lördag 25 november 2017

Vad gjorde biskoparna?

Biskoparna gjorde påfallande lite i kyrkomötet i frågan om kyrkohandbok. Hans Stiglund var sjuk och kom först på onsdagen, efter debatten. Kom det några tunga teologiska inlägg från några biskopar? Jag kan inte riktigt komma på några. Men bedömningen kan vara orättvis, för jag har haft anledning läsa lite inlägg i kyrkomöten för 50- 60- år sedan och då kanske jämförelsen med nödvändighet utfaller till de nuvarande biskoparnas nackdel utan att detta är deras fel. Jag har inte riktigt förstått finesserna i läronämndens uttalanden. Antjes val av psalm kanske visar att något som några i kyrkomötet försökte föra fram, inte nådde fram? Jag menar att det ter sig som lite konstigt att sjunga om hur ond makt redan är just här och att makt går före rätt när en kyrkohandbok antagits efter en genomkritiserad process, präglad av maktutövning och ovilja att göra rätt.

Gång efter annan snuddar jag vid tanken på att det som sker i Svenska kyrkan är fullständigt konsekvent. Biskop Anders Nygrens påpekande, att Svenska kyrkan för 59 år sedan växlade in på främmande spår, gnostikernas och svärmandarnas, var antingen en glosa i den tiden eller en analys som efterhand kommer att visa sig stämma alltmer, ju längre på främmande spår Svenska kyrkan färdas. I så fall har vi som försökt opponera inte varit nyttiga idioter, som velat hålla oss nära maktens köttgrytor och legitimerat systemet. Men frågan ska ställas. Kanske  är invändningen riktig. Men då gäller den väl alla som är kvar i Svenska kyrkan, dvs alla som inte gick sin väg 1982 eller 1958, 2005 eller 2009 om det handlar om det som blev äktenskapsfrågan? Och då bör frågan ställas om beslutet år 1958, själv växelfelet. Givet att biskop Nygren hade rätt.

Ärkebiskop Bertil Werkström var på sin tid angelägen att dissidenterna inte skulle ge sig iväg utan solidariskt vara kvar och ta ansvar. Vi gjorde så. Klart att detta hjälpte systemet. Frågan är då om inte något nygammalt hänt i de senare valen, när en ny, modern och demokratisk folkkyrka ska komma till. Folkhemskyrkan förebådades i moderniteten före andra världskriget. När fröet till denna moderna kyrka planterats, tar det sig efterhand och blir ett stort träd där himmelens fåglar av alla politiska kulörer kan bygga bo. Eller? Men kan en kyrkokristen bara låta dem som söker ta över en kyrka och göra den till ideologisk apparat alldeles få vara i fred? Och i gårdagens morgonbön talade andaktshållaren om "vi kyrkopolitiker", och det kallas sannolikt "inklusivt språk".

Efter kyrkovalet 2017 har den grundläggande motsättningen fördjupats och den styr in i gudstjänsten. Det är inte bara reformert teologi vi möter utan i hög grad MTD, moralistisk terapeutisk deism. Här måste det handla om både en teologisk uppgörelse, den vanliga, och den ideologiska. Jag vet att jag tjatar, men pröva tanken genom att lyssna till ålderspresidentens anförande i svenska kyrkan tv. Han skrattar lite under musiken och ropar högt när den är slut. Därefter för han fram sina tankar om kyrkolivet, ett kyrkoprogram i tiden. Vad säger han och vad säger han inte? Fundera.

När ni sett och hört detta är inte Antjes anförande utan intresse heller. Religionsdialogen lyfts fram. Det finns en iver att få tala med muslimer. Antje sa väl att detta för henne skulle vara något hon skulle prioritera framöver. Är detta verkligen odisputabelt det prioriterade för Svenska kyrkan för de kommande åren? Jag läser före detta muslimer. De gör en annan bedömning. De skriver att imamerna inte vill att muslimer ska integreras. Och de gör skillnad på muslimer. Det kanske kan vara klokt om man ser til de gångna årens krig i Mellanöstern. Men jag noterar vad Antje höll fram sedan hon gjort en analys av kyrkovalet, där en ny folklig entusiasm för Svenska kyrkan mötte oss.

På frågan vad biskoparna gjorde i kyrkomötet kan jag enklast hänvisa till tv-sändningarna. Det går att snabbt ta sig fram där. Nöjer man sig med att försöka förstå vad som läggs ut som spår för det nya kyrkomötet, finns det behändigt från gårdagens två inlägg, ålderspresidentens och ärkebiskopens. Men just nu har jag ingen minnesbild av att biskoparna i gudstjänstutskottet var uppe i debatten. Ingen biskop avrådde från nya kyrkohandboken.

Biskoparna kunde inte tänka sig att 1986 års handbok fortsatt skulle kunna användas. Det beror på att tiden gått vidare. Vi vet bättre om Guds rikes hemligheter än vi visste 1986, det måste vara tanken. En annan tanke är självfallet att det behövs en avgränsning just mot det som den handboken står för. Det var en samling reaktionära gubbar som antog den. Nu gäller nya villkor...


28 kommentarer:

  1. När det gäller våra biskopar har jag förstått att de inte vill ta i handboksfrågan med tång. Om de skulle ha bättre kunskap om Guds rikes hemligheter än biskoparna hade 1986, skulle jag gärna se att de undervisade oss ovetande på golvet. Det jag har upplevt av biskopar i handboksfrågan är, förlåt uttrycket, mest ordbajseri och blomsterspråk. Men det kanske var undervisning. Kul i alla fall att handboken funkar i Karlstads stift, där jag själv delvis är utbildad. Vi startade redan på den tiden, fast mer på sköj, men den värmländska folkmässan i c dur, inledd med "Trevlig, tevlig, trevlig..."

    SvaraRadera
  2. Varför inte inse att det som sker har skett förr?

    Kyrkan har varit trofast lierad med tronen och penningpungen. I ett nytt samhälle sågs sedan kyrkan som förhatlig representant för det övervunna stadiet.

    Tidigare var kyrkan en integrerad del av det feodala samhället med furstbiskopar och abbotdömen, samt ekonomisk kontroll av icke obetydliga delar av samhällsekonomi och utbildningsväsen. Bl a franska revolutionen och Napoleon röjde av hjärtats lust i den vildvuxna kyrkan.

    Idag lierar sig Svenska kyrkan av all sin själ och all sin kraft och med alla sina medel i det progressiva folkuppfostringsprojektet, i att vara legitimerande röst för de omsorgs- och migrationsindustriella komplexen. Ett gudomligt alibi för skvadern progressivt status quo. Semper reformanda i betydelsen att gå före. Ett verktyg för hantering av dissonanser i samhällskroppen, som framväxten av islam och SD som hotande samhällsaktörer.

    Givet svenskarnas fallenhet för stillsam extremism, närmast en DDR-mentalitet, lär den nuvarande kyrkan när den tiden kommer, stå där med skammen som representant för det hopplöst förgångna och förtryckande. Dagens visheter kommer att citeras som flagranta exempel på kristen stupiety. Det är bara att vänta någon generation. Vad som sen må komma vet vi inte.

    Skallagrim

    SvaraRadera
  3. Helt riktigt Bloggar-Dag. Du ställer helt relevanta frågor och lyfter upp problemen. Utmaningar är ett hevetiskt ord för det avtäcker inte problemen utan negligerar dem och gör de styrande till icke ansvariga. Makteliten kan smita. Väl medvetna om inte Guds utan etablissemangets skyddande hand. Problem måste man ta itu med. Utmaningar är något man kan pyssla med om man vill och har lust och kräver inget utav en. De följer agendan som "nyttiga idioter" eller än värre egenintressen.

    Imamerna vill inte att muslimerna skall integreras. Nej inte regeringen eller allianspartierna heller. De kan lagstifta utan vidare men gör det inte. Därför att de inte vill emedan de har andra planer.

    https://samnytt.se/regeringen-ger-gront-ljus-for-fortsatt-utlandsk-finansiering-av-moskebyggen-i-sverige/

    Söndagsläsare

    SvaraRadera
  4. Den biskop som tiger still får förutsättas hålla med eller inte våga säga ifrån vilket verkligen inte är någon god egenskap för en biskop. Verkar bara vissa emeritusbiskopar som har karaktär och vill hålla fast vid de delar av den klassiskt kristna tron som funnits i Svenska kyrkan.

    Jonas M

    SvaraRadera
  5. Re emeritusbiskoparna,

    Tyvärr måste man väl ärligt konstatera att SVeK länge varit på fallrepet och utfärdat dekret som sannerligen inte höves en kyrka med ambitionen(?) att vara en Kristi Kyrka och i övrigt behandlat sina rättrogna präster oerhört illa.

    Att de vidare begagnat sveket som effektivt vapen är bara att konstatera även om jag samtidigt påpekat att vilken normalbegåvad person lätt kunnat inse att löftena aldrig varit avsedda att hållas och att en del av dessa dessutom varit omöjliga att hålla.Enbart tomma löften utan substans.

    Detta insäg eller borde en biskop insett men tyvärr. först nu när de tryggt kommit i hamn törs de säga något.

    Visst, det är inte fel att de nu törs tala klarspråk men det är också enkelt att konstatera att deras auktoritet härvidlag lidit "obotlig" skada. Det är då inte bara det att de nu är emeritusar och som sådana mister det mesta av auktoriteten. Man är helt enkelt passe´. Värre är att våra emeritusar nu har att svara på frågan varför de inget sa när deras ord ännu betydde något? Var det feghet?

    Där är de i samma läge som när våra kvinnopräster någon gång vill protestera och hänvisa till skriften. De möts då, med rätta av frågan, varför är det nu väsentligt vad skriften säger? Det var det inte när ni vigdes, inte vid HBT-frågan och inte heller vid frågan om enkönade äktenskap?

    Kort sagt-när skall skriften gälla?

    I övrigt konstaterar jag vidare med beklagan men utan att bli förvånad att ingen av alla de som nu trumfat igenom det inklusiva språket och denna skam till kyrkohandbok vill / kan (?) svara på hur det nu blir / är med t.ex den apostoliska trosbekännelsen. Skall den femineras till ren lögn?

    Vidare skulle ju någon kunna svara på hur det är med påståendet att trosbekännelsen inte är föremål för tro. Vill minnas att domkapitlet "räddade" heretikern K.G Hammar när han otvivelaktigt offentligt uttalat sig i strid med densamma . Han anmäldes men blev frikänd bl.a med denna motivering och han var alltså Ärkebiskop och prästson.

    Är det som det åtminstone i praktiken verkar vara att inom SVeK är alla välkomna , får tro vad de vill bara de betalar kyrkoavgiften och naturligtvis inte offentligt kritiserar rådande oordning.

    Då får de gärna vara rena ateister, agnostiker eller "bara" utövare av annan religion. Det är inget hinder för att styra och ställa inom SVeK.

    Remarkabelt är att denna "auktoritet" ges av partier och sk förtroendevalda med eller utan partbeteckning som sedan frankt stoltserar med att vara sekulära och i sitt dagliga värv aktivt motarbetar all religion men då fof den kristna tron.

    Ja kanske inte motarbetar all religion ty för islam tenderar de att buga och nicka djupt till allt vad de begär av SVeK.

    Är det så en Kristi Kyrka skall styras?

    Det är i vart fall, borde vi kunna vara överens om, inte i enlighet med skriften och t ex de råd och anvisningar vi har i apostlagärningarna.

    De som påstår annat bör rimligtvis kunna visa detta eller återigen. Svara då på frågan betyder verkligen skriften ingenting när den går emot vad som är PK och inte i enlighet med tidsandan?

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid intressant att kvinnoprästfrågan och frågan om samkönade äktenskap alltid ska följa den mest bokstavliga och traditionella synen, när frågan om skilsmässa mellan man o kvinna inte ska göra det. Då har man gärna en liberalteologisk tolkning till hands och det går utmärkt för människan att skilja åt det gud förenat. Kanske för att många av dessa män själva är omgifta ? Lovade ni inte ”till döden skiljer oss åt” ? Inför Gud ?

      Radera
  6. Vart har Bengt Olof Dike tagit vägen? Någon som haft kontakt med honom på sistone? /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske har Dike helt försvunnit som kommentator på denna blogg eftersom en av de mest tydliga grunderna för hans kommenterade nu försvunnit; nämligen att kritisera Dag för att Dag kritiserar den institution (sv kyrkan) där han såsom kyrkomötes- och kyrkostyrelseledamot själv är (med)ansvarig.

      Radera
    2. ... och därtill födkrok som herr Dike tidigare cyniskt plägade svara - helt medvetet omedveten om sitt eget mammonitiska pockande på institutionen i fråga. /John

      Radera
  7. Gång efter annan - detta år 1958!

    Bloggarens ständigt återkommande tillbakablick - år 1958 är alltid året - är märklig på så sätt att han, om någon på bloggen, vet att ett särskilt beslut som då fattades inte kommer att ändras. Vilket dock, tycks det mig, några andra här tror.

    Därför måste jag nu - för allas vår skull, för kyrkans skulle, för förnuftets dito - ställa denna fråga:

    Vilket beslut skulle kyrkomötet detta år fattat som gällde kvinnopräster i kyrkan eller inte och som hade inneburit att de ideliga tillbakablickarna aldrig hade behövs göras?

    Svaret bör b.li rakt och tydligt men är viktigt, ty den som hävdar att kyrkan var ute i ogjort väder måste ange vilket väder han ville se i stället.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nävisst. Beslutet kommer inte att ändras, och SvK kommer att försvinna som en allteftersom allt vissnare och illa medfaren snittblomma, avskuren från sin moderplanta och rot. /smun

      Radera
  8. BOD - Vem är väl jag att ge ett sådant svar; jag lämnade ju SvK på 1960-talet till följd av (men inte på grund av) detta beslut. Men om kyrkomötet hade hållit fast vid sitt beslut 1957 ("inte nu") och krävt att först få göra en grundlig analys av ett annorlunda besluts konsekvenser (t.ex. i form av effekter på de ekumeniska strävandena) eller införa något slags karenstid (t.ex. att avvakta prästernas och kyrkfolkets - alltså inte kyrkopolitikernas - reaktioner), så kunde mycket ha blivit annorlunda. NU är allt sådant för sent och "post festum", men DÅ fanns ännu rådrum. Det var staten - inte kyrkan - som inte kunde vänta...Och det är staten som numera har gjort kyrkan "fri" och därmed frånsvurit sig allt ansvar. Hanteringen var och är skamlig, och detta drabbar tyvärr hela kyrkan och särskilt de kvinnliga prästerna. Den kyrka som i framtiden (efter att Du och jag är borta) kommer att dominera i Sverige, har en annan ämbetssyn./Paul

    SvaraRadera
  9. 1958 lämnar avviker Svenska kyrkan, ytterligare, från Kyrkans lära om orästämbetet genom att tillåta kvinnliga präster.

    Kyrkomötet skulle i ett de lege ferenda-perspektiv kunna fatta samma beslut som Lettlands lutherska kyrka om kvinnor i ämbetet.

    Jonas M

    SvaraRadera
  10. Själv slutade jag understödja med monetära medel 2005, när bibeltolkning blivit lite väl vidlyftig.

    SvaraRadera
  11. Paul och Jonas M,

    -Nåja, kanske finns det trots allt någon insikt om att beslutet ej kommer att ändras. Men kommentatorsfältets texter avslöjar ständigt besvikelsen, bitterheten och huvudskakningarna över beslutet 1958 samt drömmen om - jag använder formuleringen med avsikt - att vrida klockan tillbaka.

    Låt mig då bara, enkelt, prosaiskt men tydligt, slå fast vilken katastrof Svenska kyrkan befunnit sig i, om kvinnor alltfort hade utestängts från prästämbetet. Hur många tillhöriga tror ni att kyrkan hade haft i dag?

    Det är denna insikt jag saknar men som är central i frågan. En kyrka utan kvinnopräster skulle ha varit en kyrka med kanske maximalt kanske en miljon tillhöriga, kanske bara en halv miljon.

    Skulle ni vilja ha en sådan kyrka?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD - Jag vet förstås inte vad som hänt, om inte om hade varit. Det förundrar mig att Du "vet", så tvärsäkert./Paul

      Radera
    2. PS - BOD, det viktiga är väl ändå inte (utom möjligen krasst ekonomiskt för "apparaten") hur många "tillhöriga" det finns, utan hur många som faktiskt är aktivt kyrkfolk (hoppas Du hann till högmässan i morse! :-))? Kurvan för "tillhöriga" tycks ju i vart fall sedan länge peka stadigt och kraftigt nedåt (vilket INTE är vad som förespeglades när ämbetsreformen drevs igenom). Jag gissar att de kristna i framtidens Sverige mest kommer att återfinnas i andra kyrkor än SvK (mestadels utan kvinnliga präster, könsneutralt språk och dito vigslar, etc.). De som är yngre än jag (och BOD) får väl se./Paul

      Radera
    3. Paul, redan idag återfinns en majoritet av landets kristna i andra kyrkor än SvK-finansierade byggnader.
      Den dlpta kristna som endasr vetalar medlemsavgiften återfinns ju inte i några kyrkor alls, i likhet med en majoritet av de förtroendevalda.

      Radera
    4. Paul och Peter,

      -Jo Paul, på den punkten är jag tvärsäker, absolut tvärsäker. Om Du inte håller med mig i det fallet, lever Du i en förgången drömvärld utan varje kontakt med verkligheten.

      Vad sedan gäller Peter T, ombeds han att redovisa fakta, som underbygger hans påstående. Uppmaningen gäller båda meningarna i hans text, dvs också vad som styrker påståendet att majoriteten av de förtroendevalda inte går i kyrkan.

      -Alltså, bäste Peter, fram med fakta!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    5. Ja, BOD, om Du är så tvärsäker, så får jag väl finna mig i det. Jag visste inte att Du har ockulta förmågor./Paul

      Radera
    6. BOD vill ha siffror.
      Knappt 4 miljoner gudstjänstbesök per år i SvK.
      Frikyrkor + ortodoxa + katoliker har drygt 200000 medlemmar. Det är ett rimligt antagande att dessa medlemmar går på gudstjänst minst 20ggr per år.

      Hur många förtroendevalda har SvK?
      Om en majoritet nu går i kyrkan skulle gudstjänststatistiken i mindre församlingar vara avsevärt högre än nu.
      Var det 12 platser i kyrkorådet i Mörrum? Är det i snitt fler än 12 på gudstjänsterna?
      BOD med sina försänkningar i organisationen får väl sammanställa en enkät för att bevisa att jag har fel.

      Radera
  12. Svenska kyrkans siffror är bara luft då de flesta inte är troende. Hellre mindre men troende än större och otroende.

    Jonas M

    SvaraRadera
  13. tt vara tvärsäker är ingen garanti för att ha rätt. I ditt fall är det dessutom tvärsäkerhet om något ingen, allra minst Du kan veta något om.

    Vad vi vet och kan konstatera men Du tydligen inte kan ta till dig är att inget av allt det som förespeglades av positiv utveckling för SVK har uppfyllts. Däremot kan det konstateras att alla farhågor som uttalades i samband med reformen,( ja jag vet att egentligen borde man tala om t.ex omformningen av ämbetet ty någon reform i strikt mening var det ju inte), de har med råge uppfyllts.

    Alla löften har brutits, kräftgången bakåt har accelererat, SVeK´s väg mot svärmeri och gnostisism för varje KM ökats. Kyrkor stängs, säljs och gudstjänstfirarna liksom Du sviker i hög grad.

    Snart är SVeK enbart ett kotteri för inbördes beundran , en plantskola för politiker i vardande och en reträttplats för avdankade sådan- Perfekt för politrukerna som i stor utsträckning slipper att betala för politruker i vardande och avdankade sådana. Det betalar SVeK för.

    Visst, kyrkfolket är missnöjt men om dessa bryr ni ju er inte- de är så få.

    //HH

    SvaraRadera
  14. Jonas M,

    -Hur vet Du det? Jag finner Ditt påstående raljant om och nedvärderande mot alla gudstjänstbesökare i Svenska kyrkans katedraler. Vem är du att döma?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  15. BOD,

    Raljant mot alla Gudstjänstbesökare? Antyder Du att de skulle vara bågon slags majoritet? Vad handlar det om? Mindre än fem procent som kan betecknas som regelbundna sådana av dina lite drygt 6 miljoner medlemmar?

    I övrigt kanske ytterligare några tiotals procent som något så när bevistar en mässa under adventstid.

    Resterande kommer möjligens i samband med bröllop, dop och begravningar.

    Nej Jonas M har nog skäl för sin kommentar. Inte ens Du kan kallas regelbunden kyrkobesökare och det apostoliska bekymrar Dig inte.

    //HH

    SvaraRadera
  16. BOD, HH har gett dig svar i mångt och mycket. "De flesta" innebär ju i vart fall mer än 50%. Regelbundna gudstjänstbesökare är sedan endast en bråkdel.

    Jonas M

    SvaraRadera
  17. Jonas M,

    -Det är du som har påstått att majoriteten av Svenska kyrkans gudstjänstbesökare inte är troende. Därför har du bevisbördan. När Du avkrävs den, hänvisar Du till HH, vilken månader och år bakåt ägnar sin kommenterande tid åt att nedvärdera, underkänna och döma ut Svenska kyrkan.

    Är alltså HH Ditt "bevis" på påståendet?
    Nej, Du har genom detta gjort en ful anklagelse mot gudstjänstbesökarna som inte har ett dyft med sanningen att göra!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  18. BOD,

    Tyvärr, Jonas M skrev några sanningens ord. Ord Du inte tål . Jag väntar fortfarande på att Du någon gång skall klara av att beskriva verkligheten utan eufmismer och bortförklaringar. Inse att politrukväldet har skadat-mänskligt att döma ohjälpligt det som en gång var SvK men nu bara är ett SVeK.

    Det kräver tyvärr insikt och förståelse av egna fel och eget bristfälligt tagande av ansvar. Det och inte undanflykter.

    Påstår Du att jag eller här Jonas M ljuger kan Du ju studera gudstjänststatistiken. Inte ens Du kan väl se att det i stort just är mest folktomt om vi bortser från adventstider och inte ens då är det direkt imponerande om man jämför med antalet medlemmar.

    Själv har jag deltagit i mässor där min,min fru och våra barn med vår närvaro fördubblat antalet gudstjänstdeltagare och då har jag ändock inräknat vaktmästare och kyrkvärd.Detta i församlingar med tusentals medlammar.

    Även om jag är tveksam till allmängiltigheten i tesen:" Utanför Kyrkan ingen frälsning" är jag helt förvissad om att det i vart fall är svårt och gärna slutar med att den eventuella tro man möjligen hade blir förvanskad till något som inte är kristendom.

    Tyvärr är SVeK, med undantag för vissa hastigt försvinnande öar, knappast något som kan kallas Kyrka däremot något som blivit ett stor svek för alla de som tar gudstjänstlivet på allvar.

    Det sistnämnda då knappast något som berör dig eller de andra politruker som styr SVeK varav många är direkta ateister eller utövare av annan religion och resten kanske ljumt kristna, dvs med en förvrängd bild av vad Kristus och apostlarna undervisade oss om och förväntade sig av oss.

    Varför inte istället för undanflykter ta till dig verkligheten och med öppet sinne fundera över var det började gå snett och varför eller är du så förstockad att Du tycker att resultatet är bra?

    Gör det utan undanflykter!
    //HH

    SvaraRadera