lördag 13 januari 2018

El-cykel i teologisk mening

Jag kan inte hjälpa det, men jag sitter fast i besvikelsen. Det tidningen Dagen gav mig var bara en el-cykel i teologisk mening. Det betyder att det i verkligheten inte var någon el-cykel alls. Och detta har den pingstliga tidningen ägnat sig åt!

Pingströrelsen håller sig med en esoterisk tro som så många andra, tänker jag. Men kanske ska jag vara tacksam. Nu har det avslöjats vad en el-cykel i teologisk mening är. Ingenting. Precis som det sades om min Herres moder Maria. Jungfru i teologisk bemärkelse. Det måste betyda att de luras – både Lukas i evangeliet och i trosbekännelsen. Det jag hör och det jag säger ska sakna egentlig mening, för just jungfru var hon inte. Bara i teologisk mening. El-cykeln bevisar att i denna mening är ingenting verkligt, på riktigt.

Detta kan man lura i Sveriges docenter(utom två) och Sveriges pingstvänner samt Kalle Hammar & Co. Jag och docent O avviker.Vi går inte på det. Jag vet vad jag tror och kristen tro är mer handfast än teologisk i denna mening. Det ändrar inte faktum att jag sitter fast i besvikelsen. Det kunde ju ha varit som vi kyrkokristna tänker. Det kunde ha varit på riktigt. Då hade jag kunnat skruva fast den högst påtagliga luftpumpen med två högst påtagliga små skruvar på cykelramen. Men icke! För en el-cykel i teologisk mening är icke! Lika lite som en död papegoja lever.

Det finns somliga som ställer grundfrågor. Jag hör till min olycka just till denna kategori. Jag var känd som sådan redan när jag gick i söndagsskolans Lill-klass för fröken Hjertstedt. Jag tänkte på mitt enkla sätt att antingen är det på riktigt annars är det inte alls. Jag måste stå fast vid denna insedda sanning också efter alla dessa år. Jag vet på vem jag tror. Så är jag inte prästbarn med behov av uppgörelse – fast uppgörelse på betald tjänstetid. Den var fin, den piken, men helt möjlig att identifiera väl?

Varför ska man vara kristen om man måste omtolka apostlarnas tro och ordningar.?Då kan man väl, ursäkta franskan, helt enkelt skita i alltihop? Nog borde det vara möjligt att leva ett gott liv utan att bry sig om vad andra tror, de som tror på Vite Krist. Men här är problemet för de avgjorda. De fortsätter att avgöra vilken tro som är rimlig, lämplig, relevant och allt vad de säger. De omvända tänker inte så. De inser hurdan tillvaron är och det enda de kan säga till Jesus är det aposteln Petrus sa: "Herre, till vem skulle vi gå?" De alternativlösa har drabbats av den djupa insikten, inte valt den.

Jag gjorde självtestet om jag kunde stå för det jag förkunnat och det blev boken Jesus. Motspänstig medmänniska. Den finns att läsa på kyrkligdokumentation.nu om man inte kommer åt ett exemplar att ställa i bokhyllan. När jag kollade, kom jag på att jag tror med goda skäl, inte därför att jag skulle vara särskilt pissträngd. Inget ont om de pissträngda, men deras svårmod gör inte oss andra glada. Och de ska alltid med idogheten hos en dräktig kaninhona ränna runt och åstadkomma sina goda gärningar. För att göra allt detta goda, måste de konstruera sig den verklighet som passar för deras godhet. Ni förstår. Men medge att dte blir lite tröttsamt med dessa de avgjorda.

De omvända är det mer glädje med. De är ungefär lika töntiga och trögfattade sm apostlarna och Jesus suckar över dem, men på sitt oskuldsfulla sätt är det ändå mer glädje med dem. De lever inte i en lämplig konstruktion. De lever i Verkligheten. Ibland läser de Kolosserbrevet bara för att hetsa upp sig mot de avgjorda, de som konstruerar sig sin verklighet och sin relevanta tro. De handfasta kristna är det verkligen mer glädje med

Lite löjligt blir det förstås. De avgjorda kan sjunga "Jag är så glad att jag är avgjord" men det är faktiskt inte möjligt att sjunga "Jag är så glad att jag är omvänd". Det bara är man. Fast det hindrar inte glädjen, men den ligger utanför som en främmande rättfärdighet om man så vill säga och den kan inte besjungas klämkäckt.

Jag stirrar ut över kyrkogeografin och konstaterar sakligt, att jag inte har tron gemensam med andra präster i Svenska kyrkan. Är inte detta egendomligt? Jag menar, söndagsskolan har jag genomgått, konfirmationsundervisning har jag fått och ett antal lärda präster har delat med sig av insikter. Jag är trygg i mitt svenskkyrkliga. Några fromma böcker har jag läst därtill och kan se den svenskkyrkliga relevansen i ett katolskt perspektiv. Jag kan se ett stycke romersk-katolsk irrelevans också. Det kan alla normalbegåvade från påven och neråt. Vilka är dessa de andra som kom in? Svenskkyrkliga är de inte på samma sätt som jag, kanske inte alls. Är inte detta konstigt? Vad svarar de på frågan om sina teologiska lärare, dvs på frågan om sin personliga apostoliska succession? Vill jag veta? Antagligen bara rent akademiskt. MTD-religionen har sitt prästerskap men vi har föga gemensamt när det handlar om tro, de och jag. De cyklar el-cykeln, men det är en el-cykel i teologisk mening. Ni förstår dilemmat. Skulle jag cykla el-cykel skulle det vara el-cykel på riktigt. Och då accentueras den besvikelse tidningen Dagen och falska pingstvänner åstadkommit i mitt liv.

Jag får passa på att glädja mig över eländesboken. I dag ska jag kolla litteraturlistan och se om den är konsekvent. Det är den nog inte ännu. Trycket på boken är hårt. I Finland står folk på tå och i kö för att få läsa den i finsk översättning. Där presenteras boken så här:

Tämä ei ole perinteisessä merkityksessä historiallinen kirjoitus eräästä organisaatiosta, sen toiminnasta ja rakenteesta vaan tutkielma kirkon sisäisestä organisaatiosta joka on kuvattuna kontekstin taustaa vasten, Ruotsin kirkon kehityksestä 1950 luvulta tähän päivään asti.
Lähtökohdaksi esitykselle on valittu 1930 luku jolloin ”Kyrklig samling” (käännettynä Kirkollinen yhteistyöryhmä) näki normaali kirkollisuuden uhattuna vuoden 1957 kirkolliskokouksen jälkeen .
Kirkollinen yhteistyöryhmä haluaa koota ne ihmiset, jotka ymmärsivät että se mikä tähän asti yleisesti on käsitetty oikeaksi koskien Raamattua ja tunnustusta, siitä joudumme luopumaan ja jotain uutta on tullut tilalle.
Se uusi mikä astuu tilalle Ruotsin kirkossa kuvataan kirjassa tapahtumana miten valtion kirkosta tulee kansan kotikirkko, kuvattuna uskonnollisena kansankirkkona, jossa merkittävää ei ole Raamattu eikä tunnustus, vaan joku muu asia määrittelee kirkon olennaisen olemuksen.

I dag ska glada julen ut, ut, ut. Det tycker jag inte om. Det blir mörkt i husen. Det riktigt ljusa vi kan se fram emot är Gin&Tonic Monday, som infaller den 12 februari. Det handlar om en teologisk måndag men inte om en måndag i teologisk mening. Denna måndag är på riktigt. Tro mig, på tidningen Dagens redaktion kommer denna måndag icke att högtidlighållas. Det säger allt. Återstår att fråga vad som sker i Antjeborg. På S:t Ansgar firas G&T Monday antagligen. Inte annars? Och på Torsdagsdepressionens redaktion är det väl måndag i teologisk mening som vanligt. Det är nästan synd om de avgjorda och präktiga.

44 kommentarer:

  1. "De är ungefär lika töntiga och trögfattade sm apostlarna..."

    :-) Ja, hur ofta har jag inte känt glädje över apostlarnas tillkortakommanden. Inte för att det var tillkortakommanden, det är inget att glädjas över, utan för att apostlarna sannerligen inte var perfekta. Tänk så eländigt det varit för oss om vi hade haft perfekta apostlar att jämföra oss med. Då hade nog de flesta av oss gett upp. Nu visar deras fel och brister oss på den stora nåden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Evangeliet med versalt E!
      /Per H

      Radera
    2. Elisabeth,

      -Glömde du Dina - och våra egna - tillkortakommanden? En titt i spegeln varje kväll avslöjar personen bakom dessa!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. BOD,
      på vilket sätt är din kommentar till det jag skrev relevant? Har du noll fattningsförmåga? Det är ju just mina egna tillkortakommanden som gör att jag ser evangeliet i att apostlarna inte var perfekta.

      Radera
  2. Protest: en död papegoja lever - så länge den halar positiv. /John

    SvaraRadera
  3. Först säger man att tro är tillit. Sedan säger man att ingenting är på riktigt. Det måste vara ok att vara lite besviken. Då är vi i alla fall två.

    SvaraRadera
  4. Vilken eländes bok är översatt på finska? Presentationen är verkligen lockande , men det vore bra att veta vad boken heter och vem ( dr Sandahl ?) har skrivit den.

    Dagens behålning är dock en genial mening i bloggtexten :2För att göra det goda måste de konstruera sig en verklighet som passa för derass godhet"

    Att konstruera en halmgubbe och sedan tro på den som en verklighet, heter på psykologins språk projektividentifikation. Det att man formar en halmgubbe genom att projicera sin favorit ide (eller fördom ) på någon yta och sedan identifierar sig med sin egen skapelse, är en vanlig form av vansinne. I vanligt fall är/blir halmgubben ett hatobjekt. Bloggisten har gjort ett upptäckt genom att postulera, att man kan skapa en positivt laddad halmgubbe och man kan identifiera sig med detta. Är detta inte så som dom kristna gör?
    Man skapar frommare och frommare halmgubbe och anklagar dom andra halmgestalter att inte vara den sanna verkligheten.

    En av kyrkohistoriska verkligheter är att det är makten som styr kyrkan och det är kyrkan som anpassar sig eller klyvs och det föds en ny gren i vinträdet. Kuhns processbeskrivning hur vetenskapen utvecklas genom nya paradigmer gäller även i kyrkan och teologin. Vad är det fel med det ? Om saltet blir smaklöst då duger det inte till utan slängs bort väl?

    SvaraRadera
  5. Den finska texten enligt Google translate:

    Detta är inte i traditionell mening en historisk inblick i en organisation, dess funktion och struktur, men en avhandling om kyrkans interna organisation som skildras mot kontexten av den svenska kyrkan från 1950-talet till nutiden.
    Utgångspunkten för föreställningen valdes 1930 då "Kyrklig samling" (översatt av Churchill-gruppen) såg normala kyrkor hotade efter kyrkan 1957.
    Kyrkteamet vill samla de människor som förstod att det som hittills har blivit universellt förstått som sant angående Bibeln och det erkännande vi måste ge upp och något nytt har kommit till vår uppmärksamhet.
    Det nya som äger rum i Svenska kyrkan beskrivs i boken som en händelse där statens kyrka blir folkets hem, avbildad som en religiös berättelse där Bibelns betydelse inte är en bekännelse, men en annan sak definierar kyrkans väsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Värdefull översättning men kanske inte helt odisputabel! Vi får vänta tills boken kommer i vår på mer exakta syften och definitioner.

      Radera
    2. Churchill-gruppen vill vi veta mera om!
      Lite mera Churchill och lite mindre "Peace in our time" hade suttit väldigt bra för sådär 20-30 år sedan. Nu är det så dags.

      Radera
  6. Men dår-pippiChrister på agp.29, är det inte han som tror allra rättast egentligen? Helvete, helvete och åter helvete! För dem som inte är omvända. En evig grym plåga efter döden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men det är ju klart att Christer är en riktig dårpippi som tror på helvetet. 1 Kor 1:25,18.
      /Per H

      Radera
    2. Per H: Mitt binde-streck hamnade fel. Men frånsett det förstår jag att du tror på helvetet som att en person upplever evig eldspina om hen är ateist. Kom då gärna och förklara glädjebudskapet - evangeliet - det kärleksfulla i din tro. Jag säger inte att din tro är fel, bara att det varken handlar om glädje eller kärlek. Utan något långt mycket grymmare än IS någonsin skulle kunna utföra här på jorden, då lidandet för de "otrogna" åtminstone är begränsat lidande och då kroppens funktioner kan begränsa smärtan.

      Radera
    3. PerH: Men alltså, det kan vara så att du och dårpippin har rätt, att Gud är betydligt grymmare än IS. Om det är så, vet jag inte om jag ser skäl att leva längre. Om den högsta makten är total ondska. Fast jag borde vilja klamra fast vid livet så länge jag kan, eftersom om jag inte tror på denna totala ondska så ska jag brinna i evighet.

      Radera
    4. Samt PerH: Christer är inte en dårpippi för att han tror på helvetet. Jag själv vet att helvetet finns, då jag fått en (lindrig) försmak av det redan i detta livet. Men att tro att Gud dömer någon till evigt straff, i meningen lidande som aldrig tar slut, för att någon har ett skeptiskt sinne är antingen dårpippigt eller ont. Och Gud är inte ond. Eller är han?

      Radera
    5. Jag har i o f s alltid tyckt att "turn or burn" är en ganska bra sammanfattning av Jesus förkunnelse enligt evangelierna. Men vi har ingen grund för sadistiska predikningar, vare sej från kristet eller ateistiskt håll, om hur evigheten utan Jesus "bör" te sej i plågor räknat - alltså vad "brinna" de facto innebär". Det är himmelen och inte dess motsats som är "vad intet öra hört" o.s.v. Med helvetet är det nog som med lagen enligt dr Svebilius att "det är av naturen någorlunda känt". Och folk som likt mej förordar livstidsstraff istället för dödsstraff borde förstå att det inte automatiskt är "finare" att tro på (eller önska) utplåning av Guds motståndare än något slags fortsatt existens enligt justast möjliga plan. Men det är Gud som dömer och både "Lidandets problem" och "Den stora skilsmässan" av C S Lewis ger bra diskussionsunderlag kring vad åtskiljandet egentligen handlar om.

      Den som tror på Jesus förkunnelse, inklusive dess varningar, bör med förtroende lämna sitt liv åt honom och ta emot hans erbjudande om nåd och evigt liv - och den som ändå inte tror vad Jesus säger eller på djävulens existens m.m. kan väl bara helt enkelt leva livets glada dagar?

      Radera
    6. Det kanske finns en strimma av hopp för MTD-Anna (att undvika den eviga elden, som Jesus så tydligt varnar för)? Hon skriver faktiskt om Gud som "han"!
      Antony

      Radera
    7. Anony: Om någon ska sluta tramsa vill jag bestämt hävda att det är du.

      Radera
    8. Ojojoj, min lilla kommentar tog verkligen "hus i h-e" så att säga :).

      Jag tycker det är ganska logiskt:
      1) Gud är all godhets källa och den enda källan till godhet
      2) Frånvaro av Gud är frånvaro av godhet, mao total ondska
      3) Den som inte vill ha något med Gud att göra i detta livet kan inte Gud vara så obarmhärtig mot så att Han dömer denne till en evighet i Hans närvaro.

      Men du har ju helt rätt i att detta inte är något glatt budskap. Det är bara logiskt.

      Det glada budskapet är att himlen är öppen!

      /Per H

      Radera
    9. Per H: Nu halmgubbar du dig. Det du skriver ovan är inget kontroversiellt utan är snarast den tro som vissa mer konservativt kristna inte gillar. Det är en AVSEVÄRD SKILLNAD mellan att få ett evigt straff för att man inte lyckas "tro på Jesus" och att själv inte vilja ha något med honom att göra och därför inte tvingas in i himlen.

      Om jag skrev det du skrev skulle jag beskyllas för diverse olika saker och bokstavskombinationer (MTD). NT talar faktiskt om ett evigt straff för den som inte tror och inte om att inte tvingas in i himlen!

      Och det du beskriver är inte vad dårpippin talar om. Han spelar fromma visor på ukulele medan han tror att hans grannar bokstavligt talat brinner och plågas under marken hans hus är byggt på.

      Radera
    10. Jag tillhör den "falang" som nog skulle betecknas som "ärkekonservativ" (åtminstone har jag inga problem med att kallas "konservativ" utan bär beteckningen med stolthet) och jag ser inte det jag skriver som särskilt kontroversiellt.

      Hur definierar du "tro"? Det kanske är där skillnaden ligger?
      /Per H

      Radera
    11. Per H: Det du skriver, att "den som inte vill ha något med Gud att göra" slipper tycker nog alla är helt i sin ordning. Men då talar vi ju inte om tro. Man kan ju inte ta avstånd från något man inte tror på? Det handlar alltså inte om att tro utan om att veta, och därefter ta avstånd.

      Vad menar du själv med att "tro på Jesus"? Att man efter att ha läst och begrundat NT ett antal gånger måste tro att detta är sant, Jesus dog för mina synder och uppstod? Men om man inte gör det så betyder det inte att ta avstånd från, utan helt enkelt att inte tro att det är sant. Det är två olika saker. Du presenterade det "lätta sättet" att tro, som möter kritik här, att det är människan som tar avstånd och inte Jesus. Men Jesus säger "tro".

      Radera
    12. Att slippa ha med Gud att göra är inget neutralt tillstånd utan just det som gör helvetet så fruktansvärt. Det handlar om en "plats" dit Gud vid tidens slut förvisar all ondska som finns, och utsikten att hamna där, utan återvändo, skulle nog inte många tycka är helt i sin ordning.

      Är beskrivningen "läst och begrundat NT..." din definition av "tro" eller är det bara en halmgubbe som du byggt för att slåss emot?
      /Per H

      Radera
    13. Per H: Kan du inte först försöka komma ihåg vad du själv skrivit innan du sätter dig att författa ett svar för att i din tur slåss? Så här skrev du:

      "3) Den som inte vill ha något med Gud att göra i detta livet kan inte Gud vara så obarmhärtig mot så att Han dömer denne till en evighet i Hans närvaro.

      Jag höll med, på så sätt att många inkl jag själv ser det som "i sin ordning" att den som inte vill ha med Gud att göra slipper. Varpå du svarar: "och det skulle nog inte så många tycka är helt i sin ordning"!

      Vad ska jag svara när dina kommentarer argumenterar mot dig själv och inte mot det jag skrivit?

      Likaså förstår jag inte din sista mening. Min ursprungliga kommentar var en provokativ fråga om vad som menades med att tro. För mig är det alltså att säga nej till någon men helt och hållet känner dvs Gud. Så uppfattar jag inte att dårpippin tror och du försvarade honom. Varför ska jag beskyllas för "halmgubbe att slåss emot"? Det är väl snarare du som inte har förklarat vad du menar.

      Radera
  7. Nedanstående fråga till bloggaren är nu mer än någonsin relevant:

    -Är andras tro på Jesus Kristus sämre än hans, docenten, som berättar om sin söndagsskola (där har jag också gått), om att han är konfirmerad (det är jag också)och har hört ett antal präster dela med sig av sina insikter (det har jag också).

    Nu finner han tydligen en ära att skilja ut sin tro från andras - inte minst då pingströrelsens. Det är den rörelse, om vilken Lewi Pethrus en gång betonade, att den är en del av Svenska kyrkan. Veterligt har de flesta av dess medlemmar också valt att stanna kvar i vår folkkyrka, vilket varmt skall välkomnas.

    Vilka slutsatser drar då denna folkkyrkans med docentkompetens företrädare i flera decennier av detta? Är pingstvännerna i grunden för honom ovälkomna? Ser han dem som inkräktare i Svenska kyrkan, som några vilka borde förbli vid sina läster?

    Och vad menar docenten med det under ett stort antal dagar upprepade tjatet om tidningen Dagens elcykel?

    Väntade han sig verkligen få en materialiserad sådan hemskickad med stambanans godståg, som stryker förbi hans hus men inte stannar förrän några kilometer söder därom, i Alvesta?

    Och, som jag har skrivit tidigare, bör han varmt välkomna Elisabeth Sandlund, Dagens personifierade politiska förstånd och Frimodig Kyrkas förstärkta kyrkliga och samhälleliga dito.

    Om jag skall vara rakt på sak i ovannämnda ämne finns det en troselitism i bloggarens kommentarer och repliker om pingströrelsen och om vad det enligt min och många mening det absolut viktigaste är för de kristna och kyrkorna i dag - att ta Missionsbefallningen på allvar! Inte trycka ned sin egen tro i halsen på dem, som inte anses ha en "riktig" tro.

    Det är inte en kristens sak att döma och fördöma andra utan glädja sig åt dem, som kommer till tro - och arbeta för att de som inte har upptäckt Jesus Kristus skall komma till tro.

    I det sistnämnda har inte minst pingströrelsen gjort stora insatser, liksom för övrigt Frälsningsarmén med sina sociala och diakonala insatser.

    För detta skall de äras och hedras - inte vara sparkbollar för ironier i docerande docentförklädnad!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  8. Om en hederlig pingstvän säger, att jag ska få en el-cykel i julklapp så har jag väl alla skäl i världen att tro detta löfte, ty löftena kunna ej svika. hette det. Nu vet jag att i modern pentekostal kostym betyder det att löften kunnas svikas. Då vet vi. Pingstvännerna inte bara underkänner Svenska kyrkans dop. De håller inte ord heller. Det räcker för mig. om red Sandlund menar det vara i sin ordning att polemisera mot fabricerade citat, hävdar jag öppet och utan omsvep att hon knappast kan vara en tillgång för Frimodig kyrka, som hitintills bemödat sig att citera korrekt och sedan polemisera mot det rätt uppfattade. Begrips? Begrips också min tveksamhet att fortsättningsvis hålla mig med Dagen? Eller menar Dike att det är riktig tro att underkänna Svenska kyrkans dop?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underkänner pingst svk:s dop?
      Trodde det var upp till lokala församlingarna numer... och att det kanske är (späd)barndopet som underkändes.

      Jag har uppfattningen att det var tvärtom, att typ du Dag underkänner dopet i pingstörelsen. Men jag har fel här eller?
      (Vet att det finns olika dopsyn historiskt men har förstått det som att det är olika mellan församlingarna numer?)

      //Tänkaren

      Radera
  9. -En del av Svenska kyrkan!

    -Sakta i backarna nu, bäste bloggare! Varför ansåg just Lewi Pethrus att hans rörelsen är en del av Svenska kyrkan? Den frågan gick Du förbi. Glöm heller inte rörelsens mod och frimodighet, sådant behövs verkligen i missionsarbetet.

    Att förstora dopfrågan oproportionerligt gagnar ingen, ej heller att ifrågasätta Elisabeth Sandlund.
    Jag känner ju Dig, bloggare, som en spontant reagerande person men senare långt ifrån långsint. Därför har jag förhoppningen att dagens neddragna mungipor snart förbyts i glädje och tacksamhet över såväl Dagens engagemang för kristendomen som Sandlunds inval för FK.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dopfrågan oproportionerlig? Jag drar upp mungiporna så fort el-cykeln står i garaget, dock. Men med bekännelseskrifterna fördömer jag förstås vederdöparna. Vad gör Dike? Med eller mot bekännelsen?

      Radera
  10. Satt nyss med min tonårsson och lyssnade till helgsmålsbön med Maria Küchen (med Gustafssons sången "Hur underlig är du i allt vad du gör" framförd på ett mästerligt sätt). Det var väl fint och vackert på alla sätt och vis, med tankar kring problem och utmaningar och bönens betydelse, men tydligen har det enligt Küchen inte så stor betydelse om vattnet verkligen förvandlades till vin eller inte. (Det är väl ungefär som när det gäller huruvida Jesus verkligen föddes av en jungfru eller uppstod kroppsligen - eller verkligen ska komma tillbaka för att döma levande och döda). Och där blir ju frågan: GJORDE Jesus något fysiskt tecken eller piffade han med sin närvaro och sin glädje bara upp stämningen på ett lite avslaget bröllop? Jag kan inte - som hon och MTD-religionens mer uppburna företrädare - finna den frågan oviktig eller "rationalistisk".

    SvaraRadera
  11. Bara som en påminnelse: så här stod det i Dagen 22/12 2017 (till slut, efter att rätt många andra också förärats årets julklapp): "Dag Sandahl, kyrkopolitiker Frimodig kyrka, som i årets kyrkomöte inte tyckte att avvisningarna till Afghanistan var något att protestera mot, får en elcykel så att han orkar ända till semesterparadiset Kabul."

    Dag Sandahl har alltså inte citerats i Dagen, bara refererats. Och i sådana sammanhang, särskilt uppenbart satiriska som detta, brukar man faktiskt få stå ut med en del lite skruvade återgivningar av ens ståndpunkter, hur bittert det än känns (särskilt som det tydligen var ärkebiskopen som införde begreppet "semesterparadis" i diskussionen). Jag förstår att det känns jobbigt nu, men jag är inte säker på att alla (inkl ärkebiskopen) alltid känt sej rättvist refererade av BloggarDag heller. Att han, när det kommer till direkta citat, presenterar korrekta avskrifter har jag dock aldrig betvivlat, och det är nog också Dagens ambition.

    SvaraRadera
  12. Släpp den där elcykeln nu. Jag tycker (sannolikt som merparten av Dagens läsare) att du borde förstå hur det var menat. Jag förärades en gång i tiden av lokaltidningen en lyktstolpe - för att ha något att hålla mig i när det blåser. Det log jag gott åt, utan att vänta mig någon stolpleverans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att det inte var för att hänga dej i den, Fjelle ;o)

      Radera
  13. Själv fastnade jag för meningen "De alternativlösa har drabbats av den djupa insikten, inte valt den." Betyder det att andra har "valt" hur de tror eller inte tror? Eller har de också drabbats eller inte drabbats? Och om de inte drabbats, vari ligger beskyllningen mot dem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beskyllning? Konstaterade av en olikhet, helt enkelt. Och olikhetens konsekvenser kanske.

      Radera
  14. Jag tycker att bloggaren spikar beskrivningen av prästbarnet. Riktigt hamrar fast den.

    Sedan undrar jag om BOD vet vilka ekumeniska konciliers trossatser pingstvännerna ställer sig bakom?
    Konstantinopel 381 är det korrekta svaret (även om 99% av landets pingstvänner inte har en aning).
    Det ska dock sägas att när Lewi Pethrus uttalade att pingströrelsen är en del av Svenska Kyrkan, så läste man i SvK fortfarande trosbekännelsen bokstavligt och inte narrativ ( eller "teologiskt"). Så det som sas för 50 år sedan äger inte automatiskt giltighet idag, vare sig i bokstavligt eller teologisk mening.

    SvaraRadera
  15. Peter T,

    -Tycker du inte att Dina anmärkningar och påpekanden nu ändock är småtterier mot bakgrund av allt det andra, som förenar de kristna samfunden? tron på samma Gud, tron på Hans Son, Jesus, alla den kristna trons grundfundament, Missionsbefallningen, you name it?

    -Det är den gemenskapen, som jag ser och ständigt försöker påminna andra, som uppenbarligen hellre söker (små)sak än alla prisande av Gud.

    Försök se kristenheten som en helhet och lägg det andra åt sidan. Att försumma det som förenar för den lilla oenigheten är att försumma alla möjligheter till framgångsrik mission och arbete för det goda.

    Tag därför Din frikyrkliga granne eller broder i handen, gör gemensam sak med honom för det rike, som ni båda - och alla vi andra - vill se förverkligat!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu måste nog ändå frågan ställas: Betraktar Dike Arius och Valentinus som goda kristna?

      Radera
  16. Nej, frågan är irrelevant!

    -Bloggaren försöker lägga (teologiska) krokben för min sammanfattning och uppmaning ovan genom en fråga två kyrkoprofiler från Konstantinopel, respektive Egypten.

    Frågan är hel irrelevant för min uppmaning om en levande ekumenisk mission, som utgår från det som binder samman oss i stället för att skiljer oss.

    Har bloggaren aldrig hört talas om, eller sjungit, "De kommer från öst och väst, de kommer från syd och nord att sitta till bords med Jesus en gång (Sv Ps 323:1)?

    Hade de alla samma åsikter, månne, då de kom till Jesus?
    Och inte visste jag att Pingströrelsen föddes i Turkiet och Grekland redan för snart 2000 år sedan . . .

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  17. Detta är väl närmast patetiskt? BOD - av alla! - argumenterar för "ekumenik" samtidigt som det är just hans falang inom "folkkyrkan" som har torpederat ekumeniken (utom möjligen med missionsförbundarna)! Hur kan man bedriva teologisk diskussion i lärofrågor med folk som inget vet om den odelade kyrkans teologi och som inte tar andras frågor på allvar?/Paul

    SvaraRadera
  18. Ditt påstående saknar grund, Paul!

    -Vad läser mina ögon? Svenska kyrkan har torpederat ekumeniken! Den kyrka, som kanske så ofta som varje vecka någonstans i landet har ekumeniska samlingar och är en i den världsvida kyrkan har avlossat torpeder mot andra samfund!

    Ditt påstående saknar all grund, bäste Paul!

    Men du menar kanske att det ekumeniska samarbetet måste bygga på att kvinnor inte får vara präster?

    Då kan jag upplysa Dig om att kvinnor faktiskt också har sin givna plats i den ekumeniska familjen. Lika stor plats som Du och jag och Dag Sandahl!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, BOD, jag förstår att vi också har helt olika uppfattningar om vad ekumenik är. För mig är det ett omfattande arbete för att (främst de stora) kyrkorna skall lära känna varandra (både lokalt och internationellt), föra seriösa samtal om de tvistefrågor (teologiska och andra; ämbetsfrågan är bara EN av många) som skiljer dem åt, och på det sättet komma närmare varandra så att de till slut kan fira gemensam nattvard.

      En förutsättning för ett sådant arbete är rimligen att ingen av parterna under arbetets gång ensidigt skapar NYA tvistefrågor! Vilket tyvärr är just vad SvK har gjort och fortsätter att göra.

      Att den lokale kyrkoherden kanske någon gång under årets "ekumeniska vecka" besöker ortens baptistkyrka och säger något vänligt (och vice versa), är i mina ögon inte ekumenik (även om det ter sig så i lokalbefolkningens ögon) utan diplomati./Paul

      Radera