Koskinen

Utomordentlig usel är Lennart Koskinerns analys. Först gjorde han bort sig i Kyrkans Tidning om dopet. Nu kör han "mer av samma"-konceptet. Biskop emeritus (fast emerituslön har han inte så i vilken mening är han egentligen något annat än pensionär?) Koskinen får - och läser! - "regelbundet med posten ett stort antal församlingsblad". Man ser brevbäraren släpa det stora antalet till biskopspostlådan. Vi har lärt oss skillnaden mellan postlåda och brevlåda! Lennart är nöjd och glad när han läser församlingsbladen och ser allt som där erbjuds. "Tänk att få tillhöra ett sådant sammanhang." Det är här i Koskinens text man förstår att någon diagnos borde ställas på den gamle mannen.

"Öppen dörr, låg tröskel och högt i tak" är Koskinens kyrkoideal. Så har han varit biskop i Visby, kyrkoruinernas stad. Nu gnäller han över att han blivit påhoppad och kallats "Falsk profet" och "Kyrkans dödgrävare" - och det var bland det snällaste. Har ingen helt enkelt kallat honom "idiot"? Mn det kan man nog inte för då buntas man samman med fariseerna på Jesu tid (medan Koskinen naturligtvis finns bland de rättfärdiga!): "Fler och större manteltofsar. Mer av Guds stränghets lag än kärleksbud. Gudstjänster utformade för de likasinnade." Men går verkligen Kyrkans Tidnings läsare på denna verklighetsbeskrivning - då är vi än mer illa ute än vad jag förmår tänka. Det kommer mera! "Kvinnor vi altaret och hbt-personer göre sig inte besvär. Tydlighet kallar man det. Passar det inte kan den stora gruppen sökande och andligt svältfödda söka sig någonannanstans."

Skolavslutningar och drop-in-dop tydliggör vägvalet. Riktigt hur går inte att förstå för det är skolverket som klargjort vad som ska gälla och ingen enda präst har stängt någon dörr eller visat bort någon. Och det där om Nya testamentet som är fullt av berättelser om snabba dopbeslut har jag redan berört. Går biskopen på några kemiska substanser?

Till sist får vi en tes och en antites, för att tala med Hegel. "Vägvalet står mellan en snabbt krympande exklusiv och exkluderande kyrka av gammal frikyrkotyp, i värsta fall en sekt, och en dialogisk samhällstillvänd och välkomnande kyrka av det slag en klar majoritet förespråkar." Koskinen står på majoritetens sida. Vi andra står inför uppgiften att än en gång söka syntesen, en biblisk kyrkosyn som ger människor självkänsla i sin identitet som skapade och återlösta. Men det tänker jag inte skriva om nu. Jag blir bara alltför upprörd över att Lennart Koskinen lyft hög lön och haft stort ansvar och tänker så utomordentligt uselt. Det är ett förhållande som ska uppfattas vara en personlig förolämpning för många, inte minst Visby stifts kyrkokristna och Kyrkans Tidnings begåvade läsare.

När Lennart Koskinen i sin ungdom badade bastu i presidentbostaden på Skatudden i Helsingfors tillsammans med president Kekkonen och inbjudna ryska gäster och delgav bastubadarna sina visa ord, sa Kosygin till Kekkonen att den unge mannen skulle det bli något stort av. Jag hör till dem som misstror ministerpresidenten Kosygin. Men så sitter vi med facit också.