Visst skröt jag - om jag nu inte sa som det var. Men löjtnant Bartolomeus målar upp för mig så kära minnen från KA 1 med Rindö, Värmdö, tiohuggare vid Oxdjupet, 200-båtar och minutläggare - var det MUL 12 och MUL 13 eller blandar jag ihop fartygen? Stridsbåt 90 for jag med på KA2 i vart fall. Och amfibiebataljonen har jag sett öva i Kalmarsund.
Nu blir jag nostalgisk.
Hur många kaserngårdar har jag vänt klack på? Sju tror jag. Hur många vapen har jag tränats på? Sju i vart fall. Handgranat oräknad liksom bajonetten och den skarpslipade spaden. Och tänka sig när vi fick öva oss att göra egna granater och minor för användning under det fria kriget!
Är detta inte fruktansvärt? Unga män som övas att döda!
Inte alls. Vi lyckades ju. Under lötjnant Bartolomei och min tid i den svenska krigsmakten vågade ingen främmande makt invadera Sverige. Tacka oss för det.
De återkommande referenserna till militärlivet är ofta trevliga, men varför får vi aldrig veta din militära grad?/Fänrik Gustaf Björck
SvaraRaderaDärför att f Dag är soldat i Hemliga armén. Ecclesia militans.
RaderaSjälv blev jag endast furir. Beväpnad i alla fall. Men under mitt livs enda repövning 1992 (och dock sades vi vara ett prioriterat förband!) blev förbandet utslaget av en B-styrka från Lapplandsjägarna i Kiruna där min bror just då gjorde lumpen. Snopet.
SvaraRadera(Det var väl därför vi aldrig kallades in mer - eller också var allt Jeltsins och den sönderfallande Sovjetunionens fel).
Ja, vi lyckades ju i alla fall som du skriver. Inget krig på hemmaplan så långt. Undrar just vad 2000-talet bär i sitt sköte, nu när vi inte längre kan sägas betala "krigsförsäkringspremierna".
Dock för vi krig i fjärran länder. När debatterades detta offentligt och ordentligt (som Sten Andersson sa om Boforsbyken).
RaderaVår otrevlige löjtnant sa att vi skulle bli "militärt medvetna".
SvaraRaderaSjälv använde jag uttrycket "militärt medvetslös" om mig själv,
LG
Varför dessa många utläggningar från Dag och hans ständiga kommentatorer om alla streck på uniformen, som de en gång hade; ett excellerande, som påminner om korpralens - eller vicekorpralens - på kaserngården upphöjelse i rullorna? Den ene kommentatorn var minsann högre upp än den andre, när uniformen för länge sedan var den dagliga klädseln. Jag är förvisso övertygad om att Gud älskar en militär streckryttare lika mycket som de kommenderade bassarna eller malajerna - dock inte därför att denne kan (kunde) titulera sig som officer utan därför att han är en vanlig människa av kött och blod.
SvaraRaderaJag har ett förslag, som noga bör övervägas: engagera er i Frälsningsarmén, så får ni en uniform åter och som symboliserar ett äkta, respekterat och ytterst trovärdigt varumärke, för att ett ögonblick använda reklam- och marknadsspråk.
Dag kan, i likhet med vad Olof Palme gjorde en gång, markera :
-Jag tar befälet. Med hans militära bakgrund - och tillhörande streck - är en kårchefsroll i Frälsningsarmén given. Han kommenterande eftersägare får väl sedan slåss inbördes om att i rang komma närmast honom, medan vi andra vanliga dödliga får sträva på som goda och meniga civilister med förhoppningen att Gud älskar även oss.
Tron sitter ju inte i gradbeteckningen. Och inför vår Herre är vi alla smålänningar (observera här att Dags bokstavliga geografiska börd faktiskt inte väger tyngre).
BENGT OLOF DIKE