onsdag 9 mars 2016

Revolutionisterna - (R)-arna

Jag firade förre kyrkomötesordföranden Gunnar Sibbmark på hans 70-årsdag. Jag njöt av vägen till The Sibbmark Estate och av platsen men också av Marie-Louise Sibbmarks berömda ostkaka. Hon är till mycket annat fena på ostkaka och det kunde konnässörerna på plats enkelt avgöra - om vi inte hört om saken tidigare, vilket vi hade.

Timbro-rapporten, författad av Annika Borg och Eli Göndör, har jag också läst. "Konspiration", sa Antje om den.
http://timbro.se/allmant/rapporter/omvagen-om-gud-svenska-kyrkan-och-opinionsbildningen
Den målar bilden av gamla KRISS-are som traskat uppför trapporna och gått den långa marschen genom de kyrkliga institutionerna. De som vet något om det bolsjevikiska, känner här igen citat från ordförande Mao men också från Rudi Dutschke.

Till R-arnas skara hör Gunnar Sjöberg, kommunikationschefen. När han ska kommentera rapporten i tidningen Dagen blir det (R)oligt.

"Att kyrkan förkunnar evangelium är lika lite en nyhet som att Volvo tillverkar bilar."
Jaså. Att en mängd förkunnelse inte längre är evangelium utan lag, torde för en lutheran vara rätt uppenbart. Nu ska dock Sjöberg och hans kommunikatörer "bli bättre på att förklara den teologiska grunden för våra ställningstaganden." Men hur ska det gå till? Vi ser ju inte teologisk möda så mycket som ideologiproduktion. Och ideologiproduktion är en enklare syssla än teologi, som kräver kunskap och förmåga att vandra genom årtusenden i gemenskapen med människor som ser och inser, en gemenskap av klipska.

Nu ifrågasätter jag rapportens slutsats om vänster.
Jag ifrågasätter inte slutsatserna, för det lilla gänget driver en politisk agenda som förses med teologiska etiketter - men hur vänster är det?

Det finns en anständig och påläst vänster, den med studiceirklar och läsning på programmet samt debatter, förstås. Denna vänster kunde agera politiskt och ärrade kämpar i södra Sverige skriver Båstad och Kiliansgatan samt Domkyrkan på sin blodröda fana. Alla kan inte skriva den historien. De skriver en annan.

Som KG Hammar. Han uppfattar att den kyrkliga revolutionen kom som ett svar på en växande frustration över att kyrkan var så konservativ, inåtvänd och självupptagen, nöjd emd sitt eget liv innanför murarna, traditionsbunden och ovillig att förändras."

Vad talar han om? Läste han inte Vår Kyrka, som faktiskt lyfte fram apartheidfrågor och Vietnam? Följde han inte Geneve 1966, ett kraftfullt socialt arbete i den ekumeniska rörelsen, läste han inte Bonhoeffer? KG är född år 1943, fem år äldre än jag. Jag läste allt och fick rapporten från Geneve-mötet liksom Bonhoeffers fångeskapsbrev när jag tog studenten (plus en del annan teologisk läsning). Då var det 1967. KG talar om "68-rörelsen" och den handlade för honom om att världen blev större. Blir det inte lite patetiskt nu när KG:s frustration släppte, där han satt på institutionen på Finngatan och arbetade med sin avhandling?

Man får klart för sig att KG var med - men inte.
Trebarnspappa och "balansgång mellan politiken och hemmalivet". Jo, men avhandlingen?
"Men trots att jag inte syntes så mycket offentligt var jag ofta med i bakgrunden."
Så kan det förstås vara - men... Vad sa Rällingen?

Konsekvensen blir det rapporten beskriver.
KG säger det själv. "I dag är det väldigt få inom Svenska kyrkan som inte ser kyrkan som politisk." Den besvärjelsen får sina konsekvenser, precis som rapporten beskriver. Svenska kyrkan uppträder som ideologiproducent. Som alltid! Ibland i nationens intresse, andra gånger i statens och nu som ideologisk statsapparat. Det är Althusser jag citerar och det har jag gjort ofta.

Det var tydligen i Singapore i början av 1970-talet som KG kom på att kyrka-stat skulle skiljas åt. Dra mig på en träpinnevagn. "På 1990-talet upptäckte vi på biskopsmötet att många hade erfarenhet av utlandsarbete. Där hade vi mött samhällen utan statskyrkosystem. Vi hade sett fördelarna och när vi började arbeta för en separation i Sverige gick utvecklingen ganska fort."

KG är en solitär.
Han har inte förstått att skaffa sig den tillgång som andras kritiska tänkande utgör. Kyrkohistorikern i honom kunde annars påmint sig om arbetet med en annan ordning kyrka-stat som Bo Giertz och Helge Ljungberg arbetade fram. ("Nu har Bosse och jag löst problemen", ropade Helge, när han kom in på domkapitelsexpeditionen en morgon...) Han kunde funderat över kyrkomötet 1979 (nävisst nä, han var inte med...) och han kunde analyserat händelser från 1860-talet via skolreformen 1919, församlingsstyrelselagen 1930, religionsfrihetslagen 1953, skolreformerna 1958, kristendomsämnesdebatten i början av 1960-talet, och nyordningen 1962, kyrkans ansvar för folkbokföringen ,som avskaffades sommaren 1991 - allt pekade åt ett enda håll. Detta var för den som i någon mening är vänster de avgörande faktorerna. Inte att blivande biskopar befunnit sig utomlands några år. Men jag fattar.

Berättelsen befriar.
Då spelar det inte så stor roll hur det var - för detta kan konstrueras allt efter behov. Med de (R)-adikala unga prästerna i Lund var det ju så, att de bröt den hävdvunna talarordningen på prästmötet och talade först. Det var då KG:s pappa prosten av prosten Greek fick föras till Ramklints konditori och bjudas på bakelse för att så tröstas i sorgen över den inträffade skandalen! (R)-arna kunde då ställa till det.

Anar någon att det finns en friskare vänster - också i kyrkolivet? Och kanske högkyrkligare?
Dess styrka är de kritiska frågorna, dvs det grundläggande ifrågasättandet.
Just detta ifrågasättande hatar (R)-arna.

Politiskt kan ifrågasättarna hamna både här och där - men grundhållningen behåller de och debatterna tar de. De skriver inte församlingarna på näsan vad som tänkas politiskt, det blir den resandes ensak och kanske i en gemenskap med goda hedningar. De övar sin förmåga att uppfatta det som är falskhet och förställning, också i minnesbilder som utminuteras. De är radikala - främst kyrkligt, när de vill gå till roten och söka Sanningen. Det har de ägnat sig åt tillsammans med alldeles vanligt folk i församlingen. De har sett detta kyrkfolk i rörelse och ibland satt det i rörelse. Det är något annat än det politiserande som är ideologiserande och tro att detta är evangelium.

Gruppen av (R)-are lyckas inte med basarbetet, det där med församlingsbyggande roar inte så mycket som skrivbord, sammanträden, konferenser och se karriärer. De lyckas med sin oförmåga och sitt styrande av det kyrkliga skeppet efter ideologisk kompass styra rakt mot undergång. Är det månne handboksarbetets styrgrupp som spelar "Närmare Gud till dig" på akterdäck?

När Gunnar Sjöberg kommer dragande med den teologi som ligger under allt som nu kommuniceras, kommer ni att få se något storstilat. Ett storstilat ingenting, menar jag. Håll ut. Det kan bara bli intressant.

22 kommentarer:

  1. Rolf Pettersson9 mars 2016 kl. 08:12

    Bra text. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer!
      Kh på landet

      Radera
  2. Lysande inlaga. Det är dags att göra revolution mot de förment revolutionära kälkborgarna i bunkern. Dagens kyrka är precis som det KG ville ta avstånd från, när det kommer till kritan är man inte mer samhällstillvänd utan värnar främst om sin egen begränsade världsbild. Men när ska Dag skriva och analysera HBF? /Ullman

    SvaraRadera
    Svar
    1. HBF - Hallands Bildningsförbund? Helsinglands Båtförbund? Eller rent av Home Builder's Federation?

      Samtliga säkert väl värda teologisk analys.


      AMDG

      Radera
  3. Oerhört förmätet av KG att beskriva kampen mot statskyrkosystemet så.

    SvaraRadera
  4. Det är ju lite lustigt att KG Hammar genom sitt påstående "I dag är det väldigt få inom Svenska kyrkan som inte ser kyrkan som politisk." bara bekräftar det som utredningen påvisar; att medelmmarna uppfattar kyrkan som alltför politisk.
    Något som Gunnar Sjöberg alltså inte sger sig kunna se.
    Menar KG Hammar att Gunnar Sjöberg är en av de få som inte ser kyrkan som politisk?
    Förnekar Gunnar Sjöberg KG Hammars syn på hur politisk kyrkan är?

    Vem av Gunnar Sjöberg och KG Hammar är mest trovärdig?
    I just denna fråga och rent generellt?

    SvaraRadera
  5. Ack ja, de vill använda kyrkan för att förändra världen ovetandes om hur futtigt och oviktigt detta är jämfört med kyrkans verkliga uppgift: att förändra människor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den som förändrar människor, förändrar världen.

      J

      Radera
    2. J, det stämmer. Men den som ger sig ut att förändra världen brukar inte förändra något.

      Radera
  6. I rapportens inledning (sid. 7) finns följande förödande beskrivning av Svenska kyrkan de senaste åren:

    "I exempelvis miljö- och välfärdspolitiska frågor kommer Svenska kyrkan med ideologiska utspel och pamfletter som saknar såväl innehållslig stingens som gedigna faktaunderlag."

    SvaraRadera
  7. Det kristna som inspirationskälla till religion, vetenskap , konst.
    Och politik! ?
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag glömde skriva:när jag går i kyrkan lämnar jag partiboken hemma; det får bli ett post skriptum...
      Uffe

      Radera
  8. Var fanns konsekvensen mot kyrkans politisering?

    -Timbrorapporten är naturligtvis en ny påminnelse om det som har varit känt länge, väldigt länge av oss som har reagerat mot (vänster)politiseringen. Jag har tagit upp den i artiklar, i KM-motioner och i frågor i KM, bland annat varför cheferna i Kyrkokansliet hade vänstersympatier. Se på tidigare utrikeschefen och en gång medarbetare i UD under en S-regering och kandidat på en VPK-lista i Västman land, se generalsekreteraren Sören Ekström, som varit statssekreterare i civildepartementet och mer eller mindre självsvåldigt tillsatte och avsatte folk i kansliet under sina många år där.

    Jag skulle kunna räkna upp många flera namn, men de räcker för tillfället. Tyvärr fick jag långt ifrån alla från den annars dominerande borgerligheten i KM (tillsammans skulle de ha utnyttjat detta)och beklagligtvis har vår ärade bloggare heller veterligt aldrig knystat om den nästan totala centralstyrning av Kyrkans hus i Uppsala som utövades av den politiskt fingerfärdige Ekström, samme Ekström som en gång hyllade Röda khmererna i Kambodja (läs tidningen Magazinet från anno dazumal).

    Och givetvis var vår vän KG fast förankrad i den solidaritet, som bara gällde Sydafrika och stater, som tidigare var brittiska, franska eller tyska kolonier.
    inte solidaritet med de förslavade miljonerna bakom järnridån eller andra kommunistiska diktaturer som Kuba och Nordkorea. Tyvärr har vi ej heller på senare år fått se några kyrkliga solidaritetsuttryck gällande kommunistiska folkfängelser.

    Konsekvensen - vart tog den alltså vägen?
    Och när reagerade vår käre bloggare mot nämnda generalsekreterares politiska enmansstyrning av kyrkan?

    För övrigt var valet av Gunnar Sibbmark från M-gruppen till KM-ordförande bra. Klart jag tycker det, eftersom det var jag som föreslog honom i gruppen. Rutinerad, allmänt klok, omdömesgill men kanske ibland dock alltför snäll.

    Alltså en skicklig kyrklig förtroendeman - en av dessa i dessa spalter så förkättrade förtroendevalda!
    Jag är glad över bloggarens fina betyg för, och uppvaktning av, honom på hans bemärkelsedag.

    Synd bara att Gunnar hoppade av vidare kandidatur, då han - erfor jag - inte kunde förlika sig med att Moderaterna hoppat av KM. Vi var många som delade hans kritik. Och sedan gick det som det gick för det som blev kvar av partiets företrädare i KM, där för övrigt ej heller Frimodig Kyrka har skördat några imponerande lagrar.

    Detta sagt utan skadeglädje, bara som en faktaupplysning.

    Just nu lyser vårsolen vackert över höglandet och Moheda. Må den lysa också över vår älskade kyrka, och må kyrkan visa solidaritet med alla förtryckta folk!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men vilken ohemul och dräpande kritik av vår älskade svenska folkkyrka som levereras.

      Eller är det kanhäda så att Bengt Olof Dike äntligen begriper skillnaden mellan att kritisera individer i sak och att kritisera den kyrka där de är ämbetsbärare, anställda eller förtroendevalda?

      Radera
    2. BOD har verkligen lyft fram sekulariseringens konsekvenser i det postkristna samfundet!
      Antony

      Radera
  9. Borgerlig politik har absolut inget att göra inom sv"k". Det är lekstugan för borgerliga C- och D-politiker som i grunden har förstört henne. /John.

    SvaraRadera
  10. Jag hör ju till dem som menar att det behövs en ny syndakatalog och att det är alldeles riktigt att föra upp klimat- och miljöfrågorna högt på predikanternas agendor. Men det är som Dag påpekar lag och ska inte förväxlas med eller ges ut för att vara evangelium. (Fast som goda lutheraner föraktar vi inte lagen, vare sej dess första, andra eller tredje bruk, eller hur?).

    Lule- (eller ska vi säga Korpilombolo-) pojken Gunnar Sjöberg har en otacksam roll som kommunikationschef. Det var nog skönare att sköta Breidagård. Jag menar, han kan ju inte gärna driva en självständig linje nu utan ska väl vara "husbondens (husfruns) röst"? Annars är han nog på många sätt en i bästa mening reflekterande person, inte olik sin pappa Folke (kyrkoherde i Nederluleå) som jag också minns med värme. Kanske Gunnar hellre borde ha varit kyrkoherde i Nederluleå än kommunikationschef för Svenska kyrkan... fast nån ska väl vara det också.

    SvaraRadera
  11. Fast läs om lagens tredje bruk Benny Benktson, Lagens ämbete.
    Kh på landet

    SvaraRadera
  12. Maria Küchen på fejjan idag.


    "Har inte riktigt känslan att grundproblemet för den höggradigt samtidspolitiska lobbyorganisationen Timbro skulle vara att "kyrkan är vänsterpolitisk", utan snarare att kyrkan är just kyrka. Därmed kan den inte stillatigande acceptera politiska beslut som behagar t ex Timbro och Timbros finansiärer (eller för den delen någon annan politisk opinionsbildare till höger eller vänster), om dessa beslut i grunden hotar vad kyrkan måste värna . Att försöka avfärda en nästan tvåtusen år gammal grundsten i kyrkan, diakonernas vigningslöften, som vänsterpolitik och marxism är inte ens ett smart försök. Det imponerar inte, kyrkohistoriskt eller teologiskt eller ens retoriskt."

    7Patrik DeMesta

    SvaraRadera
  13. Nu bubblar det utanför Knohult. Undrar när det kommer äkta bonnpolitik. Ska fråga Klabbis.
    Läste detta och man blir ju rädd.
    http://www.morgonbladet.nu/news.php?name=160306094324
    Nisse på Åsen

    SvaraRadera
  14. Peter T, Antony och John,

    -Timbroundersökningens resultat är på intet sätt en överraskning för mig, som jag skrev tidigare. En av er fräser ilsket att vi inte skall ha borgerlig politik i kyrkan. Skall vi ha S-politik då, är min replik?

    För egen del, Peter T, hävdar jag alltid att sakfrågorna skall stå i centrum för kyrkodebatten. Ohemula utfall och omdömen om våra biskopar har inte i debatten att göra.

    Slutligen skall konstateras att kyrkan och tron inte kan, och inte skall, skiljas från politik och samhällsliv. Den och tron är, och skall vara, en del av samhället. Kyrkan finns ju i samhället, mitt ibland oss, och skall påverka de politiska besluten.

    Den som hävdar motsatsen har inte förstått kyrkans roll.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sakfrågor sa Bull.
      Alltså sådana som handlar om trons kärna, i synnerhet det teologiska budskapet och hur det kommuniceras.
      Den som har fel ska få veta det och kunna kritiseras sakligt utifrån presenterad teologi så att ingen inom SvK blir lika oantastlig som Kim Jong-Un.

      Den teologiska diskussionerna mellan Wadensjö och Modeus var uppfriskande, då de genom att gå före som biskopar visade på att vi har ett uppdrag att stå upp mot irrläror.

      Den som inte tycker att teologi och hur evangelium kommuniceras är väsentliga sakfrågor för Svk, bör ursäkta sig själv från debatten.

      Trevligt att vi kan vara ense om saken.

      Radera