onsdag 8 november 2017

Ingen rapp man i Göteborg

Så valdes den första kvinnan som biskop i Göteborg. Susanne Rappmann går in i följden av Giertz och Gärtner. Eller inte. 68.8% av rösterna. Erik Johansson drog ihop 29.6% av rösterna. Det markeras på stiftets hemsida att hon ska tituleras biskop electa.

Vi gratulerar.
Fråga mig inte vem. Men vi gratulerar.

38 kommentarer:

  1. Inte förvånad över valutgången!

    -Hur skall man tolka bloggarens gratulation? Som ironisk? Som den djupa besvikelsen, satt på pränt?
    Eller som en protest mot demokratin i biskopsvalet?

    För egen del gratulerar jag av hela mitthjärta den nya biskopen, som jag hoppas och utgår ifrån kommer att förvalta, förkunna och förmedla Guds kärleksvägledning och nåderika ord på ett utmärkt sätt.
    Ju fler vi får i landet - kvinnor som män! - som frimodigt och orädd går ut och blir vardagsambassadörer för den Högste, desto bättre!

    Är vi överens om denna slutsats, hr bloggare?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många vill tala väl om Den Ranghögste, tro mig! Varför inte gratulera stiftet och Svenska kyrkan när vi ändå håller på? Nu väntar vi på Luleå och Visby och därefter kommer väl Uppsala? Bortsett från detta så är preciseringarna oprecisa. Vem har motsatt sig vardagsmission av vardagsmissionärer (och låt gå för ambassadörer...)? Det kan väl bara glädja Den Ranghögste!

      Radera
  2. Det är knappast förvånande att det i Göteborg går fler personer i söndagens katolska mässor än i Svkys gudstjänster. Det en gång i tiden hyggligt kyrkliga Göteborg är ett övertydligt exempel på vad MTD-religionen förorsakat Svky.
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. -Släpper kattolikerna lös demokratin, så får dom snart oxå se på Vox Populi, Vox Dei, säger Bull, min teologiske sekreterare, som snappat opp lite brukslatin på Theologicum.

      Uttav Katten! förtydligar bestämt Bill, min kommunikatör.

      -Audacem reddit felis absentia murem, plattar Rickard från Rickomberga, som allt oftare hänger på Newmaninstitutet, till oss enklare gatukatter.

      Själv bryr jag mig inte, så länge Antje ach so grosszügig fyller opp Whiskasskålen i Ärkebiskopsgårdens garage. Antje talar alltid sin vackra tyska i garaget, när hon har tid för lite Kuscheln med oss katter. Jag snappar då oxå opp ett och annat på utrikiska, så de så!

      Elaka Katten Måns

      Radera
    2. Jag kan försäkra den elake månsen om att den Katolska kyrkan aldrig kommer att "släppa lös" demokratin.
      Antony

      Radera
  3. Vad spelar det för roll egentligen... allt är ju bara ett spel för galleriet med köpta, manipulerade PK-röster. Så går det när man sätter valsedlar i händerna på en fårskock. /John

    SvaraRadera
  4. Jaha!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  5. Och kyrkorna i Göteborgs stift gapar rappt allt tommare och tommare i takt med att de präster som inte hängt med i utvecklingen pensioneras bort och de kyrkogående generationerna ligger på kyrkogården och tryggt väntar på Kristi återkomst ...

    Skallagrim

    SvaraRadera
  6. Thorsten Schütte8 november 2017 kl. 14:58

    Vi gratulerar - pluralis majestatis?

    SvaraRadera
  7. Gratuleras kan MTD-religionens företrädare, det politiska etablissemanget och kristendomens dödgrävare. En fördel med en rapp kvinna på denna post, blir att föreställningen om kvinnoprästmotståndare, mörkermän och svartrockar blir svår att upprätthålla.

    Rappman må vara rapp. Troligen blir hon bättre än Eckerdal II, ett svårslaget bottenrekord. Ändå bådar hennes tillsättning det oundvikliga slutet för Göteborgsstiftets särprägel och kraft. En drömuppgift för en kyrkohistoriker att om någon generation grotta ned sig i

    PP

    SvaraRadera
  8. Det var det femte stiftet. Vaktombytet fortskrider!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Vaktombytet" skedde för mer än 550 år sedan!
      Antony

      Radera
  9. Otroligt glädjande att 30% av elektorerna har civilkurage att gå emot det politiskt korrekta valet.
    Till biskop electa kan jag bara säga grattis pch lycka till med att sätt Jesus och Ordets efterföljelse på stiftets agenda.

    SvaraRadera
  10. Nu är jag tacksam för att jag har andra biskopar att hålla mig till! Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilka alla saknar läroämbete!
      Antony

      Radera
    2. Är det inte outhärdligt smutsigt att dra runt i dessa solkiga kläder i dessa spalter? Kan du inte trolla Katolsk vision istället?

      Radera
    3. "Vilka alla saknar läroämbete!"

      Du måste förstå att bara för att Rom fått för sig en sak är inte detta nödvändigtvis med sanningen överensstämmande.

      Radera
  11. Antony m fl ovan,

    -Har Du officiell statistik som vidimerar Ditt påstående om antalet besökare i respektive kyrkors gudstjänster? Då kan du väl vänligen presentera den.

    Sedan blir man förvånad, konfunderad och direkt missmodig över läsningen av kommentarerna till utgången av biskopsvalet: sura, ironiska, nedlåtande ord och toner. Ingen gratulation till den nyvalda. Ingen önskan om Guds hjälp i hennes viktiga arbete. inga som helst förhoppningar för framtiden i stiftet.

    Snyggt och stilfullt uppträdande av kyrkliga personer?
    Kommentarerna omges av en småaktig, elak ton, där missnöjet med personen, som valts i regelrätt, demokratisk ordning är en röd och, faktiskt, motbjudande röd tråd.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen gratulation?
      BOD excellerar i bristande läskunnighet som vanligt och verkar inte ens komma ihåg sin egen gratulation, än mindre läsa sig till andras.

      Radera
  12. Rappa på ni alla naiva välmenande kyrkopolitiker! Bara att beklaga Svenska kyrkan som utsättes för fortgående politisering. En kvinnobiskop i Göteborg var ju väntat-redan förberett på partikanslierna.
    Pelle S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pelle S,

      -På förekommen anledning upplyses Du om att Susanne Rappman inte är vald av de politiska partierna eller deras kanslier.

      Och valet var heller inte riggat, kan tilläggas,

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Tror du på det själv??!!
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  13. Ska vi vara ärliga - och det ska vi! - började vaktombytet långt innan den första kvinnan biskops-, ja, prästvigdes i vårt land. Men liksom anhängarna av ämbetsreformen tenderar att glädjas även om de vigda kvinnorna förkunnar rena kätterier - eller inte kan förmås säga att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger - så tenderade de högkyrkliga att i praktiken acceptera långtgående liberalteologi sålänge den vigde förkunnaren och biskopen var man. I varje fall noterades tydligen inte vaktombytet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anders, du har så rätt! Men alldeles utan betydelse är det inte vem som har vakt vid huvudingången, och dessutom har ansvaret för att fastställa vaktlistan.

      Radera
    2. Andreas har helt rätt, vaktombytet genomfördes för ca 550 år sedan!
      Antony

      Radera
    3. Nja, inte förrän 1593, genom Uppsala Möte, förbjuds katolicismen och "lutherdomen" blir påbjuden. Alltså dryga 500 år. Ofta tror vi att Gustav Vasa införde protestantismen. Snarare plundrade han hänsynslöst kyrkans och skolväsendets tillgångar, men ansåg rimligen att Sverige var och skulle förbli i förening med den katolska kyrkan i någon bemärkelse. Hertig Karl, sedermera Karl IX, genomdriver däremot en hård, närmast kalvinistisk linje, som utmynnar i den lutherska ortodoxin.

      Lars Jensen

      Radera
    4. Se där, för 524 år sedan skedde definitivt vaktombytet!
      Antony

      Radera
  14. BOD jag har faktiskt ringt runt ocj kollat statistik, men det var svårt att få fram från Svk stiftet, de kunde inte säga den från stiftets sida - men det verkar vara ett antal hundra fler som går till katolsk mässa än till Svenskkyrklig varje söndag. Jag tror vi ser ett historiskt skifte! /Daniel

    SvaraRadera
  15. Bra att illusionen om Göteborg som en härd upplöses. Hade det skett tidigare hade kanske man sökt andra lösningar långt tidigare för hela landet. Ev kan det betyda att stiftet tillslut delas! Det var väl ett tag sedan som en kyrkoherde valdes till biskop, dessutom disputerad.an

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog ännu lägre sedan en vanlig komminister blev vald till biskop.
      Men oj vilken biskop det blev.

      Radera
  16. Det mest illavarslande är den skadeglada triumferande tonen hos de som röstat på Rappman. Mycket låter ana att en röst på henne främst varit en röst mot den fromhet som tidigare bar stiftet. Långtifrån tanken på biskopen som en brobyggare och en samlande herde. / Markus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, Markus, så är det inte!

      -det mest illavarslande är underkännandet på förhand av Rappman från dem som är mycket flitiga på denna blogg.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. Hr Dike är tydligtvis fast besluten att INTE FÖRSTÅ.

      den Lea

      Radera
    3. Så bra då att Rappmann står stadigt i denna fromhetstradition som präglar Göteborg. Jag råkar ha känt henne sedan många år. En bättre och mer samlande kraft kunde stiftet inte fått. Göteborgs stift är bara att gratulera! //SN

      Radera
  17. Medmin farfars farfar GD Björck konsoliderades den kyrkliga väckelsen i stiftet. Denna linje bestod till och med C E D Block. Med Giertz - som tillvaratog arvet också - vidareutvecklades stiftet. Med Gärtner kom högkyrkligheten in i bilden, men även han hade en gammalkyrklig uppväxt. Sedan har det varit ett antal korta episkopat. Mest löftesrikt kanske CA Aurelius. Men han var så trött. Nu är det slut.

    SvaraRadera
  18. Touché, Peter! Men eftersom bloggaren uthålligt drev med "ÄB" Wejryd för att han bara var teol. kand. må det väl ändå noteras att såväl församlingsförankringen som doktorsavhandlingen sitter där den ska.

    Kanske vi skulle läsa på lite om funktionsnedsättningar (eller ska det heta -variationer?) i kyrkan och teologin kring dem? Inte enbart men även den funktionsnedsättning i reproduktionshänseende som utgörs av oförmågan att tända på någon av motsatt kön (d.v.s. den i princip fertila och särskilt väldesignade/välsignade kombinationen).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Funktionsvariationer?
      Olika individer fungerar olika bra som präster, inte heller helt korrelerat på kön.
      Minst en av landets kyrkor som kraftigt ökat i gudstjänstdeltagande de senaste 20 åren har haft en kvinnlig präst i förarsätet.
      Villa kyrkor lockar till ökat gudstjänstfirande och varför?
      Den kunskapen är något för en biskop att sprida inom stiftet.

      Radera
  19. En kvinna i Gbg. Hade satt gött för dem som vill provocera, för 10 år sedan. Idag finns det ingen eller inget kvar att provocera, om det så blev en svart, lesbisk transa till biskop. Om vi så fick Hitler till ärkebiskop så skulle det max rendera en 100-150% ökning av förbistrade kommentarer på Bloggen, därutöver några käcka ledartexter och thats it.

    De folkkyrkliga, visk och fisk och allt vad det heter kan inte längre verka i kyrkan för att provocera högkyrkliga-elitkyrkliga. När den negativa delen är gjord (och jag är övertygad om att 50% av dem såg sin gärning just här) återstår den positiva; ett beskedligt henvänligt bullbak för pensionärerna. Ha det så kul!

    Med det sagt, de har tveklöst varit lika effektiva som skoningslösa. Låt oss minnas just detta - effektiva och skoningslösa. Närhelst de har sett någon högkyrkligs krokodiltårar för deras skändligheter har de inte brytt sig, ibland förlöjligat, och snarast drivits vidare i sin gudlöshet.

    Det kan vara bra att komma ihåg. Traditionellt kyrkliga kommer alltid finnas i Sverige och överallt, fast i takt med att poletten kommer behöva trilla ner i ganska massiv skala så kommer de emigrera till andra håll och bygga upp fungerande gemenskaper. Jag ger dem (oss) trettio år, innan de folkkyrkliga och progressiva kommer och vill "hjälpa till med sitt perspektiv". De har då förödat vad de tagit, SvK, och nu behöver de någon som kan göra ett redigt arbete och så finansiera deras Derrida (vilket nog är att överskatta dem, kanske fyller Wisti samma funktion idag) och rödvin. De kan inte göra en fungerande gemenskap själva och kommer att parasitera. Låt oss då minnas vad de återigen, återigen och återigen håller på med. Den Evige Folkkyrkomannen. Allright, lesson learned. Låt det här bli sista gången. Jag är övertygad om Neuhaus princip:
    Varje rörelse som inte är konservativ redan konstitutionellt, kommer bli progressiv förr eller senare.

    Därför: lägg ner vissa givna, specifika och vägledande principer för evig tid, som är tillräckligt omfattande för att helt utesluta deras sort för evigt. Stuva sedan undan alla tillstymmelser till kyrkligt inflytande långt bortom Mars, till positioner som är så få och krävande och mördande att endast oerhört få kan komma åt dem och detta endast när de är sjuttio+ år och vi har ett trackrecord på 50 år att bedöma deras karaktär och verk på. Då kanske vi har förutsättningar att åtminstone skademinimera mera grundläggande av människans korruption. Romarna gör så här av en anledning. Om det prästerliga livet är torftigt, och om prästen är stadd att göra pastoral "skitgöra", utan pengar eller strukturellt inflytande eller gött i pösen, och dessutom kräver sju år av förhoppningsvis anti-progressiv utbildning, så tror jag att man har en förselektion som är mycket fördelaktig. Vi i SvK, å andra sidan, har rent strategiskt-strukturellt gjort ALLA fel de senaste hundra åren.

    Låt det vara sagt, igen: lesson learned. Om vi genom det här förfallet har köpt kunskap om den här korruptionens dynamik, som vi kan behålla och hålla operativ till tidens slut, så tror jag att det har varit värt det. Folkkyrkliga förökar sig inte, de har inga karismatiska personer och drar knappt några unga, och när deras pengar och begränsade sociala kapital är kört (vi ser det redan: när den ranghögste säger något är folk tysta, när en Svk henpräst säger något så är det lätta ord) så har de ingenting. Vi behöver alltså inte bekymra oss om det här speciellt länge till, från ett kyrkohistoriskt perspektiv. Utmaningen är bara att minnas detta för framtiden. Tänk om vi med denna lärdom kan ordna och upprätthålla en kristen gemenskap i Sverige, mera fri från det mest flagranta hädiska ogräset, i hundra-tvåhundra år. De åren som ligger närmare Herrens återkomst än 1958 och deras gamla segrar. Låt oss säga och tänka: skrattar bäst som skrattar sist. Låt dem ha sina Rappmans, Wistis och allt vad de heter.

    SvaraRadera