fredag 20 februari 2015

Till tro

Växjö stift startade något som kallades "till tro". De med svaga andliga muskler uttalade det som "tilltro", de i detta avseende mer muskulösa angav riktning "till tro". Det var till tro människor skulle komma.

I går kom publikationen Stiftsliv med till tro-loggan på framsidan, ett träd, för publikationens tema var just detta. Man kunde läsa en vanlig kyrklig skitsnacksartikel skriven av chefen för församlingsenheten. Den är en tjänsteprodukt avsedd att snacka bort att projektet var just ett projekt på två år men fortsättningsvis finns det ingen projektledare. Vi är tillbaka där vi var.

Stiftsstyrelsen hade gjort en satsning som efter 1½ år inte höll fart och riskerade att bli en kansliprodukt men inget som lyfte stift och församlingar, inte det som varit avsikten, alltså. Den dåvarande stiftsstyrelsen såg det (någon i styrelsen larmade!) och beslöt sig för att göra en nysatsning med en projektledare. Någonstans ska man börja. Efter två år finns det ingen projektledare längre för den personen var just projektanställd och stiftet kunde inte integrera sin prestigesatsning i det ordinarie arbetet. Berodde kanske det på att satsningen inte fungerat? Nej, församlingar har engagerats och ett omfattande kursprogram genomförts. Stiftets församlingsutvecklingschef skriver också så hjärtnupet att stiftet fortsatt kommer att "stödja de församlingar som fattade beslutet att använda sig av till tro som en väg till att arbeta med lokala utvecklingsfrågor".
Men hallå!

Avsikten var ju att börja där och låta allt fler församlingar dras in i arbetet, dvs utvärdera och se vilka församlingar som hakade på och vilka som inte gjorde det  för att fortsätta satsningen. Om jag fattat rätt är det ett antal medelstora församlingar som varit med, få av de större, och regionalt har det också varierat. Från något kontrakt kom ingen. Jag tror att det är det kontraktet som egentligen har störst problem med gamla men sönderfallande strukturer.

Vad gör stiftet då? Kör ett nytt projekt om idealitet. Och så hoppas församlingsutvecklingschefen på kansliet att än fler vill inspireras till tro. Men det hoppades ju stiftet också innan stiftsstyrelsen såg faran av att det just inte skulle bli något med satsningen om inte någon som höll i den!

Nästa lördag blir det en liten samling på biskopssätet Östrabo, för projektet har resulterat i två böcker på Argument förlag. Till tro i korthet är ett häfte som presenterar själva tänket. Fördjupningen kommer i Till tro. Redskap för församlingsutveckling där ett tjog föreläsare sammanfattat eller utvecklat vad de sagt på de olika kursdagarna. På sitt sätt är det en projektrapport som styr på innehåll. Det blev en snygg bok med bilder och allt som går att använda (i stället för en tråkig projektrapport som läggs in bland sammanträdeshandlingar och arkiveras). Kolla Argument Förlags hemsida!

Med boken kunde ett nytt avstamp göras för en fortsättning, var det tänkt (om jag fattat saken rätt). Till detta kunde stiftsstyrelsen inte samla sig.
Någon tyckte visst att nu skulle den nye biskopen inväntas så får vi se vad han vill (men han var ju med i projektgruppen!).
Någon av de byråkratiserade politikerna var fullt på det klara med att en projektanställning är på just två år och tänka nytt och annorlunda kunde politikern inte.
Biskop Johansson gjorde som för det mesta. Inväntade - om bättre tider eller att någon annan tog initiativ lämnar jag osagt, men stiftsstyrelsen i dess nuvarande gestaltning framträder knappast i innovationsmanegen.
Skaffa boken och bilda er också så att ni anar vad som skulle gå att göra om viljan finns.'
Ställ sedan boken i samlingen  med material som aldrig i egentlig mening tagits till vara.

Nå, nu var jag nog morgonsurt elak när jag om församlingsutvecklingschefens värdefulla alster fällde omdömet "skitsnacksartikel". Jag tar tillbaka om stiftets utbildningskatalog för andra halvåret 2015, som också kom i går, indikerar att det faktiskt blir någon fortsättning.

Fortbildningsveckan i oktober presenteras med ledord. Inget av dem är till tro. Inget.
Jesuiten Jonsson ska ha apologetisk kurs för förtroendevalda under året, ser jag (vilket skulle kunna uppfattas vara lite uppseendeväckande för den som är lutheran...)
Det dröjer till näst sista uppslaget innan till tro-loggan dyker upp - och då är det Ideellt forums arbetslagsfortbildning med Sensus som påstås vara en del av Växjö stifts arbete med till tro. De troskyldiga går nog på det. Jag gör det inte.
Jag behöver inte ta tillbaka min bedömning av församlingsutvecklingschefsartikeln.

Stackars biskop Johansson. Hans biskopstid kanske enklast ska sammanfattas med orden "det kunde ha blivit något". Eller kunde det? Puddingen bevisas genom ätandet. Ironiskt nog är ett av fokusområdens inom till tro att göra skillnad i världen. Hur vore det att göra skillnad i stiftet och i Kyrkan? Är det ingen i stiftsstyrelsen som rädes Herrens ord: "I haven icke velat!"?
Det är själva anklagelsen.

Den före detta projektledaren läser inte denna bloggsida och ska alls inte hållas ansvarig för mina meningar. Det måste nog påpekas.

30 kommentarer:

  1. Det sista stycket var nog nödvändigt så att ingen ska tro att bloggaren lindat in sina åsikter bakom en mur av integritet.
    (pun intended)

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://www.urbandictionary.com/define.php?term=pun

      Radera
  2. Sofia Lilly Jönsson20 februari 2015 kl. 09:40

    Heja Dag.

    SvaraRadera
  3. Att tala om att komma till tro är är minst sagt vagt.
    Vilken tro?
    Jag förutsätter att man någonstans nämner Jesus Kristus som världens frälsare --eller gör man inte ens detta?

    jag påstår axiomatiskt att alla människor "tror" men att det är otroligt väsenskilt att ha en egensnickrat tro som t ex säger att det finns ett "högsta" väsen eller att gå till ytterligheten och tro att det inte finns något sådant överhuvudtaget och att däremellan tro på alla tänkbara varianter från många Gudar -odödliga eller icke till att exempelsevis tro att människan är sin egen Gud. Hur fungerar t ex de biskopar som glatt brummar med i..
    ... Ej Gudar hava vi- från intet allt vi vilja bli......(?)
    Detta när de lydigt följer med i t ex 1.maj demonstarationerna och samtidigt sjunger om hur de under skatter dignar ner. Skatter som de i sådana fall kanske borde fundera över vilka som skapat och kanske också i vilken mån de dignar under dessa skatter. Har en känsla av att de ganska väl kompenseras för denna börda. Att denna börda mest drabbar andra.och att de där just inte lägger två fingrar i kors för att underlätta deras börda. Nu som på Jesu tid kan vi hänvisa till Jesu egna ord om alla dessa som lägger bördor på andras axlar men inte gör något för att lätta deras bördor.

    SVeK´s till tro
    tycks mest handla om en uppmaning att ha tilltro till SVeK och att därför stanna kvar som "medlem" och inte riskera SVeK´s ekonomi. Detta genom att mer eller mindre direkt uppmana den enskilde att tro vad han vill , påpeka att bekännelsen inte är bindande- att tom själva trosbekännelsen är oväsentlig bara man inser att är man medlem så kan Svek fortsätta sina humanistiska efter en "bättre värld " för alla vare sig de nu är muslimer, hinduer asatroende eller atesister...och det är väl utmärkt?

    Problemet är bara att detta är inte evangeliet ,inte Kristi Kyrkas uppgift och vill inte SVekK agera på Kristi Kyrkas vägnar har den dömt sig själv. Här handlar det inte om dogmer som sådana. Dogmer är Kyrkans svar på , eller försök till svar på frågor som ställts av dess motståndare-åtminstone till största delen och det finns en möjlighet att vissa dogmer är felaktiga eller otillräckliga -det kan diskuteras och förhoppningsvis korrigeras . Vad som är av annat slag är ambitionen. Är ambitionen att vara en katolsk (i sin egentliga betydelse) kyrka, apostolisk och helig eller en "kyrka" anpasslig och acceptabel för den sekulära icke kristna majoriteten? En anpasslig kyrka som då kanske ovilligt men ändock fullt medvetet öppnar upp för rörelser direkt motståndare till att vad Kristi Kyrka står för.

    Alltså kort- vad slags tro menar man sig vilja framkalla, framhäva..?

    Tron på Jesus som en historisk person ,karismatiker med efterföljansvärda bud men i övrigt en människa som alla vi andra med sina fel och brister eller vilket är kärnfrågan lita på, tro, tro till att Jesus är den ende som kan frälsa att ha och ingen annan är jordens frälsare och att det är det som hela bibeln vittnar om.
    Under himmelen finns inget annat namn .....

    Tror på något , ja det gör alla oavsett hur de uttrycker det tom om de i ord påstår motsatsen te x säger jag tror inte på något..? Tja, det är ju också rent krasst en tro...

    //HH

    SvaraRadera
  4. Inte snyggt om biskop Johansson,

    -Varför fällde bloggaren ovannämnde omdöme om biskop Johansson? Även en stiftet utomstående må ha synpunkter på denne stiftschef, som jag har träffat och därtill fått helt andra omdömen om än bloggarens. Johansson tillträdde efter en turbulent tid i stiftskansliet, har utgjort en trygg klippa, respekterad av personalen och även av de förtroendevalda (utom då bloggaren). Inga skandaler, Inga förhastade uttalanden, kort sagt en lugn och trygg tid i stiftet under hans tid. Bra predikningar.

    Bloggarens omdöme är därför orättvist, därtill fult och onödigt eftersom Johansson är på väg ut efter lång och trogen tjänst.

    Jag ser ingen annan orsak till omdömet än den att bloggaren har fått stå till svars inför stiftets domkapitel, där biskopen är ordförande. Som bekant friades inte bloggaren.
    Men varför skall i så fall biskopen nedvärderas? Har han verkligen varit så dålig för stiftet, att betyget blir IG eller BC enligt den skala, som fanns, när bloggaren gick i skolan?

    Nej, och åter nej! Gå med högburet huvud, käre Växjöbiskop! Bloggaren bör däremot sänka sitt huvud, ångra och ta tillbaka det han har skrivit om sin stiftschef, ta denne i hand och önska honom Guds välsignelse.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ofattbart med en person som tillhör Kyrkostyrelsen, Svenska kyrkans högsta ledning, som 365 dagar om året vräker ut sitt förakt mot allt i Svenska kyrkan! Allt och alla nedvärderas - ärkebiskopen, biskopar, förtroendevalda, präster. Även komministern i Lövestad, yngre än hans barn och troligen yngre än senaste frun, tar han heder och ära ifrån. Det beskylls inte bara för att göra allt fel, de påstås också göra det med ond uppsåt - alla som inte ryms i den egna telefonkiosken!

      Radera
    2. Det som är ofattbart, Nils Persoon, Bengt Olof Dike m.fl. är att folk, "biskop" och präster i så stor utsträckning kan sitta still i båten när t.ex. ärkebiskop em Hammar (som vid en samtalsdag i Lund för några år sedan) öppet förnekar Jesu återkomst till dom (någon annan återkomst än i våra hjärtan tror han inte på; det är väl som med uppståndelsen att en rutten Jesus helt enkelt inte KAN uppstå annat än i våra hjärtan), eller när ärkebiskopskandidaten Jackelén inte för sitt liv - trots upprepade påstötningar - kan förmå sej till att säga att Jesus (hans härlighets återsken och hans väsens avbild) ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger, eller när ärkebiskops- och nu biskopskandidaten Johan Dahlman öppet förkunnar att alla blir evigt saliga (bara de dör), eller för den delen när ärkebiskop em Anders Wejryd i Dagens Nyheter, trots kyrkans tidigare remissvar, övergår till den dagsländeaktiga queerdoktrinen om barnafödande män och den dito (ja, den rent oförskämda!) doktrinen att alla som inte tror på den förra doktrinen vill återinföra tvångssteriliseringar!!!

      DET är ofattbart, ja, abnormt!!! Att bloggare som Dag Sandahl eller jag själv i min anspråkslöshet envist och uthålligt påtalar dessa skandalösa förhållanden är däremot fullt normalt. Någon himla ordning får det faktiskt vara även i en (evangelisk-luthersk) kyrka. Man SKA inte kunna sprida spongianska eller rent ut sagt jävelusiska villoläror utan att fotfolket ryter ifrån. Men det borde vara biskoparna som röt ifrån - och där måste sådana som Johansson (eller Hagberg och Stiglund) skärpa sej. Det duger inte att försvara sej med att man personligen inte spridit spongianska eller hammarianska villoläror när man accepterar spongianer och hammarianer som bröder/systrar i tron och som medbiskopar. Svenska kyrkans behov av reformation är tyvärr minst lika stort som romerska kyrkans 1517. Reclaim the church! Reformation 2017!

      (F.ö. nedvärderar bloggaren INTE allt och alla. När så med fog kan ske uppmuntrar han och "styrker det som är nära att dö." Han är bara som Kulneff i Fänrik Ståls sägner, "han kysser och han slår ihjäl med samma varma själ).

      Radera
    3. Bra rutet, Andreas! När det gäller biskopsmötet kan man med fog säga att den som tiger samtycker.

      Radera
  5. Stackars biskop Johansson
    Det gör honom gott att få "invänta" den den väntande pensionen, njuta av pensionärslivets otium, låta andra ta över ansvaret och planerandet. Den tankegången har nog många präster haft de senaste åren när man märkt av kyrkans sekularisering och fall. Bara det håller min tid ut, det gör det nog....sen får andra ta över och ta ansvar......För vad kan man undra? Av vanten "bidde" det bara en tumme.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  6. Bloggardag: "Puddingen bevisas genom ätandet. Ironiskt nog är ett av fokusområdens inom till tro att göra skillnad i världen. Hur vore det att göra skillnad i stiftet och i Kyrkan?"

    Skillnad behöver människor göra i sitt tänkande så att de slutar följa sina egon och och börjar följa Jesus.
    Vad hjälper det att tro (=hålla för sant) en massa påståenden om Jesus om det ändå är sitt ego man följer? Egot och Jesus leder åt helt motsatta håll.
    Egot försöker få oss att fokusera på eländet utanför oss själva och högljutt oja oss över hur hemska alla andra är, eftersom det på det här sättet kan hindra oss att se bjälkarna i våra egna ögon. Att världens ondska visar sig i en form som vi inte känner igen hos oss själva betyder inte att det HATISKA INNEHÅLLET inte finns inom oss själva. Det är lätt att upptäcka om man observerar sina egna känslor och tankar samtidigt som man observerar världens ondska på nätet, TV osv.. Och det är det hatiska innehållet inom oss som bokstavligen håller den onda världen igång. Att äta puddingen Jesus är att be Honom om hjälp med att få bort de egna bjälkarna. Det är inte att mekaniskt utföra vissa ritualer i kyrkor eller att hålla för sant alla världens människopåhittade och meningslösa påståenden om Jesus.


    En anonym en

    SvaraRadera
  7. BOD,

    Dina positiva omdömen om denne biskop. Tja Ni är väl samma andas barn . Båda lika ointresserade av vad som är Kristi Kyrkas uppgift och lika ointresserade av det pastorala bara allt "verkar" lugnt utåt.

    //HH

    SvaraRadera
  8. HH,

    -Din kommentar ovan är - på ren och oförfalskad svenska - oförskämd. Du borde hålla Dig för god för sådana påståenden, fast man är luttrad efter att ha tagit del av många liknande påståenden från Dig.

    Men uppenbarligen är bara de, som delar Din och högkyrklighetens teologiska synsätt, genuint intresserade av kyrkan. Bara de har en "åkta" tro.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Trettioåriga Kriget" rasar vidare ...

      Radera
  9. BOD,
    Sanningen är kanske "oförskämd" och det är klart vill man ha en kyrka styrd av politruker Du kallar förtroendevalda och utan vare sig kunskap eller respekt för Kristi kyrka och vad som menas med detta utan en organisation att styra och ställa med i sitt maktsträvande och i många fall hopp om att "kvalificera" sig för mer avancerade uppgifter alternativt att få avsluta sin politiska karriär i. Då är man kanske nöjd och förtjust i alla de anpassliga biskopar man lyckats få på plats samtidigt som man fröjda sig över alla dessa högkyrkliga extremer man så framgångsrikt lyckats stoppa oavsett hur gärna "kyrkbänksnötarna" önskat se dem som biskopar. Deras åsikter är helt ointressanta liksom de du skäller för högkyrkliga . De är bara bra att ha som syndabockar .

    SVeK gräver sin egen grav - skyll inte de högkyrkliga för dess kräftgång -eller är Du så blind att det enda Du klarar att se är medlemsras och att det enda Du är intresserad av är att stoppa detta ras genom att omvandla SVeK till något allmänhumanistist flum där man föralldel läser trosbekännelsen men samtidigt på alla punkter förnekar densamma och framförallt lär att trosbekännelsen inte är föremål för tro. Jag skulle kanske skrivit med versaler men avstår.. Frågar bara - inser Du verkligen inte hur långt avkristnandet gått?

    Häxor får vara präster-avkragas inte men renläriga- här i den enkla meningen lär som alltid varit kyrkans lära och officiellt ännu lär. Dvs om SVeK lydde lagen som AST påpekat eller följde sina bekännelseskrifter som de lögnaktigt visserligen påstår sig vara bundna till .De och endast de avkragas.

    //HH

    SvaraRadera
  10. HH,

    -Du tror kanske att kyrkans medlemskräftgång, som jag många gånger har varnat för och krävt åtgärder emot från nationella nivån, skulle vara mindre eller ingen alls, om högkyrklighetens teologi gällt.

    Ack, vilken naiv inställning i så fall! Inbillar Du Dig verkligen att färre personer än vad som nu är fallet hade lämnat kyrkan, om kvinnor förbjöds bli präster och deras roll förminskades i kyrkan? Och om andra "profilfrågor" för högkyrkligheten hade styrt KO?

    Tänk att verkligheten sitter så trångt för det fåtal i kyrkan, som Du tillhör och som dessvärre lever i ett slags inkapslad värld, varifrån taggarna alltid är vända utåt mot den demokratiska folkkyrkan.

    Vore jag i Dina kläder skulle jag heller inte drömma om att döma ut Svenska kyrkans demokratiskt valda och stabila ryggrad - de förtroendevalda. Jag skulle skämmas för att, som Du gör, formligen ösa smutshinkar över dem, anklaga dem för maktbegär och för att ha helt andra intressen än att verka för Hans budskap.

    Men tyvärr skäms Du inte, HH, utan ser det som naturligt och Din plikt att ösa galla över tusentals och åter tusentals av Dina medmänniskor.
    Det inger sannerligen inte förtroende.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vän av ordning vill bara påpeka att reformen med förtroedevalda via valkorporationer vid val till kyrkomötet infördes i mitten av 80-talet.
      Dessförinnan utgjorde biskopar och präster alltid en majoritet i kyrkomötet.

      Radera
    2. 1983 kom en ordning för något som kallas "kyrkomöte". Det allmänna kyrkomötet ersatte prästeståndet i ståndsriksdagen. Men prästerna utgjorde inte majoritet. I kyrkomötet stat biskopen och en präst samt tre lekmän i den tidigare ordningen och efter 1949 valdes två präster och upp till åtta lekmän. De teologiska fakulteterna valde också företrädare. Att många av de valda var politiskt organiserade var en sak - den förbigicks med tystnad. 1979 kallde en socialdemokrat från Tuma den socialdemokratiska gruppen till möte. Han gjorde det i riksdagens förstakammarsal men först sedan klubban fallit och sammanträdet avslutats. Det befanns av kyrkomötesveteraner vara ett övertramp. Så var det. Då. Året var 1979. 1983 fanns sammanträdeslokaler med partiskyltar uppsatta. De som inte var partipolitiskt valda - eller medlemmar, det räckte, såg förvirrat på varandra och visste inte riktigt vad de skulle göra.

      Radera
    3. Tack för klarläggandet.
      Det understyrker ju bara att gränslinjen mellan förtroendevalda och partipolitiskt engagerade förflyttats inom SvK.
      Tidpunkten förefaller vara något tidigare än ökningstakten i medlemsminskningen.
      Men att påstå att de förtroendevalda skulle vara ryggraden i SvK skulle på nationell nivå bara ha en historia sedan 1983. SvK har enligt min mening haft en ryggrad bra mycket tidigare än så.

      Hur det är med ryggraden idag kan man däremot fråga sig.
      Eller för att citera de tecknade figuren Wally i serien Dilbert: "You can't break if you haven't got a spine!"

      Radera
    4. När BOD ska beskriva statskyrkan låter det som om ordningen som tillkommit under de sista decennierna av 1900-talet är hävdvunna och apostoliska...

      Rudbeckius

      Radera
  11. Vågar man föreslå att alla Kristus-troende ber för vår kyrka, att den skall
    bli trogen sin kallelse och återvända till sin bekännelse/trosbekännelsen.
    Då blir vi alla - hög-,låg-,frikyrkliga och politruker små och ödmjuka inför
    kyrkans Herre och kan tala samma språk och ha samma målsättning
    för vår kyrka. TILLKOMME GUDS RIKE ! Förlåt vår dumhet!!!

    SvaraRadera
  12. Med risk för att bli eller bara fortsätta att vara det vill jag ändock tillägga något till vad jag redan sagt härovan.

    Till Anonym 17:24. Amen! möjligen med frågetecken för om det just är "dumhet" vi skall be om förlåtelse för. Är inte så säker på att det just är dumheten som regerat när SVeK raserats utan menar nog att det till stora delar varit en medveten strategi i stil med franska revolutionens "Krossa den skändliga" och som haft sina efterföljare i såväl kommunistiskt styrda länder som t ex i Hitlertysklands och dess Deutche Christen. Medlen har varit olika men alla har gått ut på att rasera det man ansett som förhatligt. Kristi Kyrka på jorden. Allt från direkt utrotande av dess präster till inre ockupation och maktövertagande och förvandling av Kristi Kyrka till något annat och "ofarligt" . Ofarlig för den stat N.B som eftersträvar att vara sekulariserad och "fri" att enbart följa "tidsandan" och vad man för tillfället finner vara "lämpligt" . Ofarlig , förvisso men ´då också förvandlat till något som icke är till gagn för någon och i sig självt sått fröet till sin undergång.

    BOD, som vanligt ser jag att Du vägrar att kommentera de exempel och frågor Du får och istället framställer nya och nygamla frågor och påståenden utan att försöka ens att förstå vad som händer och sker mitt framför dig.

    Du undrar om avfallet skulle blivit mindre om vi inte haft ämbetsstriden t ex. Tja som jag skrev en gång. Hade jag kunnat rösta den gången hade jag förvisso röstat nej trots att jag påpekat att där såg jag det mest som en fråga att till det yttersta stretcha bibelns ord för att kunna vara olydig med "gott samvete?".

    Denna olydnad har sedan öppnat upp för än värre olydnad , till en blandning av ren ateism och gnostism och dettta är vad som alltid sker när man vägrar inse att Kyrkan-notera versalen är Kristi Kyrka och att de som tror sig kunna förbättra dess stadgar med människostadgar helt enkelt lämnar Kristi kyrka. Vi har nu en organisation utan några Sions väktare ,politruker som ropar allt väl men det är sannerligen inte allt väl .

    Nu börjar tom enstaka kvinnliga präster att beklaga sig över sekulariseringen inom kyrkan men då kommer, det behöver man inte vara profet för att förutspå och själv är jag sannerligen ingen profet , när deras protester blir väl "besvärande" de att få uppleva att dessa deras protester kommer att bemötas med hån och spe och med den iofs i sammanhanget relevanta frågan.

    Varför är det Nu så viktigt med "så säger Herren"? Det var ju inte viktigt i ämbetsfrågan? Ert ämbete vilar ju inte på teologisk grund utan på att vi "kloka" och förnuftiga talade om "rättvisa och jämlikhet".

    Det är vad vi har att se fram emot även om jag ber och hoppas att jag personligen skall slippa uppleva detta.

    SVeKs problem är först och främst att de inte följer den de påstår vara sin Herre. De följer tidsandan, anpasslingens väg och den leder tyvärr bort från Gud. Medlemsraset är i sammanhanget snarare ett tecken på sundhet och att uttalade ateister och utövare av andra religioner väljer att kvarstå i sin tur snarare ett tecken på att SVeK är något annat än vad den utger sig för att vara.
    Att sedan politruker och andra anser att huvudsaken är att medlemmarna stannar kvar oavsett tro -tja .. det säger en del om prioriteringar.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trettioåriga Kriget var det, ja.

      Radera
  13. BloggarDag m fl,

    Att det prästerliga ståndet inte är i majoritet i den "nya" ordningens kyrkomöten kan högkyrkligheten inte smälta. Låt oss vara överens om detta. Förtroendevalda, särskilt de som finns på de politiska partiernas KM- och andra listor, ses med stor misstänksamhet. Anklagelserna om att de inte är "riktigt" troende utslungas frekvent från just högkyrkligheten. Denna bloggs kommentarer är ett tydligt bevis på detta faktum. De förtroendevalda är alltså kyrkans "femtekolonnare", som sakta men säkert undergräver kyrkan och kristendomen i vårt land.

    Synsättet avslöjar, hävdar jag, just elitismen, den egenpåklistrade överlägsenheten. Det avslöjar också grupptänkandet hos högkyrkligheten: här bedöms inte de förtroendevalda som individer men som ett kollektiv, ett kollektiv som alltså inte vet, inte vill och inte kommer att arbeta för kyrkans bästa. Att villkoret för kandidatur i kyrkliga val är tillhörighet i kyrkan betyder uppenbarligen inget. Att ett stort antal av de ledamöter, som sitter i KM, har en församlingsbas med ett bevisligen idogt, uppoffrande och slitsamt arbete för Guds kyrka och rike på jorden, är oväsentligt för hörkyrkligheten. De förtroendevalda är på förhand stämplade av den.

    I detta synsätt blottas, menar jag också, tragiken. En grupp högkyrkliga präster och andra - oklart exakt hur den matematiskt skall bestämmas - vill inte lyssna, vägrar förstå, vill ej acceptera den "andra" sidans åsikter. Gruppen har låst sig, står cementerat fast i sin attityd mot folkkyrkan. Den förmår inte, vill inte, förstå majoriteten. Den ser sig konstant som offer. Motfrågan blir då logisk: offer för vad och för vem?

    Jo, då hävdas - på fullt allvar - att den är utfrusen, förföljd, trakasserad, nedtrampad, name it. Med martyrskapet på hjässan marscherar högkyrkligheten in på scenen, antingen den utgörs av KM:s talarstol eller BloggarDags härvarande tribun.

    Historieskrivningen, alltså dess egen, om utvecklingen, kan och får inte revideras. Den är en gång för alla satt på pränt av offerrollernas företrädare. Ni däruppe (majoriteten) vi nedtrampade och förföljda härnere!

    Det är bland annat mot den här bakgrunden vi skall se högkyrklighetens per automatik polemiska agenda, ovilja att ens för ett ögonblick ikläda sig lyssnandets och återhållsamhetens ödmjukhet. Det är detta synsätt som gör diskussioner och samtal så svåra, nästintill omöjliga. Högkyrkligheten anser sig ha monopol på tolkningen av Ordet, kan, vill och försöker inte sätta sig in i hur majoriteten i KM resonerar. Resultatet kan då bara bli ett:
    de förtroendevalda är olämpliga, de förstör kyrkan, undergräver tron.

    I grunden vill inte högkyrkligheten heller ha fria och allmänna val till de kyrkliga organisationernas beslutsinstanser. Den vill helst inte ha en dubbel ansvarslinje i kyrkan. Den skall vara "enkel", den prästerliga auktoriteten gäller, får ej ifrågasättas - punkt slut!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och hur vet Dike allt detta? Några skriftliga källor som bevis, några anföranden i kyrkomötet, några artiklar, några böcker? Minnesanteckningar från hållna predikningar? Någonstans måste det ju gå att hitta belägg. Ge oss dem.

      Radera
    2. En stor anledning till att kyrkomötets ledamöter klumpas ihop och inte ses som individer kan bero på den låga spridningen av rösterna inom respektive valkorporation.
      Vilka grupperingar hade både Ja- och Nej-röster inom sig vid beslutet om Samkönat äktenskap, strukturreformen etc?

      Om man inte agerar som individ under omröstningar så förtjänar man inte heller att betraktas som individ i ett beslutsforum.
      Kollektiva röstehjon som röstar som partistyrelsen tidigare bestämt?
      Det är nog min åsikt i frågan tills motsatsen bevisats med siffror som visar Individernas röster som avviker från partiprogrammet (och då pratar jag inte om valkorporationens valfläsk).
      Nu ser ju sig individerna själv inte så, men om de är barn av sin partitillhörighet så agerar de ju inte individuellt om de alla röstar lika i alla frågor.

      Den statistikintresserade kan ju kolla upp hur röstspridningen ser ut i ÖKA, POST & Frimodig kyrka. De kanske är lika lite individualister?

      Radera
  14. BloggarDag,

    -Densamme efterlyser bevis på mina påståenden. Börja då, förslagsvis med att studera en ganska färsk artikel på hemsidan, signerad FK:s Bertil Murray: "Varför ska man engagera sig partipolitiskt"?. Den ger en bra helhetsbild och - det märks redan i rubrikanslaget - vad FK tänker om framtiden. Ett annat, mindre kyrkomöte, valt på annat sätt, indirekt via församlingarna, kan man gissa sig till.

    Läs sedan gärna också FK-företrädares blogginlägg, som bekräftar kritiken mot nuvarande system.

    Men framförallt kan framhållas den underliggande och mångåriga systematiken i högkyrklighetens framträdanden, den som jag bland annat har exemplifierat ovan. Inte skall man behöva påminna en av dess förgrundsfigurer, bloggaren, om den: underkännandet av förtroendevalda - bort alltså med dem - FK:s program för en "episkopal kyrka", som nästan per definition innebär avskaffade fria val, uttalanden och artiklar, nyligen av Lars Edvarsson i Göteborg om en kyrkans kriskommission, där prästerna skall vara "i majoritet", etc, etc, etc.

    Därför känner jag mig lugn och trygg i min uppräkning och kan mot den bakgrunden stillsamt fråga bloggaren om han med dokument, protokoll eller på annat sätt motbevisa mina uppgifter?

    Summa summarum alltså detta:
    -Om vi vill slå vakt om den demokratiska folkkyrkan skall vi inte stödja FK.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. I den sista meningen är jag fullständigt överens med Dike, om man vill ha kvar den demokratiska folkyrkan i dess nuvarande form ska man inte stödja Frimodig kyrka.
      Men då gäller förstås även det motsatta om man inte vill ha kvar nuvarande demokratiska ordning i SvK.
      Så skiljelinjen markerar om man vill ha förändring (radikalism) eller är nöjd med sakernas nuvarande tillstånd (konservatism) avseende beslutsordningen i SvK.

      Var Jesus radikal eller konservativ i allmänhetens och prästerskapets ögon?

      Radera
  15. Peter T,

    -Snarare handlar skiljelinjen om huruvida man vill behålla demokratin i den kyrkliga organisationen eller överlåta all styrning och alla beslut till prästerna.
    Det kanske inte klingar positivt för FK (som i praktiken utgör högkyrklighetens företrädare i KM och vars ombud alla är präster och teologer) att använda ordet, trots att det borde vara som ljuv musik för nomineringsgruppen.

    Men så länge har jag varit med, så mycket har jag sett under dessa förtroendeaktiva år, så mycket text har jag tagit del av att ingen kan få mig att ändra uppfattning om vad högkyrkligheten ytterst vill, när det gäller folkkyrkans demokrati - nämligen att i praktiken avskaffa den.
    Det är i sig tragiskt, eftersom samma högkyrklighet tvivelsutan är i besittning av djupa teologiska kunskaper, kan mönstra ett flertal utmärkta predikanter och i sig alltså utgör en kyrkligt synnerligen "stabil" grupp, som förmår tillföra samma kyrka mycket. Om bara dess samlade attityd varit en annan, ödmjukheten hade fått en plats och den mjuka återhållsamheten fått råda!

    Ge oss detta, kära FK- och högkyrkliga vänner! Det tjänar alla i kyrkan på, inte minst ni själva! Vi är nog flera läsare av denna bloggs kommentarer som skräms av orden, tonen, självsäkerheten, besserwisseruppträdandet och den till synes totala oförmågan och oviljan att föra lugna, sakliga och konstruktiva samtal.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ett svar i samtalston där vi kan vara överens om att tonen hos somliga kommentarer på denna blogg alltför ofta kan vara skrämmande i sin explosion av invektiv.

      Vi kan också enas i vad vi är oense om; huruvida nuvarande folkkyrkpodemokratiska ordning i SvK verkligen har visat sig vara en så bra idé.

      Radera
    2. BOD framhåller att inte minst de högkyrkliga tjänar på att hålla inne sin kritik och i stället sluta upp runt majoritetslinjen.

      Jag tänker på den gamle kyrkoministern Bertil Hansson, fp, som beklagande brukade säga om biskop Bertil:

      -Han hade kunnat gå långt. Hur långt som helst. Om han bara hade visat lite moderation.

      BOD bör glädja sig över att idag nästan alla visar stor moderation. Så går det ju också riktigt bra för Svenska Kyrkan!

      J

      Radera