fredag 17 november 2017

GT-rapporten

Grant Thornton, GT, har granskat projektprocessen för ny kyrkohandbok. Den är dagtecknad 30 okt och las fram för arbetsutskottet i onsdags kväll, offentlig i går. Somligt är pedagogiskt enkelt så att också jag kan förstå. Jag skriver ut det som beskrivs med grönt, gult och rött. Då fattar också ni utan körkort att grönt betyder att ett område hanterats väl, gult att det har behov av utveckling och rött att väsentlig förbättringspotential anses föreligga. Grönt, gult och rött. Varför skriver revisorerna så? De ser framåt. Vad lär vi av detta projekt?
Då tar vi område för område:

Projektdirektiv GULT
Projektplanering och metod RÖTT
Projektorganisation - roller och ansvar RÖTT
Praktiskt genomförande GULT
Beställarens styrning och uppföljning RÖTT
Hantering av remissinstansers kritik GULT
Transparens RÖTT
Kommunikation och förankring GULT

Ingen punkt har fått GRÖNT.

Vi som är positivt kreerade och kreativa, ser förbättringspotentialer över hela linjen. Ni andra, som vi för enkelhets skull kan kalla surpellar, sitter förstås och funderar över hur detta resultatet av något som utförs likväl får GRÖNT när beslut fattas på torsdag i kyrkomötet.

Jag ska kanske inte låtsas. Jag finner det illavarslande att beslut fattas en torsdag, torsdagsdepression ni vet. Vi som tillkämpar oss en positiv livshållning inser, att nästa mandatperiod måste kyrkostyrelsen förändra arbetssätt, arbeta mer strategiskt och se till att det finns samsyn mellan  projektfolket /projektledaren/ gör och beställaren. På annat språk betyder detta: "All makt till sovjeterna!"

Revisorerna saknar egentligen en projektplan och ser att vägvalen borde varit analyserade i förväg och att projektplanen "kommuniceras och förankras med styrgrupp och beställare". Styrelsen (beställaren) borde vara väl representerad och ha tydliga mandat. Mellan raderna förstår man att kansliet var självgående och styrelsen passiv.

Ett problem handlar om att organisationen är van att utreda men inte bedriva förändringsprojekt. (s 15)  Det är så roligt skrivet, att formuleringen bör läggas på minne och tas fram vid behov i hela den kyrkliga organisationen. Van att utreda, inte förändra. Nåja, det finns, menar jag, i det kyrkliga sådana som förändrar utan att utreda ordentligt först också. Allt har vi!

Bristen på musikalisk kompetens borde ha åtgärdats tidigt i projektet, heter det i klartext. Antydningen att de externa experter som togs in inte blev lyssnade på är vackert formulerad (sid 18). Personalen som kritiserades tog mycket illa vid sig. Kritiken var omfattande. "Tonläget i sociala medier har upplevts som mycket hårt." Enskilda individer har pekats ut och kritiserats öppet. Det är alldeles sant och styrelsen manas ta lärdom av det inträffade. Men är det fel med öppen kritik?

Den referensgrupp som tillsattes uppfattas av revisorerna inte ha gett någon återkoppling. Den lyfte inte  frågor till arbetsutskott och styrelse. Intressant konstaterande och alldeles korrekt. Styrgruppen tycks ha arbetet lite hipp som happ, om jag läser revisorerna rätt (s 22).
"Vi tror att bristen på styrning av projektet kanske delvis beror på att kyrkan har en politisk styrning med många representanter, där man är van at lägga ut beställning men kanske mindre van vid att vara kravställare på ett långt projekt."
Denna torped riktad mot ammunitionsförrådet på Kyrkans skepp ska ni notera. Och nu kan ni förstå mitt tjat om att några strategiska diskussioner aldrig förekommit under de senaste åtta åren i kyrkostyrelsen. Sidan 22 är god och nyttig läsning för den kommande kyrkostyrelsen.

Orkar ni mer? Revisorerna skriver:
"Vi har inte tagit del av sammanställningar från respektive remissrunda som visar att alla remissvar som kommit in har behandlats."
Vad betyder det revisorerna egentligen skriver? Förtroendet har påverkats och kritiken hade, forfarande enligt revisorerna "kunnat bemötas bättre". (s 25)
Revisorerna rekommenderar att remissfrågor ska ses över så att de ger en rättvisande bild av vad remissinstanserna anser om materialet.  När det kommer till konkreta saker som att professor Nelson inte fick se den tidigare kritikerna, blir revisorerna så brutala som revisorer i hövlig form kan bli: bristande transparens. De markerar också att när experter kallas in "måste det finnas förutsättning för dessa experter att bidra med kompetens och erfarenhet. "Måste" var ordet. In på lodrät fyra.

Detta hör samman med att viktiga diskussioner - "inklusive de där enighet inte uppnås" - måste dokumenteras transparent. Så har tydligen inte skett. Men förankringsarbetet har skötts väl med många möten. Detta tror jag obetingat. Ändå kan tydligen kommunikationen väsentligt förbättras (s 30). Ordet var väsentligt. Vågrät åtta.

Jag läste revisorernas synpunkter och kände det som om jag var tillbaka i uppföljningen av gamla krigsövningar, där stridsdomarna skulle lägga fram sina synpunkter. När det skett, kunde det bli rätt högljutt om inte ilskan i stället var återhållsam. Men, om man så säger, inget var helt utan intresse då. Jag uppfattar en förödande men icke illvillig kritik. Finns det då kraft att förändra och hur ska vi hantera problemet att fyra gula och fyra röda omdömen slutar i grönt och beslut som om allt hade varit i ordning? För det var det uppenbarligen inte. Några bataljons- och batterichefer byts rätteligen ut. Det är enligt min meningen den alltför enkla lösningen. Tid för öppna samtal men också samtal om hur en kyrkohandbok ska beräknas mötas med entusiasm. Ser vi inte ett haveri?

Ska det firas försoningsgudstjänst i biblisk mening behövs en syndabock, som översteprästen hanterar. Blir det upprensningar eller utrensningar i Kyrkans Hus, Antjeborg? Jag tror att vi mer behöver fokusera på systemkritiken. Detta är förstås en dedicerad högkyrklig, rentav frimodig,  uppfattning. Det Svenska kyrkan hållit på med i decennier har faktiskt föga av framtidspotential om det ska handla om kyrkokristendom. Annars går det bra ett tag till.

GT-rapporten stimulerar. Jag tror jag ska sluta vara deprimerad och mer glad över att det går så illa som vi sagt. Ska ordföranden manas att lyssna till kritiker på ett mer konstruktivt sätt? Eller ska au:s ledamöter lämna plats till andra? Eller styrelsen föra brutaldiskussion i december och därmed förstöra gemytet vid avslutningsmiddagen? Jag stimuleras att fråga. Det är den intellektuella processens första steg.

Det är dessutom bra att legitimiteten i det vi kallar kyrkomötet minskar, givet att det skulle vara just ett kyrkomöte och inte en kyrklig kongress. Detta har jag markerat i det s k mötet sedan 1982. Färre präster och fler partipolitiker, det skapar framtid och hopp! Borde vi inte förenkla och låta riksdagen fatta beslut i stället för ett kostsamt kyrkomöte och låta regeringen vara överhet till en enklare kyrklig centralstyrelse med kommunfullmäktige i det lokala som väljer kyrkoråd? MTD-religionen hanteras faktiskt enklare så och förankras demokratiskt bättre på detta vis.

17 kommentarer:

  1. Vem får äran att först gratulera? Man vet inte om man ska jubla eller förtvivla.
    Till slut fick kyrkoledningen själv rött ljus. Jag tackar för val av metafor. Men ljusspelet har fladdrat förr. Allt rött är inte rött och allt som signaleras grönt är inte grönt.
    Slakt skriver Sofia. Jag vet en seminarieledare som inte nöjde sig med mindre än att blodet rann. En grundfråga är väl slaktens syfte. Om det handlar om något som ska mätta är ju slakten ofrånkomlig. Föredrar jaktmetaforen, att vänta in rätt stund och ställe. Sedan ska det göras som med nödvändighet följer.
    Om reformationsgudstjänsten i Uppsala var symbolslutet på SvKs verkliga ”statskyrkotid” så är denna rapport det verkliga slutet. Perioden sträcker sig fr 1986, samma stund som föregående HB togs i bruk, tills nu. Det var den HB som var fel - som om SvK var vilken kristen kyrka som helst. Jackelen och Löfven sammanfattar med kommande kyrkomötesbeslut något annat och gräver samtidigt graven för hela historien. Quickhistorier har vi nu haft tillräckligt av. Quickterapi har präglat prästutbildning och handboksarbete. En ihopdiktad historia om ett becksvart hot som var samma typ av hot som det kommunistiska och kapitalistiska och som fått sina symbolfigurer här.
    Är detta slutet eller början för Bloggardag? Mer behöver vi inte läsa av folkkyrkokramaren. HB86 håller för lång tid framåt. Problemet är inte kyrkans språk - det kunde vi med enkätundetsökning redogöra för en förskräckt Frostin (det var bara professorn utanför Lunds domkyrka som var övertygad). Problemet är att folk inte har tid att prioritera. Tron har förefallit mindre viktig. Nu är det dokumenterat att vad vi förväntas tro påverkar mycket och att allt som ser grönt ut inte är det.
    Fattar kyrkomötet sitt beslut - trots denna rapport - då är verkligen den relevanta följdfrågan - inte vad vi ska göra med handboken utan - hur vi ska driva en ny form av kyrkomöte som kan fatta verkliga beslut. För det behöver vi bl.a. Dags hjälp ännu en tid. Hoppas att du blir pensionär på allvar!an

    SvaraRadera
  2. Jag är emot att låta riksdagen besluta, för vi har ju inte längre en statskyrka. Men tanken att lägga över ansvaret på kommunfullmäktige, med kyrkorådet som en kommunal nämnd, är helt i enlighet med hur det har blivit. Svenska kyrkan är numera en kommunalkyrka, en folkkyrka där allmänheten bestämmer. Och så kan landstinget ta över det regionala. Biskopen kan få status som landstingsråd för andliga frågor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommunaliserad kyrka? Bra iakttagelse +Göran!

      Vi ser ju hur fint kommunaliseringen av skolan utföll. Småpåvar utan större susning styr på de flesta håll enligt idéer hämtade från moderna sagoböcker. Då förstår vi varför Svenska Kyrkan påbörjade sista resan ungefär samtidigt med lik-artat resultat.

      PP

      Radera
    2. +Göran,

      -Det synes mig vara nödvändigt med upplysningen, att kyrkoherden är anställd av kyrkorådet, på samma sätt som kommundirektören har anställts av kommunstyrelsen. Lokal kännedom, lokalt ansvar, bra personkännedom. Mycket bättre att prästen är anställd på detta sätt än stiftsanställd.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Så länge lagen om svenskakyrkan finns är den statlig! Tyvärr.

      I en episkopal kyrka är prästerna biskopen med hjälpare och då borde de vara anställda av stiften.

      Radera
  3. Som varm vän av vårt statsskick är jag glad att böckerna inte länge är "av Konungen gillade och stadfästa". Det hade förstört mycket om HMK varit tvungen approbera detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som vän av monarkin som princip, kan jag bara lättad instämma med Gustaf Björck.

      Lars Jensen

      Radera
  4. "In på lodrät fyra", det är väl definitivt den skrivriktningen handboksförslaget bör ta efter den revisionen.
    Remissgruppen har inte varit till någon nytta alls, där har en biskop något att lägga till sitt cv. Styrgruppens biskop kan göra detsamma.

    Blir inte det naturliga nästa steget att samma revisionsbyrå granskar kyrkostyrelsens arbete och arbetsformer?
    Ska det rensas ordentligt ska det rensas på toppen först, även om det är fråga om arbetsformer och inte individer.

    Angående bloggaren Dikesinspirerade förslag på slutet, så tvivlar jag på att det statskommunala förvaltningen skulle vara sämre projektbeställare än SvK. Dock fortfarande alltför sällan bra projektbeställare.
    För ärligt talat, kan projektstyrning bli så mycket sämre?
    Är projektlederen certifierad enligt PMI eller IPMA som är branchstandard?

    Härifrån finns det stor uppsida till förbättringar. Frågan är vilken andlig potentat som tror att det kommer att inträffa?

    SvaraRadera
  5. Denna bloggpost är en utmärkt sammanfattning!
    Jag läste rapporten igår i på papper utskrivet färglöst skick så jag tackar för "färgsättningen".
    Sedan må man komma ihåg att den revisoriska dialektens "stor förbättringspotential" på normalsvenska är "helt åt skogen" eller ännu kraftigare. På samma sätt är "bristande transparans" samma sak som "internt hemlighetsmakeri".

    SvaraRadera
  6. Dag! Be, relax, sjung! 2 Krön 20, särskilt v 15.

    SvaraRadera
  7. Även om revisionen gäller PROCESSEN och inte INNEHÅLLET så är det väl ändå omöjligt att betrakta slutprodukten som kvalitetssäkrad efter det här ...
    Maria Schottenius har i DN formulerat den avgörande frågan: "Kyrkomötet, som tagit initiativ till den här granskningen, har i nästa vecka en historisk roll att spela. Vågar de röstande säga nej? Eller snarare, vågar de verkligen säga ja?"

    SvaraRadera
  8. Vilka kort får nedanstående storheter?

    Inga bra kort för projektprocessen, konstateras i bloggtexten. Jag håller med och undrar om KM verkligen skall godkänna handboksförslaget eller vågar förkasta det. Kyrkomusiken får inte bli urvattnad, förtingligad, försvagad och förynkligad.

    Den skall ge liv och tyngd åt budskapet, dess klanger skall gå djupt in i själen och göra oss medvetna om den Högste och Hans budskap och kraften i detta.

    Det ovanliga betygsmåttet kom mig att tänka på vilka kort som följande instanser hade fått, om måttstocken tillämpats på dem:

    Kyrkomötet - gult eller grönt kort?
    Kyrkostyrelsen - gult kort?
    Frimodig Kyrka - gult eller rött kort?
    Svenska kyrkan i dess helhet - dubbla gröna kort?
    Missionsprovinsen - gult eller rött kort?
    Dag Sandahl - inget av nämnda kulörer, rätt färg saknas.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Betyg av undertecknad:
      Kyrkomötet rött
      Kyrkostyrelsen rött
      Frimodig kyrka grönt
      SvKy gult
      Missionsprovinsen grönt
      Roland K

      Radera
    2. Roland K,

      -Tack för den snabba betygsättningen! Det finns dock ett litet problem med den, eftersom Du knappast kan betecknas som objektiv bedömare.

      -Dessutom "glömde" Du Dag Sandahl. Jag förstår att betygsutdelningen till honom kan vara känslig. Men kyrkliga företrädare skall ju inte ducka för det känsliga.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Man kan också tänka sig att tillämpa trafikljuset på respektive medlemsvalds trohet mot den egna nomineringsgruppens programförklaring.
      Det lär finnas en rejält RÖD prick i POSK Mörrum i det avseendet.

      Avseende innehållet i handboken så gav väl andra remissrundan 8% grönt och 51% Rött om jag vill minnas rätt. Det musikaliska har väl fått 100% rätt hela tiden, så det kommer nog de S-märkta i kyrkomötet tycka är något bra.

      Radera
  9. BO Dike
    Jag gör inte anspråk på att vara objektiv. Jag vill inte betygsätta enskilda personer. Inte Dag och inte herr Dike och ingen annan heller.
    Roland K

    SvaraRadera
  10. Roland K,

    -Det uppskattar jag verkligen!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera