torsdag 18 januari 2018

Besvikelse

Jag tyckte jag betade så bra. Så här skrev jag i går och påstod sålunda att
"förkunnelsen effektivt hämmas, genom att gudstjänsttillfällena inskränks. Det blir så när små församlingar slås samman. Prästen kan inte betjäna dem alla. Vore det inte också på sin plats att rakt ut hävda, att den inre svaghet vår kyrka lider under beror på att Guds ord inte i sin fullhet och renhet fått komma till sin rätt i förkunnelse och själavård, den enskildes kristna liv och i församlingsgemenskapen?"

Varför hakade ingen på?
Jag funderade över den saken när hundpromenaden förde oss förbi pentekostalernas tillhåll i Moheda. Jga har ogärna gått där eftersom jag blir påmind om pingstvänsfejket med el-cykeln, men man kan inte fastna i det förgångna utan ta med sig erfarenheterna för framtiden. Det betyder väl att jag borde säga upp prenumerationen på Dagen. Ut ur den gula tegelladan kom en pingstvän, det förstod jag. Det var säkert en hygglig karl fast uppsynen var ohygglig. Den blir sådan när man är i gubbålder och klär sig i keps. Han körde Opel och frun satt uppenbarligen i bilen och väntade på honom. Vithåriga pingsttanter är det något evigt över. Med dessa synintryck, som kallade fram en så rik tankevärld, kom jag inte längre i mitt tänkande. Vad jag skrev i bloggposten var väl mer än en antydan att det väl är rätt kört för Svenska kyrkan på grund av inre svaghet. Jag kunde tänka mig att någon kommentator obekymrat dessutom ställt frågan vad som förkunnas och någon annan hur det förkunnas. Det var som upplagt för en engagerande debatt. Men icke!

Jag får väl ägna mig åt andra lärostrider då. En präst som varit verksam i Blekinge har blivit anmäld för irrlära till Lunds domkapitel. Sådant gillar vi eftersom det styr in på grundläggande frågor och inte trams. En präst som inte bekänner att Jesus uppstått från de döda är något förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå. Men fenomenet finns tydligen. Hur reder Lunds domkapitel ut detta? undrade jag. Med svarvade fraser eller med hopsamlade vedpinnar till ett kättarbål?

Svaret kom prompt. Han rök. Väl att detta inte var i Växjö stift för här hade kyrkomedlemmarna upprörts dubbelt. Både över villoläran och över det faktum, att de betalat för något som präster inte levererat, nämligen en kristen förkunnelse. Det är så nära kättarbålet man kan komma. Prästen var vegetarian och fann det anstötligt att tala om kött, dvs Kristi kropp för dig, ja ni vet. Och han lämnade över sin sak till Gud och Jesus Kristus (det hette så!) för ingen kyrklig instans kan bedöma vem som är heretiker. Tanken på den yttersta domen och tanken på försoningsoffer försvann ut i det blå. Är det någon som undrar vilken biskop som prästvigde? Lunds stift. Det omfattar Blekinge, Just say'in.

Tror ni att folket i Blekinge då med glädje hälsar domkapitlets beslut och finner att allt står väl till? Jag undrar. För effekten av prästens förkunnelse kan ju vara den förödande, att församlingsborna går miste om det eviga livet eftersom de lurats bort från evangeliet och alla beskeden om hur det egentligen är. Jag får väl fråga runt lite. Har blekingarna kommit oskadda ur detta?

Komplikationen anar jag. Kättaren har skrivit en bok, jag vet inte vilken. I den finns de kätterska åsikterna. Men kan ett domkapitel avkraga för något som tryckfrihetslagstiftningen godkänner? Det har nog gått så till att den för kätteri misstänkte har fått frågor och svarat på dem. Då ryker både han och kättarbålet. Om den misstänkte sagt sig bara ha skrivit en bok med funderingar för andra att stimuleras av, hade han haft kragen kvar då?

Minns ni biskopen Jenkins i Durham? När han, den läppalätte professorn, skulle introniseras, slog åskan ner i katedralen, som brann mycket effektfullt. Detta betraktades som ett omen. Syster Alicia, min omtyckta och respekterade vän, hade börjat en tjänst vid katedralen. Hon såg inte saken riktigt så, men noterade fenomenet. Bedriva gäckeri med vår allra heligaste tro, den som avslöjats av Gud själv, ska man inte ta lätt på. Så vad förkunnas egentligen? Är inte frågan välmotiverad?

Nu var det också i Lunds stift, det första som fick en kvinnlig biskop, en präst klev av och blev häxa. Hennes man, en präst, följde henne ut i denna av auror omgivna tillvaro. Så, när allt kommer till allt, hur står det till i den svenska folkkyrkan, där Gud och Jesus nämns stup i kvarten men sånt här som nu skett, har inträffat. Det börjar bli som frågan om sant och sannolik hos Tage Danielsson.

På tal om att inte ta lätt på. Jag ringde min värderade biträdande handledare från mina år som doktorand, etikprofessorn, och sporde hur jag kunde förfara med de intressnta uppgifter jag hade men med tillsägelse att inte citera. Citaten kommer inte på bloggen, det stod klart efter min etiska konsultation. Hoppas bara att arvingarna har vett att ta mina pärmar om hand. Där finns en myckenhet av sådant ni vill veta om vad som hänt bakom kulisserna i Svenska kyrkan. Eller inte! Allt är inte trosstärkande.

Tar ni lätt på frågan om kyrkokollapsen, systemet som imploderar? Det gör inte jag. Nu deprimerades jag av utsikten att det ska bli full fart med rekryteringen till denna struktur. Eek skrev så i Torsdagsdepressionen.





15 kommentarer:

  1. Så här skriver P4 Blekinge: "Prästen skrev för några år sen en bok där hen bland annat kallade trosbekännelsen obegriplig och prästen säger till Sydöstran att 'Ingen modern människa kan väl tro på att en fysisk kropp som är död och aska, återuppstår igen'."
    Jag tycker det är lite rart att den "moderna människan" menar sig stå i en sådan särställning till historien. Plötsligt har allt uppenbarats och tidigare generationer hamnar i mörkret. Samtidigt var redan Jesu lärjungar moderna människor på sin tid. "Vem står ut med att höra på honom?", som de sade. Redan de visste bättre. Inget är nytt under solen.

    SvaraRadera
  2. "Prästen kan inte betjäna dem alla."

    Det vore mycket lätt att fixa "betjäning"- om man ville och gitte. Men en ny generation präster vill inte vara i kyrkan om helgerna. De vill vara med sina familjer. Och familjerna vill inte vara i kyrkan. I synnerhet inte prästmakarna. Makans/makens kneg får gärna ge pengar, men får inte nämnvärt inkräkta på det normala livet. Alltså "jobbar" på många håll prästerna endast var fjärde söndag. Ibland mindre. Ändå tycks de ständigt utbrända. Så söker de kyrkoanställda efterlikna, ge stöd åt och komplettera det välfärdsindustriella komplexet, ivrigt påhejade av kyrkans politiska ledning. "Relevans" återställer kanske den saknade status, den frånvaro som bränner ut? Eller är det svenskarnas fördomsfyllda mening om präster och prästfamiljer som bränner? Eller har man likt försvaret givit upp det egna territoriet för att i stället synas delta i internationella aktioner?

    Behövs verkligen ännu fler anställda i en organisation som föga vet vad den är till för? /Baitclicker

    SvaraRadera
  3. "Prästen" i Blekinge var väl PK, politiskt korrekt, för det är väl det enda som gäller i Svek.
    Det gör, att man inte med gott samvete kan rekommendera någon att skaffa sig en dyrbar utbildning - det är inte så säkert att man får någon tjänst.
    I Göteborgs stift har man på sina håll samlat skaror med människor till gudstjänsterna. På något håll har man fått lov att bygga ut och på ett annat, t o m bygga en kyrka till.
    Hur kommer det sig? Jo man förkunnar Ordet som det står och tror att en helige Ande kan verka genom det.
    Stig W.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan vi få veta mer?

      -I vilka kyrkor i nämnda stift samlas stora skaror; jag är idel öra, idel läsare, Stig W.
      Där sköter sig tydligen Svenska kyrkan något utöver det vanliga.

      För Du menar väl vår folkkyrkas församlingar och katedraler, eller hur?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    2. De kyrkor jag nämnt identifierar sig knappast med den folkkyrka du Bengt-Olof står för, även om dessa församlingar till det yttre tillhör Svenska kyrkans organisation. Buråskyrkan och S.t Pauli i Göteborg (exempelvis)Furulundskyrkan blev så överfull, att en ny församling bildades. En stadsdelskyrka i Varberg fick byggas ut.
      Dessa som jag nämnt är exempel på vad som kan ske, när Ordet rent och klart förkunnas, och en tilltro till Anden finns.
      Stig W

      Radera
    3. Snarare, Stig W, flyr de som förstår att uppskatta kvalitet till de få miljöer som har något värdefullt att erbjuda. Övrigt kyrkligt landskap läggs mer eller mindre öde.

      En parallell blir skolväsendet. Högkvalitativa skolmiljöer dränerar övriga skolor genom det fria skolvalet, som gynnar de kunniga och medvetna. Kvar blir problemskolor med problemelever, problemföräldrar och många problemlärare. De största förlorarna blir de elever som i rätt miljö kunnat utvecklas, men i stället förnöter sina år i undermålig och kanske nedbrytande miljö. I kyrkan uteblir man och går ur.

      Lars Jensen

      Radera
  4. Enligt såväl min minnesbild som Wikipedia var det York Minster, där väl biskopsvigningen ägt rum (Durham ligger i York-provinsen), som drabbades av åsknedslag.

    SvaraRadera
  5. Gamle gråmunken Mikael Weisses härligt realistiska psalm vill jag ha på min begravning: http://psalmboken.blogspot.se/search/label/Vi%20nu%20begraver%20denna%20kropp

    SvaraRadera
  6. Nu förstår jag inte.
    Kan en präst avkrävas som kättare trots att denne läst med i trosbekännelsen under gudstjänsten?
    Måste hjärtats och munnens ord vara ett också?

    SvaraRadera
  7. BOD vill ogärna använda orden Kristi kyrka (eller för all del Svenska kyrkan). I stället och ideligen ”folkkyrkan”. Det vore kul om han bemödade sig att se närmare på de församlingar som samlar stora skaror - vad finner han utmärkande för dessa? Inte är det den politiska styrningen eller den politiska korrektheten utan ... ja, vad BOD? Får vi se dig kommentera detta?

    SvaraRadera
  8. Jodå, Perax, det skall jag gärna!

    -Men jag väntar tills Stig W har nämnt de församlingar/kyrkor han menar i Göteborgs stift som samlar stora skaror.

    Att jag använder ordet "folkkyrka" är därför att ordet är korrekt, officiellt och verklighetsförankrat: Svenska kyrkan är en folkkyrka!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. När Bengt Olof skrev sitt svar hade Stig W:s svar redan legat uppe sedan 18 timmar. För att repetera:
      Buråskyrkan https://www.svenskakyrkan.se/johanneberg/buraskyrkan
      S:t Pauli http://www.sanktpauli.se/
      Furulundskyrkan http://www.furulundskyrkan.se/
      Stadsdelskyrkan i Varberg, som är Apelvikshöjds kyrka https://www.svenskakyrkan.se/varberg/apelvikshojds-kyrka
      Nu ser jag fram emot att få läsa Bengt Olofs svar till Perax.

      Radera
  9. d är det för oklart med inlägget 15:48 av Stig W.?
    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tydligen.
      Min tonårson åkte 50mil för att vara med på en ungdomskväll i Furulundskyrkan.
      Så uppenbarligen finns det något där som lockar.
      Om några veckor ska han åka på bönehelg i Kristianstad, dit man lockar ungdomar från hela landet genom att bjuda in prästen Hans Weichbrodt (som tydligen är präst i SvK utan att vara anställd av SvK, något som troligen är en gåta för somliga).
      Grabben skulle dock inte få för sig att försöka fira gudstjänst i SvK hemmavid (möjligen EFS), utan håller sig till frikyrkliga alternativ.

      Radera