tisdag 14 maj 2013

6-5

6-5 blev siffrorna i Borås när den nuvarande kyrkoherden inte fick bli stor-kyrkoherde. I Borås Tidning läste jag att den ratade var besviken och den som fick tjänsten glad. Han kommer från Ljungskile och har lagt samman fyra församlingar till en. En erfaren kyrkoherde får alltså Borås. Han har sina rötter i Tyskland, noterar jag förtjust och ser mönstret från Lund där vi har Domprobst Überflüssig sedan de från Tyskland komna gjort sitt. Gross-Deutschland är ett förblivande ideal, antar jag. Begripligt. Har man erfarenhet av hur ett antal gamla kungadömen och furstendömen blivit ett kejsarrike, går ränderna inte ur. Om nu detta kan vara rätt uttryck?

Vad som egentligen hände i Borås vet jag inte. Utifrån verkar splittringen i tillsättningsfrågan rätt oroväckande. Tanken att man nu får en annan typ av kyrkoherdetjänst är än mer skrämmande. Varifrån kom den nya - icketeologiska - hierarkin? Skrivbordshierarkin är något annat än den tjänarehierarki som prästämbetet uttrycker där störst är minst.

Hur kom det sig att kyrkoherdar hamnade bakom skrivbord, fem dagar i veckan? Förklara det för mig. Hur kunde vi en annan typ av kyrkoherde - en där man alls inte är herde för hjorden utan som bäst den store överherden för herdarna? Och varför är vi så få som reserverat oss eller talat emot den av så många önskade nyordningen?

I Borås tar den ratade kyrkoherden lite tid på sig och väntar på att det ska dyka upp någon trevlig tjänst att söka, säger han till Borås Tidning. Men det är inte säkert att det blir så enkelt. Lite skada tar han när han ska ut ur sitt tjänsterum och tills vidare försöka hitta andra sysslor än de han haft och dessutom börja samarbeta med den utifrån kommande nye kyrkoherden, han som är duktig på sammanläggningsprocesser. Som personalvård ska man inte uppfatta det som hänt. Och vad ska biskopen säga? "Var inte ledsen!" -?

Man kunde tänka sig att den ratade frågar på vilket sätt han inte skött sin kyrkoherdesyssla. Vad svarar de sex i Borås då? Säkert med ett ord om att han alls inte misskött något - men nu handlar det om en ny typ av tjänst. Då behöver förstås inte kyrkoherden vara ledsen längre - men är vi inte många som borde ha vett att vara rejält oroliga. Vad är det för ny typ av kyrkoherdetjänst vi får? Och varför just denna typ när siffrorna för kyrkobesök, aktiviteter, kollekter, ålderssammansättningar pekar nerför och vi inte ens vågar andas en fråga om hur det är med de sakliga kompetenserna när det handlar om tjänster i Svenska kyrkan. Men kan det finns ett samband - när det rasar, bygger vi en annan struktur, ny organisation och hierarki?

Kvar står komministrarna och bligar. Lite bligar de på de andra komministrarna, de före detta kyrkoherdarna som kanske förses med en fantasifull titel och behåller sin gamla lön - men vad då? Tillsammans vet de att inte ta eget ansvar. De nya stora kyrkoherdarna - islam har det lättare för där heter en stor- eller super-kyrkoherde "stormufti" - förväntas säga vad arbetskraften ska utföra. Prästerna har blivit lönearbetare. Det betyder att de släpper det personliga ansvaret men bygger inte heller församlingar.


14 kommentarer:

  1. Men detta är samma sak som internet/datakunskap! I dag har vi två minoriteter och en majoritet. De två är dels de som inte kan/vill bruka internet, dels de som är uppfödda med det, har det s à s i blodet. Den stora majoriteten som VET att de är ämnade att BLI en minioritet är alla vi som mer eller mindre lärt detta och är användare. Det tar inte lång stund till den ena minoriteten dött bort och den andra växt till sig till majoritet. Nuvarande majoritet vet vad som väntar den. Den som inte följer med historiens hjul när det svänger krossas. Ryska furstinnor kunde ena dagen spela flygel andra dagen skura toaletter. Thats life. Nu kommer naturligtvis den stora lydande tystnaden inträda liksom majoritetens förtvivlade ångestkamp. Där de trodde sig ha ett pastorat var att kasta tärning om ryckte någon undan mattan och allt förändrades. De får nu slåss om den nya adelns privilegier. Som tjuren Ferdinand må de stilla i landet lukta på Guds försyn, Andens bistånd och härda ut i bönen. Som man bäddar får man ligga, som man röstar i val får man lyda. Calvinismen är här för att äta! Smaklig måltid! Läser man Hesekiel och St Johannes blir man inte rädd och rädda kristna är livsfarliga, de är Djävulens bästa medhjälpare i sin rädsla. Liksom elaka och gnälliga. Guds Ande ger andra frukter. Vem går då fri? Ingen! Hevreka! / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Den perfekta sökbilden betr. "storkyrkoherde" inte bara i Skara utan även andra stift ex.Växjö är just erfarenhet av sammanläggning och i slutändan nedläggning.

    BF

    SvaraRadera
  3. Återkommen från Tyskland har jag fått nya perspektiv på det kyrkliga. Där samlas nu till seminarier om (de dåliga) erfarenheterna från Sverige beträffande upphävande av boplikt för präster och föräljning av prästgårdar och sammanslagningar. Någon längtan efter storskaliga lösningar förefinnes inte och förefaller där otänkbara, trots svag ekonomi. Malmö som superpasorat utlöser klentrogna skratt. Tanken på sammanslagningar som något i sig tyskt är nog lika befängd som tron att tysken i gemen skulle föredra att köpa frukostfrallan och streichwursten på Lidl i stället för hos den lokale bagaren och slaktaren. Stolpskott i bloggen alltså.

    Mycket känns annars likt. Kyrksamheten är svag. Siffrorna vikande. Efter föregående helgs storsatsning i Hamburg sitter några dussin personer utspridda i den väldiga, medeltida stadskyrkan. En god, låång, tematisk predikan av Herr Pastorn med den stora charmen. Eleganta textläsningar av die Vikarin med den fräsiga näspärlan och psalmer spelade med utmärkt schwung av skicklig Kantorin. Men ändå är gudstjänsten lika ödslig som motsvarande svenskkyrkliga och psalmsången svag.

    Till känslan av främlingskap bidrar en torftig liturgi utan mässa och altartjänst och prästens klädsel i talar, med en stola slängd över den svarta prästdräkten. Så här kunde det nog vara hos oss ännu på 50-talet på västkusten, tänker jag, bortsett från att då var uppslutningen bakom kyrkans sed stor, här som där.

    Till kirschtårtan och kaffet meddelar en leende Vikarin på begriplig svenska, att hon tillsammans med sin läkarpojkvän (ej i gudstjänsten, men han syntes under lördagens fullsatta konsert i församlingshemmet) lär svenska f a kunna söka mera välbetalda präst- resp läkarjobb i Sverige framöver. Min varning, att det är tveksamt om den kyrkliga organisationen kan erbjuda tjänster om några år, viftas bort. Nej, för tyskar i gemen är Sverige ett litet välorganiserat Preussen utan problem. Om Nederländerna är det sjuttonde Bundeslandet, är Sverige det artonde, skämtas det.
    Tyskarnas kärlek till det svenska framstår som minst sagt obesvarad.

    Tant Svart

    SvaraRadera
  4. Och så stiger en (eller flera) av komministrarna fram och axlar ansvaret som församlingens rätte herde. När denne rätte herde har gudstjänst kommer det fler. Bibelstudier, själavårdssamtal och annat förekommer också. Låt oss hoppas att dessa rätta herdar inte får alltför mycket mothugg av den som sitter bakom skrivbordet. Det är ett böneämne./Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt Maria! Se bara på vilka som varit andliga ledare över tid! / Magnus Olsson

      Radera
  5. Ja, så belönas en som varit kyrkoherde där i 14 år. Efter så många års erfarenhet av halva Borås stad, så kan man tydligen ingenting längre, enligt den agerande "sossen" i kyrkonämnden. Skamligt är bara förnamnet. Vad skall nu halva Borås stad tycka om den nye tyskfödde kyrkoherden, som tydligen kan allt och som medverkat till att deras omtyckte kyrkoherde skall behöva lämna skeppet? Kyrkan är mästare på att skapa konflikter och osociala miljöer.
    Det är rätt underligt att det skall få gå till på det här sättet.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  6. Tack vare DS har jag nu läst alla artiklar jag kunde hitta på BT på nätet om min födelsedag. Det mest intressanta jag fann var två saker 1 att rekryteringen av den nye kyrkoherden ansågs passa " den nya organisationen" och att denne var " en utpräglad ledare" 2 att den avpolleterade herden skulle söka ett roligt jobb. Intressanta utsgor, bådadera. / Magnus Olsson som alltid funnit Borås intressant och urtråkigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser att iphonen gjorde om födelseSTAD till dag, ops så det kan gå. / Magnus Olsson

      Radera
  7. Borås har ju fått ett uppsving i kyrklighet över samfundsgränserna efter tre års arangerade av Oas sommarmöten.
    Något som har styrkt och byggt (den gudstjästfirande) församlingen.
    Men det kanske är det som som inte gillas av
    (S)torpolitruckerna?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just det!!!

      Tant Svart, Oasvän

      Radera
  8. Ni glömmer en sak mina vänner nämligen att det måste finnas mer än en kyrkkoherde än den som är ratad. När flera pastorat slås ihop. Det finns väl tre till som också är ratade. Varför bara sätta fokus på en av dom?/Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra poäng! Snart är väl alla ratade. Om trettio år finns inga kyrkoherdetjänster alls, skulle jag tro. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Denne förbigångne Boråsherde har välkomnat Oas-rörelsen, och får nu sin välförtjänta bestraffning. Den kyrkliga organisationen reagerar som sin judiska föregångare runt templet i Jerusalem en gång:

      "Det är bättre att en enda människa dör för folket, än att hela folket går under."

      Alltså sker nu bara det som måste ske inför templets undergång.

      Radera
    3. Historiebeskrivningen av SvK:Borås deltagande och hållning gentemot OAS-rörelsen borde kommenteras av någon med insyn. Det handlar stor insats och engagemang av frivilliga krafter på sin fritid med ekumenisk bredd och Guds nåd. Svk:s kyrkor användes mig veterligt inte heller. Möjligen fick någon församlinsgslokal hyras till marknadspris. Prästänka

      Radera