måndag 1 januari 2018

Vilket år är det egentligen?

2018 säger vi och kompletterar med detaljupplysningen 1 januari. Julianska kalendern påstår att det är den 19 december 2017. Kopterna att det är den 23 Kiyakh 1724, etiopierna den 23 Tashhash 2010, armenierna den13 Araths 1467, muslimerna den 13 Rabi'u l-thani 1439 och enligt den hebreiska kalendern är det idag den 14 Teveth år 5778. Det är inte bara gårdagens och nattens champagnehinkande som ställer till det. Så vilket år är det? Det är kanske lika bra att det kommer ett år, oklart vilket, när vi ska gå ur tiden så att vi slipper hålla reda på den.

Detta är ett perspektiv som nyårsfirandet håller ifrån sig. I det gamla fromma Kronobergs län nämndes i vart fall saken kring nyår: ett årsskifte blir mitt sista. Många uppfattar det som enbart dystert, men en kyrkokristen är på apostoliskt sätt lite kluven. En del slipper man vara med om och en del annat missar man. Och hur det blir, bestämmer Gud och det blir bra.

Till viktiga präster i mitt liv hör Nils Norrlin (1924-2001). Han såg ut som Don Camillo, tyckte jag. Han kunde predika ("den styvaste prästkandidaten när det gällde homiletik" hörde jag hans lärare Pehr Edwall säga om honom). Det var han som på många sätt ställde sitt kunnande till församlingens förfogande, jag tror inte det kan sägas bättre. Och i Ormesberga fanns en församling som satte värde på det. Han körde en Lloyd. Den kunde, menade han, komma upp i 110 om det var nedförsbacke och medvind. Yngre herrar i 10-11 årsåldern och något äldre (15-16 år) med bevarat ungdomligt sinne, uppskattar dessa insikter från den biltekniska världen.

Varför kom jag att tänka på Nils? Därför att han idogt såg till att fira gudstjänst också om det var helgafton en söndag. Han hade inte slirat på gudstjänstfirandet julafton och nyårsafton utan firat 4 söndagen i advent och Söndagen efter jul väl medveten om att det skulle finnas lite plats över i kyrkbänkarna också i Ormesberga kyrka. Men det fanns några familjer som höll på kyrkogången. Några skulle komma också två dagar i sträck. Vi kan tala om att präster tycks ha fått högre löner och färre gudstjänster. Vi skulle också kunna tala om att de där familjerna, som insåg att det finns en kyrkokristens gudstjänstplikt, inte är så många längre. Den som vill, kan lägga till att lagregleringen av gudstjänster dåförtiden var en sak. Men det ändrar föga. De som definierar sig som "kyrkfolk" är färre, de eventkristna är fler och antalet präster, som "går till jobbet" när de ska ha en gudstjänst, tycks också vara fler. Detta håller året ut och kanske lite, längre men inte mycket längre. Inte om det är sant att Ordet är kyrkoskapande också i det lokala. Minns mina ord.

Oavsett vilket år det är - och ni har fått några alternativ - kan detta år möjligtvis blir mer religiöst och kyrkoledningen tycka sig bli alltmer relevant och vänligt kunna umgås med statsråd (från Miljöpartiet!), men detta ändrar ingenting. Kristen tro kom till i en mycket religiös tid men som alternativ. Detta förhållande torde enligt min enkla mening bestå oavsett vilket årtal det är. Återstår att bygga en alternativrörelse som har detta särdrag: den firar gudstjänst, dvs kristen gudstjänst, dvs högmässa. När denna enkla sats ifrågasätts, besannas den. Och markörerna, katolicitetsmarkörerna och svenskkyrklighetsmarkörerna, är viktiga i folklivet.

Jag har reserverat mig i kyrkohandboksfrågan dubbelt upp. Jag kan reservera mig en gång till, för jag följer tv-utbudet. Där sker få nya ting. Ser ni liturgin? Det vanliga skall upprepas. Kalle Anka och Karl Bertil Jonsson, Nyårskonsert, Ivanhoe. Någonstans ska det gärna in någon katastroffilm, en nyårsnatt kördes "Skyskrapan brinner".... Ett folk som vill ha både det traditionella och det skrämmande kommer inte att finna glädje i den nya kyrkohandboken, inte ens om kyrktornet brinner.

Ska jag återvända till temat om tidens gång? Präster i min generation och äldre dör. Åke Talltorp (1947-2017) tidigare och Sten Bertil Risberg (1932-2017). nu Lennart Bäck (1939-2017), den som först valdes till dekan när vi byggde det som skulle bli Svenska Kyrkans Fria Synod.

Lennart hörde till ett dekankollegium som inte gick av för hackor och det gjorde Sten-Bertil också. I dekankollegiet gjordes analysarbete och där prövades idéer. Några av idéerna kunde som framgångar föras in i kyrkosystemet. Då var kyrkosystemet stolt och glatt över "sina" framgångar. Likväl fanns i synoden kapacitet som kyrkosystemet inte tog till vara. I uppsluppna stunder tänkte jag när jag träffat biskopsmötet att dekankollegiet inte stod detta efter när det gällde kompetens från många olika fält och när det gällde ren klipskhet. Det är nog bäst om svenska folket inte får detaljer kring detta för det finns i svenska folket en faiblesse för uppbragthet i sådana lägen. Då skrivs insändare som inte undertecknas kristligt med "ärligt uppbragt svensk" utan med ett mer distinkt svenskt ordval. Lennart stod trygg i sin församling och kunde på så vis hantera den kyrkopolitiska med- och mest mot-vinden. Hans sista tjänst var på Stadsmissionen. De socialt utsatta och de kyrkligt utsatta var hans vänner.

I dag återstår att bota baksmällor. Eller i år? Finns det något som kan ses som en kyrklig baksmälla och måste man leva med den? I morgon högtidlighåller vi Flanellskjortans dag.
http://bloggardag.blogspot.se/2013/01/flanellskjortans-dag-2-januari.html


39 kommentarer:

  1. Långt fram på medeltiden räknades Jungfru Marie bebådelsedag som nyårsdag. Det var ju också tiden för vårdagjämningen, då vintern är slut och livet återvänder efter vinterns dvala. Det tycker jag var bättre!

    Men som det nu är – ett gott nytt år i Jesu namn tillönskas alla. Giv, o Jesu, fröjd och lycka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var väl inte ens så enkelt. Även om det kanske inte vår det vanliga så förekom också 1/3 samt Påskdagen som nyårsdagar. Samt kanske någon mer dag. Att gå i grunden samma kalender men olika årsskiften är naturligtvis extremt opraktiskt och förvirrande så vi får glädjas åt att man åtminstone enades om ett datum oavsett om det var ett optimalt bra val.

      Radera
    2. Själv håller jag på Primus Martii. Men visst köper ni "lingonalmanackan" som räknar tiden efter "Frälsarens Kristi födelse" och där januari inleds med psalmens ord "Giv, o Jesu, fröjd och lycka!" (tyvärr har "Lov pris och tack ske dig o Fader käre" försvunnit från decemberbladet).

      Radera
    3. Populisten har en poäng – det judiska året börjar i september. De ortodoxa kyrkorna, som dock inte har samma hållning till kyrkoår som vi, följer i stort sett detta. Vad jag talade om var den medeltida västkyrkliga traditionen.

      Samtidigt skall sägas att kyrkan, som är vet att den lever i tiden, dock är mer intresserad av att den har blivit införd i ett sammanhang som har evigheten som övergripande perspektiv. Att det är världsligt nyår noteras, men är ändå inte överväldigande viktigt.

      Till Andreas – finns 'lingonalmananckan' fortfarande?

      Radera
    4. Lingonalmanackan:

      http://www.almanacksbutiken.se/almanackor-2018/lilla-lingon-2018

      Radera
  2. Alternativrörelse - till vad?

    Vår käre bloggare inleder det nya året med förslaget att bygga upp en alternativrörelse, som firar kristen gudstjänst.

    Alternativ till vad? Till bloggarens egen kyrka, till min, till svenska folkets kyrka? Den heter Svenska kyrkan, är mer än tusen år gammal och firar varje söndag (ibland även andra dagar) kristen gudstjänst. Den kyrkan är bloggaren bekant in i minsta detalj, då han i flera decennier varit en ledande företrädare för den, prästvigd som han är i just Svenska kyrkan.

    Vad som dock bör göras av och i denna kyrka är offensiva missionssatsningar. Jag har för länge sedan förespråkat i korta drag detta:

    1. Lokala missionsprogram, som täcker in hela församlingens geografiska gränser. Här skall skolan, lokala föreningar - hembygds-, idrotts- och andra dito kontaktas för återkommande samarbete och satsningar för att synliggöra kyrkan.

    2. Liknande, men mer övergripande, kontraktsinitiativ tas, där alltså kyrkoförsamlingarna kontinuerligt och tillsammans anordnar större satsningar i samhällslivet efter målet att kyrkan skall synas överallt.

    3. I kontraktsgemenskapen görs också upp om att prästerna och de förtroendevalda skall ha kontinuerlig kontakt med medierna på berörda orter och regelbundet förse dem med debattartiklar och insändare. Som tidigare betonats när kyrkan då ut till många fler människor än de som lyssnar till predikan under en söndagsgudstjänst. Här är det viktigt att kyrkoföreträdarna - prästerna, de förtroendevalda, diakonerna - replikerar, debatterar och ständigt visar kyrkans ansikte i medierna. En jourlista för vem eller vilka präster och förtroendevalda, som bevakar medieflödet bör göras upp.

    4. Återkommande och av kyrkan initierade inbjudningar till samlingar och möten i kontrakten och som är föranledda av exempelvis flitigt diskuterade lokala frågor, bör stå på programmet. Människor skall veta, att kyrkan och Jesus finns, att kyrkan tar ställning, att kyrkan har åsikter, att kyrkan vill engagera, påverka och hjälpa människorna att gå den sanna vägen med det goda målet.

    5. Denna sammanfattande femte punkt bör vara, att Svenska kyrkan skall vara orädd, modig, offensiv, våga sig ut och i alla väder förkunna sitt budskap om Kristi närvaro, om sanningens, rättens och den äkta människokärlekens säkra och trygga värld.

    Om detta, eller delar därav, blir verklighet, kommer med all sannolikhet besöksfrekvensen vid gudstjänsterna och mässorna att öka.

    -Var inte rädd, det finns många öppna tecken, skulle man kunna travestera Ylva Eggehorn.

    Svenska kyrkan behöver alltså inte alternativ till sig själv!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof! Börja i ditt eget hem, i din församling, kontrakt, mediakontakter och mediakunskap har du, var själv ett föredöme.
      Man kan ha huset fullt med stearinljus, men har man ingen aning om var och hur man skaffar eld att tända dem förblir ditt hus i mörker. Så är det med Anden... En personlig relation med Jesus får man genom omvändelse och att man ber Jesus om frälsning. Prästänka

      Radera
  3. Jag undrar vilket år det är i Persien fram till vårdagjämningen?
    Likväl var det inte min första tanke när jag mödosamt öppnade min persienn i morse.

    SvaraRadera
  4. BOD,

    Dina förslag om missionering. KAn Du inte få in i ditt huvud att en "kyrka" som inte längre är kristen utom i enstaka hårt motarbetade öar . Motarbetade av dig och dina politrukkolleger inte har något att missionera om.

    För SVeK´s del måste gälla att de först städar upp hos sig själva innan de går ut och försöker i lindrigaste fall förvirra andra med sin religion som vad den än är inte är kristendom.

    En städning som säkerligen blir smärtsam då stort sett hela ledningen måste bytas ut och apologeter komma in och tillåtas reda upp i dagens röra.

    Jag ser det som en nåd att de (SVeK) i dagsläget åtminstone inte missionerar.

    Profant är det som att sätta som mattelärare en som inget vet om matematik eller som svensklärare en som inte själv talar svenska.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. HH har rätt.
      Att locka människor till tomhet skadar. Bygg upp en stark identitet först och återkom i ärendet efter det.

      Radera
    2. Ja, HH,
      jag tänkte detsamma. Först måste man ha något att missionera om innan man ger sig ut på ett sådant uppdrag. Svenska kyrkan i nuvarande tappning har dessvärre inte det. Och det är något att vara tacksam över i dag att Svenska kyrkan inte missionerar. Då skulle den sista villan bli värre än den första. Däremot kan och bör vi be för en väckelse bland inte minst prästerna.

      Vidare är det, tyvärr, alldeles övertydligt i det Bengt Olof skriver att någon plats för Anden finns inte i det missionerande han förespråkar. I det är det människorna som ska frälsa världen genom propaganda i massmedia. Det finns inte ens en antydan om att Anden är den som ska leda och styra. Nej, mission som inte är förankrad i kristen tro och ledd av Den Helige Ande kommer inte att leda någon till Kristus.

      Radera
    3. Svkys "mission" leder (med ett fåtal undantag) människor till den eviga dödens rike. Att uppmuntra
      sodomi, hedonism, seriemonogami saamt propagera för genusscharlatanismen är ett mycket allvarligt övergrepp på Svkys medlemmar, ett bedrägeri som leder till döden!
      Antony

      Radera
    4. Ja, också mina tankar går i Alphadeltagens och Elisabeths riktning. Bengt-Olof Dikes programförklaring för mission och evangelisation passar tyvärr bättre för att välja folk till ett politiskt parti, en idrottsförening eller annan ideell organisation - av just de skäl som Elisabeth nämner. "Icke genom någon människas verk ska det ske, utan genom min Ande säger Herren" som vi sjunger i den välkända bibelvisan. Frågan är väl ytterst i vilken utsträckning den Helige Ande får utrymme i Svenska Kyrkan idag!?

      Jag i Halland

      Radera
    5. Elisabeth,

      Du börjar vårt nya år med att - igen -underkänna vår utan jämförelse i särklass största kyrkas kristna uppdrag. Det är sannerligen ingen bra början. Jag kommer med konkreta förslag, Du trampar på kyrkan med ett resonemang, som är lika obegripligt som världsfrånvänt: som om det inte är kyrkfolkets sak, prästernas och de förtroendevaldas, att missionera och synliggöra Gud. Och vem har påstått, inte jag i varje fall, att missionen ej skall vara kristet förankrad. Hur förklarar Du konkret, att Anden skall styra och leda missionsarbetet?

      Är det inte prästernas och de förtroendevaldas uppgift att tydliggöra också Anden, och varför viftar Du bort mediemedverkan i missionsarbetet? Den innebär ju att Guds Ord når tusentals fler människor än en predikan.
      Och glöm för all del inte en sekund, att kyrkan skall finnas mitt i samhället, påverka samhället, människorna och låta dem förnimma Guds närvaro i vardagen!

      Ditt inlägg visar ju med tydlighet att Du inte är ett dugg verklighetsförankrad.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    6. Det är lätt att testa missionshypotesen:

      Skulle du med gott samvete bjuda in en sökande själ till din lokala gudstjänstgemenskap, om nu en sådan finns?

      Om svaret är jakande, finns troligen inga hinder för mission. Då kan gemenskapen i församlingen stärka tron. Sådana miljöer finns det idag få av i SvK.

      Om inte, gäller den pensionerade prästens ord från i julas, när han efter många års bortovaro såg vad som hänt i hans gamla församling:

      -Jag frestas alltmer att tro, att det bästa är att Svenska Kyrkan går under, än att detta fortsätter.

      Den gamle prästen log ett sorgset leende och skakade tankfullt sitt vithåriga huvud.

      Lars Jensen

      Radera
    7. Förlåt, BOD, men Dina "konkreta förslag" känns mest som en professionell PR-experts upplägg för en försäljningskampanj. Och problemet är främst att det inte har definierats vilken "vara" som kampanjen skall "sälja in". Det hela måste väl ändå börja med en analys av vilka konkreta budskap som skall erbjudas? Handlar det om "klassisk kristen tro" (t.ex. den odelade kyrkans tro under det första årtusendet?) - ja, då får Du genast problem med somliga kampanjinslag (om typ äktenskap och prästämbete), för att inte tala om hur den fornkyrkliga kristna läran om t.ex. Treenigheten och Kristi två naturer skall kunna inrymmas under Dina slagord om "Gud och Jesus". Och - om det främst handlar om att Kyrkan "har åsikter", så uppstår väl problemet vilka dessa "åsikter" är? Mig veterligt kan kyrkliga företrädare (särskilt de förtroendevalda) uppvisa ett brett spektrum av starkt divergerande åsikter. Det kan ju finnas högst olika "åsikter" om vad som är "den sanna vägen med det goda målet" bland förtroendevalda från t.ex. s, m och sd. I synnerhet om det gäller sekulära frågor; jag tror t.ex. att en moderat kyrkopolitiker har mycket annorlunda åsikter än en "broderskapare" om värdet av en stor offentlig sektor, om försvarspolitik, invandringspolitik, miljöpolitik etc. etc. Att kyrkan "vill engagera" låter väl bra, men - i vilken riktning och för vad? Vilka är de konkreta budskap Du vill föra fram som "kyrkans" - i synnerhet i "flitigt diskuterade lokala frågor" (skall kyrkan t.ex. ta ställning i "planskilda korsningspartiets" hjärtefråga, och vad tycker i så fall "Gud och Jesus")? Tyvärr, BOD, jag upplever Dina appeller som inte ett dugg verklighetsförankrade./Paul

      Radera
    8. Herr Dike inleder 2018 minst sagt välladdad och befinner sig redan i konflikt.
      "att kyrkan skall finnas mitt i samhället, påverka samhället, människorna och låta dem förnimma Guds närvaro i vardagen" heter det. Herr Dike, den epoken avbröts för hela 500 år sedan med den s k "reformationen" som snabbt ledde till att all katolsk kristen verksamhet förbjöds och belades med dödsstraff. Vad tvingades fram i stället? Och vad blev följden? Nej, protestantismen är och förblir ett gigantiskt misslyckande - ett djävulens och ondskans största bländverk.
      Senaste provet på herr Dikes tankar om "kyrklig närvaro" mitt i samhället är väl Västeråsdomprostinnan Senters (i och för sig rätt harmlösa och lite småhumoristiska) hen-försök som sannolikt kostat mer än det smakade i galopperande medlemsflykt. Därtill lite sorgligt för henne att så utskämd och begabbad inom kort med pension avsluta sin yrkeskarriär. Man skulle vilja önska henne en värdigare sorti.
      Nej, herr Dike, låt denna pinsamma hejsan-hoppsan-organisation tyna bort i takt med miljardrullningen. Någon annan än Mammon förmår inte hålla den uppe längre.
      "Man måste ha något att missionera om" påpekar Elisabeth. Det är klocka och insiktsfulla ord. /John

      Radera
    9. Alphadeltagaren, HH, Elisabeth, Lars Jensen, Paul och John och ev ännu fler:

      Jag har föreslagit ett konkret program för mission.


      Vilka konkreta förslag har ni som alternativ?

      Hittills har det bara varit neddragna mungipor och avspisande attityder men inte en enda mening om något konkret.

      Låt oss få läsa det konkreta!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Jag skulle kunna ge ett konkret förslag, hr Dike, men det skulle bara göra dig upprörd och leda nya bombastiska utbrott av det slag alla är trötta på.

      Så jag säger inte ett ord om kyrklig omvändelse, om att omvända sig och förkunna rätt lära i stället för den där mjölkpuddingen som serveras nu. Fast nog är det vad som måste till.

      den Lea

      Radera
  5. Förlåt en icke så kyrkohistoriskt bevandrad, men varför startades det inte en sådan alternativ rörelse 1958? Det hade då varit en stark majoritet som brutit sig loss och det hade varit besvärligt för statsapparaten som behövde giftermåls/begravningspersonal. Svenska folket (majoriteten) hade nog inte tyckt det var speciellt konstigt, de hade andra bekymmer, då som nu. Jag tror bara respekten hade ökat.

    Nu verkar det - numerärt sett - vara en mycket liten grupp som skulle kunna tänka sig att bryta sig loss för att bevara och förmedla klassisk kristen tro till oss.

    Ta inte illa upp, präster.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alpha, Svkys "präster" ska ta illa upp, i alla fall de s.k. "högkyrkliga" prelaterna som måste begripa att Svky är ett postkristet kongregationalistiskt samfund i fullständig avsaknad av biskopar. De gör inget eftersom de hellre tjänar Mammon än Gud!
      Antony

      Radera
    2. Antony, Du är tydligen väl bekant med en stor mängd SvK-präster (i vart fall många fler än jag känner), eftersom Du anser Dig ha rätt att döma dem kollektivt? För annars finns ju Matt. 7:1 även i Vulgatan, och Benelii kommentar till versen är väl tänkvärd?/Paul

      Radera
    3. Tror inte att Dags ”alternativ” handlar om politik utan om kyrkans kallelse i världen: alternativet att fira gudstjänst till skillnad från allt annat. Allt annat kan också göras men först en hederlig högmässa som klargör vem som är den verkliga kungen, oavsett tideräkning. Här hörs det på svenska. Svårt men viktigt att klargöra alternativet när den religiösa analfabetismen ännu råder. an

      Radera
    4. Alpha:

      Dels fanns givetvis omtanken om utkomst, boende, social position, trygghet för familj och statlig tjänstepension.

      Dels kunde få föreställa sig det som skulle komma. Det började som något helt litet, som växte och växte och tog över.

      -Skulle Gud ha sagt? väste ormen så vänligt insmickrande.

      Ytterligare var den traditionellt kristna positionen ohjälpligt demoniserad i ett progressivt samhällsbygge:

      -Är du god eller ond? Vill du löpa gatlopp som människofiende i tidningarna? Kyrkan har alltid ställt sig på de dunkla krafternas sida, mot folket! Ormen hade börjat väsa rejält hotfullt.

      Så småningom blev det ohållbart att komma dragande med något som kunde komma att uppfattas som underkännande kollegors ämbeten eller uppfattningar. Intolerans blev helt enkelt inte gångbar i kyrkliga frågor. Utom mot den gamla tron förstås.

      Där är vi. /smun

      Radera
  6. Vilket år är det egentligen? 2017 var ett Sorgens år. SveK agerade Råttfångaren i Hamlen, där tonerna bestod av korsförnekare, antisemiter, parafiliter, blasfemien, moskéfinasierare, förtroendevalda ateister mm mm. 100 000 lyhörda, kristna "råttor" drog.
    Låt inte 2018 bli Förtvivlans år så att "barnen", de mer godtrogna drabbas. Senter, Mogren och Olsson i Umeå med sina "Fräls oss från patriarkatet" gudstjänster har börjat så smått inför nyår.
    Min kära, goda och gamla (78 år) grannfru sa efter julgudstjänsten:" De kanske inte riktigt menar allt vad de säger?"
    Vad säger man då? Ingenting så klart. Begrunda dock att det finns ett mellanskikt som sakta men säkert kommer till insikt om att de blir blåsta.
    Det är tufft att vara "hemlös". Frikyrkorna är, av olika anledningar, inget alternativ. Frågan är om "kyrkkristna" kan återfå sin kyrka?//Länsmansdjäveln

    SvaraRadera
    Svar
    1. Somliga av frikyrkorna är bättre alternativ än sofflocket eller RKK.
      Man slipper vanligtvis den "narrativa" tolkningen av bibelordet i K-Gs anda.

      Radera
    2. Tack för en tanke Peter T. Jag har prenumererat på Dagen i 3 månader samt följt dem på Facebook under samma tid. Allt för att lära mer. Frikyrkan är inte till för alla. Alla kan inte vara med. Jag är ingen from person och lämnar det därhän.//Länsmansdjäveln

      Radera
    3. Oj, lyckats följa alla landets frikyrkor på fejjan under tre månader. Imponerande.
      Dock kan jag tipsa om att gudstjänster upplevs bäst AFK, inte på sociala medier.

      Radera
    4. Begriper inte att jag ens ids att försöka rea i ditt hån. Måste vara min altruistiska sida. Skall jag känna skam för att jag söker en snabb översikt map frikyrkor eller skuld för att jag inte bevistar en av deras gudstjänster?
      Om man/jag läser Dagen noggrant och fokuserar stenhård på ledare och debattinlägg och därefter går in på dettas FB-sida, så ser man/jag vad de väljer att lägga ut. Det är inte tidningens innehåll, utan väl valda delar. Därefter går man/jag in på kommentarerna och kollar om de är artikulerade eller enbart består av emojs. Lärorikt.
      Kontentan är och var att jag inte är en from person. Jag passar inte in. Nog nu därom!//Länsmansdjäveln

      Radera
    5. Att döma alla frikyrkor efter dagen.se är som att döma alla SvK-församlingar efter kyrkanstidning.se.
      Det finns riktigt bra församlingar inom både SvK och frikyrkosfären, samt en del lite sämre.
      Av egen erfarenhet kan jag säga att man känner sig frommare och präktigare av att fira gudstjänst i SvK än i frikyrkan. Givetvis finns det undantag även här med, men att inte ens jämföra gudstjänster på plats tyder kanske på att man inte är tillräckligt from för att vilja fira gudstjänst, alls.

      Radera
  7. BOD påstår att det är prästernas och de förtroendevaldas uppgift att tydliggöra Anden.
    Det föranleder några frågor.
    1. Kan BOD exemplifiera konkret när detta hänt under 2017, både präst och förtroendevald.
    2. Hur många förtroendevalda känner till och bejakar detta ansvar? Alla i KS?
    3. Hur stor andel av prästerna gör det?

    Själv skulle jag tycka att det vore toppen om det gjordes i större utsträckning.

    SvaraRadera
  8. Peter T,

    1. Nej, det kan jag förstås inte, beroende på ovetskap om vad som görs av präster och förtroendevalda i alla kyrkans församlingar.

    2. Jag förutsätter att alla i KS gör det men vet ej heller här.

    3. Jag förutsätter också här det prästerliga medvetandet om saken.

    Bra sedan att vi är överens om vad som bör göras i mycket större utsträckning.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, t.o.m. jag kan svara på något här.
      1. Åtminstone präster gjorde detta i Örkeljunga under gångna helgen.
      2. Jag förutsätter att inte alla i KS gör det, men vet med säkerhet en som gjort det för jag var med vid ett tillfälle.
      Det skulle förvåna storligen om de uttalade ateister som sitter i KS skulle svara jakande på frågan om de ser som sitt uppdrag att tydliggöra Anden.
      3. Jag är klart tveksam till att det gäller alla. Var det inte så att biskop electa i Göteborg inte trodde på Änglarna? Hur är det då ställt med tydliggörandet av Anden? En grund för tveksamhet, men inte den enda.

      Radera
  9. Peter T hur kan det vara bättre att vara med i sammanslutningar som inte utgör kyrkpr i egentlig mening eller att ligga på sofflocket?

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jonas M verkar tycka att bön, lovsång, tillbedjan & undervisning inte bör utföras i gemenskap med medkristna om "rätt" apostolisk succession saknas.
      Lär gärna om Apollos i Apg som förkunnade under liknande premisser.

      Radera
    2. Nåja, Peter T, "bön, lovsång, tillbedjan & undervisning" är väl ändå sådant som en kristen lekman kan ägna sig åt, ensam eller med andra, och oavsett "rätt succession". Kärnfrågan gäller väl sakramentsförvaltningen, dvs. nattvard och prästvigning?/Paul

      Radera
    3. Paul, sofflocket - som var huvudalternativet - kan väl knappast vara ett bättre alternativ ur perspektivet sakramentsförvaltning?

      Radera
    4. Peter T - Nej, sofflocket är väl inte bättre. Men det kanske kan vara ungefär likvärdigt med "sammanslutningar som inte utgör kyrkor"?/Paul

      Radera
  10. Peter T du verkar inte ha läst vad jag skriver ordentligt, i vart fall har du inte förstått. Jag skrev inget sådant.

    Jonas M

    SvaraRadera