Klockan 4 idag på morgonen ringde väckarklockan och jag hasade mig ur sängen för att hämta tidningar, fixa enkel frukost, utföra så kallade morgonbestyr i övrigt samt sätt mig i bilen för att köra till Kalmar. Det tar en timme av ständig vaksamhet. Rådjur finns det gott om på norra Öland. Parkera biolen på Kalmar flygplats, uppröras över höga parkeringskostnader, dumpa en väska hos den vänliga flygplatspersonalen, säkerhetskontrolleras (ser jag verkligen talibanliknande ut?) samt beväpna mig med ett par tidningar innan planet lyfter, frukosten serveras och man kan knoppa in för 10 minuters obekväm dvala. Därefter via bagageutlämningen till den taxi resebyrån skaffat (med taxichaufför som växt upp i Färjestaden på Öland). Till hotell Linné i Uppsala och sedan kyrkostyrelse. Inte konstigt att livet kändes segt på eftermiddagen men vad gör man inte för den heliga saken?
Det ska alltså fortsättas med kyrkomötet. De två frågorna från Frimodig kyrka ska besvaras och sedan ska motioner och skrivelser avhandlas. Konstigt att det inte går att gfå till frågor och en fri debattform. Motionsskrivandet kostar tusentals kronor. Helt idiotiska förslag ska hanteras som vore de kloka och helt idiotiska formuleringar i utsjottets text ska uppfattas vara utskottets goda betänkande. Det hela är närmast sanslöst. Men det ska man inte låtsas om. Att de gängse referenserna ska ges, vet vi också. Inte minst till barn och ungdomar, som är så viktiga. Om därmed avses Svenska Kyrkans Unga vet jag inte men befruktar, som gubben, det värsta. Ingen vågar öppet tala om det som sägs i mer slutna rum - de kyrkliga ungdomar rymmer en stor andel sammanträdesteknokrater som kompletteras med unga som inte riktigt plats någon annanstans. Nördfaktorn kan understundom vara påtagligt hög. Och en hoper ungdomar väljer att inte tillbringa sin tid bland sammanträdesfreaker och nördar, har jag fått för mig. Men det ska vi inte låtsas om.
Jag har läst utskottsbetänkandena. Det är inte bekymmersfritt, alltså. Så mycken intellektuell oredlighet i språklig oformlighet det finns i den fallna världen! Kyrkomötet demonstrerar förhållandet. Borde inte kyrkomötet fälla domen över sig självt, medge den naturliga viljans förvändhet, förklara sig fullkomligt bankrutt och kapitulera inför Gud på nåd och onåd? Jag anknyter, som ni kan se, till Thure Petersons kyrkotankar i den lilla boken Den heliga lågan (SKDB, Stockholm 1931, s 95). Men jag är inte mer uppgiven än att jag kan följa den tardition som bjuder att man i vart fall någon gång ska äta en black-and-white hos våra vänner invandrarna. Det ska bli pilsner också. Traditionen igen. I afton ska jag försöka fundera ut vad ordet "dogse" betyder. Vem är "dogse" till ett värv - betyder det "byxad", månne?
Omsider ska jag inte hasa utan hasta till hotellsängen. Jag ska tänka dolska tankar om belysningsarkitekterna som inreder svenska hotellrum. De har inte sett till att sängen fungerar som läsplats. Hur kan man? Alltså ägnade jag mig åt att se reprisen på gudstjänsten från pingstkyrkan i Västra Frölunda där en herr Larsson bad Ulf Lundell om ursäkt på mina vägnar - alla prästers och pastorers - för att vi klätt evangeliet i tråkighet. Mitt mandat att be om ursäkt hade inte Larsson. Hur fick han för sig det? Och dålig dansbandsmusik som låtar med andligt stuk på det hela - Gud måste stå ut med mycket. Först på söndagen detta i Västra Frölund och sedan kyrkomöte i Uppsala.
Hotellrum är inte ämnade att beläsas. Utom understundom med dator var det väl tänkt. Och för lappen behöver man knappast läsljus. Alltså behöver knappast sängplatsen belysas med arbetsljus. Sådana behov avslöjar akademikern, som legat (och läst) i Lund.
SvaraRaderaLäsande människor tillhör numera en äldre, utdöende ras. 60+ behöver kanske tjugo gånger mera ljus än de yngre, som ändå inte läser. De yrkesmässiga hotellövernattarna har knappast vare sig läshuvuden eller läsvana. En normal svensk man har svårigheter att förstå en ledartext i en kvällstidning. Så varför bekymra sig om ett fåtal nördar i övre medelåldern? De sover knappast så mycket på hotell ändå? Om de nu inte råkar vara på kyrkomöte, menar jag??
Per S
Jag tittade på läronämndens yttrande om konfirmation och fadderskap, 2011:01y
SvaraRaderadär de yttrat sig så:
Eftersom vår kyrka erkänner varje dop ”i Faderns och Sonens och den helige Andes namn med rent vatten genom begjutning eller nedsänkning” (19 kap. 1 § i kyrkoordningen) som ett giltigt dop, kan också den som är döpt i en annan kyrkas ordning vara fadder. Konfirmationen har olika innebörd i olika kyrkor och vår nuvarande ordning gör det möjligt för kristna med olika bakgrund att ta ansvar i vår kyrka."
Jag undrar vad som numera förstås med "rent vatten"? En gång var detta ju en polemik moy den romerska kyrkans dopseder, docku tan att manunderkäde dop i "orent" vatten,såvitt jag monn: här görs det rena vattnet till ett giltighetskriterium! De ortodxa kyrkorna häller t.ex. euchelalion, glädjens olja, i dopvattnet före dopet. Kanske klokt för er egen del att kolla upp vad som menas? Hur "smutsigt" skall vattnet vara för att ni skall anse att dopet är ogiltigt?
fm
Dogse och byxad?
SvaraRaderaMen snälle vän! Titta på Din egen text!
Om nu ljuset på hotellrummet är för svagt för Din ålder: anställ en korrekturläsare snarast!
LG
Per S, när jag läser din text tänker jag, som så många gånger förr, med Zarah Leanders ord: jag är glad att jag inte längre är ung.
SvaraRaderafm, "rent vatten" får mig osökt att tänka på att man kanske borde begära intyg från kommun eller annan instans om att det vatten som används vid dopet verkligen är befriat från allehanda orenheter i form av mikrobiologiska bakterier och kemiskt jox. :-)
Elisabeth
Om vattnet ska vara rent lär ju t ex inte Jesu dop i Jordan (med fleras) ha varit giltigt. Dessutom lär ju inget vatten numera vara rent från miljögifter.
SvaraRadera