Höger och vänster

Förvirringen är total. I går höll jag en bunt papper som skulle bli en rapport - och nu är bunten borta. Något anfall av flyttiver måste ha drabbat mig. Har då denna pappersbunt hamnat bland helt andra papper när den ena handen inte vet vad den andra gör? Eller har jag haft den i handen och promenarat iväg i huset? Ringde telefonen? För att lugna nerverna, skriver jag blogg på temat "höger och vänster".

Det är i Danmark det senast blev tydligt. Det finns en högerflygel i den danska folkkyrkan. Den köper inte enkönade vigslar och har tröttnat på kyrkosystemet och dess hantlangare. Alltså insätter man egna andliga vägledare. En uppsättning biskopar rasar. Det känns lite bekant. Men först frågan om höger och vänster.

Kan en kyrka ha en högerflygel - och hur definieras den? Att man i en politisk församling sitter grupperad efter en fransk förebild, där de radikala satt till vänster och de konservativa till höger, det lärde jag mig i årskurs 6. Men den svenska riksdagen är inte ordnad så. Lika lite svenska kyrkans kyrkomöte. Valkrets respektive stiftstillhörighet styr. Blir inte höger och vänster tankefigurer siom hindrar själva tänkandet? Etiketterandet räcker.

Jag ser mig själv presenterad som "konservativ kristen". Kan det verkligen stämma? Och skulle jag analogt höra till kyrkans högerflygel? Går vi inte allihop lite mer utanför schablonerna än så?

I Danmark hålls man nu med andliga vägledare. Sådant kallas högerflygel. Det är dock piggt med alternativa strukturer men lite sent påkommet. Jag menar att danskarna skulle följt den svenska fria synoden och etablerat sig i samklang med Borgågemenskapen vid den tid då den danska folkkyrkan sa nej till Borgå. Det hade varit intressant. När synoden kom till, blev veklagan stor. Men saken gällde inte en upprorsrörelse utan gestaltade ett sätt att bedriva opposition, vilket i en evangelisk kyrka borde vara att mycket applåderat tilltag. Dekanerna ersatte inte biskoparna. Staten fick tillsätta biskopar som det passade staten. Men vi var fria att välja ett andligt ledarskap som inte betydde att det strukturella ledarskapet avsattes. Si, det passade inte. Alltså skulle alla plötsligt vara andliga ledare. Biskoparna också. För att inte nu se vart utvecklingen fört oss. Nu tillsätts kyrkoherdar uttalat för att vara andliga ledare. Det är vackert tänkt - som bäst. Att begreppet "andligt ledarskap" kom till användning för dekanerna var ett sätt att markera att de inte utmanade det formella eller strukturella ledarskap biskoparna skulle ha. Ledarskapet var "bara" andligt - men då insåg de flesta att så "bara" var inte detta.

Biskopar tycks i brytningstider oftast välja fel allierade. Kanske kan de danska biskoparna helt enkelt inte säga: "Så bra att en grupp präster håller ihop och detta under ett ledarskap som ansvarar för sin gemenskap. Det är ett ledarskap en biskop gärna samtalar och överlägger med." Enklare - för nu ställs från politiskt håll frågan om man kan vara med i en folkkyrka som man är motståndare till och är det riktigt ärligt att vara kvar. Först definirerar man ut sina medkristna genom att kalla dem "högerflygel" och sedan ifrågasätts deras heder när de vill vara kvar.

Det där med kristendom är inte lätt. Vi är för en öppen kyrka för alla - utom för er!