Tillbaka

I söndags firades mässa kl 6 i Högby kyrka och sedan drog de gamla konfirmanderna med drabanter söderut för att plocka upp fler konfirmander och s k ungdomsledare på vårt "Follow up". Det kallas så, för den gamle prästen tror att det är proggigt att kalla det så och fattar inte att dagens tonåringar knappast informerat sig om vad proggigt är. 51 personer, 52 med busschauffören Björn. Sedan blev det intensiva dagar i Berlin med koncentrationslägret Sachsenhausen och Wittenberg. I Sachsenhausen hade drabanter/ungdomsledare ansvaret för varsin liten samtalsgrupp och uppgiften att ta upp ondskans problem. Några samtalsfrågor hade man som stöd. I Wittenberg såg vi de olika husen och kyrkorna och - shoppade.

Shopping är en viktig del i en tonårings liv, vet jag att berätta. Det är enkelt. Vi skulle upp i TV-tornet på Alexanderplatz och det kan ta oändligt lång tid. Nu gick det fort och vi hade en dryg timme innan vi skulle gå och äta på Brauhaus Mitte, som kan ta många gäster. "Hopp och lek" löd kommandot för det fanns ju varuhus i närheten. Från tornet 202 meter upp var det stora att vi såg vår eller rättare sagt Silverstrands buss parkerad några hundra meter bort ...

Vad är det för poäng att lägga energi på ungdomar? Jag hoppas att de får en god gemenskap, lite nya insikter om tron och en hel del annat och bär med sig några viktiga insikter - också den att tron skapar gemenskap och att vi hör med i ett sammanhang där vi talar väsentligheter och inte är kristna för att vi är korkade utan kristna därför att vi är insiktsfulla. Lite plats för vård av människor blir det också - inte bara plåster och huvudvärkstabletter.

Nu är jag mest stolt och glad. Drabanterna/ungdomsledarna tog ansvar. Vårt folk skötte sig till skillnad från några tyska grupper på vandrarhemmet. Tyst i korridoren, inte stampa och klampa, hålla tider. Nå, jag förfaller inte till helgonförklaring men ändå. En av de gamla konfirmanderna hade bara hunnit hem när han sms-ade och frågade om det var för sent att anmäla sig som ungdomsledare för nästa års konfirmander. Det var det inte, fick han ögonblickligt besked om. Han anmälde sig. Klockan var 23.35. När konfirmanderna  skulle lägga sig i den egna sängen hemma löd instruktionen att de skulle be Luthers aftonbön, som de fått i visitkortsformat och använt på sina rum på vandrarhemmet.

Tillbaka - glad och tacksam. Fast stackars chauffören Björn måste städa bussen så han kom inte i säng förrän kl 4.05 sa han, när vi summerade. Då hade jag sovit i tre timmar. Olika falla ödets lotter.
Innan jag somnade ögnade jag Torsdagsdepressionen. Koskinen skrev vad han tänkte om Svenska kyrkans vägval. Det var illustrationen av två hjärnceller på ökenfärd. Jag ska kommentera framöver. Jag läser och jag förmår bara uppfatta en pretentiös men korkad karl. Så gammal och så få insikter. Han fablar.

Som  här: "Nya testamentet är fullt av berättelser om snabba dopbeslut." Men så är det väl inte? Fullt av?  Säg att NT omfattar drygt 300 sidor i svensk översättning eller 657 om man läser Nestle på grekiska. Vad betyder då "fullt av" i siffror? 100 eller 200 ställen? Inte ens den etiopiske mannen som möter Filippos handlar om ett snabbt dopbeslut. Han frågar i stället om något hindrar att han döps. Det har sedan dess varit Kyrkans ansvariga dophållning - fråga var hindren finns och undanröja dem.

Så roligt det är med ungdomar och så trist med gamla biskopar och deras gamla fördomar som regelmässigt får och fått dem att bryta mot åttonde budet. Jag ska återkomma på temat när jag väl firat svensk midsommar.