lördag 6 januari 2018

Villoläran i Västerås och den välsignade vintern i Uppsala

Opinionschefen Eek på Torsdagsdepressionen skrev kritiskt om #hen-kampanjen i Västerås och menade sig se "grund förståelse för hur både kyrka och media fungerar". Det kan man säga. Han vände uppmärksamheten mot kommunikatörerna och det var bra gjort. Vi hålls med sådana. Vad de tror och tänker i Kyrkans identitetsfrågor vet ingen – eller alla. Läromässigt prövas aldrig kommunikatörerna, märkligt nog – eller självklart inte. Med kommunikatörer, som utlägger Ordet, kan det bli rätt fel.

Vem är den där Hen-Jesus egentligen? Ett falsifikat, förstås.
Senter luras. Maria och Josef blir "de lyckliga föräldrarna", men ett söndagsskolbarn vet att så lyckligt var det inte. Herodes ville döda barnet. Den underliggande lagiskheten i beskrivningen av de lyckliga två, kan alla utsatta lägga märke till. Allt barnafödande är inte präglat av lycka eller tvåsamhet. De som personligt vet detta, har kanske inte så mycket att hämta hos Susann Senter och hennes kommunikatörer?

Senter går dock fri. Kritikerna är "ultrakonservativa" till skillnad från de andra, de som är för #hen-kampanjen eftersom dessa upplever det som var felaktigt uttryckt "som ett försök att hitta ett ärligt uttryckssätt." Är inte detta en typiskt grund förståelse det också?

Senter går vidare och tror att vi behöver ett samtal "igen" om hur vi beskriver Gud och Jesus och om hur vi kan nå bortom ensidigt manliga uttryck. Hur kan vi vidga det bibliska språket, som tillkommit i en helt annan tid?"

Nu är detta som utsägs en kristologi som nog Kyrkan tagit avstånd från och detta av goda skäl. Och talet om den där andra tiden kanske borde kompletteras med insikten att just den tiden var tidpunkten om vilken Gud menade att tiden var inne? Gal 4:4.

Senter är en fin kristen. Påhoppen på henne på Facebook, karaktäriserades som "de elakaste inläggen mot mig personligen" och dessa "har vi fått ta bort." Den kritiske kyrkokonsumenten undrar förstås vad begreppet "fått" betyder i sammanhanget. Hon ångrar dock inte hen-formuleringen. Och så kommer det viktiga: att säga "hen" om Gud ligger nog nära till för flera av oss.

Vari består oenigheten? I synen på uppenbarelsen. Kristen tro vilar på ett avslöjande och det är Gud själv, som på många olika sätt uppenbarar sin vilja och ger de nya perspektiven. Okunskapen och gissningarna kunde bytas mot tilltro, myterna kunde få sitt svar i det evangelium som var "sann myt", för att knyta an till Tolkien. Stjärntydarna kunde lägga ihop ett och ett och sadla kamelerna, hamna fel (Jerusalem) och ledas, märk ordet, rätt (Betlehem). Konfirmanderna fick lära sig hur det är: "Gud valde ett folk, gav dem en lag, sände profeter, sände sin Son och fortsätter sitt verk i Kyrkan genom den Helige Ande." Det finns en del människor inte ska pilla i men väl utgrunda. Det sker på ett andligt sätt och det sker i Kyrkans gemenskap tiderna igenom. Efter 2000 år är det mycket vi kan lära av de fromma.

I somras lärde jag mig skilja mellan avgörelse och omvändelse och här ligger också en motsättning. De första kristna var inga avgjorda kristna men väl omvända. De såg inte vad de trodde, men trodde vad de såg. Avgjorda kristna bestämmer sig för att kristen tro i någon form nog kan vara bra. Omvända kristna har inte det alternativet. De har bara uppfattat sin bestämmelse, dvs vad Gud har bestämt åt dem. Det här kan man fundera över en stund när man ser på sitt liv. Åke Talltorp kunde säga att när han såg tillbaka såg han dörrar öppnas och stängas i en korridor och han kom dit han skulle, ledd av den Helige Ande. Ibland dit han inte ville, kunde man tillägga. Jh 21:8. Detta är kristen tro och kristet liv.

Låt oss på apostoliskt vis slå vakt om oenigheten. Thomas Andersson, som i livet var en flitig kommentator på Dagblogg och Bloggardag, hade i detta läge pekat på Diotrefes. 3 Jh vers 9-10 som modell för andra som kommit och ville ta över ledningen från apostlarna och därför förtalade dem. Diotrefes vägrade ta emot bröderna och när andra gjorde detta, ville han hindra dem. Han stöter ut dem ur församlingen. Diotrefes senaste knep är att skriva bestämmelser i Kyrkoordningen, som ni vet. Detta ändrar ingenting. Vi ser bara grundmönstret.

Själva Västeråstekniken ser vi också. Nu välkomnas debatten, men de elakaste inläggen tas bort, säger Senter och hennes medhjälpare, de så kallade Senterhalvorna. Argumentet är det vanliga, man ska skilja mellan sak och person. I andra frågor gör de aldrig detta, jag nämner inte det yppersta exemplet på hur en sak i allt får styra på person. Fast det ska också sägas: det är personer som bär saken vilket kan leda till två möjliga slutsatser: a) just därför ska vi skilja på sak och person eller b) just därför ska de båda i alla sammanhang och på alla sätt hållas samman.

För egen del konstaterar jag att domprosten i Västerås och jag inte tror detsamma. Jag tänker inte publikt dribbla med  bekännelsen till Jesus, min Frälsare. Inte ens med glimten i ögat. När jag skriver detta är min position enkel att bestämma. Jag hör till Kyrkans center i alla tider.

Hur är det med andra domprostar? Prosten F ringde i går. Han noterade den dåliga kvaliteten på domprostar nuförtiden. Han är så gammal att han har överblick. Ändå hade han inte läst domprosten i Uppsala. Hon är inkluderande. Det kan den se som läser hennes hälsning i tidningen Svenska kyrkan i Uppsala ger ut, Hopp. Hon önskar sålunda inte "God Jul"! eller "Välsignad Kristi födelses fest", uttryck som exkluderar. Hon önskar "Välsignad Vinter". Men, heter det i Uppsala, sedan hon börjat önska så, är vintern vare sig vinter eller välsignad utan en förbannad frånvaro av vinter!

Uppsalaborna lider av vinterbristen när det regnar och är becksvart. Om det fryser någon gång så börjar regnet, det förbannade, igen och det frusna underlaget blir glashalt. I Uppsala undrar fromt folk över samband. Är Jesus sur på domprosten för att hon inte vill uppmärksamma hans födelsedag eller handlar allt om tillfälligheter? Uppsalaborna undrar.

Nu vet de att domprosten fyller år den 24 maj. Då kanske de inte säger "grattis på födelsedagen" utan "Hoppfull vår!" Kanske är tanken användbar. Domprosten i Uppsala och jag önskar olika inför Herrens födelsedag, det står klart. Hon vill vinter, jag vill jul Har ni hört om det förut någonstans?

Så kunde vi fortsätta med domprosten i Visby, men helgelsen har sina gränser. Sofia Lilly Jönsson tycks ha fått rätt rakt över när hon beskrev hur det var i församlingen, fast det så bestämt påstods att hon missförstått precis allt. Nästa gång ni får tag på något att skåla med, så höj en skål för Sofia. Och försök förstå vad hon skriver i sin långa genomgång Killarna. Morsan och mormor hade fattat omedelbart och jag begrep också.
https://sofialillyjonsson.com/2018/01/05/killarna/



46 kommentarer:

  1. Höjer gärna två skålar för Sofia, om hon . . .

    -Visst höjer vi en skål för Sofia Lilly Jönsson som tack för hennes granskning av kyrkan i Visby och för musikbetraktelserna i SvD. Själv dubblar jag skålen till två, om hon går med i Svenska kyrkan.

    Jag kan faktiskt överväga en trippelskål om hon också säger adjö till Vänsterpartiet och dess mörka historia, där kritiken mot kyrkan var lika stark som engagemanget för Karl Marx var grundmurat.

    Vem var det som påstod, att religionen är ett opium för folket?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är vare sig icke-medlemskapet eller vänstersympatierna som stänger Sofia ute från de fina salngerna i SvK, något som tydligt framgår av exemplofieringen i hennes text.
      Det är att hon utifrån en SvK-identitet kritiserar strukturella problem utan att vara kvinnoprästmotståndare.
      Med en sådan position kan hon nämligen inte enkelt avfärdas som vare sig mörkerman eller ultrakonservativ. Även om det senare epitet har använts i svepande termer i hen-debatten.

      Jag vill lyfta ett glas för en sanningssägande kritiker av ett introvert statstillvänt kyrkosystem.

      Radera
    2. Herr Dike, den omhuldade store "Tydliggöraren av den svenska folkkyrkan", hör avgjort till dess mest förblindade. Inte en siffra eller bokstav rätt på år och dag. /John

      Radera
  2. SLJ är mer lysande än vanligt.
    Rent av en fantastisk text som jag inte ens vill tänka på hur mycket den kostat på att skriva.
    Men jag skulle inte bli förvånad om någon chef i Kyrkans hus anmäler henne för "olaga hot" p.g.a. meningen om att "några borde örfilas och andra bäras ut".

    Annars gjorde domprost e.m. i Dagen ett tappert försök att upprätta domprostars rykte.
    Men domprost emeritus finns det några man kan ha förtroende för i teologisk hederlighet, som Hakon Långström.

    SvaraRadera
  3. "Killarna" är som vanligt en intressant text av Jönsson. Jag försökte åtminstone bli sponsor på Patreon, men missade nånting. Vet inte hur väl SPT och Kyrka och Folk står sej för hennes kritik, men den gäller kanske bara "kyrkoetablissemanget"? (Tror inte det).

    SvaraRadera
  4. På nyårsdagen var jag efter högmässan bjuden till en enkel nyårslunch hos en gammal hemit. En församlingsbo tog upp en skål (i alkoholfri cider) till nyvalda biskopinnan in Göteborgs stift. Någon frågade mig om jag kände henne, ty hon är kyrkoherdinna i en grannförsamling. Jag svarade: Bara till namnet, men jag önskar hen Guds välsignelse. Då blev alla sura på mig.
    Quod licet Jovi non licet bovi.

    GAF

    SvaraRadera
  5. Narnia var förhäxad. Där var det alltid vinter, men aldrig jul. När kryper barnen genom garderoben?

    SvaraRadera
  6. "Hen" i objektsform föreslogs ursprungligen bli "henom" eller "henem". Tyvärr slog objektsformen aldrig igenom, vilket ger ett lite extra barnsligt intryck i skriftspråk. (Jfr "Jag önskar hen Guds välsignelse."). Och genitivformen "hens" tenderar i talspråk att uppfattas som "hennes". / Andreas H.

    SvaraRadera
  7. Begrep inte ett skit av SLJ artikel "Killarna". Jag vill kalla det för rapakalja eller är det en så "djup" s.k. spaning att jag inte förstår någonting? Jag bor ju inte i Stockholm och tillhör inte något "innegäng" varken jär eller där och killarna hon skriver om är mig närmast obekanta, trots att jag försöker följa med i "debatten" i "kristna" medier. Nej denna gång kändes mig SLJ som "kejsarens nya kläder. Men någon begåvad och insatt kanske kan nedlåta sig till att förklara varför artikeln är så himla bra och vad som är poängen.
    MVH Dummerjöns

    SvaraRadera
  8. I S:t Stefanus hade vi idag gästpredikant. Han ville att vi skulle sjunga "Gläns över sjö och strand", inget ovanlig val denna dag. Jag har tänkt på det tidigare, men det slog mig än tydligare hur icke-ortodox texten är.

    Det talas om Betlehems stjärna, men inte om några vise män. I stället följs stjärnan av herdarna, och barnen – några sådana omtalas inte i Julens texter, förutom då dem som Herodes slog ihjäl. Och vart leder stjärnan dem? Ja, inte till den nyfödde, utan till Eden, till "det glindrande lustgårdens stängsel".

    Jag har inget emot poetisk frihet. Men nog är sången ett uttryck för 1800-talets motsvarighet till MTD.

    Av Sofia Lillys text och hennes samhällsanalys är jag skakad. Något tröstar jag mig med, när hon noterar att hon inte får komma till tals, att aKF inbjöd henne att tala vid en kyrkodag förra året. Som kvinna möter hon motstånd, men inte hos kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*!

    SvaraRadera
  9. Hennes text är så fruktansvärt bra! Så på pricken! Så bra att jag så här på en gång inte kan hitta ord för hur bra det är. Wow!

    den Lea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då hittar jag orden "lika bra som texten är lång".
      Wow i dubbel bemärkelse alltså.

      Radera
  10. De tre vise männen/stjärntydarna sökte nog inte en blivande kung i Jerusalem, utan i det närbelägna och komfortabla Herodion, med sina två vid tiden nybyggda och komfortabla kungapalats.

    https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Herodium_from_above_2.jpg

    Lars-Gunnar

    SvaraRadera
  11. -Varför skulle inte en Hen-Jesus duga? tänker Maja, som läst genusvetenskap på Sociologen, högt. De skulle väl va relevant, om nåt?

    -Skulle du kalla Pelle och Måns för hens? Relevanta hens? retar Rickard från Rickomberga en Maja, som tycks rodna lite under pälsen.

    -Det är utmärkt att Senter låter sig ledas av skolade kommunikattörer i den teologiska debatten! konstaterar Bill, min kommunikatör med skärpa.

    -Relevant teologi är alltid ett konsekvent uttryck för tidsandan, grundat i samtidens kontext! svamlar Bull, min teologiske sekreterare, osmälta fraser han tagit till sig på forskarseminarierna på Theologicum.

    -På Kyrkomötet i Macon beslöts redan AD 585 att 'homo' kan användas i kyrkans läsningar även om kvinnor. En av mina anor var förresten med som sällskapskatt åt en kardinal, infogar Murre från Skogstibble oväntat. Varför kan då inte mannen Jesus få vara 'han' ifred? Allt sånt där är vulgär och nypåfunnen klåfingrighet.

    -Var det inte i stället om kvinnans själ man diskuterade i Macon, drar Maja sig till minnes med synliga huggtänder.

    -Faktoider! fräser Murre uppbragt. Ni gendertokiga kan tro vad ni vill, men Kyrkans Tradition och Skriften är entydig; Jesus var man. Gud är Fader. Och gendertosingarna borde nöja sig med att frågan förpassades till kuriosakabinettet redan för 15 århundraden sen!

    Murre ser ut som om han luktat på en citron när han uttalar 'vulgär'. Men så är han sällskapets ende, renrasige aristokrat.

    Pelle och jag tittar på varandra i ovanligt samförstånd. Nåra hens e vi då inte. Å då ska inte Jesus heller behöva va en hen!

    Så de så!

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  12. Intressant. Pluspoäng för att du hänvisar till artikeln. (Men vem hade väntat sig något annat, jag är väl en sån där feminist?)

    SvaraRadera
  13. Det är en utmärkt skillnad på avgörelse och omvändelse. En - utan h - vän, är en om vilken man ( utan att ersätta det med "en") kan tacka för att det tas fram. Därför tackas bloggaren därför och önskas en fortsatt välsignad trettondagstid i fortsatt jul.

    / Clericus eremita

    SvaraRadera
  14. Sofia Lilly Jönsson, har verkligen levererat en drapa mot det post-post moderna etablissemanget inom "teologin". Nåväl, ingen av "Killarna" tillhör mig veterligen den Sanna Katolska och Apostoliska Kyrkan så det är egentligen inte så mycket att bry sig om.....
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte det?
      Berit

      Radera
    2. Var inte för säker, Antony! Det salta gänget på Katolsk Vision kan nog, om det finge chansen, ställa till det för vad som helst. även om det kanske skulle råka vara både Sant, Katolskt och Apostoliskt...

      Skallagrim

      Radera
    3. Då har Antony sämre koll än vad man kan förvänta sig. Googla vet vi ju att han kan! Vänligen

      Radera
    4. Stolleheretikerna på "Katolsk" Vision är ointressanta clowner, som ingen lyssnar på.
      Antony

      Radera
    5. Den "Sanna Katolska och Apostoliska kyrkan" är det väl bara Antony som är värdig att tillhöra, eller hur?

      Radera
    6. Katolsk vision är väl katolikernas motsvarighet till Dagens Seglora? Moje

      Radera
    7. Peter T; samt ytterligare 1,3 miljarder personer.

      I Dagens Seglora ingår väl många i Svkys nomenklatura? I "Katolsk" Vision leker ett gäng stolleheriker i sin egentillverkade apbur!
      Antony

      Radera
    8. Och (minst) en av dem är Kille. Vänligen

      Radera
    9. Katolsk vision var en intressant bekantskap. Eller inte. Jag undrar bara varför de helt enkelt inte går med i Svenska kyrkan. Där finns ju allt det de strävar efter.

      Radera
    10. I Svenska "kyrkan" kan vem som helst gå med som vill dansa foxtrot, provtycka och tycka till, rabbla metoo-tjafs och äta blaskig vegansoppa. Efteråt blir det sinnesro-"gudstjänst" med prästinnan för dem som inte hellre rusar hem till TV:n. Lätt fånget, lätt förgånget! Allt för bara skamlösa 4.000 kr om året! /John

      Radera
    11. John, alla de aktiviteter du räknar upp är gratis. Det är nöjet(!) att få rösta i kyrkovalet vart fjärde år som kostar en massa pengar.

      Radera
    12. Peter T, vilken låtsasekonomi lever du i, inga av dessa stolleverksamheter är gratis!
      Antony

      Radera
  15. Sofia Lily Jönsson är ett av de stora och lysande undantagen i den svenska kyrkliga och teologiska diskussionen. En av de få som inte låter sig släpas med medströms av horderna av självutnämnda jante-matronor och ett kroniskt icke-reflekterande mitralpatrask. Den intressanta Margit Sahlin ska heller inte förglömmas. In i det sista tvekade hon att låta sig svepas med och "prästvigas" men lurades till slut i den gillrade fällan av den dåvarande vulgärpopulismens ogenomtänkta krav. Det är likaledes från de briljanta kvinnorna som den allvarligaste kritiken mot sv"k" kommer, från dem som på senare tid valt att lämna skandalorganisationen sv”k” åt sitt rättmätiga öde.
    I grunden är det den omotiverade överrepresentationen av andligt omogna och ointresserade karriärprästinnor som ligger bakom den stora villervallan inom sv"k", nu senast exponerad i Västerås. Med de intvingade yrkesprästinnornas hjälp har all teologisk sans och vett kastats överbord. Yoga, qigong, allsköns amatörpsykologi och senast det aningslösa metoo-tjafset har upphöjts till ny falsk norm och sekulär ersättningsreligion som inte får ifrågasättas.
    Prästinnorna är och förblir sv"k":s öde. Det är de och deras intellektuellt förslappade tillbedjare som bär det fulla ansvaret för den alltmer branta utförslöpan. Västerås stift är i sammanhanget ett representativt exempel med sin lallande pellejönsledning.
    I en intervju i SR P1-morgon i veckan konstaterade kardinal Anders Arborelius åter igen att svenskarna bär på betydligt mer andliga frågor inom sig än man vanligen tror. Allhelgonaljus vid gravar och adventsljusstakar i fönstren är små men viktiga tecken på det. Med Arborelius ord i tankarna framstår det nu femhundraåriga sveket från sv”k” ännu tydligare och djupare. Människors tankar och frågor har i århundraden nonchalerats av sv”k” med alla sina lata övergödda och storvulet “protestantiska” “ämbetsbärare”. Trots sina mångmiljardförmögenheter och gigantiska personalresurser har sv”k”, trots lysande undantag, inte förmått uträtta knappt ett jota av det stora Uppdraget. Den uppmärksamhet man drar till sig handlar i stället om skandaler. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sådant kan man påstå, men du der inga skäl till varför det skulle vara som du påstår.Att bara var arg-även om det är mycket förståeligt, ger inga redskap till att kunna förstå och effektivt angripa svårigheterna. Dessutom ger du nedsättande kommentarer på ett sätt som inte är kristen uppförandecodex.
      Tycker en, som är lat, överviktig och feg.

      Radera
    2. 90000 medlemmar trädde ur SvKy förra året. Det är ganska lätt att förstå. Jag hoppas förstås att de har trätt in i ett mera trovärdigt sammanhang! SRK

      Radera
    3. SRK,

      Ja, vi vet ju inte om de gått till Missionsprovinsen, då dess ledning inte öppet redovisar medlemsanalet.

      Vart har de gått, tror Du?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  16. Håller ni verkligen med om detta i Sofias text?

    -Bloggaren är, som vanligt, uppmärksam på detaljerna. Han prisar Sofia Lilly Jönssons journalistiska granskning av Visbyfallet, om det så får kallas, men är tyst om hennes deciderade slutsats att "Svenska kyrkan är en patriarkal organisation", att hon är "feminist" och i övrigt attackerar män i sitt långa inlägg.

    Jag tvivlar starkt på att mannen i Moheda delar dessa åsikter. Antingen har således inte hans uppbackare, som nu höjer Sofia till skyarna, läst hela inlägget. Eller också har de över en natt bytt åsikt, vilket ju för all del kan vara möjligt hos vissa tyckare, för vilka konsekvens inte existerar.
    Men det sistnämnda förefaller också osannolikt.

    Har de månne applåderat Sofia för hennes namn och inte åsikter?
    Ja, det är fullt möjligt.'

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD läser som vanligt slarvigt. SLJ säger sig gilla män, men inte ryggdunkande patriarkalt beteende som osynliggör kvinnor.
      Sådant beteende är vanligast hos män, men även inom de hierarkier inom SvK som osynliggör genom att aldrig svara på kritik utan enteologisk klapp på huvudet.
      BOD är här ett lysande undantag som försöker bemöta argument utan att slänga teologiska floskler i huvuset på meningsmotståndare.
      Hade de sånggruppsrelaterade annotationerna uteblivit hade det varit ännu bättre.

      Radera
  17. Jag förundras en smula över att John prisar Sofia Lilly Jönsson. John som är kvinnohatare, ogillar feminism och anser att metoo bara är påhitt borde inte uppskatta en kvinna som suveränt sätter fingret på den springande punkten: "Män hatar feminismen därför att de hatar att bli könade. De vill vara sig själva. Tänk om de fattade att det är det som feminism är – kvinnors radikala krav att få vara sig själva." Och som så riktigt pekar på hur metoo bara är en del i en helhet där män övervärderas och kvinnor undervärderas. Ja, det förundrar mig att John prisar och inte fördömer.

    "Dummerjöns" som ovan inte begriper, förvånar mig tyvärr inte. Det är så fruktansvärt vanligt med personer - mestadels män, men också kvinnor - som helt enkelt inte ser de osunda maktstrukturerna, just för att de är så vanliga, så normaliserade. Som envisas med att påstå att alla har precis samma chanser och att det absolut inte har med kön, eller med 'fel åsikter' eller whatever att göra, när de som tillhör en viss grupp konstant stängs ute. Oh, nej, enligt dessa personer beror det på helt neutrala omständigheter, tunnelseendet är så utvecklat att det nästan är beundransvärt.

    Och så har vi den ständigt lika enfaldige hr Dike! Som först prisar, sedan läser och slutligen förvånas. Hr Dike begriper verkligen inte mycket.
    Eftersom hr Dike tidigare har förkunnat att jag hör hemma i 'doakören' antar jag att han räknar in mig bland uppbackarna, så låt mig försäkra:
    - ATT jag läst hela inlägget.
    - ATT jag känner igen alltihop så fruktansvärt väl.
    - ATT jag instämmer i att Svenska Kyrkan följer samhället i stort även i detta: att låtsas upphöja kvinnor i ord och trycka ned dem i gärningar.
    - ATT Sofia Lilly Jönsson alls inte "attackerar män" utan angriper de osunda maktstrukturer där kvinnor konsekvent osynliggörs.
    - ATT jag tilltror Bloggaren om att ha läst och förstått inlägget i fråga.
    - ATT jag betvivlar att hr Dike har gjort detsamma, läst troligen, men säkert inte förstått.
    - ATT jag ingalunda har ändrat åsikt om någonting, utan är fortsatt konsekvent i min övertygelse om saker och ting.

    den Lea


    SvaraRadera
    Svar
    1. Att "John" kan uppskatta Sofia Lily Jönsson beror på att han har ett öppnare sinnelag en den betydligt mer fyrkantiga kommentatan. /John

      Radera
    2. Lea, "maktstrukturerna", de sitter väl där de ska? Annars går vi mot en anatomisk sensation! Berit

      Radera
  18. Är man domprost gäller numer tydligen inga som helst regler, utom för alla andra! Domprosten Senter i Västerås klämmer ur sig heresier "med glimten i ögat", för det måste hon ju som kvinnlig präst och feministteolog få göra. Men efter helgerna när hennes lägre rankade kollegor tagit sig friheter och anmälts till domkapitlet i Västerås har jag svårt att tro att de kommer undan med att ha sagt, tänkt och gjort dumheter "med glimten i ögat". Och då sitter samma domprost Senter där och ska döma dem....

    Nästa stolle sitter på Gotland. Skulle vara intressant att få belyst vad domkapitlet säger om hans göranden och varanden. Ännu roligare vore det om biskopen inte var så erbarmerligt konflikträdd som Sofia Lilly Jönsson antyder.

    I Uppsala sitter stolle nummer tre. Varför ska människor som tydligen inte vill ha med Jesus att göra nödvändig prästvigas och påstås vara hans lärjungar?? Ska en som inte vill kännas vid Mästaren belönas med (alltför!)hög lön, fisförnäm titel och centralt belägen tjänstebostad i Uppsala när vederbörande borde suspenderas??!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera
  19. Visst är det möjligt herr Dike! Herr Dike applåderas ju själv här emellanåt av sin doakör just för sitt namn - däremot aldrig för sina "åsikter". Där går alldeles uppenbart en tydlig gräns. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John,

      -för att Du applåderar mitt namn, betyder det ju inte att alla andra gör samma sak.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  20. Kyrkan SKA vara patriakal i den meningen att endast män kan vara biskopar och därmed ha all makt i teologi- och moralfrågor.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hear-Hear, Jonas M. Kyrkans Magisterum (Kristi ämbetsbetsbärare, inkl diakoner och präster) måste vara män, och det är dessa som har läro- och ordningsansvaret i Kyrkan.
      Antony

      Radera
    2. Jonas M: Synnerligen intressant. Kan du ge exempel på moralfrågor där männen "ha all makt"? Håller bloggaren med om det? Kan det i så fall medföra några problem? Kan det vara ett problem om det snart bara är kvinnor arbetar innm rättsväsendet och är satta att döma och anklaga i t ex vårdnadstvister?

      Radera
  21. Texten om - Killarna - , känns som att den till en viss grad innehåller en slags förtvivlan, tillsammans med vrede eller frustration, samt besvikelse, på hur - Killarna - agerat i ett sammanhang....

    Texten och redogörelsen, som verkligen är lång, kan också ses innehålla en bakomliggande orsak till frustrationen, en föreställning om hur det borde vara, men då upplevs alls inte vara, där då en feminism är den ism, eller den lära, som skapar frustration eller besvikelse, kanske även en vrede inför vad skribenten verkar uppleva som en upprörande orättvisa...

    En feminism med sina budskap, sina krav och sina paroller, kanske alltså då bidrar till att kunna skapa känslor av frustration, ilska eller förtvivlan hos en del (duktiga, företagsamma och högpresterande?...) flickor och kvinnor..?....

    En feminism, som då mer eller mindre verkar vilja säga följande:....

    - Killar och män ser inte flickor och kvinnor SOM OM flickor och kvinnor vore killar och män, och därför förtrycker de flickor och kvinnor...(?), genom att inte vilja (kunna) visa flickor och kvinnor den tilltro som de kan visa sig själva och varandra som killar och män när det kommer till prestationer i olika sammanhang....

    Killar och män ser istället på flickor och kvinnor som just flickor och kvinnor....(!)...(och som sådana varande olika dem själva...)...

    Killar och män måste då, enligt en feminism, lära sig att se på flickor och kvinnor SOM OM flickor och kvinnor också egentligen vore som killar och män, och främst då vad gäller flickors och kvinnors prestationer...(så att flickor och kvinnor därigenom kan bli givna samma och lika värde av just killar och män, så som killar och män då anses ge till sig själva och varandra när de bekräftar sin egen killstatus och sin egem mansstatus på ett positivt sätt...)


    Flickor och kvinnor menas kunna erhålla ett lika värde som killar och män, om flickor och kvinnor alltså också kunde ses som killar och män, av just killar och män....

    Genom att killar och män lär sig att se på flickor och kvinnor som OM de också vore killar och män vad gäller deras prestationsförmågor, enligt en feminism, så menas då en s.k. jämställdhet, en s.k. jämlikhet och ett s.k. - lika värde - , med killar och män, kunna uppstå ....


    Män och killar menas tilldela sig själva och varandra ett - värde - , som just killar och män, men detta tilldelas alltså inte, av killar och män, till flickor och kvinnor, och detta därför att killar och män inte ser på flickor och kvinnor som om de vore killar och män....

    Killar och män anses då av en feminism vilja diskriminera, eller vilja förtrycka, flickor och kvinnor ....

    Att killar och män inte FÖRMÅR eller INTE KAN se på flickor och kvinnor som OM de vore killar och män borde kunna ses som någonting naturligt....

    Att en feminism vill anklaga och skuldbelägga killar och män för detta, det är någonting märkligt....


    En feminism kan därför i mångt och mycket ses som en onaturlig ism, för att då inte säga att en feminism därför även kanske kan ses som en inhuman ism....
    forts.

    JB

    SvaraRadera
  22. forts. från föregående kommentar....


    Kan ses som inhuman för att den dels verkar kunna frustrera många flickor och kvinnor när den vill anklaga killar och män för att inte se på flickor och kvinnor som om de vore killar och män....(!)...

    Men, vore det inte bättre om en feminism ville lära flickor och kvinnor att inte alls jämföra sig själva med killars och mäns prestationer och förmågor, eller ens förvänta sig att killar och män skall se på flickor och kvinnor som om de vore killar och män...?...

    En feminism kunde lära flickor och kvinnor att sätta värde på sig själva som just flickor och kvinnor, och själva ge värde till sig själva och varandra, samt också då till just sina egna främsta förmågor som just flickor och kvinnor, (t ex då att kunna föda barn och att kunna bli mödrar..)..

    Alltså den helt dominerande och avgörande stora förmågan som flickor och kvinnor har, som inga killar eller män i hela världen kan prestera, nämligen att flickor och kvinnor kan föda barn, den förmågan verkar inte alls en feminism vilja poängtera eller framhäva alls, utan endast vilja jämföra flickor och kvinnor med killar och män...


    En feminism kan därigenom ses som någonting onaturligt, eller som någonting absurt, ja, kanske kan den rent av ses som en inhuman ism....

    En feminism kan ses som en flick- och kvinno- förnekande ism, som i sin kärna vill förmedla att flickor och kvinnor inte i sig själva har ett värde såsom just flickor och kvinnor, utan endast ett s.k. jämlikt värde med män, om de kan ses som varande lika killar och män, och då kunna ses som varande lika värda, eller som jämlika, killar och män och därmed lika värda som killar och män, av just killar och män....

    En feminism kan ses som en ism som egentligen inte är så särskilt vänlig mot flickor och kvinnor, och inte heller mot killar och män......

    Märkligt....

    JB

    SvaraRadera