måndag 23 februari 2015

Överlevde Mösseberg

Det blev sovmorgon men bloggpost ändå.

Inte förrän i går på eftermiddagen, när jag röjt lite bland böcker, slogs jag av insikten att professor Emanuel Linderholm faktiskt dog på Mösseberg. Nu vet vi alltså att en högkyrklig präst ögonskinligen är av segare virke än en representant för den radikala teologin. Kan vara bra att veta.

Å andra sidan måste jag nog medge att den tro jag delar med Kyrkan, inte är folkets kristendom. De flesta tror inte som jag. Jag tror att Jesus är Guds son och världens Frälsare, att gudomligt liv räcks till mig i Ord och Sakrament, att Gud handlar också i Kyrkans gudstjänst och att det i vanlig enkel mening är sant att han föddes av jungfrun (bestämd form) Maria. Det är också sant att han uppstod från de döda sedan han i dödsriket predikat för de fångna andarna och kommer allt till allt tvekar jag inte att säga att Kristus steg ned i helvetet. Jag håller därtill före, tills motargument presenterats, att Kristus instiftat Kyrkans herdeämbete och visste vad han då gjorde. Ska jag dra resonemanget ett steg till? Jag tror att Jesus talade sanning när han till apostlarna sa "den som hör er, hör mig" och därför kan jag glad svara på proklamationen när episteln lästs. Proklamationen utslungas efter läsningen: "Så lyder Herrens ord". Det tackar jag för. Jag tänker nämligen att orden betyder vad de säger. Vad tror andra?

Kan det vara så att Linderholm visserligen dog på Mösseberg men det han lärde lever vidare - till skillnad från mig som överlevde Mösseberg, men när jag väl är död kommer jag att räknas in i kategorin "kyrkohistoriens förlorare", därför att jag trodde det som Kyrkan alltid trott.

Hur det blir, får jag inte veta.
Är detta frånfälle nära förestående? Det vet jag inte. Men man ska aldrig säga aldrig. Fast jag köpte en almanacka för hela 2015 och har en del inprickat också 2016.

Tills vidare odlar jag min häpnad över folk som konstruerar sig en egen kristendom. Det är ju bara dumt, vare sig man är kyrkohistoriker eller bara pratsjuk gubbjäkel av sedvanligt slag med en hel uppsättning meningar om sådant man inte satt sig in i. Kristen tro hamnar lätt i den samlingen. Och jag är emot det påståeliga som grundas i okunskap, tankelättja och den lättja som gör att man inte besvärar sig att läsa på. Nu var det sagt.

Var Linderholm sådan? Nja, han läste på. Men de där liberalteologerna som var nazister (vanligt i Tredje riket, minns professor Hirsch) imponerar inte på mig. Det finns något "völkisch" som lurar iväg dem. Och det är det värsta. De vill väl. Med dem som vill väl, ska man alltid se upp. Snällismen är en besynnerlig drog som strukturerar tillvaron efter de egna preferenserna; sådana personer blir fulla av snällhet. Resultatet av denna berusning låter inte vänta på sig. I något eget snällismintresse avskaffas Kyrkans allra heligaste tro för att ersättas av gottköps"kristendom". Den säger vad folk vill höra men den talar aldrig sanning och motsvarar inte de djupaste mänskliga behoven, de som behövs för att en människa ska bli en gudsmänniska, det hon från början var tänkt att vara.

Tänk om jag på Mösseberg kommit på allt detta - då hade jag nog haft svårt att sova. Dog Linderholm på det rum jag nu hade, med utsikt över Falköping, kanske? Hade jag fått besked om den saken och sedan kunnat sova gott eller hade jag fruktat liberalteologins spöken? Skulle jag skrämt iväg dem med kors i handen och Den Heliga Skrift som app i min telefon? Vet spöken att Skriften kan finnas i en telefon nuförtiden eller måste man ha en Bibel på riktigt för att det ska bita? Jag får inte veta.

Tills vidare gäller att Linderholm dog på Mösseberg, men det gjorde inte jag.
Och tills vidare gäller att ett underlagt misch-masch kan torgföras som vore det Kyrkans allra heligaste tro. Det är det inte. Gå inte på det!
Mösseberg kan man besöka och bo på hotelldelen. Men gör så som jag och inte som Linderholm, är ni snälla.

16 kommentarer:

  1. "hur man minns mig spelar ingen roll, det finns nog många både här och ute i rikskyrkan som minns mig av andra skäl, som någon som stod upp i detta virrvarr och sa att Skriften gäller", är minnets selektiva citering, utan anspråk på korrekthet, från en filmsnutt på youtube. Bloggaren skrev nått om reklamfilmen som föregår den egentliga filmen, för ett tag sedan. Det var ett bra utryck. Nu menar bloggaren att han inte får veta vad folk säger om honom sedan han passerat. Nåväl, vad bloggaren liksom alla vi andra får veta när vi passerat, får "den andre" vänta på. Så får vi vänta ännu. På något sätt är exegeter bra , de hänvisar till Skrifterna och stundom till film som en bild. Nu hänvisar även jag till en film fast jag inte är exeget. Skriften har dock även jag någon bekantskap med om än ringa. Linderholm läser jag gärna, finns mycket gott att finns hos honom, om ex Sven Rosén, men så är det, hos en del får man gå omvägen via person till sak, hos andra direkt till sak. / Magnus Olsson, ännu ej död.

    SvaraRadera
  2. Dag tar nu än en gång (repetitio est mater studiorum!) tar upp snällismen, och är rättmätigt bekymrad över den. Jag kan då upprepa vad jag tidigare påmint om, ett citat från den amerikanske författaren Henry David Thoreau:"If I knew for a certain that a man was coming to my house with the conscious design of doing me good, I should run for my life."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Därtill är vägen till helvetet stensatt och kantad av egna goda föresatser. Om man bara bjuder till och visar lite god vilja så kommer man till himmelen. Fast snällhet kan väl stavas omtanke, barmhärtighet och respekt också och därtill fungera som ett smörjmedel i det civila samhället oss syndare emellan.
      Lille John

      Radera
  3. Tanken att Kyrkans tro, till skillnad mot liberalteologin, skulle dö ut är verkligen dyster. Så mörkt bör det och ska det inte vara. Väckelser kommer, men om plats och form vet vi inget.

    Ett problem i nutid är att om än gruvor med olidliga arbetsförhållanden och avrättningar på lokala samlingsplatser inte används av dagens kyrkoledning så finns samma intresse för lydnad och lojalitet som de första kristna mötte hos den romerska överheten. Hur ska väckelsen som alltid porlar ny kunna rymmas i en svensk kyrka som blir allt mer intresserad av att en likformig och likriktad bild presenteras?

    Detta gäller överallt inom liturgin där det mesta utom det klassiska tillåts. Reformert influerade Sanctus (alltså förnekande realpresensen) hör till de många gräsligheterna i det nya handboksförslaget. Att kunna skriva en text typ schlagertext verkar vara viktigare än att kunna hålla sig till Kyrkans lära.
    Neologi och liberalteologi återkommer, men Kyrkan lever trots det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den sanna Kyrkans tro lever och bekänns av allt fler, som är i fullständig kommunion med Petri Stol!
      Antony

      Radera
  4. Nu undrar en andlös läsarskara vem en "pratsjuk gubbjäkel av sedvanligt slag med en hel uppsättning meningar om sådant man inte satt sig in i" är?

    Det undrar f ö Bill och Bull oxå.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  5. Göran, det där Thoreau-citatet låter väl också som en beskrivning av den alltför vanliga reaktionen på själva evangeliet? Men visst, självutnämnda godhetsapostlar kan fort bli livsfarliga, se t.ex. Chestertons bok om rashygien och rashygieniker. http://rashygien.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Andreas! Visst vill evangeliet göra något gott för en människa. Men det är ändå lite komplicerat: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet!”

      Flyr människan för problemen med att hantera oväntad godhet, eller för maningen till omvändelse?

      Radera
  6. I "Religion och Kultur", där Linderholm en gång var chefredaktör, prisade man minnet av honom med artikeln "Emanuel Linderholms väg - lekmannens väg". Dock var professorn prästvigd och skall, enligt en som studerat för honom, vila i sin kista iklädd mässkrud./Bartholomeus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man gör sig besväret att plocka fram RELIGION och KULTUR, och följer den i stors svep, kan man finna överraskningar. Två stockholmspräster, Kh i Skeppsholm , Gustaf Brandt och enskedeprästen ( anställd av Sällskapet för främjande av kyrklig själavård, sedan km i Brännkyrka) är två intressanta gestalter, som dyker upp som "arvtagare" och spår kan skönjas av det bloggaren kallar förlorarna men mer vidgat än han tänker sig. Den vidgade blicken som inte snöar in på kyrka kan skönja Gud och människa. / Magnus Olsson , fortfarande levande

      Radera
    2. Tappade visst enskedeprästens namn, John Lagerkrans. Startade tidningen Kyrka och folk, 1917, och skänkte den sedan till sin "käre trätobroder" Viktor Södergren. Med andra ord startades KoF av en liberalteolog. / Magnus Olsson

      Radera
    3. Var inte Brandt en av figurerna i kretsen kring Kejne och Stockholms stadsmission?

      E.S.

      Radera
  7. Bloggardag: "Vad tror andra?"

    Du vill hålla samtalet igång. Kul!

    Bloggardag: "Jag tänker nämligen att orden betyder vad de säger."
    En anonym en tänker så här: Gud är Abstrakt, inte något konkret. Man kan inte DEFINIERA Honom med hjälp av ord, kemiska formler eller annat sådant. Om då man talar om Gud kan orden omöjligen betyda exakt vad de säger. Vi kan däremot ERFARA Gud. Jesus säger att Himmelriket är INOM oss själva. Han säger inte att det är en plats i rymden eller så. Våra upplevelser kommer från våra tankar och när vi pratar om Gud så hjälper orden om Gud oss att orientera oss till det ställe inom oss själva där Gud och Hans himmelrike finns.

    Bloggardag: "Tills vidare odlar jag min häpnad över folk som konstruerar sig en egen kristendom." Personligen har jag valt lämna kristendomen istället för att konstruera om den.

    En anonym en

    SvaraRadera
  8. Bloggardag: " Men de där liberalteologerna...."
    Vad exakt är det som är LIBERALT med de där liberalteologerna?

    En anonym en

    SvaraRadera
  9. Eller vad är det som är liberalt HOS liberalteologerna?

    En anonym en

    SvaraRadera
  10. En anonym en

    Misstänker att det det libera anknyter till "frihet" och att de med frihet menar att tolka bibeln som man vill " fritt".
    Tyvärr blir resultatet mest som "F-n läser och tolkar densamma"

    Varningen som bibeln själv ger från att varken dra ifrån eller lägga till förklingar ohört liksom även varningen riktad till präster . Gäller förvisso också de som anser sig kunna föreskriva vad prästerna skall lära i strid med Guds ord. En varning som i vartfall SVeK tydligen inte beaktar.

    //HH

    SvaraRadera