Jag redogjorde för den i en kristlig bokhandel i Edinburgh inköpta almanackan, den som i början av maj hade en instruktion hur man skulle vinna ett slagsmål på en bar. Nog trodde jag att de flitiga bloggkommentatorerna skulle ligga över mig för att fråga vilka fler instruktiva tips almanackan innehåller. Ointresset tycks massivt.
Andra tips i april var hur man kör ifrån en bil som förföljer en, hur man ordnar en röksignal eller hur man hittar vatten i öknen. Efter krogslagsmålsinstruktionen fanns dagen efter tips om hur man hanterar ett brutet revben och någon dag senare tips om hur två personer bär en skadad. Det kunde kanske vara nyttigt om barslagsmålet inte gått efter instruktion, nyttigare än instruktionen hur man hanterar en skenande kamel men den 25 maj fick jag veta hur man plåstrar om sin blåtira.
Många tror att de kristna står handfallna inför livets hårda realiteter. Den här i den kristliga bokhandeln inköpta kalendern säger något annat, den är av typ Sebedaiossöner på vandring med Jesus i Samarien.
Annars är det en vacker morgon på norra Öland. Jag förstör den genom att ta fram domkapiteklsprotokollet från Växjö den 15 juni. Där utses vilka församlinghar som ska delta i försöksverksamheten inför ny kyrkohandbok. Jönköpings Kristina-Ljungarum, med en kyrkoherde som började som pingstvän. Tja. Madesjö, Tja. Öjaby med alla dess underavdelningar. Tja. Urshult. Tja. Hagshult och Åker. Tja - har dom inte värre problem att hantera dä?
Jag uppfattar att försöksbasen är smal. En stadsförsamling. Två församlingar i Jönköpings län, Två i Kronobergs och en, säger en, i Kalmar län. Jag hade nog trott att vi i vart fall skulle få se fler församlingar delta. Jag kan inte uppfatta att någon enda av de präster som finns med gjort sig bemärkta som pastoralliturgiker. Och jag vet inte om försöksförsamlingarna gjort sig bemärkta som ställen där framtid erövras. Uppfattar jag i stället att vi i Växjö stift ser en uppgivenhet, som innebär att man inte engagerar sig? Eller inser kloka präster att en kort fäörsöksverksamhet när man sedan ska återgå till det andra är en plåga för församlingen och ett hot mot dem som vill nyttja kyrkans tjänster och ha en likadan begravning som förra gången? Folklighet är inte folkkyrkans starkaste gren.
Det blir väl med försöksverksamheten som med Facebookgruppen om kyrkohandboken. En massa tyckanden. Kunskap behövs knappast, teologisk analysförmåga premieras inte och varför hållas
med insikter när det räcker med åsikter?
När jag ser vad som händer i Svenska kyrkan kanske jag skulle detaljstudera instruktionen hur man får stopp på en skenande kamel - men det stod inget om bön där, så jag vet verkligen inte.
När biskopen kommer till Böda Sands camping, blir det sjungande i vart fall. Samt dragspel och välsignelse.
Hej Dag! Hur definierar du en pastoralliturgiker?
SvaraRaderaHarald Hallén skulle säkert vara förnöjd med den rådande situationen med ett vingklippt och förnedrat episkopat. Nu gäller det att bevara motståndskraften så att infektionen inte blir total.
SvaraRaderaThomas Andersson
Göteborg har ca 70 anmälda församlingar som ska pröva den nya handboken fick jag veta igår. Enligt biskopen är det blandat med stad och land samt inrikting. Vi blev lovade att församlingarna skulle läggas ut på stiftets webbsida, så man visste vilka som är med.
SvaraRaderaNär det gäller facebook-gruppen om handboken undrar jag vad det är för fel med tyckandet? Det är väl det som startar diskussioner? Och det lilla jag varit inne och tittat så är det ju många spännande trådar och många synpunkter. Praktiska och teologiska. Det är en arena - det kommer förhoppningsvis fler arenor för teologiska reflektioner när det handboken.
Hej!
SvaraRaderaDomkapitlet i Växjö har utsett försöksförsamlingar kontinuerligt under vintern och våren, allt eftersom ansökningar kommit in. (Det har funnits en vilja att ge besked så snart som möjligt efter ansökan.) Detta var sista omgången. Totalt är det nu 54 eller 55 försöksförsamlingar i stiftet, dvs drygt 27% av stiftets församlingar.
Ola Isacsson