fredag 22 november 2013

I minnenas boningar

Torgny Larsson påminde mig i går i universitetets trapphall om hur det var i kyrkomötet. "Minns du när alla gruppledarna någon gång på 80-talet steg upp och markerade mot dig?" Jag mindes. "1986, men inte alla." "Du är väldigt begåvad men omdömeslös och har inte mognat ett dugg sedan då."

Det är förstås en erfaren präst och själasörjare som vet att ge besked, vår herr Larsson. Men var det så klokt att påminna mig om hur det var, för då berättar jag ju. De partipolitiskt omdömeslösa skulle välja in mig som ersättare i centralstyrelsen (dåvarande kyrkostyrelsen). Det upprörde eftersom jag kallat kyrkomötet "det så kallade kyrkomötet". Rätt konsekvent. Det gamla kyrkomötet hade ju en lärorepresentation, dvs en andel präster som avlagt löften att stå för Bibel och bekännelse. Det nya "kyrkomötet" var och är i grund partipolitiserat. i hade sagt det 1983 och jag hade 1985 fått en tillsägelse av kyrkomötets ordförande - i plenum - att så fick man inte säga. Det var då DN skrev att "den unge Sandahl" fått en tillsägelse. Jaha. Intresseklubben noterar och saken finns beskriven i boken Dagsedlar s 55 f.  Nu skulle i valfrågan - för att vi inte skulle få en öppen träta - gruppledarna markera att man inte fick brista i respekt för det nya fina kyrkomötet. Principen var och är annars at varje grupp nominerar själv. Nå, de talade. herr Larsson bland dem. Prosten Karl-Erik Johansson skulle tala för den partipolitiskt obundna gruppen och gjorde det så elegant att han också fick med att varje grupp självständigt nominerar.

Invald blev jag. Något senare efter en middag fick jag klart frö mig att någon i Kyrkans Hus funderat på hur man skulle kunna undanhålla mig känsligt material men kommit fram att det gick inte. Det gjorde dock åren och det blev ny mandatperiod och nytt val. Då skulle jag väljas till ordinarie och sitta i arbetsutskottet. Detta år hade ingen något att säga. Jag sporde min vän riksdagsman Svärd om jag borde gå upp och avlägga den principiella deklarationen om kyrkomötet, den som återfanns i reservationen 1982, och mana gruppledarna att gå upp för en ny deklaration. Det tyckte inte - under alldeles öppen munterhet - riksdagsman Svärd. Så satt jag där utan att mogna. Det är faktiskt en bravad. Och så bra. Det omogna päronet har en lång tid framför sig. Det mogna päronet har en kort väg till förruttnelse.

Omdömeslösheten? Det är ett samlingsbegrepp för att jag inte tycker som herr Larsson. Jag bär epitetet som en fortsatt maning att läsa och reflektera. Säkert är Jan Myrdal insatt i samma fack. Bengt Lidforss var det. August Strindberg, förstås. Men jag fortsätter min karriär som ersättare i kyrkostyrelsen en mandatperiod till. Styrelsens presidium utgörs av ärkebiskopen, Wanja Lundby-Wedin (S) och Mats Hagelin som är moderat politiker men i kyrkliga sammanhang numera BA, Borgerligt alternativ. Wanja tillbakavisar uppfattningen att hon ska styra kyrkan i socialdemokratisk riktning. Men antagligen ska hon verka för den politik som partistyrelsen slagit fast - varför skulle hon annars vara invald? TT meddelar också, ser jag i Smålandsposten, att hon fått en "tung post". Wanja har nog redan höjt kyrkostyrelsens status.

12 kommentarer:

  1. "Wanja har nog redan höjt kyrkostyrelsens status" . Eller sänkt den men kom ihåg. En Saulus kan bli en Paulus! Varför inte här?/Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera
  2. Detta får mig att assicera till Bok Viktor. I hans antikvariat fann jag minnenas boningar av fader Gunnar, warum noch lutherische Kirche? av Hans Asmussen. Var det inte Bok Viktor som myntade begreppet Åsa-Nisse marxism? Hur gick det med konferensen angående samröret med DDR? Blev inte Birgitta Almgren tystad av SÄPO? Det finns nog inte bara harmlösa Åsa-Nisse marxister kvar utan värre onsdskans ideologier som salig Johannes Paulus II kallar dem.

    SvaraRadera
  3. Prova motsatsen:
    Omdömesgill och mogen - men stendum.

    LG

    SvaraRadera
  4. föregående yttrande

    SvaraRadera
  5. Man äcklas alltmer av det man hör bakom kulisserna i det så kallade kyrkomötet. Det är hög tid att släppa kyrkan fri, släppa teritorialförsamlingsprincipen och låta folk få tillhöra den församling man själv vill, så kanske kyrkan hankar sig fram ett tag till. Men hur länge till, det är frågan.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  6. Kanske ingen dum idé, det där med slopande av territorialförsamlingen.

    Sekulariserade församlingar mister omgående kyrkfolket. En klar förbättring för personalen, som då på heltid kan ägna sig åt vad som ligger dem om hjärtat utan besvärande sneglande åt det kristna, som ändå ingen är intresserad av. Helgledigt. En och annan förrättning och konfirmandgrupp. Med bibehållen lön. Så länge nu pengarna finns. Och det finns de nog inte i liberala och sekulariserade församlingar så värst länge till.

    Finns det någon som sörjer utom liberala och sekulariserade anställda?

    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va bra då att det fanns en till som nappade på idén om slopande av territorialförsamlingsprincipen. Vi kanske t.o.m. skulle vädja till f. Dag att väcka frågan i kyrkomötet för att se hur "våra kära kyrkopolitiker" där ser på förslaget. De kanske anar ugglor i mossen och ser riskerna för dem själva med ett genomförande av det hela. Men vi får i alla fall se hur de tänker och om de vågar.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  7. Eller också, tant Svart, är idén dum trots allt. Bekännelsetrogna präster mister ännu snabbare än idag de sekulära massorna, som antingen går ut för gott i protest mot "homofoben" och "misogynen" eller drar till nån flashig Olle Carlsson-församling eller så, där man inte riskerar så mycket ens på Domssöndagen. Medlemskapet i församlingen blir beroende av prästen och folk kan fara in och ut, ut och in allt eftersom de vill markera i någon fråga.

    Det här är en intressant profilfråga för Frimodig kyrka, men samtidigt en av de frågor där jag inte är så frimodig...

    F.ö: kan väl någon intervjua Wanja Lundby-Wedin om vad hon verkligen tror på. Lite ja- och nej-frågor sådär... (varför ska bara konservativa "grillas"?). Tror du på kroppens uppståndelse? Tror du att det finns någon risk att gå evigt förlorad? Tror du att Jesus har burit våra synder i sin kropp upp på korsets trä?

    Eller varför inte den fortsatt aktuella frågan: Tror du att män kan föda barn och att de kyrkliga medarbetare som förnekar det vill tvångssterilisera folk?

    SvaraRadera
  8. Ja, käre kollega i Skara, nog är det ett och annat man kan äcklas över i dagens allt mer politiserade svenskkyrklighet, där man får "tunga" poster i ledningen enbart på partipolitiska meriter medan det i övrigt är blygsamt, mycket blygsamt och då omfattar omdömet inte minst det s.k. Borgerligt alternativ och "centerrörelsen". Här kan både S, C och M ta varandra i hand som kyrkans dödgrävare.

    Skit flyter som bekant ovanpå, men nog borde man åtminstone ha så mycket vett/omdöme att man skämdes något i mötet med någon som har så mycket mer i sin påse än bara partipolitiska polletter.

    Om gott omdöme enbart handlar om att marschera med sträckt ben till den politiska orkesterns musik, då ger jag inte mycket för det omdömet. På sin tid och i sitt sammanhang bedömdes D. Bonhoeffer av klokt folk vara en person helt utan omdöme.

    Det fanns en tid när jag tänkte att vid nästa kyrkomöte, åtminstone då, kommer det goda omdömet och omsorgen om kyrkans bästa att segra genom att man "utvidgar" territorialförsamlingsprincipen till att omfatta även "valförsamlingar" dit man ansluter sig oberoende av mantalsskrivningsplats.

    Den förhoppningen ter sig nu mer avlägsen i ett läge där den politiska majoriteten synbarligen inte längre är intresserad av att ge ett utrymme för traditionell kyrkokristendom i den svenskkyrkliga organisationen. Det finns ju andra alternativ, andra kyrkogemenskaper. Bättre att ni ger er av dit och ingen saknad efter er. Länge nog har vi plågats av er! Det tycks vara den nya hållningen. Varför skulle man då bevilja de som man vill bli av med några "asylstäder" på eget område? Det blir ju bara fortsatt besvär och tråkiga jämförelser, en påminnelse om kyrka som något annat än vänsterliberal kulturverksamhet. Varför försätta sig i den situationen?

    Bättre att de går. Nu när vi äntligen ska rensa ut den gamla surdegen med allt annat gammalt och förlegat som traditionella gudstjänster då behöver vi inte längre den återstående delen av kyrkfolket. Så det så! Det lilla av demokrati som fortfarande behövs i SvK det sköter det trogna partifolket om när basunen ljuder från kanslierna. Under söckendagarna kan så en rättänkande och med gott omdöme utrustad personal ägna sig åt diverse kulturella och politiskt progressiva aktiviteter. Det uppläget kan nog hålla ett decennium eller två innan botten går ur tunnan. När pengarna är slut, alla de goda och välsmakande medlemspengarna, då är det också slut med den formen av kyrklighet. Om det är en tröst, så är det en tröst för ett tigerhjärta. Svenska kyrkan och vårt svenska, kristna, folk är värt något bättre.

    Ja, jag sörjer den kyrka som var, Kristi kyrka, och den kyrka som nu inte vill vara Guds kyrka för ett vilset folk i en vilsen tid utan väljer att hora med tidens avgudar.

    Efter den deklarationen gäller väl för min del kavaljerens replik i trappuppgången när flickan bestämt säger tack och farväl: Ja, pippa är väl inte att tänka på då? :-)

    Nu tar jag mig en tur till "egendomen" på landet, bort från dammet och möget i stan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppsan, där kom ett litet folkligt ord som betecknar könsumgänge. Det kan sluta med en anmälan till domkaptilet enligt känd förebild.
      Nu var det väl ett citat och ingen behöver känna sig apostroferad, men vem vet vad känsliga anmälare hittar i bloggkommentarer?

      Med biskopar som tycker att bibelordet nog inte var tänkt att hålla i 2000 år så är väl riktningen glasklar för SvK.
      Teologiskt går det åt Hinnoms dal, men nåden är stor för kyrkfolket. Territorialförsamlingen har helt spelat ut sin roll i storstäderna, men tack och lov så finns det alternativ till SvK i dessa.

      Radera
  9. En kristen människa äcklas inte av det hon ogillar när hennes ogillande bottnar i Skrifterna, emedan hon hörsammat Jesu varning för att äras av människor, vilket hänger samman med hur Skrifterna tolkas och förstås. Det framkommer med önskvärd tydlighet hos den Jesus som St Johannes skildrar i morgon domsöndagen och den Jesus torde varit välbekant med psaltaren 40 där bokrullen rullas upp, för att ge mer än ett fåfängt sökande av evigt liv. / Magnus Olsson som köpte ny almenackan i veckan.

    SvaraRadera