan.se/arkebiskopen/2013/02/26/det-skrivna-och-det-handa/

      Radera
  5. "Ärkebiskopens problem var att artikeln 'innehöll så ovanligt många sakfel' och han visste inte hur man gör då."

    Min enkla kommentar kring just detta på ärkebiskopens blogg krävde minst ett dygns fundering från bloggmoderatorns (ärkebiskopens?) sida innan godkännande och publicering kunde ske.

    (Under tiden publicerades en handfull andra kommentarer, så det handlade uppenbarligen inte om paus i modereringen.)

    En liten skitsak kanske, men skapar ändå ett och annat frågetecken. Åtminstone hos mig.

    SvaraRadera
  6. Det är väl bara konstatera, att högste chefens personal är mycket lojal. Alla frågor som SvK betraktar som svåra att besvara ligger säkert i papperskorgen.

    SvaraRadera
  7. http://www.livingchurch.org/church-sweden-nonbelievers

    SvaraRadera
  8. Det roligaste med domprosten av Visby är att hans påstående att Kyrkan är ett hatobjekt för Nordberg inte är en utsaga om att Nordberg hatar kyrkan...
    Logik på mycket hög kyrklig nivå.

    SvaraRadera
  9. ”När Erik Meurling kritiserades från de motsatta lägren för sitt ståndpunktstagande i någon fråga, kände han sig säker om att ha rätt. Fick han beröm från alla håll, så började han misstänka, att han tagit fel.” (ur Bo Sture Wkings minnesteckning av Erik Meurling vid prä /stmötet i Linköping 1961) /BoR

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utmärkt citat av den lärde BSW över kristdalaprosten, vars kaftan med leva jag hittade på en skyltdocka på antikmässan i Älvjsö för några år sedan. Kaftanen ville jag inte ha men väl elvan, så den köpte jag för en tia eller två. /Magnus Olsson

      Radera
  10. Vill någon verkligen veta???
    Hur vårt andliga tillstånd är behöver man väl inte ta omvägen över USA! (artiklen Church of Sweden's Nonbelievers.)

    Enligt bloggen "Gårdagen" roas Dag över värderingsövningen om MAKT!
    Frågan visar vad som är viktigast för att lära känna varandra, påverka.

    Mera relevant samtalsfråga är: När blev Gud/Jesus/Den helige Ande mer än ett ord för dig?
    Låt frågan gå "laget runt" vid kaffeborden, så får ni höra om Guds nåd, kärleksfulla personliga sätt att möta människor, man blir förundrad, det ger Gud äran! Det ger även många tillfällen till vänskapsevangelisation, nöd, förståelse eller kärlek till medmänniskan. Men frågan är kanske inte rumsren i kyrkliga etablissemanget?

    Det förefaller att makt sex och pengar är salighetsfrågan.
    Prästänka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samvetskristendom lyser med sin frånvaro hos de flesta småprofeter i den kyrkliga debatten. / Magnus Olsson

      Radera
  11. Men vad hade författaren fått för svar om han ställt frågan i enrum till var och en i stället för att fråga ett middagssällskap? Det undrar Bartholomeus P.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Testa själv! Du kan själv börja, så sätter du en förebild på tonen i och karaktären på samtalet... Det vi själva sett hört är äkta, enkelt -erfarenheten kan ingen ta ifrån någon...

      Radera