torsdag 26 december 2013

Tankar en annandagsmorgon

Kyrkohistorisk Årsskrift kom i god ordning före jul. Till julförberedelserna hör att läsa något i boken den 23 dec; en artikel, kanske, en recension eller två och lite om vad som hänt i Kyrkohistoriska föreningen. Så också i år. Och jag sände en tanke till professor Bengt Hägglund, som en gång lärt sina doktorander att man inte ska läsa så mycket böcker utan hämta kunskap ur uppsatser, artiklar och bokanmälningar.

Professor Straarups bidrag är ett föredrag där han går igenom trosundervisningen. Budskapet är enkelt att fatta. Från 1960-talet kraschar Svenska kyrkans trosundervisning. Den var ju upphängd på skolväsendet - eller egentligen tvärtom: skolan var Kyrkans. Detta är slutet på en process som pågått sedan sekelskiftet. Skolan har avkonfessionaliserats steg för steg. Vill man förstå, kan man läsa Louis Althusser, har jag påpekat i 40 år. När folkkyrkans medlemmar inte längre får trosundervisning kommer detta folk att sakna ett religiöst språk och tappar intresset för Kyrkan. Det kallas på käckt språk för "intressemortalitet".

Straarup menar att kyrkoledningen varit försumlig. Det kan man säga - om det inte är så illa att kyrkoledningen gjort så gott den har kunnat och inte kunnat mer. Bortsorterandet av folk betyder ju inte att platser kan lämnas tomma. De mindre kompetenta får träda till och då gäller det tänkvärda ordet: "En alltför liten höna ska inte värpa alltför stora ägg ity hon blir så sladdrig i stjärten."

Svenska kyrkan - Karl-Erik Brattgård, Ottar Ottersen, Jan Carlquist, Tomas Hårdstedt m fl - gjorde aktningsvärda insatser. Jans förnyelse av konfirmandarbete ägde inte rum i ett lufttätt rum men hans insats vill jag särskilt lyfta fram men så mycket uppbackning av herrar Ström, Olsson och Stoltz fick han inte. De tänkte på ett annat sätt. Undervisningen har alltså steg för steg reducerats i Svenska kyrkan, vilket borde vara ett häpnadsväckande förhållande för den som tror att kunskapsförmedling är steg ett för att både behålla medlemmar och motivera dem till kristen tro och kristet liv. Svårligen kan barndopseden upprätthållas utan fungerande dopundervisning dvs det som skola och allmän konfirmandundervisning och konfirmationssed gav? Svenska kyrkan har aldrig vågat gå i clinch med den frågan.

Gudstjänstbesöken faller i en jämn kurva från år 1989, inte från år 2000, alltså. Hade det varit annorlunda om vi fått andra relationer till staten år 1979, när kyrkomötet sa nej? Jag vet inte. Men Svenska kyrkan stod starkare då och rimligtvis hade en annan kyrkopolitik kunnat föras, en som integrerat Svenska kyrkans olika kapaciteter. Möjligtvis hade vi haft kvar partipolitiseringen. Den innebär inte att de förtroendevalda granskar prästernas förkunnelse genom att påbjuda eller förbjuda vad som ska sägas. Kontrollen går så till att läran ändras. Man kan numera viga samkönat. Den prästkandidat som kommer till biskop Brunne och förklarar sig inte vilja detta, avvisas. Och prästkandidater sållas bort på ämbetsfrågan - liksom de som ska ha arbetsledande tjänster. Så går det till att ta ideologisk kontroll över en kyrka. För en borgerlig tänkare är det förstås Max Webers analys som gäller: Utbildningsprivilegiet och utnämningsprivilegiet är de två viktiga kontrollinstrumenten.

Partipolitiseringen är verklig. Ett parti är konstruerat för maktinnehav i kommun, landsting och riksdag samt EU-parlament. När samma maktambition drabbar kyrkolivet, som byggs på en helt annan princip, nämligen tjänarprincipen, blir det fel. Då står det inte den kyrkliga gemenskapen fritt att söka efter gemensamma nådegåvor och kallelser. Uppgifterna är redan förelade efter maktproportionalitet och utifrån denna fastställs allt - från lära och gudstjänstordning till rättsskipning och förvaltning. Sambandet gudstjänstfirande församling och beslutsförsamling är sönderbrutet - och detta sedan länge. Förmår man inte uppfatta de principiella frågorna, kan man förstås komma dragande med högkyrkligheten, som sägs vara emot lekfolkets ansvarstagande men den tanken jävas av praktiken. Få präster har uppmuntrat gudstjänstfirare att ta kyrkopolitiskt ansvar så mycket som de högkyrkliga. Den högkyrkliga tanken handlar om den ansvarsfördelningen som förr var självklar i Svenska kyrkan och tydlig i det gamla kyrkomötet, där prästerna hade ett särskilt läroansvar trots att biskoparna (som hade rösträtt) och prästerna - valda av prästerna i stiftet - var en klar minoritet.

I omgångar skildes kyrka och stat - först som ett skiljande mellan kyrka och kommun och då är det 1860-tal. Efterhand skiljer man kyrka-skola (1950- och 1960-tal) och samhällsfunktioner lyfts bort från kyrkan i omgångar - som barnavården och folkbokföringen. År 1958 kom motionen om utredningen av statskyrkoförhållandet. Alternativet hade väl varit att bejaka den thapperska motionen att kyrkofullmäktige skulle avskaffas och kommunfullmäktige ta hand om de kyrkliga frågorna. Tror någon att Svenska kyrkan varit vitalare då om den kommunaliserats?

Undervisningsfrågan - på alla nivåer och för alla - är den avgörande just nu. Det hade inte varit så dumt att ha ett ställe för kvalificerad gemensam utbildning i teologiska och pastoralteologiska frågor och sett till att de erfarna pastoralteologerna - församlingsbyggarna - fått dela med sig av sina kunskaper. En lekmannaskola och en kyrkoarbetarakademi i kombination, kanske belägen nära en storflygplats i ett område med mycket folk? Det kunde ha varit värt rätt mycket pengar. Men antagligen är mycket av det vi ville och menade att vi kunde när det begav sig för sent nu. Återstår att se hur försummelserna får konsekvenser. Och varför skulle de inte få konsekvenser?

Vill man läsa Straarup och Ekbergs bok Den sorgligt försumliga kyrkan. Belyst norrifrån  (Artos 2012) kan man göra det - eller ta till sig Straarups artikel i Kyrkohistorisk Årsskrift 2013. Samtiden är verkligen onödig men så blir det när kyrkopolitiken som ett viktigt mål har att tysta kritikerna, stämpla dem och göra sig dem kvitt - eller bara få dem att hålla tyst och alltmer oengagerat fortsätta det rutinmässiga.

Eller med den fromme Olov Hartmans ord: "Det går åt helvete, fattar du väl!" Han skrek det till Ingmar Ström samtidigt som han under hatthyllorna i Adolf Fredriks församlingshem  fysiskt gav sig på honom. Hartman såg rätt.

25 kommentarer:

  1. Ovanstående inlägg förfefaller i förstone vara resonerande, faktabaserat, analyserande. Men det saknar helt den kanske viktigaste komponenten -som jag nämner i en kommentar, som nyss skickades till ett tidigare inlägg: den ekonomiska förståelsen, realismen för kyrkans finansiering, den som var tryggad i kyrka-statäktenskapet.Det är förvånande, då Dag har suttit i centrala ekonomiska organ för kyrkans nationella nivå och därtill har lång erfarenhet som församlingspräst. Kyrkan som institution i vårt land kan faktiskt inte leva av Ordet allena!

    Och kommentaren viftar bort en av folkkyrkans grunder för benämningen "folkkyrka" - nämligen att hela folket/medlemmarna/de tillhöriga är delaktiga och tillsammans bär upp kyrkan.

    Dag gråter nämligen över att sambandet mellan gudstjänstfirande församling och beslutsdito är "sönderbrutet". Men detta stämmer inte alls.
    - Är det några som via valsedeln i kyrkovalen engagerar sig, är det förvisso de som går i gudstjänsterna. Säg, eller skriv, emot mig den som vågar. Men mitt påstående därvidlag kan inte med fakta gendrivas.
    Att det är så vet förstås Dag bättre än de flesta. Vad han menar med sin kommentar är dock något helt annat: att den gudstjänstfirande församlingen inte exklusivt får ha ansvaret för och styra kyrkan. Det ansvaret är bredare, mycket bredare - allas, som (ännu)tillhör vår älskade folkkyrka, vilken i sin tur, utöver att vara förmedlare av Kristi Ord och budskap, symboliserar vårt lands historia, kulturbas, västerländska demokratiska förankring, traditionen, allt det som gemene man faktiskt ofta känner in i märg och ben utan att prata om det.

    Dag får ursäkta, men det kan också uttryckas så här:
    -Svenska kyrkan är hela folkets kyrka - ej blott ett visst prästerskaps. inte bara deras som regelbundet går i söndagsgudstjänsterna och mässorna.
    Jag har sagt och skrivet det många gånger förr men upprepar det gärna igen, kära systrar och bröder i högkyrklighetens ännu existerande sfärer:
    -Svenska kyrkan har inga, skall ej ha det, trösklar som särskiljer vetet från agnarna. Helt enkelt därför att det för Gud - och Guds folkkyrka i Sverige - inte finns människor, som är degraderade till agnar.
    Inför Herren är vi alltså faktiskt smålänningar, vilket ju som bekant den numera till Moheda återbördade Dag Sandahl är.
    Och håller han sig till KO (Kyrkoordningen) vilket jag förstås utgår ifrån att han alltid gör, får han så länge han lever predika i och vara verksam för kyrkan utan restriktioner, utan att någon förtroendevald med sneda blickar och mörk uppsyn kräver att få förhandsgranska han predikomanus.
    För övrigt torde han vara så pass rutinerad, att han inte behöver något manus i gudstjänsterna.
    Dag är nämligen prästvigd på livstid. Och, tro mig, han kommer också att förbli debattör på livstid. Men han kommer också att bli motsagd - på livstid!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  2. Att svenska kyrkan är massivt ideologiskt styrd av andra krafter än kristen tro är en "Binsenwahrheit" som knappast behöver upprepas, men ändå måste vi påminna om den. Att man från ledningen totalt missat att det är 1700 år sedan Milanoediktet skrevs är troligen ett symptom på den massiva inre sekularisering som gjort svenska kyrkan så allvarligt sjuk. Idag får vi predika om aposteln Petrus när han tillsammans med aposteln Johannes står inför rådet och förbjuds att predika och undervisa "katolskt" Apg 4 :18. Det är stor skillnad mellan den förnekande Petrus vid kolelden och den andefyllde Petrus inför Rådet, men ändå är det samme Petrus. Vi behöver en förnyad evangelisation av vår kultur. Inte vill svenska kyrkans ledning "ta rollen" av det stora rådet om vi får tala Sundénska?

    SvaraRadera
  3. "När samma maktambition [partipolitiseringen] drabbar kyrkolivet, som byggs på en helt annan princip, nämligen tjänarprincipen, blir det fel." Tack för det klarläggandet! Egentligen skiljer sig inte den (demokratiska) maktambitionen från den (fördemokratiska) som utgick ifrån fursten -- cujus regio, ejus religio -- i sin ambition att underordna kyrkan statens (denna världens) intressen. Med tjänandet är det en helt annan sak: "här står jag och kan inte annat" -- så ser det ut när Guds makt ställs emot furstens, tjänandets emot styrandets. I vårt demokratiska tidevarv vill vi alla vara furstar, ingen tjänare. Måste därför inte Kyrkan alltid gå under, för att bli ratad av furstarna, på det att de sanna tjänarna kan komma till? I likhet med vad jag tyckte mig se i Sovjetunionen på 80-talet? Och Kyrkan byggas på just den sten som byggarna ratade? Först måste de rata den...

    SvaraRadera
  4. Alla kyrkliga siffror dalar i vår del av världen, oavsett samfund.
    Ända sedan upplysningen på 1700-talet,och via olika -ismer, har manegen krattats för det kristna Europas ändalykt. Migration och urbanisering bidrar till rotlöshet och kortsiktighet.
    I nutiden är konsumism utövad folkreligion och ekonomism dess teologi:

    -Du är vad du konsumerar, och andra värden än ekonomiska, eller till ekonomiska värden översättbara, existerar ej.

    Jag tror nu inte, att andra ställningstaganden här eller där i det förgångna hade kunnat göra annat än att uppskjuta "die Endlösung".

    Dansen kring guldkalven pågår så länge bränsle för att hålla offerlågorna brinnande finns. Sedan utbryter allas krig mot alla om kvarvarande resurser. Om det då fortfarande finns en nisch för kyrka och kristen tro, är en öppen fråga.

    Tant Svart

    SvaraRadera
  5. "Fysiskt gav sej på honom" - tog han honom helt sonika i kragen eller ska det tolkas som en tackling in i väggen och något som liknar (ringa) misshandel? Jag tror i varje fall inte att den gode Hartman bokstavligen slog bibeln eller paraplyet i skallen på Ström (det uttrycket brukar ju mest användas i bildlig bemärkelse om dem som har fräckheten att hänvisa till Skriften i en teologisk diskussion).

    Men skulle så ha skett,kan man ju med arbetarförfattaren Ragnar Jändel erkänna sej skyldig till viss spontan förståelse, se http://www.diktarna.blogspot.se/2013/07/evangelisten-med-kappen.html

    SvaraRadera
  6. Nu måste jag provocera igen känner jag!

    Med anledning av att många här känner att deras "kapaciteter inte integrerats" så måste jag komma med en till impertinent fråga.

    Låt mig först, innan jag kommer till skott, först få klargöra att jag INTE är för att Gud "görs om till kvinna", att man byter ut "li Faderns och sonens..." till något med "livgiverska" eller vad det var som förekommit.

    Men om vi antar att Jesus var en kvinna, som hade 12 kvinnliga lärjungar, och att alla "broder" byttes ut till "syster" och att det som poängterades som särskilt värdefullt med hennes pappa vara att han var oskuld - hur kristna hade ni varit då? Och alla mansnamn i GT byttes ut till kvinnonamn? Och att det var Adam och inte Eva som gjorde bort sig där i Eden.

    Jag tror mig veta att inte en jä...person skulle känna till "Jesusa" då och någon kyrka skulle inte ens finnas. På så sätt har kvinnor varit tålmodigare än ni kanske tror, och så att säga "accepterat" långt mer än ni skulle ha gjort (tror jag). Jag menar givetvis att budskapet i övrigt skulle vara identiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Budskapet i övrigt skulle inte kunna vara identiskt...

      Radera
    2. På något sätt hade Annas "kyrka" integrerat männen. OM det sen hade funnits något väsentligt att hämta i "kyrkan", hade denna vuxit, oavsett dess tankemässiga innehåll.

      Ett exempel är mormonismen, med lära och organisation som bitvis skulle vara nog så avskräckande, om de offentligen dissekerades. Inte minst vid en genusanalys.

      Få eller inga rörelser, vare sig religiösa eller politiska, uppvisar vid en hastig anblick så tilltalande sekundära drag som mormonismen, dock. Vare sig i Utah eller i Sverige.

      Och där provocerade också

      Tant Svart

      Radera
    3. @Tant Svart: Jag förstår uppriktigt inte vad du menar.Jag kan väldigt lite om mormonismen och förstår därför inte parallellerna. Kan du förklara?

      Radera
  7. Anna,
    Det Du faktiskt säger är att Gud inte skulle ha kunnat grunda en kyrka på kvinnor. Det tyder inte på något större förtroende för den allsmäktige.
    Fråga dig hellre varför han valde att inte göra detta. Vill Du antyda att han gjorde det av förakt för kvinnan?
    Nu motiverar inte Gud alltid varför han gör på ett visst sätt. Han har inte det behovet och heller inget behov att inför oss sina skapade varelser försvara sina beslut. I stället för att impertinent och gnälligt ifrågasätta kanske du hellre borde tänka som så att Gud hade sina skäl , skäl som gäller än i dag och med kvinnan hade andra planer- inte mindre viktiga,

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anonym:¨Får jag fråga dig vad som får dig att skriva "gnälligt" om min fråga?
      Och varför påstår jag "att Gud inte skulle ha kunnat grunda en kyrka på kvinnor"? Min tankeexperimentella fråga handlade inte om Gud utan om dig (och förvisso även om mig).
      Du svarade alltså inte alls på min fråga ovan utan höll förtrytsamt en liten föreläsning om något helt annat.
      En liten synpunkt har jag: För mig ser det väldigt konstigt ut att skriva "Gud har inte behov att inför oss skapade varelser försvara..." - Gud har inte behov? Är Gud en människa med behov?
      Det jag kan se är du har behov av att förvandla Gud till en resurs som ska "ge dig rätt" i en liten futtg bloggdebatt.

      Radera
    2. Men låt oss som du skriver tala om "varför han valde att han inte göra detta." Jag vet inte varför, men i den tid Gud hade "behov" att bli människa i kanske var en tid då kvinnorna hade en långt svårare situation än i Sverige i dag, och kanske visste han att om de blivit lärjungar under en kvinnlig Jesus så skulle till följd av människans fria vilja kristendomen aldrig kunnat nå ut? Kanske betyder det att han för den sakens skull inte menar att kvinnor kan få andra roller när situationen i världen har förändrats?
      "Hade han ändå velat ha kvinnor hade han kunnat ordna det trots detta" vill du kanske invända, och påminner då om rövaren: Om han var Guds son så kunde han väl kliva ner från korset och hjälpa sig själv?

      Ang det sista du skrev: Jag håller med. Ibland har jag fest här hemma och då låser jag in en del av gästerna i städskåpet medan andra äter gott och har trevligt. När de då "gnäller" över detta säger jag. Min plan för dig var att du skulle stå i mitt städskåp, men din roll på min fest är inte mindre viktig för det!

      Radera
  8. Nej Du Anna det Du mer än antyder är att om Jesus fötts som kvinnora så skulle inte kyrkan längre ha funnits.. Låt mig citera dig:
    "Jag tror mig veta att inte en jä...person skulle känna till "Jesusa" då och någon kyrka skulle inte ens finnas".
    Alltså misstror Du Guds allmakt.
    Nu gjorde inte Gud detta . Han valde att låta sig födas som man och han valde män som apostlar. Varför är inte min sak att bry mig om . Det är ett faktum. Däremot förutsätter jag att han hade skäl - tror faktiskt inte att han använder sig av "ole Dole Doff,, när han fattar beslut. Det skälet eller skälen tror jag fortfarande är giltiga . Tror som sagt att Gud har och hade andra planer för er . Planer säkert inte mindre viktiga.
    Om Gud är en människa ? Nej men han är en person eller snarare tre personer i en och som sådan talar han ibland till oss, tom diskuterar men han kan mycket väl också säga ifrån att han inte diskuterar. Det har du åtskilliga exempel av i bibeln såväl i gamla som i nya testamentet. Jesus svarar t ex vid något tillfälle i stil med : om jag vill... vad rör det dig vid?

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anoonym: Jag vet inte om jag misstror Guds allmakt. Även om begreppet allsmäktighet är svårt för mig och många andra att både förstå och förklara med avseende på "den fria viljan" och att ondskan tillåts härska och bestämma på många sätt. Jag misstror däremot människans förmåga att särskilja "Ordet" från det kön som uttalat ordet! Jag misstror henne på så sätt att jag tror att hon värderar det på olika sätt, eller tar sig det på olika sätt, om det är en man eller en kvinna som uttalar det.

      Radera
    2. Om det är så som du skriver på slutet så följer därav att:
      1 De feministteologiska försöken att nå bibelordets mening fritt från patriarkal nedsmittning är fruktlösa.
      2 Att kvinnoprästmotståndarna har den effektivaste missionsstrategin. Värderas budskapet olika är det män folk lyssnar på - inte kvinnor. Det hävdar i a f många feminister. Sett till effektiviteten med att nå ut med evangeliet, borde alltså männens försteg i vår kultur utnyttjas om kyrkan vill nå framgång i sitt uppdrag. Se där, är det månne därför som de som vill försvaga kyrkans makt gärna ser kvinnor som präster?

      Radera
    3. 1. Ja om det är så som du skriver, känner inte till detta.
      2. Min poäng var just som du skriver, fast jag vill skriva "lyssnade på". Jag tror att det varit omöjligt att nå ut med kristendomen på Jesus tid, om inte Gud skulle använda tvångsmetoder. Jag menar att för att förutsättningarna var så då så behöver det inte vara så i dag att bara män används till "nå ut med evangeliet".

      Radera
  9. Ja och återigen kommer gnället. Jag är lika god som Du. Nu vill jag vara biskop och annat trevligt som ni män förbehållit er? Visst det kan Du ju bli i SveK och många andra ställen men själv innan jag anser det vara rätt önskar jag nog bli övertygad om att det är Guds vilja .
    Kristus är faktiskt "chefen" och jag tror faktiskt inte att någon kvinna ärligt kan säga att Gud bett dem att bli präster och lära oss män att veta hut.
    Innan jag övertygats om detta kommer jag att anse att det är som minimum ett negligerande av Guds vilja -och ja , jag har brutit mot denna många gånger men ännu har det inte gått så långt att jag påstått att det var rätt.
    Ni kvinnor reagerar i mångt och mycket som den tänkte alkoholisten som får för sig att han vill gå med i en nyjterhetsloge för där har man så trevligt. När han sedan kommer in vill han ändra stadgarna i början lite grand -nästan omärkligt för att till slut ha slängt ut nykteristerna och fyllt tomrummet med sina suparkompisar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Käre Anonym!

      Det kan inte sägas bättre än vad du här har gjort. En mycket träffande bild på hela skeendet med vår kyrka. Av en tumme "bidde" det snart hela handen. Det är så en perfekt ockupation går till.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Hur menar du? Är jag inte lika god som du?

      Radera
    3. Men om ni upplever det så nu kan ni kanske föreställa er hur kvinnorna kände det när bara männen hade teologiskt inflytande över kyrkan? Så som kvinnoprästmotståndarna vill ha det igen.

      Radera
    4. Skarapräst och hans kära anonyma vän, ni är allt duktigt dryga och oförskämda mot en som ställer frågor och diskuterar, och för mig uppenbart är smartare än er. Samtidigt visar ni klart vad religion handlar eller handlat om. Det handlar om kvinnan och den traditionella familjen. Titta på allt som skrivits här de senaste dagarna, titta på Bengt Olof Dikes önskan om hur kyrkan ska vitaliseras: med sunda familjenormer. Man behöver bara läsa de första 10 sidorna i bibeln för att förstå. Redan har då Adam och Eva förstått att de är nakna och skyler sig och Noa får ett stolleryck och förbannar Kanaan för all framtid för att han råkat få se sin fars "blygd". Skam och skuld och kultur. Allt handlar om kvinnan och familjen, men också om samhället, klanen, staten. Sammanhållning och familjen som grund. Därför måste kvinnan kontrolleras. Demografiska trender och minskat antal barn per kvinna, det sker globalt, har redan och kommer förändra familjen och hur människor lever. Mänskligheten kommer överleva det och skapa nya normer, nya gudar om ni vill. Därför för ni en förlorad kamp. Den har redan börjat splittra kyrkorna själva.Jag vill avsluta med en profetia. Jesus kommer inte tillbaka före årsskiftet och inte under 2014. Ni ska få se att jag har rätt. /Olof Olsson

      Radera
    5. Men käre Olof Olsson!

      Vad du tar i. Jag vet inte alls vem du är, har mig veterligt aldrig debatterat med dig här. Men med tanke på dina framtidsprofetior här ovan, så förstår jag att du är en vekligt stor profet. Ta inte i så du spricker bara.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    6. Jag vill nog inte vara kär med dig, PfSs. Det jag menade var att du och den anonym du kallar kär är oförskämda mot Anna.

      Man behöver inte vara stor profet för att konstatera självklarheter. Som jag sagt så kommer jag få rätt. Jag ska göra samma förutsägelse för varje nytt år, och bli sannspådd varenda gång. Jag tror du anar det någonstans/Olof Olsson

      Radera
    7. Käre Olof!

      Jag vill så gärna vara kär med dig. Jag förstår inte vad du menar med att vara oförskämd mot Anna. Om man har delade meningar i en fråga, så behöver ju inte det betyda att man är osams och att en avvikande mening contra motdebattören skulle vara oförskämd.
      Så går inte en debatt till. Men fortsätt du att profetera om framtiden. Det verkar spännande.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    8. Självrannsakan!
      Är en ofta bortglömd aktivitet. Självbedrägeriet och självgodheten har dock alltid varit på stark frammarsch.

      Jag gillar egentligen inte fenomenet "berömma andra kommentarer som kritiserar en annan" och försöker låta bli men tack ändå Olof som får mig att inte känna mig helt ensam här bland alla goda predikare.

      Radera