torsdag 30 november 2017

Besked från Kyrkans Hus: Inte välkommen!


Måndagen den 28 november ringde nye gruppledaren för FK:s kyrkomötesgrupp. Han hade fått ett mejl från Nils Warmland sänt kl 15:43 om ett arbetsmiljöärende. Jag var nu ett arbetsmiljöproblem!  Jag höll just på att plocka in disk i diskmaskinen, min arbetsmiljö, Enklast var om jag fick läsa aktstycket själv. Gruppledaren skickade över det. Jag läste under stigande häpnad. Mest kanske detta med att den administrative förklarar, att jag inte kommer att vara välkommen att tjänstgöra i kyrkomötet. Det bestämmer väljarna, förstås, inte Nils Warmland, hur mycket administrativ chef han än är. Men han har deklarerat vad som ska gälla. Oönskad. Inte välkommen. Hur känns det, tror ni?

Men vad har hänt? Vad gäller saken? Jag fick tänka efter hur det kommit sig att jag blivit ett arbetsmiljöproblem. Så här:

På väg in i plenisalen under kyrkomötet ville en diakon ha min uppmärksamhet för den utställning de hade. "Diakoni är väl viktigt" löd hennes budskap. Jag svarade att det trodde jag inte. Lite ironi och rätt mycket allvar. Den självförhärligande diakoni, som alltmer vill vara socialvård och civilsamhällesinsats, men som inte kopplas till församling och kyrkoliv, är jag sannerligen inte för. Lika lite som jag var för de där diakonerna, som med socionomutbildning satt i förvaltningar på kommun och länsplan.

Diakonen ville inte veta hur jag tänkte. Hon blev i stället för nyfiken bara uppbragt. Hon undrade också vad jag tyckte om utställningen, som jag inte sett (jag var ju bara på väg in i plenisalen). Med papper i höger hand gjorde jag gesten "jag vet inte" med vänster, alltså viftade med handen i luften. På min hand sitter fortfarande fem fingrar. Ni förstår dilemmat. Men jag var inte respektlös, inte oanständig och jag visade INTE långfingret för att visa vad jag tyckte. Jag viftade med vänster hand på väg in till det jag var i Uppsala för att göra. Hon trodde - illvilligt och med öppet sinne för obsceniteter - något annat. Anklagelsen?

Anklagelsen gäller inte, om man kollar, att jag skulle räckt den kära diakonen ett långfinger upp i hennes plyte. Det hade varit respektlöst och oanständigt, det medges oförbehållsamt. Jag påstås ha visat långfingret för att visa vad jag tyckte om en utställning (som jag alltså inte studerat). Jag visade hela handen! Jag visade att jag inte sett utställningen och därför inte kunde ha någon mening om den. Vänster hand. Obscena gester görs väl med höger han och utsträckt långfinger om man är högerhänt. Jag noterar detta endast i förbigående. Jag är högerhänt.

Om jag inte studerat utställningen, hade jag dock försett mig med utställningens tryckta material från ett ESF-projekt (dnr 2015/00245), Lokalt arbete och dialog med riksdagspolitiker. Jag läste det när jag kommit hem. Syftet med projektet är att nå människor som står utanför arbetsmarknaden. Bra på sitt sätt. Åtta deltagare åkte till Stockholm för att träffa riksdagspolitiker och tala om möjliga motioner. Stockholm visade upp sig från sin vackraste sida, solen lyste och det var vindstilla, inhämtar jag i rapporten. Jag kan väl förstå att kyrkomötesledamöter blir viktiga att möta för att visa upp arbetet. Då kan det rapporteras vidare till Bryssel att man gjort också detta. Skapar relevans. Men måste jag bli entusiastisk för det och stum av beundran för detta som kallas diakoni? Kommer utställarna till Uppsala för att få känna sig bekväma, som det heter i brevet, och bekräftade av att få vistas i kyrkomötesmiljön?

Nå, jag hade under brinnande kyrkomöte inte hunnit läsa materialet eller se skärmarna, så jag kunde bara markera detta. Intresant? Nja. Det riktigt intressanta är att den administrative chefen dömer mig ohörd, att diakonen inte söker upp mig, som Skriften bjuder, att den administrative chefen inte heller hanterar mig som ett subjekt utan som en mindre vetande och vänder sig till gruppledningen, som ska huta åt mig. Dessutom ska kyrkomötets ordförande informeras om något jag anklagas och döms för (utan hörande) Berörda chefer ser allvarligt på händelsen (som jag alltså förnekar!) och den administrative chefen ska ha samtal med alla berörda medarbetare om detta som jag menar är ett uppenbart, för att inte säga illvilligt, missförstånd av en diakon. Hur blir detta till alla? Här går arbetstid åt. Och den administrative chefen begär att gruppledningen ska markera mot mig att "vi under inga villkor accepterar kränkande beteende". Nähä. Och han tvingades alltså "än en gång" konstatera att jag betett mig illa på kyrkomötet. Jaha. Då accepterar väl inte heller jag ett kränkande beteende och märkliga omdömen, som mot betalning hanteras på administrative chefens tjänstetid och riktas mot mig som person. Än en gång? Kunde man be om att få rannsakan före dom eller är det för mycket begärt i det kyrkliga?

Saken gäller alltså ett arbetsmiljöproblem som jag utgör. Detta är den fastlagda sanningen. Fattar ni att en möjlig förklaring till allt detta skulle kunna komma att vara att arbetsmiljön i Kyrkans Hur är helt sjuk? Så illa kan det väl ändå inte vara. Mantimmar som kastas bort på nonsens? Och hur kommer det sig då att slutsatser fastslås utan att alla parter blivit hörda? Är inte detta kränkande för en av de berörda, nämligen för själva "arbetsmiljöproblemet", och en kränkning av själva den västerländska rättsordningen? För att inte tala om det kyrkliga. Ponera att jag tryckt ett långfinger upp emot diakonens plyte, borde jag inte också i ty fall av uppenbart illa uppförande haft en chans att be om förlåtelse? För att inte tala om reformationsåret och vad Luthers förklaring till åttonde budet kunde betyda i sammanhanget.

Det hela är absurditet. Min vän dr F tyckte jag skulle skriva en saga på temat, men jag tror inte att jag är på sagoberättarhumör. Jag illustrerar hellre rakt av miljön i Kyrkans Hus. Så här går det till. Kan det vara så, att de som inte riktigt håller i församlingsarbete måste ta vägen någonstans och då är det kanslier som gäller, men inte utan effekter. Det är måhända också detta vi ska se allvarligt på. Bortsett från det uppseendeväckande, att det är den administrative chefen som tror sig bestämma vilka ledamöter som kommer att vara välkomna att tjänstgöra. Det är sanslöst. Och detta kallas en demokratisk folkkyrka. Ser vi här ett exempel på hur beslutsmakten flyttat till kanslinivån och allt annat är egentligen staffage?

Ni kan få läsa brevet i dess helhet. Ska jag kräva skadestånd? Eller en offentlig ursäkt? Insatser mot kyrkopoltitiskt betingad mobbing av person? Ska jag begära att kyrkomötets ordförande markerar mot den administrative chefen? Ska han flyttas från rättsavdelningen till avdelningen för fel? Duger han efter det inträffade som chef? Och vad med diakonen, illvillig eller vad? Helt enkelt drabbad av ideologisk felsyn med de konsekvenser detta för med sig, dvs hon ser vad hon har preferenser att se? Av fem fingrar på en hand väljer hon att se ett? Kan man söka för sådant?

Läs nu i lugn och ro:

Jag har ett tråkigt ärende. Dag Sandahl har – än en gång tvingas jag konstatera – betett sig illa på kyrkomötet. Det handlar om en incident på utställningsgolvet i UKK den 21 november, då han på ett respektlöst sätt ifrågasatte några utställares arbete kring diakoni, varpå han visade långfingret för att illustrera vad han tyckte.

Berörda utställare var två medarbetare från kyrkokansliet med tre gäster från Lunds och Västerås stift, som besökte kyrkomötet för första gången. De tog mycket illa vid sig och anmäler till ansvariga för kyrkomötet händelsen som ett arbetsmiljöärende. Utställare på kyrkomötet ska naturligtvis kunna känna sig trygga och bekväma i mötet med de förtroendevalda. I det här fallet handlar det dessutom om en ledamot som också representerar kyrkostyrelsen. Alla där behöver inte tycka om det arbete som kyrkokansliet bedriver, men det minsta man kan begära är ändå viss grundläggande förståelse och – framför allt – ett anständigt uppträdande.

Det är inte meningen att bli upprörd på er, som inte har någon skuld i det hela. Det vore ändå bra om ni som gruppledning kunde markera mot Dag att vi under inga villkor accepterar kränkande beteende. Detta sagt med vetskap om att han varken är invald i kyrkomötet eller kyrkostyrelsen nästa mandatperiod. Som första ersättare i Växjö stift skulle han dock mycket väl kunna komma att kallas, men det är bara att konstatera att om han fortsätter utgöra ett arbetsmiljöproblem kommer han inte att vara välkommen att tjänstgöra.

Jag tog muntligt upp saken med kyrkomötets ordförande förra veckan. Hon får kopia på detta mejl. Också berörda chefer på kyrkokansliet är informerade och ser allvarligt på händelsen. Vidare kommer jag också att ha samtal med alla berörda medarbetare om det inträffade, samt med deras stift.

Hälsningar Nils

Nils Warmland
ADMINISTRATIV CHEF FÖR KYRKOMÖTET
RÄTTSAVDELNINGEN
TELEFON DIREKT: 018-16 95 49 MOBIL: 0768-000 122

Svenska kyrkan
KYRKOKANSLIET
POSTADRESS: 751 70 Uppsala BESÖKSADRESS:Sysslomansgatan 4
TELEFON: 018-16 95 00 www.svenskakyrkan.se

62 kommentarer:

  1. Dag! Det bästa sättet att föra detta vidare är att du ber Håkan Sunnliden avstå, så att du som ersättare får tjänstgöra. Då skulle det röras om i myrstacken!

    Antingen kommer kyrkomötets presidium att känna sig tvunget att markera. Det kommer naturligtvis att leda till en animerad debatt i mötet (i och för sig av större betydelse för kyrkan än många av dem som nu förekommer). Och det skulle uppröra Bengt Olof, som ju menar att det är väljarna, och inga andra, som bestämmer vem som skall få sitta i kyrkomötet och fatta beslut.

    Eller så kommer inga åtgärder att vidtas. Då framstår det klart att den administrative chefen har agerat i en sak som han inte har rätt att lägga sig i.

    Är det inträffade kanske ett desperat sätt för kansliet att återta kommandot? Revisionen av handboksprocessen har ju avsevärt försvagat dess ställning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan tänka olika. När är det rätt att manipulera? Matt 5:10-12 Prästänka

      Radera
    2. Kära prästänka! Du har så rätt i att något annat inte är att vänta. Men å andra sidan gör Jesus på andra ställen klart att man förväntas, med Andens hjälp, försvara sig, t.ex. Matt. 10:19-20.

      Radera
    3. +Göran! Det viktiga är att ha en sådan nära relation till Herren, så att men följer Andens "viskning". Min erfarenhet i när vi tänker ut hur vi ska ge igen så blir det lätt fel och får motsatt effekt. Jesus gick rakt igenom den ilskna mobben... Att be och låta Herrens egen välsignelse "drabba" en motpart kan få resultat vi inte anar, vi känner inte den andres verkliga nöd, om ens vår egen. Det innebär inte att vi kan stå för åsikter och ge skäl för dem. Ibland tror jag vi hindrar Guds verk med att reagera från våra sår, eller fixa en "Ismael" med vårt förnuft. Prästänka

      Radera
    4. Jesus slängde ut patrasket från templet och det gjorde han rätt i. Han nöjde sig inte med att visa långfingret.

      Bra förslag i första kommentaren.

      Radera
  2. Var det inte Nils Wermlands som inför kyrkovalet twittrade något i stil med "Viktigt att rösta i kyrkovalet! Vet du inte hur du ska rösta på alla nivåer så rösta åtminstone på den viktigaste nivån, kyrkomötet"? Jag har inte tweeten framför mig, men reagerade på hur kyrkomötet plötsligt blev viktigare än församlingens kyrkoråd. Denna typen av tjänstemannavälde som nu brer ut sig är ett oskick. / Markus
    PS: Finns det någon anmälan till domkapitlet? Det är snarast den instansen och inte en tjänsteman på Kyrkans Hus som borde tagit emot diakonens anmälan. DS

    SvaraRadera
  3. Vill man bli av med någon obekväm, finner man alltid anledning!

    I Sovjetunionen sattes psykiatrisk diagnos på visselblåsare och kritiker. I Sverige sätts etiketten värdegrundsbrott.

    PP

    SvaraRadera
  4. Bäste dr Sandahl, vilken obehaglig situation du råkat hamna i. Förklara inte så mycket, det leder till ett Moment 22. Hävda att det är förtal. Alla normalfungerande människor vet, att det hela är ett påhitt för att komma åt dig. Agera aldrig i affekt, "denne man syntes bedyra för mycket". Du har mitt fulla stöd, även om det är obetydligt//Länsmansdjäveln

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det det. Anonym 9:15 och 9:04. Så gör de överallt. Ta till hela handen nästa gång och inte bara ett litet viftande finger. Det finns program på nätet med alla gester. Men gör för allt i världen inga hjärtan. Du ska göra som Katie gör...

      http://snaphanen.dk/2017/11/28/katie-hopkins-get-furious-and-fight-back/

      http://snaphanen.dk/2017/11/30/milo-x-2-milo-meets-katie-hopkins/

      Eller bli hal som en ål som Wanja Lundby Wedin, Antje Ackelen m fl och klara dig ur alla skandaler och få ett ännu bättre jobb. Varför inte en betald semesterresa till Italien för 46 000 med frun eller hunden. Wanja vet hur man gör hon har redan gjort det efter sin skandal och sorti från alla affärer. Sedan kan du bli fackpamp i EU eller varfäör inte ordförande i någon behjärtansvärd organisation. Cancerfonden. Fråga Wanja! Hon vet.

      Radera
  5. Det är förtroendevaldas uppgift att vara ett "arbetsmiljöproblem" för styrelse och kansli. Detta genom att ställa obekväma frågor (under den icke-existerande frågestunden), yrka för motioner och klanka ner på propositioner.
    Det är medlemmarna som väljer och nomineringsgruppen kan möjligen uppmana till räfst eller avsägelse av uppdraget. Jag misstänker att jag och BOD är överens i just denna demokratifråga.
    Det gäller alltså oavsett beteende i korridorerna. Även om ett långfinger i ansiktet från en förtroendevald är olämpligt, så är det knappast något arbetsmiljöproblem. Inte ens om diakonen händelsevis skulle ha sin ordinarie arbetsplats i byggnaden.
    För det är väl knappast kyrkomötet som är diakonens arbetsgivare?
    Arbetsmiljöärenden handhas legalt med arbetsgivaren som svaranden och jag tvivlar på att församlingen X kan åtgärda förhållandet att DS är ersättare i KM.
    Uteslutning leder inte till något annat än att man skapar en politisk vilde.
    I Sveriges riksdag sitter f.n. 6 politiska vildar, snart 7.

    SvaraRadera
  6. Kyrkligt anställda är ofta överdrivet känsliga i stort o smått. Framgår inte riktigt om det finns fler vittnen som sett ditt långfinger. Jag anser att detta är en icke-sak, som vittnar om att man har för lite att göra på Kyrkans hus!!!

    SvaraRadera
  7. Dömd ohörd? Så får det aldrig nånsin gå till i något ärende! Arbetsmiljöproblem skall självklart hanteras, men aldrig på rättssäkerhetens bekostnad till priset av en rädslans tystnadskultur.
    /Dan Sarkar

    SvaraRadera
  8. Dag, jag befarar att man hittat en ursäkt för att slippa en obehaglig röst som säger att kejsaren är naken. Jag kan tänka mig att de du mötte faktiskt fick för sig att du gestikulerade på ett mindre klokt sätt - det finns människor med ett rikt känsloliv; deras upplevelser om vad som händer är det svårt att svara för. Samtidigt suckar jag över att de valde att hantera saken på det sätt de gjorde - och att den administrative chefen agerat på det sätt han gjort. Fast vill Nils Warmland slippa att du kommer och säger sanningar det är jobbigt att höra, då blir hans handling begriplig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. 10:46 Ser incidenten på samma sätt: Det är inte Dag det handlar om, utan det /den han står för. förlåt, välsigna, Halleluja anyway. "move in the opposit Spirit" Vad är det som triggar? Jfr. Mitt Kors. Det blir mera. Förvånas inte. Kroppsspråket under kyrkomötet var talande och ljuger inte. Prästänka

      Radera
    2. #mitt-korsupphovskvinnorma valde dock att enbart lyfta fram trakasserier mot kristna och mot synagogor i Sverige. Om grishuvuden och använda kondomer framför moskéer nämndes inte ett ord. Ändå var det så "jätteorättvist" att de beskylldes för att "polarisera"?

      Radera
    3. De "glömde" också att nämna förföljelsen av muslimerna i Burma, av buddhisterna i Tibet, av oliktänkande i Kina, av förföljda i Zimbabwe, av zoroastrer i Iran.....etc. Kampanjen hette faktiskt "mitt kors", men det är väl ovesäntligt för vissa?!
      Antony

      Radera
    4. Antony: Om kampanjen hette #mittkors så hade det varit utmärkt om man talat just om förföljda kristna. Nu valde man att tal om förföljda kristna OCH vandalisering av synagogor i Sverige, trots att moskéer i Sverige (inte i Burma) och blir vandaliserade i minst lika hög grad. Det menar jag är informationsbärande. Då får man finna sig i att bli ifrågasatt för sina motiv.

      Radera
    5. Anna, det heter inte för inte den judeo-kristna civilistationen. Judendomen är vår "vagga" medan islam är en farlig villolära, så jag ser visst att kampen mot antisemitismen går att inkludera i en kampanj som heter mitt kors!
      Antony

      Radera
    6. Jaså, du ser det, Antony? Ser du också, du som värnar korset, hur den judiska religionen (i vissa avseenden kanske ska tilläggas här) ser på den man som dog på detta kors?

      Var han en profet som inom islam?

      Nej. Han var ingen alls.

      Vår kristna tros vagga kan absolut härledas till judendomen men judendomen känner inte sin fortsatta levnad i Jesus.

      Vad är då en "farlig villolära" Antony?

      Vill du vara vänlig och beskriva skillnaderna mellan judendomen, som alltså enligt dig inte är en "farlig villolära" medan islam är det?
      Vilka är dessa skillnader? Jag själv ser att judendomen och islam har mycket påtagliga likheter. Vilka avgörande skillnader anser du föreligger?



      Radera
  9. -I damers sällskap får man akta sig! säger Bill, min kommunikatör, tankfullt.

    -Akta sig är precis uttrycket jag tänkte på, följer Bull, min teologiske sekreterare, upp med ett snabbt ögonkast på Maja, som tankfullt sköter sin välvårdade päls.

    -Meeaw too, ler hon hotfullt.

    -Sandahl får nog skylla sig själv, drar Rickard från Rickomberga på. Det är farligt att tas för maskulin tungviktare idag. Till och med Måns spelar kattungegullig å anständig å skyler gumpen när Antje dyker opp i Ärkebiskopsgårdens garage.

    Nänu blir'e fajtas av! Vad ska'rom säga om den där genomlöjlige Svanslösingen då?

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  10. Här ser man tydligt hur det missbrukade uttrycket "kränkning" kan ges vilket innehåll som helst. Lika tydligt som i den pågående hysteriskt upphaussade manshatarkampanjen metoo och allt gråtmilt larv som borgarklasskvinnorna trumpetar ut där. Att automatiskt hängas ut och dömas ohörd är en viktig del i det kvinnliga rävspelet. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så typiskt kvinnohataren John att vrida det till att handla om kvinnlig ondska.

      den Lea

      Radera
    2. vad skulle det annars vara? /John

      Radera
    3. Det finns åtskilliga alternativ. Missförstånd, fördomar, dyskalkyli,flerfingerblindhet etc. Men om det är ondska, varför beteckna den som typiskt kvinnlig? Och vad med Nils Warmlands del i det hela?

      den Lea

      Radera
  11. Kränkthet ligger i tiden.

    Mera intressant blir Kyrkokansliets uppföljning. Vilka hycklande Aftonbladspuritaner! Vilka syltryggar! Vilka stalinistiska utrensare! Veteranen Staffan Heimersson fick avsked från AB på grått papper för sina synpunkter på @metoo. Bloggaren har länge varit en f---e i r---n på kyrkoetablissemanget. Får se om kansliets syltryggade försök att täppa truten på och dra sladden ur tangentbordet för den orädde kyrkomötesveteranen lyckas?

    Om jag inte tidigare var helt övertygad om att Svenska Kyrkan klarar sig bättre utan den centrala nivån, är jag nu helt övertygad. Personalen kan säkert få jobb som kommunala värdegrundsexperter, eller på kanslierna hos S, V, MP eller C.

    Och så Heimersson:

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/Eo43MA/metoo-en-haxjakt-med-drag-av-stalins-utrensningar

    Lars Jensen

    SvaraRadera
    Svar
    1. I just det fallet skulle jag säga att Aftonbladet gör rätt. En helt annan sak än angreppen mot Bloggaren.

      den Lea

      Radera
    2. Intressant detta. Jag vet inte hur oborstad DS är i verkliga livet då jag aldrig träffat honom men även jag har lite svårt att föreställa mig en präst göra en sådan obscen gest mot kvinnliga diakoner. I synnerhet om man är kvinnoprästmotståndare aktar man sig nog för sådant, tänker jag mig.

      Alltså tycker jag att det var "en synnerligen märklig" skrivelse och förutsatt att Dag nu inte visade bara ett finger så är det som skrivits minst lika "allvarligt" som det han beskylls för.

      Till Lars Jensen. Staffan Heimerson skrev och uttalade sig så katastrofdumt att jag blev tvungen att kasta mig i väggen tre gånger och det hjälpte ändå inte. Att Aftonbladet gör sig av med honom finner jag naturligt, då sådan praktdumhet torde vara synnerligen dåligt för deras varumärke. Däremot får han förstås ha de åsikter han har. Men skriva dem på t ex egen blogg. Jag har för övrigt skrivit om Heimerson själv på min blogg.

      I dag har jag lärt en nunna som deltar i min sfi-undervisning att säga fula ord. Det gick till slut, med stöd och rätt handledning.

      Radera
    3. En annan gång när det var uppståndelse runt DS:s uppträdande - då hade han talat om "en kuk i röven". Han ansåg att det var ett helt normalt språkbruk.Då är det väl så i hans kretsar.

      Radera
    4. Och citatet är inte korrekt så då faller slutsatsen. Totalt.

      Radera
    5. Historierna om Svenska Kyrkans egen Docenten Ruda tycks leva sitt eget liv. Den nattsuddande Anonym bidrar till utsmyckningarna av narrativen.

      Jodå Anna. Heimersson kan kritiseras. Han har genom åren varit en trogen kämpe på progressivismens och pekåismens barrikader. Ett samhälles verkliga gudar sägs bli synliga genom att de inte får kritiseras, ifrågasättas eller smädas. Heimersson borde tryggt ha hållit sig till sina tidigare tankemönster. Här hädade han fel gud. Då tog det hus i helsike.

      Lars Jensen

      Radera
    6. Jag ber om ursäkt! Så här tror jag att det ska vara: "Jaha, så du tycker att när man knullar folk skall man göra det i röven". Var och en drar sina egna slutsatser.

      Radera
    7. Anonym kl. 11:23 om ditt citat är korrekt vet jag inte men i vilket fall hade händelsen, såvitt jag minns, föregåtts av att två folkpartissor tilltalat Dag och sagt att nu ska vi rösta för kärleken. Deras uttalande var en tydlig provokation, vilket det knappast är att fråga vad man anser om diakoni.

      Radera
    8. Lars Jensen. "Jodå, Heimerson kan kritiseras" - men inte just för det här? Uppfattar jag dig som. Jag uppfattar att du gör en jämförelse med yttrandefrihet och Aftonbladets beslut. Men det kan naturligtvis aldrig vara fråga om någon yttrandefrihet i AB. Det är ett vinstdrivande företag och om en stor del kvinnliga, och tack och lov även en del män, säger "Tack och adjö Aftonbladet om ni ska publicera sån här skit av en man med sådana åsikter" så är det helt rimligt att avpollettera skribenten i fråga. I synnerhet om cheferna själva anser att det var en krönika som spred ett annat budskap än man menar att tidningen står för.

      Radera
    9. Än en gång: Jodå, Anna.

      Givetvis hade jag inte utan gillande läst din bloggpost innan jag skrev mitt svar. (F ö är din blogg, föga oväntat, välskriven och - ja - trevlig) Att det skulle finnas behov att kasta sig tre gånger i väggen efter läsning av Heimersson, finner jag väl finkänsligt. Själv brukar jag nöja mig med en gång i motsvarande situation. Excesser går så illa åt väggarna.

      AB framhåller gärna vikten av mångfald och yttrandefrihet. Friheterna och mångfalden tycks likna dem i Svenska Kyrkan. Om oviktiga saker kan det mesta sägas. Om det högheliga kan man inte andas något som "skulle kunna komma att uppfattas som" ifrågasättande. Kvar blir mest enfald?

      Lars Jensen

      Radera
    10. :) Tack för beröm! Ska ta till mig ditt råd att kasta mig mot väggen med mer måtta.

      Ang ditt tredje stycke så kan som sagt mycket sägas. Där jag kan hålla med dem som inte innefattas av "mångfalden" i del saker, men där jag har motargument när det gäller andra saker.

      Radera
    11. Anonym: Det är lite trist att du är anonym, som jag påpekat förut till andra anonyma.

      Jag själv störs inte direkt av det ovårdade språket i citatet utan vad det uttrycker, att homosexuellt sex är "äckligare" än heterosexuellt sådant.

      Men viljan att "knulla någon i röven" är inte en specifik homosexuell vilja utan en manlig vilja. Det lär inte finnas någon heteroporrfilm som inte inte innehåller analsex. Skillnaden är väl att homosexuella män inte har något att välja på medan heterosexuella män har det, men ändå påfallande ofta tycks föredra att "knulla kvnnor i röven".

      Säger detta i första hand något om de homosexuella männen eller de heterosexuella dito?

      Var och är min fråga.

      Radera
  12. Ha,ha, dagens skämt! Ju mer vi är tillsammans ju gladare vi bli, - i kyrkan.
    Allvarlig talat, bry dig inte Dag. Kyrkan är tyvärr full av lättstötta människor som tar chansen att anmäla. Det blir inget av detta tramset.
    Pelle S.

    SvaraRadera
  13. Jag undrar vilka kvinnorna var som startade denna process?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Djävulens utsända med dubbla efternamn och vit flärp under hakan. /John

      Radera
  14. Ja Du DS,

    Du har hamnat i rävsaxen och lär inte kunna göra mycket åt det. Den "kränkte" har ju alltid tolkningsföreträde och är det som här flera som kan förmodas ge den "kränkte" sitt stöd så vad kan den som anklagas anföra? Inget? Hur bevisar man att man inte har räckt upp långfingret?

    Mest troligt är väl att Kyrkokansliet med Nils Wärmland känner sig nöjda och belåtna med att kunna ge Dig en kraftig reprimand som kommer att förfölja dig till slutet. Någon form av rättegång tror jag inte det slutar i- det skulle vara pinsamt för dem.

    Mera troligt är då att de försöker ändra på valbarhetsreglerna ungefär som domkapitlen på förhand utesluter medelst obehörighetsförklaringar de kandidater som de vet att kyrkfolket skulle vilja ha som biskopar men som inte kan förväntas vara anpasslingar.Inte PK-anpassade, inte villiga att vränga bibeln och inte undergivna tidsandan.

    Kanske kan de hitta någon paragraf eller införa någon som medför att en person anklagad för kränkning inte kan delta i vare sig KS eller KM´s möten. Hittar de ingen sådan kan de väl snickra ihop en sådan men de får väl se till att det då finns ett kryphål för förtroendevalda och deras anpasslingar ty annars skulle det ju kunna bli ett vapen mot dem men det fixar de säkert.

    //HH

    SvaraRadera
  15. Jag förstår om du ibland kan uppfattas som en otrevlig eller i varje fall rätt oartig person. Men såna finns det ju gott om, sannolikt även i kyrkomötet. Finns det ingen övervakningskamera vid entrén som kan bekräfta din version? Eller finns det faktiskt fem vittnen som tycker att just ett finger av fem stod ut lite extra? (Det heter ju inte långfinger för inte).

    Som sagt, diakonen (och hennes vänner) borde naturligtvis ha tagit upp saken med dej själv. Hade du visat dej som en förhärdad förnekare (givet att de var säkra på att du faktiskt gav henne fingret) kunde de absolut ha gått vidare. Men det här verkar inte ha hanterats enligt "Kristi kyrkoordning" som Maj-Lis Palo brukade kalla det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte för att jag har hört talas om en sådan diagnos, men frågan är om inte diakonen med flera måsta vara flerfingersblinda, så att de helt enkelt inte kan se mer än ett finger, oavsett hur många som hålls upp? Något de borde söka hjälp för, förmodligen.
      Eller kanske lider de av grav dyskalkyli så att de inte kan räkna till fem?

      Skämt åsido är det hela givetvis bedrövligt, men knappast förvånande. Människor ser och hör vad de vill se och höra.
      Jag tycker +Göran har en bra idé ovan. Sådant läder ska sådan smörja ha.

      den Lea

      Radera
  16. Rättssäkerhet i SvK? Eller bara kanslistyret som vill bli av med en jobbig person?
    Arg så att jag, på allvar, skakar o skäms mycket över att tillhöra en organisation som har sådan kanslipersonal. Döma någon ohörd - är det i enlighet med kyrkans Herre det?
    Eva H

    SvaraRadera
  17. Det började som en skakning på nedre däck. Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck..

    Otto Sneider

    SvaraRadera
  18. Döende organisationer blir nästan alltid intoleranta eller t.o.m totalitära. Lägg till Svkys nya MTD-religion så sjunker takhöjden ner på krypgrundsnivå!
    Antony

    SvaraRadera
  19. Så ohyggligt dåligt hanterat av kyrkokansliet. Oavsett om bloggarens finger var utsträckt(det har vi ju sett på TV att det kan, om jag minns rätt) så klassas hanteringen som amatörmässig. Med 51 kommunikatörer anställda borde man kunna bättre

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lars Ohly är säkert välkommen på Kyrkokansliet/Antjeborg. Där är man inte småsint eller gör skillnad på människor. Om det inte gäller Svenska Kyrkans meste Docenten Ruda, vill säga.

      https://www.aftonbladet.se/nyheter/article10957315.ab

      Lars-Gunnar

      Radera
    2. Nåja, Lars Ohly är ju ändå prästson. Och inte mycket till kommunist, jämfört med Lenin eller Stalin./Paul

      Radera
  20. Anmäl för förtal. Kräv en offentlig utredning. Det finns gränser; och ditt namn är offentliggjort innan du ens är hörd, så du lider skada.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alpha har helt rätt, anmäl för förtal och gå även till botten pm hur Svkys "Gestapochef" har agerat!
      Antony

      Radera
  21. :D Bloggardag har väl inte sagt något M-ord? Aja baja! Det blir utvisning. Islam, musselman, ramadan, muhammedan. :) Eller möjligtvis liknat det hela vid Sovjet och Stalins utrensningar? Du får svara med #meetoo. Johan Hakelius skapade den när Heimersson blev utvisad. Där finns redan många och lär bli fler.

    https://www.fokus.se/2017/11/me-too-staffan/

    SvaraRadera
    Svar
    1. De politiska, för att inte säga pseudoreligiösa kommissariernas tid är nu. Inte minst i Svenska Kyrkan, där kulaker, en och annan vänster-, men mest högeravvikare, huliganer, klassfiender och tankebrottslingar får se sig marginaliserade för att då tillfälle yppas, elimineras.

      -Du skall ta ledningen och makten, menade Jörn Svensson.

      Då gäller det för den nya regimen att få intelligentian att sjunga rent i kör. Bloggaren har med en Nils Dackes envetenhet utmanat intellektuell undermålighet, tanklöshet och lättja. Deformatorerna slår nu tillbaka med vad de kan finna på.

      Lars Jensen

      Radera
  22. OM det nu var så att du verkligen höll upp mittenfingret i luften mot dem så tycker jag ändå att det kunde varit värre. Du hade kunnat ropa ”fuck you” till exempel. Eller viftat med kniv, hotat till livet, gett dem en snyting. Nästa gång får du nog ta i lite mer, ett långfinger var ju för mesigt. /M

    SvaraRadera
  23. Låt oss anta att anklagelserna är sanna så ställer jag ändå den helt uppriktiga frågan om man passar som diakon med så ömma tår?

    SvaraRadera
  24. Jag anser att någon bör författa en skrivelse där det står att Dag S. ska kunna "känna sig TRYGG i mötet med utställare" när han deltar i KM. Dvs att han inte blir uthängd för något han inte gjort.

    Detta sagt: "Diakoni är väl viktigt" löd hennes budskap. Jag svarade att det trodde jag inte."

    I bloggen får vi en förklaring vad du menar, men diakonerna i fråga fick bara höra att deras arbete inte var viktigt. Av den präst som min kyrkomusikerfar kallar "Sveriges kändaste präst" även om detta kanske inte är helt sant. Skam och vrede är en naturlig följd bland diakonerna - även om deras handlingar som följde inte var okej.

    Till detta ska tilläggas att jag själv har sett att "diakonissorna" blivit en aning styvmoderligt behandlade på denna blogg. Ingen vill driva frågan om Gud vill ha kvinnliga diakoner, eftersom ingen vill ha deras lågstatusjobb i alla fall. Kvinnliga diakoner är därför inget hot, även fast det finns bibliska citat som kan tolkas som att endast män ska vara diakoner. Diakonerna ska också ideligen hållas på plats och inte tro att de är något har jag också uppfattat tonen lite här.

    Alltså: Osäkerhet över det egna värdet som leder till vrede kan jag förstå. Att påstå att någon gjort något hen inte gjort är dock därmed inte okej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Diakonissor" fanns redan i urkyrkan; de hade bl.a. som liturgisk uppgift att ge kvinnor olika smörjelser inför dopet (något som manliga diakoner kanske inte hade klarat utan att utsättas för frestelser). Den moderna formen av diakonissor har nog inte mycket gemensamt med urkyrkans system (de har väl idag t.ex. ingen specifik liturgisk funktion?), utan handlar om att - naturligtvis ytterst lovvärt - ge kyrkans sociala arbete ett tydligt "klerikalt" existensberättigande. I andra kyrkor finns "barmhärtighetssystrar" o.dyl. som fyller samma funktion./Paul

      Radera
    2. Jo. Men Paulus skrev faktiskt "Välj ut sju MÄN bland er..." Hade han menat kvinnor eller män hade han väl skrivit det?

      "Diakonissor" inom Svenska kyrkan uppstod väl först på 1800-talet? Och då efter visst motstånd, vad jag har läst.

      Radera
    3. Paul: Vidare. Ja de fyller samma funktion som barmhärtighetssystrar men det finns alltså varken biblisk grund för att viga kvinnor till diakoner eller någon historisk grund förstår jag det när jag läser. När man började viga diakoner var det män, som hade en annan funktion än barmhärtighetssystrar. Dagen diakonat är en hybrid mellan katolska kyrkans diakonvigning och barmhärtighetssystrar.

      Kvinnor torde därför lika lite kunna vigas till diakoner som till präster, om man har uppfattningen att de inte kan det. Deras arbete är bibliskt förankrat men inte vigningen i sig (vilket väl inte prästvigningen är heller?) men denna tillkom i kyrkans tidiga historia. Har jag förstått saken rätt?

      För övrigt bör vi koncentrera oss på att till varje pris hålla diakonerna stången! Lämna dörren öppen och snart hittar du en sorgegrupp i din egen garderob eller liknande! Vi måste vara starka här och kämpa tillsammans.

      Ännu mer för övrigt: Tycker att diakonen får skylla sig lite själv med sin uppfordrande fråga: "Det är väl viktigt?". Fråga inte om du inte vill ha svar. Och lägg framförallt inte in svaret i frågan.

      Radera
  25. En uppgift som den vigda diakonen har är t ex att predika och det är ju uppenbart inte en uppgift för Svenska Kyrkans diakoner. Det kan ju också noteras att blivande präster inte först vigts till diakoner.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. De predikar visst ju. Ibland. I alla fall min bloggvän diakonen. Har inte hört verklig diakon predika.

      Radera
  26. Endast med särskilt tillstånd (jag pratar nu om söndagsmässan) men då är det ingen skillnad mellan en diakon och en vanlig lekman.

    Jonas M

    SvaraRadera
  27. Anna,
    Jag var iofs inte tillfrågad och har därför också medvetet avvaktat med att försöka kommentera nedanstående citat. Tycker visserligen att frågan en variant av din gamla teknik att ifrågasätta A genom att hävda att vi(?) ju inte ifrågasätter B,C eller vad det nu kan vara. Ja om inte ifrågasätter så dock tolererar. Att det ena inte har med giltigheten av A att göra intresserar kanske inte Dig även om man då kan fråga sig hur det närliggande- skilja mellan sak och person då skall behandlas, framförallt behandlas av alla de som menar sig vara liberala och toleranta. Då blir ju i praktiken ofta angreppet på en åsikt ett angrepp på personen och framförallt . Ett misstänkliggörande av vad personen framför genom påstådda eller tom verkliga brister i den personliga vandeln.
    Oavsett, om man tillåter sådana argument(?) hur kan man då försvara Islam överhuvudtaget med tanke på dess portalfigur Mohammed och hans vandel? Nå nu är det inte min avsikt att gå in på det här utan bara nämna vad jag anser är det väsentliga om man skall försöka besvara din sarkasVill du vara vänlig och beskriva skillnaderna mellan judendomen, som alltså enligt dig inte är en "farlig villolära" medan islam är det?
    Citat:
    Vill du vara vänlig och beskriva skillnaderna mellan judendomen, som alltså enligt dig inte är en "farlig villolära" medan islam är det?
    Vilka är dessa skillnader? Jag själv ser att judendomen och islam har mycket påtagliga likheter. Vilka avgörande skillnader anser du föreligger?
    Slut citat.
    1, För det första, likheter är inget bärande argument för någon religion ty sådana kan man i grunden finna i alla i högre eller mindre grad och beror ytterst (?) på att vi alla är människor som söker svar på samma frågor och hämtar dem från ”samma värld” och erfarenheter.
    2, Islam´s likheter men framförallt olikheter med såväl den kristna som den mosaiska tron beror på helt medveten förvrägning av desamma. Tt övergivna av har man avsiktligt förvrängt såväl GT som NT .
    3, Den mosaiska tron delar helt och oförfalskat GT med den kristna tron. Skillnaden är att de inte erkänner NT och dess budskap av att Jesus var den utlovade messiasen, Guds son. Alltså ingen förvrängning ”bara” ett förnekande av att med Jesus uppfylldes löftena i GT om messiasen som skulle komma från Davids ätt.
    Detta är klara verba och något som vi kristna har att förhålla oss till när och om vi missionerar bland mosaiskt troende judar. Nu finns det för all del även messianska judar. De har det tyvärr inte lätt ty de känner sig med all rätt övergivna av kyrkan i allmänhet och SVeK i synnerhet. Ja överhuvudtaget kan man väl konstatera att mission bland mosaiskt troende judar är svårt. De ser i praktiken t ex SVeK som en av sina fiender som säger en sak men gör något helt annat och inte ens i sin lära och argumentation visar annan konsekvens än att ge judarna skulden för vad problemen än må vara.
    //HH

    SvaraRadera